Ton Coopman

Tio dagar med barock

Efter tio dagars Bachfest Leipzig är jag inhöljd i barockmusik i allmänhet och Bach i synnerhet. I sig ett mycket behagligt tillstånd men det får inte bli en vana; därav Wagner som visar att även bombasmer, inkonsekvenser och rena smaklösheter kan bli stor musik. Kontrasterna är en nödvändighet; efter Wagnerfestspelen i Bayreuth brukar Bach och Vivaldi få stå för underhållningen i bilstereon.


Nu har jag mig själv att skylla, 2012 års Bachfest bjöd på ett synnerligen stort utbud av musik utanför barocken: en del klassicism, mycket romantik och även flera nutida verk. Men det är ju för att få höra barockinterpretationer som åtminstone jag besöker Leipzig och av de möjliga 123 programpunkterna rörde sig lejonparten av drygt 20 jag hann med just kring barock.
Men just bland de nutida verken fanns både höjdpunkten och den djupaste vågdalen. Hans Werner Henzes An den Wind, festmusik till pingsten för fyra- till åttastämmig kör och orkester är ett beställningsverk till Thomaner-körens 800-årsjubileum och uruppfördes just till pingsten i Thomaskirche. Utan tvivel är Henze till en av de största nu levande kompositörerna och med An den Wind har han skapat ett nytt mästerverk: känsloladdat, delvis skrämmande, delvis tröstande med utsökta klanger inpassade i en perfekt form. Att få lyssna till verket var en upplevelse av det slag man får vara med om någon gång per årtionde.


Om An den Wind var höjdpunkten så placerade sig ett annat beställningsalster djupt nere i bottenslammet. Jochen Neurath har gett sig på en orkestrering av Goldbergvariationerna med mottot ”gamla strukturer, ny klang”.
Den uruppfördes av Gewandhaus-orkestern nu under Bachfesten. Man får hoppas att det blir en engångsföreteelse. Tänk på Leopold Stokowskis smörigaste Bach-arrangemang, blanda sedan detta med USA:s marschkung John Philip Sousa och krydda med ett rikligt mått av Spike Jones.
Dessutom lyckades inte dirigenten hålla verkets linjer. Goldbergvariationerna lär finnas inspelade med dragspel men jag svårt att tänka mig att det kan vara värre än det här våldförandet.

Till de mer remarkabla djupdykningarna i övrigt måste räknas uppförandet av Max Regers Psalm 100 på invigningskonserten. Efter ett utsökt uppförande av Bachs Preludium och fuga i C-dur och ett likaså strålande uruppförande av Heinz Werner Zimmermans Das Te Deum deutsch brakade Gewandhausorkestern lös med en Regertolkning som möjligtvis kunde ha passat på en utomhuskonsert, högljudd och okänslig.
Även Bach Collegium Japans uppförande av Matteuspassionen blev något av en besvikelse; alla detaljer, även solisternas prestationer var högklassiga men helheten stämde inte.


Men det är de ljusa stunderna, de musikupplevelser som endast går att få vid en sådan här sammandragning, som blir det som dominerar minnet. Det går inte att rabbla allt men mycket måste nämnas:

  • Amsterdam Baroque med Ton Koopman som dirigent och sopranen Dorothee Mields som solist i rent underbart Bachprogram .
  • Simone Eckert och Hamburger Ratsmusik med kompositioner från den tidigaste barocken i mästerlig tolkning och ett gambaspel i absolut toppklass.
  • Café Zimmerman, en enastående ensemble med ett program med relativt okänd musik från högbarocken i ett sällsynt gediget utförande.
  • Det första återuppförandet sedan 1 maj 1765 av Johann Adam Hillers Cantate auf die Ankunft der hohen Landesherrscahft. Leipzigs Unversitetskör och Pauliner Barockensemble, också den med anknytning till universitetet stod för ett väl genomarbetat uppförande.
  • L’Art de Bois, pristagare i den internationella Bachtävlingen. Ett program med tidig barock, elegant och mycket njutbart.
  • Ilya Poletaev. Lägg det namnet på minnet. Han har alla förutsättningar för att bli en världspianist. Inte sedan jag Gregori Sokolovs gästspel i Malmö för flera år sedan har jag hört en pianist med sådan briljans och musikalitet.
  • Alla dessa kunniga, intressanta och vänliga människor från hela världen som man träffar vid en sådan här festival.

 

Publiksiffrorna är ännu inte klara men de har hållit sig strax under 80 000 de senaste åren det finns inget som säger att de minskar.
Nästa års Bachfest Leipzig har som tema Vita Christi – Kristus liv. Klara för medverkan är bland andra The English Baroque Soloists med Sir John Eliot Gardiner, The Montiverdi Choir och Kammerchor Stuttgart.