Isabel Goncalves forskar kring orsakerna till hjärtinfarkt och stroke.
Foto: Håkan Jacobsson
Isabel Goncalves forskar kring orsakerna till hjärtinfarkt och stroke.
Foto: Håkan Jacobsson

Hon letar farliga förträngningar

Strax före jul publicerade Hjärt Lungfonden en helsidesannons, där man presenterade 39 av de flera hundra forskare som fått anslag tack vare pengar som skänkts från allmänhet och andra givare.
En av dem som är med i annonsen är Isabel Goncalves. Hon och Jan Nilsson har fått 15 miljoner kronor till sin forskning.
Det handlar om förträngningar i blodkärl. Grundproblemet är att det med tiden ansamlas fett på olika ställen i blodkärlen. Kroppen försöker åtgärda detta genom att skicka dit antikroppar, men det leder inte alltid till någon förbättring – i stället kan det bli värre; en blandning av fett och kalk och döda celler, kallad plack, kan leda till en förträngning där blodet ska fram.
Ibland får det till följd att blodkärlet spricker, och sitter det på ett känsligt ställe kan det leda till hjärtinfarkt eller stroke.
Ibland, alltså.
– Alla drabbas inte. Varför spricker en del, andra inte? säger Isabel Goncalves.
Det verkar som om en del förträngningar är farligare än andra. Kan man hitta ett sätt att skilja de hotfulla från de övriga har man tagit ett viktigt steg – då kan man tidigare identifiera vilka personer som löper stor risk att drabbas av hjärtinfarkt, stroke eller fönstertittarsjuka.
– Det är samma sjukdom som ligger bakom. Om du hittar en behandling kan det få betydelse för många människor.
Isabel Goncalves säger att hennes roll i forskningssamarbetet finns i den diagnostiska delen, Jan Nilssons i den behandlande. Förenklat: hon ska ta reda på vad problemet är, han försöker ta reda på vad man ska göra åt det. Målet är att ta fram ett vaccin som motverkar förfettningen.
Men det handlar om en ännu större grupp, på fler än tjugo personer.
– Bakom alla fina resultat som presenteras finns ett stort arbete av många. Det är lite som att driva ett litet företag, säger Isabel Goncalves.
Hon berättar att de 15 miljonerna till stor del kommer att användas till den tekniska utrustning som behövs för att analysera alla de förträngningar som kirurger opererat bort och lämnat vidare för undersökning.
Det var faktiskt med en samling sådana prover i bagaget hon kom till Sverige 2002; här fanns de tekniska hjälpmedel hon då behövde.
Hon kommer från den portugisiska huvudstaden Lissabon och visste redan från början att det var läkare hon skulle bli.
– Jag var sjuk när jag var barn. Jag hade astma och var ofta inlagd. Jag tyckte läkarna var underbara – och miljön var ju inte främmande för mig.
Så läkare skulle hon bli, även om hon pappa advokaten nog gärna hade sett att hon ägnat sig åt hans yrke.
– Mina vänner tyckte att jag skulle passa som barnläkare.
Hon prövade också på att arbeta på barnklinik, men kände att det tog för hårt på henne känslomässigt.
Därtill har hon funnit att hon trivs i kontakten med de vuxna patienterna, om resonemangen med dem kring orsaker och verkan.
När hon flyttade hit 2002 var det med ett perspektiv på ett par år. Hon hade samlat ihop ett bra material i Portugal, men behövde alltså en teknik som inte fanns där då.
Hon skulle göra klart sin doktorsavhandling i Sverige och disputera, och det gjorde hon i Lund 2004.
Egentligen, säger hon, skulle hon antagligen tjäna mer pengar på att vara hjärtläkare i Portugal.
Men så dök möjligheten upp att arbeta som både forskare och läkare i Malmö. Alltså att kombinera laboratoriearbete med att träffa patienter.
– Det älskar jag!
Hon menar att patientkontakten förstärker hennes motivation som forskare.
– Det gör att jag känner att jag ska försöka lösa till exempel Bengts – kan vi kalla honom – gåta.
Att det är jämförelsevis behändigt att kombinera föräldraskap med arbete i Sverige har också spelat roll. Att det till exempel ger henne utrymme för att en timme varannan vecka ställa upp som volontär på sin sons skola.
Han är född i Sverige; Isabel Goncalves är gift med en kollega, som också är läkare på Skånes Universitetssjukhus i Malmö – de var ett par redan i Portugal.
Åren i Sverige har byggts på efter hand.
– Jag har lärt mig att trivas väldigt bra här. Men det är faktiskt först nu, efter tio år, som det har slagit mig att ”Oj, jag bor faktiskt i Sverige på riktigt!”.
– Så nu håller jag på att ta hit mina gamla möbler från Portugal.
Men hon saknar ändå sin gamla lägenhet. Malmö må ligga vid havet, men den utsikt hon hade från sitt fönster i Lissabon gav ett helt annat sceneri. Atlanten ligger rakt på, jämt.
– Ljudet av de stora vågorna är så avkopplande. Om det var något stort problem eller svårt beslut att ta var det en strandpromenad som gällde.
– Jag blev så förvånad att det inte fanns några vågor när jag flyttade hit. Havet är så lugnt – här ligger ju till och med svanar i vattnet.
Och vi må slå oss för bröstet och föra fram våra fina råvaror från havet, men på en portugis imponerar det inte. Kvaliteten är det väl inget fel på, men variationen i utbudet kommer inte ens i närheten av det man hittar i butikerna i Lissabon, även de ganska små.
För övrigt har familjen på senare tid fått ett par levande fiskar som husdjur, i akvariet.
Där hemma tycker hon om att ta det lugnt:
– Jag jobbar mycket. För mig är det bästa en soffa, en filt, en bra bok och en stickning.

Dagens fråga

Klarar Malmö FF att slå Wolfsburg på hemmaplan?

Loading ... Loading ...