Klemets öppna form inbjuder till medskapande

När Göteborgspoeten Kennet Klemets, som debuterade1997, nu kommer med sin sjunde diktsamling överraskar han med extremt korta dikter. Visserligen uttryckte han sig ordknappt redan i sin första bok, men hans förra diktsamling ”All denna öppenhet som kommer” (2011) var en långdikt som kunde läsas som en monolog eller uppfattas som en väv av röster.

I den nya samlingen Beröringen finns det bara några få ord på varje sida. Det är dikter som kan påminna om haiku men går ännu längre i fråga om språklig koncentration. Men det finns förstås också en möjlighet att läsa samman enskildheterna till en större helhet och då blir det ett slags sprängd monolog av det hela. En uppsättning fragment som inbjuder till läsning mellan raderna. En öppen form, helt enkelt, som inbjuder läsaren till att bli medskapande.

Det är ett radikalt estetiskt grepp som dock inte är något nytt påfund. Till exempel skrev den framstående modernisten Giuseppe Ungaretti ”blixtdikter” på små papperslappar när han låg i första världskrigets skyttegravar. Den mest berömda är nog Ungarettis ”Mattina” som bara består av sju stavelser: ”M”illumina / d”immenso” (Jag upplyser mig / med oändlighet). Fast visst framstår många av Klemets dikter också som ett slags blixtdikter även om de inte tillkommit under brinnande krig. Tankarna kan också gå till Bruno K Öijers ”confettidikter” i samlingen Giljotin eller den minimalistiska poesi vissa av den danske poetgurun Poul Borums elever odlade på 80-talet.
Kennet Klemets dikter är både lätta att läsa och svåra att tolka och ofta uppstår ett slags paradoxer. Men ibland uppstår också ett slags befriande enkelhet: ”En inre värld / I förklarat ljus”. Det är faktiskt inte så långt alls från den tidigare nämnde Ungarettis uttryck.

Men som sagt bör nog Klemets dikter läsas i svit, även om det inte finns någon given bruksanvisning. I en tid av informationsöverflöd och när många poeters diktsamlingar mer liknar prosaböcker framstår det som befriande att någon vågar tro på den korta, komprimerade formen. Att formulera sig med några få ord är egentligen, inte minst genom sms:andet, en av de vanligaste uttrycksformerna numera.
Något ytterst vardagligt blir alltså här till en poetisk gåta. Vackert så.