Några av Lunds dagstidningar efter att bomberna fällts över Lund den 18 november 1943. Minbomben lämnade en 12 meter bred och fem meter djup krater. Arkivbild
Jan Nihlén vill inte ställa upp på en bild
men låter Skånskan fotografera av hans bilder. Till vänster en bild från lumpartiden. Till höger när han är en 15-årig hemvärnsungdom

70 år sedan bombregn föll över norra Lund

Bombningen av Lund 1943 var med all sannolikhet ett misstag. Två dagar tidigare hade Stormnatten, slaget om Berlin med en veckas massiva bombningar, inletts.
Det innebar att mängder av allierade flygplan flög in över Tyskland. Ibland återvände de över svenskt territorium, i synnerhet om planet var skadat.

Veberödsbon Jan Nihlén var 15 år gammal. Eller snarare femton och ett halvt. Ett halvår tidigare hade han blivit gammal nog att gå med i ungdomshemvärnet.
– Vi var många som gick med, säger han. 1943 hade kriget pågått ganska länge. Alla väntade att något skulle hända.
Det hade varit si och så med skolan. Plötsligt infördes nya lov, som kokslov i ett par veckor på vintern då man inte hade något att elda med. Jan Nihléns skolklass skickades till Orrefors på sommarlovet.

– Det var besvärligt med maten. Många Lundabor började föda upp kaniner. Lunds stad hade ordnat ett område under tak där familjerna kunde ha dem.
I ungdomshemvärnet fick man lära sig att marschera och skjuta.
– Jag hade vapen och tvåhundra skarpa skott hemma.
Den historiska kvällen 1943 hade Jan Nihlén dock inte något vapen med sig. Han hade varit och tränat tävlingsgymnastik på Katedralskolan och lämnade skolan vid niotiden på kvällen.
– I höjd med Sagabiografen small det, berättar Jan Nihlén. Jag for upp på cykeln och cyklade åt hållet det small.

Himlen hade lysts upp av bomberna som fälldes över Lund. En 450 kilos minbomb landade i bröderna Hanssons trädgårdsmästeri. Det låg ungefär där Krematoriet ligger i dag.
Mellan 100 och 150 stavbrandbomber, fosforbomber, fälldes i ett två kilometer långt bälte från Trollebergsvägen i sydväst, över godsbangården via Kävlingevägen till Norra kyrkogården. En järnvägsvagn lastad med ved tog eld på bangårdsområdet och högspänningsledningen från Lomma slogs av.
Jan Nihlén tog sig upp på Kung Oscars bro och fick överblick över katastrofen.

– Det var en fantastisk syn. Det brann lite överallt.
Bland annat brann det på Separator, föregångaren till Alfa Laval. När Jan Nihlén cyklade dit var brandkåren redan där.
Han säger att han aldrig var rädd den där kvällen.
– Inte ett dugg. Det kan tyckas konstigt. Kanske var det att man levt nära kriget under flera år.
Dagen efter fick hemvärnet mycket att göra. Jan Nihlén var en av många som letade stavbomber. Inte för att de var så svåra att hitta. Det var stavar stora som brännbollsträn.
– De hade satt sig i jorden. Vi fick markera var de var och armén tog hand om dem sedan.
Enligt Jan Nihlén fann man tillräckligt med rester av bomberna för att kunna fastställa att det var en brittisk bombare som var skuld till förödelsen. Hans krigsäventyr var över på två dagar, men det fanns andra som fick mer att göra. Det var nog lättare att räkna fönster som var hela än de som var trasiga.
– Min morfar hade stans största glasmästeri och de fick arbeta dygnet runt och anställa extrapersonal för att hinna med.
Det gick rykten i Lund om en man som slungats ut ur sitt hem av bomberna, men Jan Nihlén menar att det var en av många skrönor. Däremot var det många som fick skärskador på grund av krossat glas, till exempel bröderna Hansson som fått sina 17 växthus totalförstörda.
Katastrofturismen fanns redan på 1940-talet. Dagen efter rapporterade Lundatidningarna att tusentals människor till fots, på cykel och i bil begett sig till platsen för att se på för–ödelsen.
Det fanns till exempel en tolv meter bred och fem meter djup krater efter minbomben att beskåda.

Senaste nytt omLund

Dagens fråga

Borde damfotbollen få mer fokus och resurser?

  • Ja (68%, 105 Röster)
  • Nej (32%, 49 Röster)

Antal röster: 154

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×