Catherine Bentzel funderar på att stänga sin blogg och starta en ny
där hennes sjukdom inte är det centrala. Foto: Håkan Jacobsson
Catherine Bentzel funderar på att stänga sin blogg och starta en ny
där hennes sjukdom inte är det centrala.

Berättar om cancer på sin blogg

”Väldigt mycket tumör”. Så berättar Catherine Bentzel att läkaren sade efter att hon hade blivit röntgad.
Hon hade gått till vårdcentralen sedan hon upptäckt en hård klump under bröstkorgen. Kanske bråck, trodde hon – cancer tänkte hon inte på, eftersom hon inte mådde dåligt på något vis.
Men läkaren på vårdcentralen skickade henne genast på vidare undersökning och det befanns att hon hade två stora tumörer i sin bukspottkörtel, 7 respektive 8 centimeter i diameter. Hon hade också tumörer i levern – det var dem hon hade känt.
Utåt reagerade hon inte så starkt:
– Jag kom väl i chock, drog mig inåt, stängde av väldigt mycket.
– Det var väldigt svårt att förstå, i och med att jag inte kände något själv.
Framtiden fick liksom stå på vänt de första månaderna efter att hon fått sin diagnos.
– Först hade vi ett år av vänteläge, innan vi visste hur allt skulle bli.
– Sedan stabiliserades det. Och man kan inte leva livet i pausläge hur länge som helst.
Så i höstas flyttade hon, maken och sonen från lägenhet i centrala Malmö till villa i Klagshamn.
Att hon vågade känna optimism igen berodde på att hon svarade så bra på behandlingen.
Det är en ovanlig cancerform Catherine Bentzel har. Hon har fått veta att den drabbar ett knappt tiotal varje år.
– De flesta är över 70 – jag var 31.
– Det är en ganska dålig prognos, bara fem procents överlevnad.
Men, menar hon, hon själv är inte med i statistiken, som säkert också påverkas av att de flesta som drabbas av sjukdomen får den när de är ganska gamla.
– Mina tumörer är långsamt växande. Det är ingen aggressiv form – de har säkert hållit på att växa i femton år.
Tumörerna sitter så till att operation inte var aktuell. Hon har bland annat fått cellgifter.
– I tablettform, så jag har sluppit tappa håret.
Medicineringen har gett resultat. På sin blogg berättar Catherine Bentzel att tumörer och metastaser minskade med 80 procent på mindre än ett halvår:
”Numera går jag på tumörhämmande sprutor en gång i månaden med uppföljningsröntgen var tredje månad”, skriver hon där.
Hon berättar att bloggen från början var tänkt som ett sätt att hålla släkt och vänner uppdaterade på hur det låg till – för att inte behöva prata om det jämt och ständigt.
– Det var lite terapi också, upptäckte jag ganska snart.
– Att skriva har periodvis varit en viktig del i mitt liv. Jag hanterar mycket genom skrift.
Nu visade det sig att det var fler än släkt och vänner som var intresserade av hennes blogg. Inte bara sådana som lider av samma sak som hon själv, utan som kanske har någon i familjen med sjukdomen, Eller de som har en annan sjukdom.
På sin blogg berättar Catherine Bentzel bland annat om böcker, tipsar om länkar som rör hennes ämne.
I många fall handlar det om kost, för det är ett ämne hon har fördjupat sig i:
– Jag har alltid varit lite stolt över att vara allätare och tyckt att de med lite preferenser varit lite jobbiga.
Nu är hon själv där. Dricker till exempel en och en halv liter råsaft från pressade frukter och grönsaker om dagen.
– Jag var väldigt sträng med kosten i början. Nu har jag väl hittat ett läge som fungerar bättre i vardagslivet. Jag har börjat äta kött igen, fisk och fågel.
– Men gluten finns inte i mitt liv längre, och inte vitt socker.
Och allt ska vara ekologiskt producerat.
Bloggen om att leva med cancer är inte Catherine Bentzels första. När hennes man hade arbete i Japan ett år följde hon med och skrev om sitt liv där i ”Cattis lost in Tokyo”.
Till våren är det dags för en Asienresa igen, med man och son.
– Jag vill visa dem var jag växte upp.
Som nyfödd flyttade hon nämligen till Bangkok, där hennes far hade en hög befattning inom Alfa Laval.
Där bodde hon tills hon var 15 år, gick i amerikansk skola. Sedan flyttade hon till Sverige och gick nian och gymnasiet på internat i Sigtuna.
Lite skamsen är hon över sina begränsade i språket thai, berättar att det gärna blir så att västerlänningarna lever i sin egen bubbla.
19 år gammal flyttade hon till Skåne, först för studier i Lund. Sedan flera år arbetar hon – numera med marknadsföring – för ett företag som säljer mikrobiologiska produkter, exempelvis bakteriekulturer, till läkemedelstillverkare och forskare.
Till en början skrev Catherine Bentzel på sin blogg mest varje dag, men nu blir det mera sällan. Faktum är att hon i höstas satte sig själv på en strikt diet när det gäller sin medverkan på sociala medier.
– Det blev väldigt svårt att hålla mig borta från att lämna ut allting. Till slut fanns det inget som var privat längre, och jag märkte att det tog tid från min familj.
– Jag tror att många bloggare kan känna igen sig i det, att man måste underhålla hela tiden. Det blir lite av ett beroende, som man måste släppa.
Hon säger för övrigt att hon har funderingar på att avsluta sin nuvarande blogg och starta en annan:
– Det är kanske dags att gå vidare och inte hänga upp det på att jag har en sjukdom.
Visst finns det kanske de som i så fall kommer att sakna halsahoppkarlek.com.
– En cancerdiagnos behöver inte vara en dödsdom. Det finns många som lever med en cancer som inte kommer att vara det de dör av. Men från livet har alla noll procents chans till överlevnad.
Hon berättar att hon ställts inför ett erbjudande om en så kallad femorganstransplantation, det vill säga byta ut magsäck, lever, bukspottkörtel, tolvfingertarm och tunntarm. Men än så länge vill hon inte gå den vägen:
– Man blir ju inte frisk – man blir av med cancertumörerna, men man blir transplantationspatient resten av livet.
Nej, så länge nuvarande behandling håller hennes tumörer i schack vill hon vänta:
– Målet är att köpa tid.
Hon vill vänta ut forskningsprojekt som pågår kring hennes sjukdom, för övrigt samma som drabbade Applegrundaren Steve Jobs. Men, säger hon, den är så pass ovanlig att forskningen är beroende av donerade pengar och att den hamnar lite i skymundan när de stora insamlingarna görs.
Det kan kännas lite bittert, tycker hon ibland, och ordnade, kanske som en markering, en egen insamling på sin hemsida. Hon hade en modest förhoppning att få ihop en tusenlapp, men det blev 9 000 kronor till Ung cancer.
Hon tycker om att hålla sig i form, men berättar att hon i början av sin behandling fick träningsförbud av sina läkare. Så smått har hon kommit igång igen och berättar att hon och hennes man har gett varandra i nyårslöfte att ta vara på de fina möjligheterna till löpning i omgivningarna till det nya hemmet i Klagshamn.
– Vi sprang sju kilometer härom dagen. Det var ganska chockande för mig också att jag klarade av det.

Dagens fråga

Klarar Malmö FF att slå Wolfsburg på hemmaplan?

Loading ... Loading ...