Samir Arabi-Eter tillträder snart sitt nya jobb som konsulent på Sverok
i nya Spelens hus på Nobelvägen som snart är inflyttningsklart.

Krångla inte till det kring barnens spel

Själv var han ingen stor tv-spelare under uppväxten i Staffanstorp. Lite tv-spel blev det, men mest andra sorters spel:
– Ja, det var både brädspel, kortspel, figurspel och rollspel.
Spelens lockelse, förklarar han, låg i deras förmåga att vidga världen.
– Man fick tänka i nya banor. Rent fysiskt satt man ju fast i sitt vardagliga liv, med skola och allt det där mindre roliga, men genom spelen kunde man utmana sig själv och uppleva äventyr.
Under gymnasietiden på samhällsprogrammet på Polhemskolan i Lund valde han så många estetiska tilläggskurser han kunde.
– Ja, det var en utveckling av rollspelsintresset som fick mig att söka mig åt teaterhållet.
Efter studenten arbetade han i storebrorsans spel- och videobutik i Staffanstorp, innan han fick jobb på en stor elektronikkedja i Malmö. Där har han varit tills nu, då han tillträder tjänsten som föreningskonsulent på den skånska grenen av spelorganisationen Sverok (se faktaruta).
– Det ska bli väldigt roligt. Jag ska vara med och utveckla befintliga föreningar, skapa nya, hantera kontakterna med kommunerna, jobba med jämställdhetsfrågor. Allt möjligt spännande.

Mycket av det han nu ska få betalt för att göra han har redan i flera år gjort på ideell basis, som ordförande för spelföreningen Mega.
– Ja, jag har varit med och startat fyra olika spelföreningar i Malmö bara det senaste halvåret.
Föreningen Mega har varit drivande i tillkomsten av nya Spelens hus i korsningen Nobelvägen-Sallerupsvägen.
– Spelens hus har tidigare legat på Ystadsvägen, i en ganska liten och framför allt dåligt planerad lokal där det inte får plats så många olika föreningar samtidigt. Nu har vi fått en miljon per år i bidrag under en treårsperiod för att bygga upp den nya lokalen.
Eftersom Samir Arabi-Eter inte kan sitta på dubbla stolar avgår han som Megas ordförande samtidigt som han tillträder sin tjänst på Sverok.
– Men jag kommer att ha mitt kontor i Spelens hus, och bolla frågor, coacha och tipsa så mycket jag bara kan.
Det har med barn, unga och digitala spel är ett laddat ämne. Är det bra? Är det dåligt? Ska man begränsa tiden? Hur påverkas barnen av våldet? Frågorna är många, moralpaniken stundtals intensiv, de entydiga svaren lyser med sin frånvaro.

Samir Arabi-Eter tycker inte att man ska krångla till saker och ting så himla mycket.
– För det första tror jag att många vuxna inte tänker på hur djupt inne i den digitala världen de själva är. De spelar Candy Crush och Wordfeud i mobilen, och använder en massa appar på Facebook.
För det andra ska man, menar han, faktiskt inte förringa det faktum att ungarna gillar att spela.
– Barn och ungdomar ska göra sådant som gör dem glada. Sedan är det klart att det finns en risk att de grottar ner sig för mycket, men den risken finns faktiskt vad man än gör. Man kan grotta ner sig för mycket i scouting också, eller spendera all sin vakna tid i stallet.
Och det är föräldrarnas ansvar att, som han säger, hålla kvar barnen i verkligheten.
– Se till att de alltid gör det viktiga först. De måste ta skolan på allvar, och fixa läxorna innan de spelar. Och så är ju förstås den fysiska delen viktig. Både hjärnan och kroppen behöver sitt.
Det här med våldsspel tycker han inte heller att man ska bekymra sig alltför mycket över.
– Folk är väldigt paranoida och rädda. De fattar inte riktigt vad spelen går ut på. Det finns risker med allt, som sagt, och visst finns det folk som inte kan hantera våldsspel, men det där är väldigt individuellt.

Själv berättar han stolt hur han för några år knep sjätteplatsen i SM i fightingspelet Tekken 5. Varför gillar man ett sådant spel, som faktiskt bara går ut på att slåss utav bara tusan?
– Jag gillar att tävla. Gillar när adrenalinet forsar. Jag kan bli helt skakig efteråt, nästan som jag tänker mig att en elitidrottare känner efter en match eller tävling. Just tävlandet, jag bara älskar det. Jag är likadan när jag jobbar, som på mitt förra jobb, där jag tävlade mot mina kollegor om att dra in mest marknadsföringspengar.
En aspekt som ofta försvinner när man pratar om spel är, tycker Samir Arabi-Eter, att de övar upp den spelandes intelligens.
– Ta ett spel som World of Warcraft. Jag lärde mig väldigt mycket när jag spelade det som mest. Det kräver massor av logiskt tänkande och planering, och just den där planeringsgrejen har jag haft väldigt mycket nytta av i livet.
Så är allt bara frid och fröjd inom datorspelsvärlden? Nej, det är det förstås inte. Samir Arabi-Eter nämner jämställdheten som en problematisk aspekt.
– På ett sätt har den biten verkligen blivit sämre. Ta en gammal klassiker som Super Mario. Där har du en liten tjock rörmokare i rollen som hjälten. I dag är väldigt många spelkaraktärer hårda, muskulösa män, medan bilderna av kvinnorna är väldigt stereotypa åt andra hållet. Men det finns å andra sidan en motrörelse också. Många är kritiska mot spelens utveckling, och jag tror att den kritiken håller på att hinna ifatt speltillverkarna.