För första gången håller hon sin roman i handen.– Det känns väldigt märkligt – väldigt välbekant men samtidigt lite overkligt, konstaterar hon. Så har hon också arbetat i fem år med sitt manus till Hotell Angleterre – skrivit och skrivit om och inte minst förkastat. – Jag har nog tagit bort motsvarande en roman till, säger Marie Bennett och skrattar.Att det blev en roman är ingen slump, ända sedan hon var liten har Marie Bennett älskat att skriva men vägen till författarskapet har inte varit spikrak. Efter att ha pluggat franska i Paris, tagit en fil. kand vid Lunds universitet och läst spanska i Madrid bestämde hon sig för att bli journalist. – Jag hittade en ettårig utbildning i London på City University. Antagligen var journalistutbildningen ett svepskäl – jag ville ju skriva men vågade inte tro att jag kunde bli romanförfattare. När hon var klar var det ont om jobb i Sverige, samtidigt fick hon jobb ganska direkt i London, så ett år i London blev till flera.– Ett tu tre har man plötsligt rotat sig och nu räknar vi detta som hemma, säger Marie Bennett som nu bott här i 18 år, är gift och har tioåriga sonen Leon.Till slut tog hon ändå tag i den där författardrömmen hon så länge närt. – Det är verkligen som Virginia Woolf skrev, man behöver ”a room of one’s own” och 20 000 pund om året. Man måste ha tid, pengar och även självförtroende för att skriva och de här sakerna sammanföll inte för mig förrän jag var i 30-årsåldern, berättar hon.Upphovet till Hotell Angleterre var ett antal brev hennes mormor skickade till henne, med berättelser om hur det var förr i tiden i Malmö.– Jag fastnade för de avsnitt i breven som handlade om beredskapstiden. Jag hade precis läst och tagit stort intryck av Sarah Waters bok Nattvakten, som utspelar sig i London under andra världskriget och började leka med tanken på att skriva en roman om Sverige under samma tid, säger Marie Bennett.Hotell Angleterre tar avstamp vintern 1940 i en boskapsvagn som lämnar Malmö Central. Ryssarna har gått in i Finland och Georg Lindkvist, förman på Sockerkompaniet, är på väg norrut tillsammans med en massa andra män för att bevaka Sveriges gränser. I första delen av boken får vi följa hans umbäranden i fiktiva Svartnäset, där hans kompani, utan vare sig ordentlig utrustning eller tillräcklig förberedelse, försöker uthärda den bittra kölden och ett sadistiskt befäl. I bokens andra del får vi följa hans unga, nyblivna hustru Kerstin, hemma i Malmö. Vad som skulle bli några månaders separation blev istället flera år, vilket får stora konsekvenser för deras förhållande. I tredje och sista delen vävs deras öden åter samman.– Min morfar blev inkallad till Boden en vinter under andra världskriget och min mormor lämnades då ensam i Malmö. De var nygifta precis som Kerstin och Georg i romanen. Här slutar dock likheterna. Resten av historien är påhittad, säger Marie Bennett.Hotell Angleterre har hon skrivit på förmiddagarna medan sonen Leon varit i skolan. – Redan från början har jag haft som regel att jag ska skriva tusen ord om dagen, det får gärna bli mer men aldrig mindre, säger hon.När hon väl var klar skickade hon manuset till en handfull svenska litterära agenturer, men också till Pontas Agency i Barcelona, som hon läst att Jonas Jonasson, författare till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, var knuten till.– Pontas Agency svarade ganska snabbt att de var intresserade och ungefär en månad senare skrev vi kontrakt. Det kändes naturligtvis väldigt roligt och positivt. Det bevisade att jag inte slösat bort min tid under alla år och att någon tycker om det jag skrivit.