Opinion

Plast i haven ett stort miljöproblem

Opinion
Opinion  Mer än en miljon fåglar och hundra tusen däggdjur dör varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast.

PREMIUM

 Mer än en miljon fåglar och hundra tusen däggdjur dör varje år efter att ha fastnat i eller ätit plast. Var tredje havsfågel äter plast i tron att det är föda.Ungefär 15 procent av skräpet sköljs upp på stränderna. Lika mycket flyter omkring och resterande 70 procent beräknas sjunka till botten, enligt Havs- och vattenmyndigheten.

Länsstyrelsen i Skåne uppmanar till att aldrig lämna kvar plastpåsar eller annat skräp på stränderna. Skönhets- och hygienprodukter som innehåller mikroplaster bör undvikas. Mikroplasterna sköljs via avloppet ut i havet och drar till sig giftiga ämnen, vilket gör både partiklarna och gifterna farligare då de snabbare hittar in i näringskedjan.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Fördomsfulla regler kring blodgivning

STOCKHOLM 20160331Man lämnar blod i en blodbuss.Foto: Marcus Ericsson / TT / Kod 1147
Foto: Marcus Ericsson/TT
Opinion
Opinion

Pridearrangemangen ser i år helt annorlunda ut än vanligt. Stockholm Pride som avslutades på söndagen var helt och hållet digital. Det är ändå viktigt att arrangemanget hålls. I många länder har hbtq-personer stora svårigheter och även i Sverige gäller det att hålla Pridefanan högt. Det var därför glädjande att kronprinsessan Victoria stod upp för mänskliga rättigheter när hon invigde Stockholm Pride.

Även i Sverige finns vinningar kvar att göra för hbtq-personer. Homosexuella män har i praktiken förbud mot att lämna blod, detta trots att det hela tiden behövs fler blodgivare. Män som har sex med män måste vänta i 12 månader innan man får lämna blod, vilket knappast fungerar för någon. Regnbågsblod är ett initiativ som kämpar för att det ska vara sexuellt riskbeteende som ska vara styrande för blodgivning, inte sexuell tillhörighet som det är idag. Man håller också på att bilda en stiftelse, Regnbågshjärtan, för att stödja forskning kring hbtq-frågor.

Socialstyrelsen, som är den myndighet som bestämmer detta, verkar fortfarande leva kvar i fördomar som gällde på 80-talet. Det är inte rimligt att brännmärka en hel grupp som inom sig har helt olika beteenden. Det är omodernt och onödigt, inte minst som det ständigt är brist på blod. Och blodet testas, oavsett vem som lämnar. Många människor tror att alla som har de fysiska möjligheterna får lämna blod och blir förvånade när de hör att så inte är fallet. Det är dags för Socialstyrelsen att kliva in i 2020-talet.

Opinion

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

STOCKHOLM 20200306Genrebilder som illustrerar nya hälsningstekniker med anledning av Coronaviruset.Foto: Jessica Gow / TT kod 10070
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion

Coronaviruset ställer tidigare självklarheter på ända. Att hälsa på folk, både dem man känner och inte känner, har blivit en problematisk handling. Man kan inte sträcka fram handen längre, av smittoskäl, och då finns det mer eller mindre töntiga varianter. Armbågshälsning och fothälsning är några av dem. Själv föredrar jag handen på hjärtat och en lätt bugning.

I Danmark är det krav på att ta i hand om man ska få danskt medborgarskap. I dessa tider blir det tydligt hur absurt detta krav är. Regeringen har tillfälligt tagit bort kravet under coronapandemin för att inte hindra nya personer att bli medborgare. För Dansk Folkeparti är handlingen så viktig att man vill ha kvar kravet, genom att använda handsprit före och efter handskakningen.

I Trelleborgs kommun togs så sent som före jul beslut om att man var tvungen att skaka hand med det motsatta könet för att kunna få arbete i kommunen. Hur de hanterar coronatiden är för mig okänt, men förhoppningsvis är tjänstemännen pragmatiska.

Coronavirusets spridning visar på det absurda i att kräva en viss sorts hälsning. Huvudsaken borde vara att man hälsar på något sätt, inte hur. Under svininfluensan 2009 togs det inte heller i hand, så handskakningen har fått en oproportionerligt stor betydelse.

Måtte coronapandemin också föra det goda med sig att vi ser över vårt beteende och våra arbetssätt. Man kan visa varann respekt på andra sätt än genom handslag. Och låt oss aldrig gå tillbaka till kramar som hälsning, såvida det inte är goda vänner emellan. Påtvingade kramar kan aldrig handla om respekt.

Opinion

Misslyckat stöd?

Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Regeringen la under våren flera olika stödpaket avsedda för de svenska företagen. Bland annat ett omställningsstöd på 39 miljarder. Dessa medel ska användas till företag som under mars och april förlorade 30 procent eller mer av sin omsättning. Nu visar det sig, föga förvånande, att det är få företag som sökt stödet, även om sista dagen är den 31 augusti.

För de stora företagen är det troligen inga större problem att formulera en ansökan, men för en småföretagare tar det både tid och kraft som behöver läggas på annat, att få företaget att överleva på sikt. Då räcker nog inte stöd för två månader, som dessutom känns byråkratiskt att söka. Finansministerns förklaring till det låga sökantalet känns ihålig. Hon tror att antingen väntar man med att söka eller att behovet är mindre än regeringen trodde. Det verkar vara en grund analys av en företagares vedermödor.

Att det bara gäller mars och april gör att flera hårt drabbade branscher inte kan söka stödet. Säsongsbranscherna, som till exempel evenemangsarrangörer och nöjesparker, kan inte komma ifråga eftersom de troligen inte hade någon verksamhet under våren. Samtidigt får de på grund av hårda regler närmast näringsförbud.

För att få omställningsstödet krävs ett revisorsutlåtande, vilket kan vara både dyrt och krångligt för småföretagare. Det har till och med revisorsbranschen själva varnat för. Över huvud taget verkar regeringen ha svårt att förstå småföretagares villkor vilket också visar sig i att alla de med enskild firma i princip står utan möjlighet till hjälp.

Att regeringen behandlar branscher så olika är egendomligt och inkonsekvent. Hela kultursektorn har mer eller mindre näringsförbud och när de klagar blir de bemötta av arroganta och okunniga svar från ministrar. Att slå på trumman till stora stödpaket som sen i verkligheten inte går att använda är att lura väljarna och att inte ta småföretagen på allvar. Socialdemokratiska regeringar har en tradition av att ha goda kontakter med storföretagen, men de små företagen och enmansföretagen har oftast behandlats styvmoderligt. Det är hög tid att ändra på det nu, innan coronaåret 2020 helt tagit död på småföretagen.

Opinion

Välformulerad kritik mot Mrs America

Ansiktsbild på kådespelerskan Rose Byrne i ett fotomontage med Gloria Steinem.
Rose Byrne som Gloria Steinem i Mrs America, bredvid en bild på Steinem själv.
Foto: Sabrina Lantos
Opinion
Opinion Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America mer eller mindre är historieförfalskning. Deras invändningar ställer frågan om ansvar.

Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America är historieförfalskning.

Den föreslagna amerikanska jämställdhetslagstiftning, ERA, som inte gick igenom i tillräckligt många delstatssenater för att godkännas, stoppades enligt Steinem och Smeal inte av den antifeministiska ikonen Phyllis Schlafly och hennes hemmafruar, utan av ekonomiska intressen. Serien framställer Schlaflys konservativa gräsrotsrörelse som tungan på vågen, medan Steinem menar att Schlafly var en galjonsfigur utan politiskt inflytande.

Serien visar i sitt sista avsnitt hur Schlafly tackas av de konservativa manliga politiker hon hjälpt genom att tigas ihjäl. Om man köper Gloria Steinems beskrivning av processen känns det logiskt att Schlafly aldrig fick några tyngre ämbeten.

Steinem och Smeals kritik mot historieskrivningen om en ”catfight” mellan kvinnor på olika sidor om mitten trycker på att man frikänner de egentliga makthavarna, som cyniskt lät sig ledas av ekonomiska intressen istället för av den folkliga opinionen, där en majoritet var positiva till ERA. Det är lätt att se hur frågan från hennes perspektiv trivialiseras på det sättet.

Texten ställer en intressant fråga om huruvida kulturproducenter har någon plikt att vara sanningsenliga, eller om de har rätt att fokusera på att göra bra TV. De ger mig rätt frisyr men fel karaktär, skriver Steinem syrligt.

Opinion

Den subtila rasismen

Opinion
Opinion Ett flertal afrosvenskar berättar för Dagens Nyheter om rasistiska övergrepp de utsatts för utan att få upprättelse. Det är djupt obehaglig och tankeväckande läsning.

Egentligen är det ingen överraskning att läsa om myndigheter, organisationer och företags vägran att erkänna att ett övergrepp mot en svart person kan ha varit rasistiskt motiverat. En kvinna behandlas sämre än en vit medpassagerare på tåget och blir avslängd, trots biljett. Hon får svaret att det är ledsna för att hon fick dålig service, trots att det handlar om ett övergrepp.

Att svarta personer har svårt att få jobb och får lägre lön i Sverige visste vi tyvärr redan. Patience Engberg, en av afrosvenskarna i artikeln, tar upp studien ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden” som Stockholms länsstyrelse publicerade 2018: ett av många exempel.

Det finns mycket att oroa sig för i DN:s granskning. Men kanske tar Tullverkets attityd priset. Tullverket gör aldrig fel och har inga problem med rasism eftersom det finns en värdegrund som säger att så får man inte göra, enligt deras talesperson.

Att mena att en organisations värdegrund är en garant för att ingen individ begår ett rasistiskt motiverat tjänstefel är antingen provocerande naivt eller provocerande arrogant, det är svårt att välja. Tullverket menar aatt inga rasistiska mönster syns i klagomål mot myndigheten. Så blir det såklart om man väljer att bortse från att en händelse kan ha rasistiska förtecken, vilket gör att deras egen statistik om saken inte känns tillförlitlig. Med den attityden gör man medborgare som kommer i kontakt med Tullverket rättslösa, eftersom möjligheten till upprättelse saknas.

Den svenska rasismen är mer subtil än den amerikanska. Här mördas bara folks karaktär, karriärmöjligheter och självkänsla. Dagens Nyheters granskning visar att vi måste arbeta aktivt för att värna afrosvenskars medborgerliga rättigheter och rätt att bli behandlade med respekt. Och bli betydligt bättre på att lyssna.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

Bättre med bio

STOCKHOLM 2012-04-26Biografen Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm har genomgått en totalrenovering och återöppnar.Foto: Dan Hansson / SvD / SCANPIX / Kod 30062** OUT DN (även arkiv) **
Foto: Dan Hansson / SvD / TT
Opinion
Opinion Kultursektorn har rätt i sina invändningar om att restriktionerna slår alltför olika.

Sveriges biografägareförbund och Sveriges filmuthyrareförening UPA vill se lyfta restriktioner från 1 augusti. De menar att det inte finns tillräckligt goda skäl att hålla gränsen vid 50 besökare. Det är en rimlig invändning. Biografer har bättre möjligheter att sköta den sociala distanseringen än de flesta andra ställen, inklusive restauranger. Att ha 100 besökare i en biosalong med lämpligt avstånd, tillgång till handsprit och övervakning av personal så att allt sköts ordentligt borde inte vara ett större problem än så stora samlingar på andra ställen.

Det hypotetiska problem man skulle kunna se med att höja gränsen är att man befinner sig inomhus, i ett stängt rum. Men då har man samma problem med kaféer och restauranger.

Fler och fler röster hörs från kultur- och nöjesbranschen som ifrågasätter vad som förefaller som andra regler för dem än för resten av samhället. Eftersom vi bestämt oss för att inte stänga ner samhället måste även kulturproducenter ges möjligheten att överleva. Mindre, oberoende biografer som Spegeln och Folkets Bio måste ges chansen att inte slås ut helt.

Detta gäller kanske i synnerhet i södra Sverige där vi drabbats betydligt lindrigare av smittan. Att gå på bio här med tydliga hygienföreskrifter och ett rimligt avstånd mellan bokningsbara säten borde inte vara något problem.

Biografer skulle vara en bra början för att anpassa reglerna så att de upplevs som mer välbalanserade än nu, då de slår hårdare mot kulturbranschen än restaurangbranschen, eller andra branscher vars verksamhet inte omfattas.

Sverige har valt en annan väg än andra länder, med huvudsakligen frivillig social distansering. Det har hitintills varit rimligt med restriktioner, men om vi öppnar samhället för att vi anser att det går åt rätt håll bör vi också ge kulturproducenter möjligheten att öppna upp under samma förutsättningar som andra verksamheter: frihet under ansvar.

Opinion

Amazon etablerar sig på en sårbar marknad

Lagerarbetare plockar varor.
Lagerarbetare på Amazon.
Foto: Bebeto Matthews
Opinion
Opinion Allt mer tyder på att nätjätten Amazon kommer att lanseras i Sverige. Det väcker en del oro för hur marknaden kan komma att påverkas.

Amazons grundare Jeff Bezos är obegripligt rik. Runt 1600 miljarder ska han vara god för. Allt tyder på att hans e-handelsföretag kommer att lanseras i Sverige i höst. Det finns många frågor att ställa sig i samband med en Sverigelansering i coronatider.

Det kan bli en match om uthållighet. Amazon har råd att gå med förlust mycket, mycket längre än många svenska aktörer och det är rimligt att tänka sig att de kommer att börja med lockpriser för att locka till sig kunder. De priserna kommer att vara attraktiva för den som känner sig fattigare efter coronapandemins härjningar med ekonomin. Eftersom vi inte känner till om och hur hårt Bezos eventuellt satsar på att slå ut andra aktörer är det rimligt att undra om det är en fördel för den svenska marknaden. Man kan oroas av att inte veta vad Bezos har för plan långsiktigt. Han har redan tjänat långt mer pengar än en enskild person kan göra av med. Ledarna för techjättarna, med Bezos och Facebooks Mark Zuckerberg i täten har blivit utfrågade i den amerikanska kongressen, på grund av farhågor om att de har blivit ohanterbart dominanta.

Arbetsvillkoren för den som arbetar på Amazons lager i Storbritannien har beskrivits som ”slavlika”. Kommer arbetsvillkoren för dem som packar eller administrerar varorna spela roll för oss om TV:n är billigare på Amazon, eller kommer vi att tänka att det är värt priset för att det blir så mycket billigare? Det finns en risk att andra företag kommer att vilja hålla nere lönerna och försämra arbetsvillkor för att hålla kostnaderna nere så att de kan konkurrera med Amazon.

Kanske händer ingenting mer dramatiskt än att konsumenterna kan köpa sin sommardeckare eller sin fotbollströja på fler ställen, men man hade kunnat önska sig att en internationell e-handelsjätte valt ett annat tillfälle än då den svenska ekonomin är försvagad för sin lansering. Och att vi kunde veta säkert att det inte sker på bekostnad av bra arbetsvilkor för personal i andra länder än vårt eget.

Opinion

Kanske hemma bäst

Man med dator vid en köksö.
Hemmajobb
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion Folkhälsomyndigheten uppmanar till fortsatt hemarbete under hösten, trots att utvecklingen för Sverige förefaller gå åt rätt håll, med få döda i covid-19.

Att jobba hemma fungerar ofta mycket bra med ny teknik.

Folkhälsomyndigheten uppmanar till fortsatt hemarbete under hösten, trots att utvecklingen för Sverige förefaller gå åt rätt håll, med få döda i covid-19.

Att jobba hemma fungerar ofta mycket bra med ny teknik. Men det är olika bra för olika branscher och olika för olika individer. Kanske ska vi inte förutsätta att det blir det nya normen innan vi har möjlighet att se hur det fungerat att distansjobba så här länge. Snarare kan man hoppas att arbetslivet blir mer varierat och har fler möjliga upplägg av arbetsdagen.

Just nu befinner vi oss i en övergångsfas där vi lär oss att jobba digitalt och det lär finnas barnsjukdomar kring hur man lägger upp det på bästa sätt. Till exempel bor alla inte på ett sätt som gör att de kan arbeta i en bra arbetsställning eller få lugn och ro under sin arbetsdag.

För den som hela tiden kontaktas via mail i hemmet om arbetsuppgifter som hen känner sig tvungen att göra blir det snarare så att man till sist bor på sin arbetsplats istället för att jobba hemma. Det ger minimal möjlighet att slappna av på fritiden och på grund av den unika situationen kan man kanske inte stänga av sin telefon, som den som lämnat arbetsplatsen kanske kan.

Folkhälsomässigt har det sina sidor. Att jobba hemma och ha möten på distans kan vara både vilsamt och klimatvänligt. Man behöver varken köra bil eller åka kollektivtrafik där man riskeras att smittas. Man cyklar eller promenerar inte heller till jobbet och får inte den vardagsmotionen.

För andra kan det vara en dröm att inte behöva hetsa iväg till arbetsplatsen. Kanske kan man hinna gå ut med hunden på lunchrasten. För andra blir den en ständig, svår ensamhet. Blir hemarbete normen måste arbetsrätten också visa det: vad är företagen skyldiga att tillhandahålla? Bra bord och stolar? Gratis kaffe? Massage för trötta ryggar? Hemarbete ger många möjligheter, men också utmaningar. Vi får dock bra grund för framtida utvärderingar.

Martina Jarminder

NÄSTA ARTIKEL