”Stark dialog om gåtan Eichmann”

Det var i maj 1960 som SS-officeren och krigsförbrytaren Adolf Eichmann tillfångatogs, av israeliska agenter, i Argentina. De förde Eichmann till Israel där förhör inleddes med syftet att förmå honom att erkänna de brott han begått. Följande år hölls rättegången och Eichmann dömdes till döden. Det är bakgrunden till pjäsen ”Den vita kråkan – Eichmann i Jerusalem” av Donald Freed.
På fredagskvällen var det svensk urpremiär för detta drama i översättning av Jan Mark. I två akter gestaltas hur en israelisk psykolog Dr Miriam Baum håller förhör med Eichmann. I verkligheten fanns det aldrig någon Dr Baum, men Freed har skapat en fiktiv dialog baserad på den dokumentation som finns angående rättsprocessen mot Eichmann. I Hannah Arendts bok Den banala ondskan (Eichmann in Jerusalem) ges det en bild av Eichmann som ett slags plikttrogen tjänsteman snarare än en övertygad nazist. Arendt som följde rättegången beskrev Eichmann som ”skrämmande normal” men samtidigt likgiltig inför de brott han beskylldes för. Det finns historiker som menar att detta var försvarets strategi och att Eichmann medvetet tonade ner de fanatiska drag han uppvisade som organisatör av Förintelsen i Ungern.
I Freeds drama framstår Eichmann just som obehagligt normal men samtidigt ovillig att ta på sig ansvaret för de egna handlingarna. Psykologen Miriam Baum spelas av Suzanna Santrac och Adolf Eichmann av Zeljko Santrac. Båda gör utmärkta rolltolkningar i ett förtätat kammarspel. Det hör till Freeds fiktion att Baums förhör med Eichmann egentligen görs i rent studiesyfte. Hon vill se om det är möjligt att förmå krigsförbrytaren att inse sin skuld. Men det handlar inte enbart om skuldfrågan utan även om ondskans natur. Vad Baum ställs inför är emellertid en oerhört komplicerad individ som döljer sin inre kärna bakom en fasad av normalitet.
I Tomas Lindströms regi uppför skådespelarna ett slags hjärnornas kamp på scenen. Psykologen har förstås hela tiden ett övertag men har uppenbara problem med att få Eichmann dit hon vill. Pjäsens styrka ligger i den vassa dialogen och de snabba vändningarna. Den fungerar också som en nyttig historielektion, men utöver det så väcker den också uppfordrande frågor om individens ansvar för de egna handlingarna och om det är möjligt att stå emot ett totalitärt system. Människan Eichmann förblir dock en gåta.

Dagens fråga

Längtar du till nya (och sista) säsongen av Game of Thrones?

Visa resultat

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×