I våras träffade jag författaren Melker Garay för ett samtal om hans författarskap. Det resulterade i en intervju som läsare av Skånskans kultursida kunde ta del av. Han berättade då om en kommande bok med kortprosa i stil med den kritikerhyllade Råttan och andra onda berättelser från 2013. Nu under sommaren anlände Garays sjunde bok och titeln är Fågelskrämman (Förlag: Norlén & Slottner). Undertiteln ”Skymningsnoveller” anger vad det är för genre. Även detta är ”onda berättelser”, besläktade med Pär Lagerkvists klassiker Onda sagor.Den inledande novellen ”Upprättelsen” leder dock mina tankar direkt till en annan av Garays läromästare, nämligen Kafka. En man söker upprättelse inför något slags domstol men blir hånfullt bemött och gradvis berövad sina plagg och sin värdighet. Det är en mardrömslik text men ytterligt väl genomförd. ”Papegojan”, som Melker högläste för mig när vi sågs, är också inkluderad i denna nya novellsamling. Papegojan tar till orda och talar om sin fångenskap. Fågeln känner sig paradoxalt fri i sin bur medan den konstaterar att människorna inte vet om att de själva är inspärrade i den bur de har inne i sina huvuden. Genom en omkastningsmanöver är det plötsligt de lärda människorna som framstår som papegojor som endast kan upprepa vad de har läst. Papegojan däremot framstår som en klarsynt individ.