Sven-Åke Norrbring vid arbetsplatsen där han tillbringade sitt yrkesliv

Framgångsrik epok
försvann med Frans Möller

Glacéläderfabriken grundades 1898 av den danske fabrikören Hans Möller. Han hade året innan öppnat Malmö Handsk- och beklädnadsfabrik, och behövde ett garveri för att förse sin fabrik med råmaterial. Platsen invid ån var perfekt, eftersom vattentillgången var viktig. Fabrikens kapacitet var snabbt större än vad fabrikör Möllers Malmöfirma kunde svälja.
– De tvingades sälja till andra också, säger Sven-Åke Norrbring, som arbetade på fabriken i mer än 50 år.

Hans Möllers son Frans Möller tog tidigt över Glacéläderfabriken. Där började en framgångsrik epok i Kävlinge, med en ägare som dessutom alltid såg till personalens bästa.
– Han var klar över att det var ett skitigt och räligt jobb. Därför månade han om personalen.
Glacéläderfabriken är en institution i Kävlinges industrihistoria. I mer än 90 år försåg den möbel- och beklädnadsindustrin med högklassigt skinn, bland annat från buffel, ko och ren. Namnet, glacé, togs från den speciella garvningsmetod som användes för att göra hudarna riktigt mjuka. De lades i en blandning av alun, ägg och vetemjöl.
– De blev ett fantastiskt vitt fint skinn, minns Sven-Åke Norrbring.

Skinnet användes bland annat till att göra fina handskar. Sven-Åke Norrbring bär fortfarande en keps tillverkad på fabriken.
– Den har jag haft i 30 år.
Som mest hade fabriken 400 anställda. De flesta stannade yrkeslivet ut. Sven-Åke Norrbring minns när han fick Frans Möller att gå med på att sänka den tiden man skulle ha varit anställd för att få en guldklocka från 50 till 25 år. En lokal urmakare fick hela ordern på 140 guldklockor.
– Det var riktigt guld. Vi kunde inte betala allt på en gång.
Varje jul fick alla anställda långledigt. Företaget bjöd dessutom alla anställda på resa till Tivoli eller Bakken i Danmark.
– Vi fyllde tio-tolv bussar.
Sven-Åke Norrbring har många historier att berätta om sin gamle chef, Frans Möller. Bland annat om när han åkte båt till Argentina för att lära sig yrket.
– Han var en storsimmare, och i bland hoppade han av båten och simmade bredvid.
Han minns också hur de brukade åka till Barsebäck för att bada. I bland simmade Frans Möller iväg, och var borta länge.
– Vi blev rädda. Men sen kom han tillbaka efter en halvtimme, tre kvart.

Frans Möller höll sig vid god vigör långt upp i åldern. Sven-Åke Norrbring visar upp ett tidningsklipp från den gamle chefens 90-årsdag. Där står han på huvudet inför fotografen.
Frans Möller var också en miljövän, något som är svårt att tro i dag med vetskapen om hur mycket verksamheten förorenat både ån och marken fabriken ligger på. Men Frans Möller lät bygga ett eget reningsverk, och han startade Kävlingeåns fiskevårdsförening.
– Så fort det kom ut att man inte fick använda en kemikalie slutade han direkt.
Intill fabriken låg Folkets park. Dit gick de anställda inte bara för att dansa. Dryckerna som förtärdes och under kvällen omvandlades till urin gick via en ränna in i fabriken, där den samlades upp i tunnor. Urinen användes sedan för att ge sidenglansskinnet sin speciella lyster.

1989 tog allt slut. Då låste Sven-Åke Norrbring gallergrindarna för sista gången. Men allt hade sålts av Frans Möllers efterträdare, som inte var lika duktig i affärer.
– Han hade inte samma känsla för att man behöver ha reservkapital. Och vi koncentrerade oss bara på en produkt.
Sven-Åke Norrbring är säker på sin sak.
– Om Frans Möller varit kvar hade företaget funnits i dag.

Dagens fråga

Är du ledig under sportlovet?

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev