Bröderna Oskar och Lasse Waldemar
spelade av Joel Spira och Björn Bengtsson

”Banden till familjen finns alltid kvar”

Ja, hur är det egentligen, är blod alltid tjockare än vatten? Frågar man skådespelaren Björn Bengtsson tvekar han inte en sekund.
– Ja, det tycker jag. Man kan hata sin familj men man kan inte göra sig fri från den. Hat är också en känsla, och det är ett band som inte går att bryta på samma sätt som till vänner. En vän försvinner in i glömskan men banden till familjen finns alltid kvar, oavsett om man vill det eller inte, säger han.

Dramaserien vill han beskriva som en mörk familjekrönika som handlar om tre syskon som lagt en jobbig barndom bakom sig och inte har någon kontakt med varandra i vuxen ålder.
– I samband med mammans bortgång tvingas de tillbaka till det pensionat där de alla växte upp, och minnen från barndomen bubblar upp samtidigt som nedgrävda hemligheter dyker upp. Så banden mellan syskonen sätts verkligen på prov, berättar Björn.


Själv spelar han den äldsta broren Lasse Waldemar.
– Lasse är en typisk storebror, som är rebellisk i början, just för att han flytt allt ansvar i vuxen ålder. När syskonen växte upp i en ganska jobbig miljö var det han som fick ta ansvar och brytningen kom väl när han var 16-17 år gammal och lämnade pensionatet och Åland för storstaden. En skuld som sedan präglat honom under alla år. Att han bara stack. Och jag tror nog att många kan känna igen sig i just den där skulden att lämna.

Har du själv något gemensamt med Lasse?
– Ja, jag är ju också äldst i syskonskaran, med två bröder under mig. Men annars nej. När det gäller roller så letar man alltid kontaktytor till sig själv. Det intressanta i det här dramat är syskondynamiken mellan bröderna och systern, tycker jag.

Syskonen i serien spelas av Joel Spira och Aliette Opheim, två fantastiska skådespelare som underlättat mycket under inspelningarna, om man frågar Björn.
– Det var ju viktigt att vi ”syskon” klickade eftersom vi jobbade både hårt och intensivt. Vi jobbade kanske tio timmar per dag i tre-fyra månader. Men jag måste också nämna Molly Nutley som spelar min dotter Kim i serien. Hon är så jäkla duktig. Det här är det enda hon har filmat förutom en roll i sista Änglagård. En riktig talang.

Det är en ganska mörk stämning i serien, och ni jobbade intensivt med den. Kunde du bara koppla bort det dystra efter att en inspelningsdag var klar?
– Det där är en evig problematik, just det här med hur man jobbar med roller. Jag tycker att sådana här karaktärer, som är mörka och destruktiva, och som jag har gjort väldigt många av, har en väldigt intressant och stor inre värld. Med mycket komplexitet och sår som man som skådis blir väldigt intresserad av att förstå. Man vill få reda ut det där spindelnätet. Fast det är klart att något också fäster på sig själv. Men då bör man försöka koppla bort det och göra andra saker.

Hur gör du för att koppla av då?
– Haha, jag sa inte att jag gör det, utan att jag borde! Men jag umgås med min dotter Alma som är tre och ett halvt år. Hon är en bra ankare och oas för mig, och det är en jättebra kontaktyta till verkligheten.

Vad händer framöver då?
– Jag ska börja repetera en ny pjäs på Stadsteatern som heter ”Ingenting av mig” där jag gör en av huvudrollerna. Och så ska jag göra film också, Kay Pollaks nästa film ”Så ock på jorden” som är en uppföljare till ”Så som i himmelen”. Att kunna kombinera film och skådespeleri på scen är det bästa. Faktiskt helt fantastiskt. Det är då man verkligen får utveckla sig som skådespelare och vässa till sina kunskaper.

Tjockare än vatten har premiär i SVT1 klockan 21.00 i morgon, måndag.