Kristina Carlsson
Lilla butiken
Eslöv

Plötsligt kunde hon bli butiksägare

Sedan tio år äger hon Lilla butiken i Eslöv, där hon säljer kläder till damer.
Intill ligger en skönhetssalong. Där hade hon varit ytterligare tiotalet år tillbaka och råkat säga att det kanske skulle vara kul att ha en sådan butik som den bredvid.
Det var inte något hon menade mycket med, men på skönhetssalongen kom man av någon anledning ihåg det.
Så när innehavaren av Lilla butiken bestämde sig för att sälja tipsade de ägaren om att Kristina Carlsson hade uttryckt ett intresse. Och plötsligt fick hon ett telefonsamtal – ville hon köpa affären?
– Herre Gud, det var ju tio år sedan jag sade det! var hennes omedelbara reaktion.
Men hon svarade inte blankt nej, utan bad att få fundera på saken.
– Jag räknade och tänkte, räknade och tänkte att det kan ju inte bli värre än att det går åt skogen. Och i så fall fick jag väl sälja igen.
Fram till dess hade hon alltid varit löneanställd, men eget företagande var inget främmande för henne; hennes man hade egen firma och hennes mamma hade konditori i Eslöv.
Kristina Carlsson tillbringade sina första år i Norra Rörum, men när föräldrarna skildes flyttade hon med mamma till Eslöv.
– Jag började i andra klass här.
Det där med skolan var hon ganska trött på när hon gick ut nian, så hon väntade ett år med att börja på gymnasiet.
– Jag stod i kondiset, sålde kakor och bullar.
Hon gick tvåårig ekonomisk linje; strax innan de åren var till ända kom yrkesvalsläraren in i skolsalen och berättade att det fanns ett jobb ledigt på Weibulls.
– Jag gick och pratade med honom. Sedan ringde jag Weibulls och fick jobbet. Det handlade om enklare kontorsarbete.
Efter ett år sökte hon sig till Förenade Well, numera benämnt Smurfit Kappa.
– Jag arbetade där i trettio år, men inte på samma jobb hela tiden.
Egentligen hade hon tänkt söka sig vidare redan tre år innan hon sadlade om och blev affärsinnehavare.
– Jag kände att jag ville göra något annat och tänkte att gör jag det inte nu, så blir det inte av.
Men så fick hon chansen att byta arbetsuppgifter där hon redan var anställd.
– Jag fick jobb som säljare. Det ville jag testa, för det hade jag aldrig arbetat med förut.
Så hon blev kvar. Men när hon varit tre år på det jobbet blev alltså Lilla butiken till salu. Det var en affär hon kände väl till; hon vet inte exakt hur gammal den är, men den var redan väl etablerad när hon själv kom till stan. Hon tippar att den har 70-75 år på nacken.
Den hade inriktning på de damkläder som sitter närmast kroppen, det vill säga underkläder, strumpor, badkläder och sådant. Kristina Carlsson utökade sortimentet med andra kläder.
– Jag fördubblade omsättningen på ett år. Sedan har det gått bra – jag är jättenöjd.
Hon berättar att hon så att säga lärt sig jobbet efter hand, och haft hjälp av att hennes man redan hade vana av att driva företag.
Hon ser mest fördelar med att verka i en liten stad. I vilket fall trivs hon själv bäst med att verka i det sammanhanget.
– Den stora fördelen är ju att det blir mer personligt; man tycker om att bli igenkänd.
Samtidigt gäller det ibland att inte bli för personlig – det kan finnas de som inte känner sig helt bekväma med att vara tvungna att dela med sig så mycket uppgifter om sina kroppar som det kan bli fråga om.
– Då gäller det för oss att känna av det.
– Nackdelen är ju att här inte finns ett hundraprocentigt utbud av allting. Det kan göra att kunderna söker sig någon annanstans.
Därför ser hon inte de andra klädbutikerna som konkurrenter, säger hon. Det måste finnas en viss mängd butiker att leta runt i för att kunderna ska välja att lägga sin tid i Eslöv.
– Samtidigt måste vi vara rädda om vår lilla stad.
När det gäller badkläder blir det mycket marinblått i sommar, om man får tro Kristina Carlsson. Som redan har höst och vinter i tankarna; hon har just varit på mässa i Köpenhamn och se vad hon ska ha i hyllor och på hängare när sommaren är slut.
Annars brukar det bli modemässan i Stockholm, två gånger om året, men den krockar med hennes födelsedag.
Att resa tycker hon om, är inte rädd att lämna butiken i sina anställdas – två stycken – vård en tid.
– Jag jobbar mycket – jag vill komma i väg.
– Nuförtiden åker vi gärna ut med husbilen. Vi reser mycket i Sverige, men förra sommaren åkte vi till Kroatien.
Ressättet har skiftat genom åren. Först var det bil – ofta till Italien – sedan husvagn. När barnen klarade sig på egen hand slog hon och maken till och började semestra med motorcykel.
– Jag tror aldrig vi varit hemma på somrarna.
På vintern reser hon också:
– Vi har åkt skidor var vinter sedan 1992.
På senare år har det blivit i Österrike, där de skaffat del i en andelslägenhet.

Dagens fråga

Klarar Malmö FF att slå Wolfsburg på hemmaplan?

Loading ... Loading ...