I sex och ett halvt år har Juanjo Passo haft sin bandoneon i knät. – Första gången var det som att hålla en nyfödd
jag visste inte vad jag skulle göra
säger han. Foto: Claes Hall
130923: Bandellionspelare. Dragspel...
130923: Bandellionspelare. Dragspel...

”Min bandoneon har förändrat mitt liv”

Han har med sig dyrgripen i instrumentväskan när vi träffas – ett instrument av märket Alfred Arnold, tillverkat i Tyskland 1939 och importerat till Argentina. Själv utvandrade Juanjo från Argentina med sin familj 1980.
– Vi kom hit som flyktingar undan diktaturen, berättar han.

Det var mamma, pappa och fyra syskon som kom till flyktingförläggningen i Ronneby.
– Jag var 13 år och vi kom den 13 december, på Lucia. Det var kallt, minns Juanjo.

Året efter gick flyttlasset till Malmö och Rosengård. På Värner Rydénskolan började Juanjo spela gitarr och han spelade även i källarband. Pappa Juan José Passo, välkänd i tangomiljöer i Malmö, började redan samma år de kom till Malmö att sjunga.
– Och när jag var femton år sa han till mig, ”Varför börjar du inte spela tango?” Så jag började planka de gamla mästarna. Vi hade tre kassettband med tango med oss. Pappa köpte ett med Göran Söllscher för att jag skulle lyssna på honom också. 1983 hade jag min första konsert på Rosengårds centrum och 1988 stod jag för första gången på scenen på Musikhögskolan, minns Juanjo.

På 90-talet flyttade familjen Passo från Rosengård och 1993 öppnade Juan José Casa del tango. Juanjo spelade också på scener som Måndagsklubben på Möllan och Musafällan.
– Det fanns alternativscener som var öppna för alla. Det var en guldperiod.

Men tiderna förändrades och Juanjo ville gå vidare. 1996 reste han för första gången tillbaka till Argentina.
– Det var fantastiskt. Vi var på tangoakademin och blev presenterade som tangoambassadörer. Det är lustigt, under diktaturen försökte man trycka ner musiken, men det blev tvärtom. Alla musiker i exil spred tangon som frön över hela världen.

I samma veva träffade Juanjo Passo Eva Saether från Musikhögskolan som har kommit att betyda mycket.
– Hon började dokumentera invandrade musiker och efter vår resa till Argentina fick pappa och jag en förfrågan att ingå i det interkulturella projektet som hon ledde.

1999 bildade Juanjo Passo sin egen tangoorkester, som från början hette Artango, men snart fick byta namn till Tangarte eftersom det fanns en fransk orkester som redan lagt beslag på det första namnet. Sättningen var kanske inte den ultimata för en tangoorkester, men syftet var att utveckla orkestern till en traditionell sådan.
– Vi bjöd in flera kända bandoneonister för att inspireras och lära oss mer om musiken.

Juanjo suckar men småskrattar samtidigt när han ser tillbaka på de snart femton åren med orkestern.
– Jag fick ischias av att öva så mycket på min bandoneon, jag hade inga pengar till hyran, jag åkte till Argentina och tog hit musiker och kammade noll pengar. Ingen har stöttat oss, men vi har kämpat på.

Tangarte har spelat i hela Norden, i Spanien, Frankrike, Chile och Argentina med mera. Orkestern har gett ut flera cd-album och spelat för danssugna tangoentusiaster.

Nu spelar Juanjo Passo inte enbart med Tangarte. utan i flera konstellationer. Med Quinteto Fandango spelar han Piazzolla, men också andra kompositörer.
– Det är mer konsertant och improvisatoriskt, vi har två jazzmusiker som sätter stor prägel på orkestern. Och det är mot improvisation jag vill utvecklas mer framöver, säger han.

Nu har han snart sin Global Master från Musikhögskolan, som bland annat inneburit fältarbete i Argentina och studier på tangolinjen vid world music department i Rotterdam och som avrundas med examenskonserterna den 12 oktober i Mariakyrkan i Malmö med Ovikens kammarorkester, Trio Quinta och Tangarte. Den 12 november på Palladium är steg två i examenskonserten med Quinteto Fandango. Nästa år, den 24-25 januari, ska Tangarte spela med MSO och med Juan José Mosalini på bandoneon. Tangarte ska också spela i foajén efter konserten.

Det finns mer spelningar planerade och Juanjo Passo har inga planer på att låta sitt instrument ligga och vila i väskan.
– Bandoneonen förändrade mitt liv. Nu är jag friare som musiker och på väg åt rätt håll. Min bandoneon kan öppna dörrar i hela världen och det har jag en stor musikalisk glädje av, säger Juanjo.