Rasism finns överallt

”Det finns rasism i alla samhällen”

Fast först ska hon gå ut skolan själv, vilket hon ser fram emot.
– Ja, alltså, skolan och jag … Vi har väl inte riktigt passat ihop. Det har alltid varit jätteroligt med den sociala biten, men det här att någon annan bestämmer vad man ska göra hela tiden. Det passar inte mig. Jag hade gärna börjat jobba för länge sedan.
Om själva skolarbetet inte riktigt väckt hennes entusiasm så har engagemanget för de skoldemokratiska frågorna alltid varit desto större. Det började i sjuan, när familjen flyttade från Bunkeflostrand till Eriksdal, och Linnéa Olsson började i skolan i Sjöbo.
– Då skulle de just starta upp Ungdomsrådet här, och eftersom jag var med i elevrådet på min skola blev jag tillfrågad om jag ville gå med.
Det antirasistiska projektet MAKT (se faktaruta) kom hon i kontakt med för två år sedan, på den inspirationskonferens som paraplyorganisationen Sveriges Ungdomsråd arrangerar varje år.
– MAKT var där och visade upp sig.
Det var länge sedan Sjöbo figurerade i riksmedia som ett exempel på en ort präglad av en ovanligt stark främlingsfientlighet. Nästan ett kvarts sekel har gått sedan Sven-Olle Olsson ville att kommuninvånarna skulle folkomrösta om flyktingmottagning. Men stämpeln sitter extremt hårt, berättar Linnéa Olsson.
– Jag har ofta fått höra att ”va, kommer du från Sjöbo, är inte alla rasister där”.
Nej. Det är de förstås inte.
– Men det finns rasism i alla samhällen, i Sjöbo också. Jag vill inte peka ut någon, men jag har flera gånger hört hur unga människor har pratat om Sven-Olle Olsson i positiva ordalag. Då blir man ju lite skrämd. Jag är uppfostrad med att det är en självklarhet att alla människor är lika mycket värda.
Så det här med MAKT kändes spännande och angeläget, tyckte Linnéa Olsson.
– Jag började med att gå med i Ungdom mot rasism, och sedan rullade det liksom på.
Grundidén med MAKT är att få till stånd konkreta, antirasistiska projekt ute i kommunerna. Det Linnéa Olsson och hennes kollegor i Sjöbos ungdomsråd bestämde sig för att satsa på var en obligatorisk antirasistisk dag för alla elever i årskurs åtta, samt för lärare och politiker.
– Det hela började ta form i april 2011. Då presenterade vi det för rektorer och förvaltningschefer, och sedan tog det fart på riktigt. Särskilt efter sommaren, när vi verkligen började planera.
Och så, i november, var det dags.
– MAKT var med och hjälpte och stöttade, och dagens inleddes med att de höll ett föredrag, för att kicka igång det hela. Sedan övergick det i en workshopdag, om normer och värdegrunder, det är där rasismen har sin grogrund. Det var samtal och rollspel. Det är ju i diskussioner med andra som man kan väcka känslor inne i sig själv.
Vid MAKT:s stora avslutningskonferens i Malmö den 16 februari representerar Linnéa Olsson en av de totalt fem kommuner som ska berätta om sina respektive projekt.
– Det ska bli jätteintressant att höra hur de andra har jobbat. Man måste få ny input hela tiden. Alla kommuner är ju olika, så var och en får tillämpa de här tankarna på olika sätt.
Själv är Linnéa Olsson på väg bort från Sjöbo; familjen ska snart flytta till Gästrikland. Det betyder emellertid inte att hon tänker lägga ner sitt engagemang.
– Jag får försöka hitta något nytt. Via Sveriges Ungdomsråd har jag mött ungdomar från alla möjliga håll, och jag vet att det finns ett ungdomsråd i Gävle.
Hon har även snuddat vid tanken på att ge sig in i partipolitiken.
– Jag har trott att jag har vetat var jag står politiskt, men jag är inte säker längre, jag måste nog läsa på mer.
Och drömyrket kräver att hon tar partipolitisk ställning.
– Ja, jag siktar högt. Jag skulle vilja bli skolminister.
I så fall har hon två punkter högst upp på agendan.
– Dels måste det in mer kompetent personal i skolan. Pedagogerna behöver mer pedagogik. Många lärare är väldigt kompetenta i sina egna ämnen, men det är en helt annan sak att få ner det på en förståelig nivå. För alla.
Även en ”vanlig” lärare måste kunna hantera elever med särskilda behov, menar Linnéa Olsson.
– De behöver mycket mer kunskap om specialpedagogik. Jag har en bror som har adhd, så jag har sett en hel del av vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Åtgärd nummer två i Linnéa Olssons ministerportfölj handlar om klasstorlek.
– Små klasser gynnar både duktiga elever och elever med funktionsnedsättning. 15 eller 16 elever per klass är absolut max. Idealet är 13. Jag vet att det kostar pengar, men det spelar ingen roll. Det är jätteviktigt.
Namn: Linnéa Olsson
Ålder: 18 år
Familj: Mamma, bror, mammas man, hans två barn
Bor: ”Just nu bor vi tillfälligt hos en bekant till mamma i Bjärsjölagård, i väntan på att flytta upp till Gästrikland. Innan dess bodde vi i Vollsjö i två och ett halvt år, och innan dess i Eriksdal i Fyledalen. Som barn bodde jag i Bunkeflostrand.”
Gör: Går tredje året på tekniska programmet på Österportskolan i Ystad. Aktiv inom Sjöbos ungdomsråd.
Intressen: ”Ungdomsrådet. Och att umgås med min familj.”
Aktuell: Ska hålla föredrag på MAKT:s slutkonferens i Malmö den 16 februari, om hur Sjöbos ungdomsråd arbetat mot rasism.
Om MAKT: Projektet MAKT (Mer Antirasism Kommunalt, Tack!) startade för två år sedan, och sorterar under organisationen Ungdom mot rasism, med Sveriges kommuner och landsting samt Sveriges Ungdomsråd som samarbetspartners. Syftet med MAKT är att starta och utveckla antirasistiskt arbete på kommunal nivå genomfört av, med och för unga, men med politikers och tjänstemäns stöd. Den stora konferensen i Malmö den 16 februari markerar projektets slutpunkt.