Varifrån kom mardrömmarna? Frank Kelber föddes när andra världskriget var ett år gammalt. – Jag har många minnen som är traumatiska och starka, men jag kan inte placera dem, säger Frank Kelber.Han berättar att han varje natt brukade vakna av en mardröm som innehöll – som han uppfattade det – en starkt lysande stjärna. Han frågade sin mor vad det kunde vara, och hon svarade att det måste vara ett minne av flykten från Stalingrad.Frank Kelber hade redan kontakt med förlaget Xenofilia och lade fram en idé till en bok om minnen. Inte bara de minnen som finns hos dem som faktiskt var med, utan också hur de påverkar senare generationer, de som inte var med, men som ändå påverkas. Många judar som var för små för att ha klara minnen av krigets förföljelser, eller som fötts efter kriget av föräldrar som överlevde förintelsen har levt med en önskan att få veta vad som hände, hur det var. Men berättelserna de har fått är ofta kortfattade, knappa.– Är det för att föräldrarna ville skona mig – eller är det för att jag inte har frågat? undrade Mauritz Pergament under ett evenemang på judiska församlingen i Malmö när Minnenas arv släpptes.Han är en av dem som medverkar i boken. Med är också Lea Gleitman, 91 år, som sedan drygt tjugo år berättar om sina upplevelser under kriget.Hon berättar att innan dess pratade hon inte så mycket om det – mycket för att ingen frågade.– Kanske ville de inte riva upp gamla sår, säger hon.