Johan Svensson och Sonja Lindblom i Titus Andronicus. Foto: Henric Nilsson

Delar scen med Shakespeare

”Sonja och Johan berättar den hiskeliga historien om Titus Andronicus av William Shakespeare” är den kompletta titeln på uppsättningen som ska spelas på Bastionen veckan ut och därefter har en spelperiod på Lilla Teatern i Lund.
Berättare är Sonja Lindblom och Johan Svensson, två skådespelarkollegor som genom möten på olika kurser hittade ett nytt uttryckssätt och en form som tillåter dem att vässa sina jobbmuskler.

Båda har arbetat som skådespelare i tio år vid det här laget. Sonja har gått Teaterhögskolan i Malmö och Johan Fridhems folkhögskola. Han började sin karriär på Sagohuset i Lund medan hon fick jobb på Borås stadsteater.
– På frilanslivets märkliga stigar har vi stött ihop med varandra då och då, säger Johan Svensson.
– Vi träffades 2011 på en kurs med Kulturkraft Syd, berättar Sonja. Det var en workshop med Nadine George om Shakespeare. Johan var hemlig och jag grät första dagen …

När Johan spelade med i pjäsen Private Lives på turné fick Sonja hoppa in i en roll.
– Sedan åkte vi bil och pratade teater. Det blev samtal som inte ville ta slut. Vi hade mycket att prata om. Vi började också tänka på att det finns ett lärande i det här att kommunicera något till någon, säger Johan.
Pratet ledde till att skådespelarna ville öva för att hålla musklerna igång. Men öva med vad? Ytterligare en kurs, i Shakespeare, med regionteatern i Växjö, förde dem närmare målet.

Det är alltså två långtifrån naiva kulturarbetare som nu tar sig an Shakespeare, utan två skådespelare med en gemensam lek- och berättarlust som öppnar verktygslådan för publiken. Och dramat de ger sig på är en riktigt blodig historia.
– Hämnd är temat. Det ena följer på det andra och det slutar i groteskeri. Det var något som klingade extra i den här texten när vi läste den, och jag tror det är hur folk blir när man ska hämnas. Det blir kallt och kladdigt. Inte värdigt, säger Sonja.
– Ja, det blir värre och värre. Man känner att man inte kan ha sympati för någon av karaktärerna, säger Johan.

Sonja och Johan berättar verkligen Shakespeare-dramat. Men de har också skrivit in sig själva i berättelsen.
– En del är Shakespeares blankvers och resten är vi, säger Sonja. Det blev överraskande roligt när vi ska handskas med 400 år gamla värderingar.

Skådespelare pratar ofta om att göra egna projekt. Och att verkligen ta tag i ett sådant har varit nyttigt, tycker både Sonja Lindbom och Johan Svensson.
– Man måste ta ansvar för alla val man gör längs vägen, säger Johan, och allt vi gör kommer ur vår skådespelarkreativitet.
– Ja, det har varit roligt att få gå loss och använda de saker jag har. säger Sonja. ”Får jag använda alla dialekter? Japp, inget stoppar mig!”

Det blir många roller per person, eftersom Titus Andronicus egentligen har cirka 40 sådana.
– Vi hoppar ut och in i rollerna, men jag är alltid Titus och Sonja är alltid Tamora, säger Johan.
Och har man som publik svårt att hänga med i svängarna kan dialekterna kanske ge ledtrådar.
– Titus och hans familj pratar göteborgska. Och så har vi den norrländska hämnden, säger Sonja Lindblom.