Anders "Puskas" Ljungberg hade en mycket framgångsrik fotbollskarriär med bland annat fem SM- och sju cupguld med Malmö FF. Han fortsatte därefter som tränare. Både på och utanför planen var han känd för att ha ett hett temperament. Foto: Emilia Olofsson

Mesige Svennis inget för MFF-legendaren

– Kom ut era jävlar så ska vi ta er!
I det Malmö FF som Anders ”Puskas” Ljungberg ingick i hade en status och anda byggts upp som skrämde motståndarna. Kom de inte ut i tid till matchen var Puskas och gänget där och bankade på dörren.

– Vi skapade ju en anda där motståndarna darrade. Vi var lite kaxiga. Men det hade vi ju byggt upp genom de resultat vi gjorde, säger Puskas ett antal decennier senare.
En okontrollerad vrede är inget han hyllar, men Anders ”Puskas” Ljungberg ser definitivt hur ilska och aggressivitet kan vara en del av idrottens värdefulla drivkraft.
– Aggressiviteten kan göra nytta. Går det lite trögt blir och man blir förbannad så hjälper det en att kämpa. Även om man då misslyckas med fotbollsbiten, så gillar ju supportrarna det.

Han betraktar sig som född med ett hett temperament och stor vinnarskalle. En spelare som, enligt egen utsago, självantände ute på planen.
Men som nästan hela tiden balanserade på rätt sida gränsen. Visst testade han domaren, gav igen på motståndare och sade en hel del som ”fått honom att skämmas i dag”. Men utvisad blev han faktiskt bara en gång.
– Visst, jag var nog inte så snäll som spelare, men jag var inte rent ojuste heller. Jag smällde på ordentligt och fick ta emot en del också.

Då var det svårare att hålla sig på rätt sida gränsen som tränare. Ledarstilen beskriver han som tämligen hård och krävande. Krav ställdes på såväl ordning och reda som resultat. I NK Crotia, som han tog från division 5 till division 2, fungerade det utmärkt.
– De har nog en kultur där som passar mig. Mer naturligt med aggressivitet och ett annat temperament. Sen var det bra spelare också.

Men som tränare på andra håll kunde temperamentet vara en nackdel. Något som gjorde att han mer än gång tvingades lämna sidlinjen – och i bland arenan.
Det finns en fin bild där du står och skriker bakom en gallergrind på en arena – vad hade hänt?
– Det var när jag tränade Landskrona Bois och vi mötte IFK Malmö. Martin Hansson dömde den och honom har jag aldrig gillat. Han har ett arrogant sätt som kan reta upp mig även från läktaren. Den här gången råkade jag väl säga något och blev utvisad från arenan.
Stämmer även ryktet om en dörr som slogs sönder?
– Det var i Staffanstorp och jag hade nog blivit avvisad från tränarbänken. Men sönder gick inte dörren, den darrade nog bara lite, skrattar Puskas och förklarar problematiken.
– Det var svårt att anpassa sig till rätt nivå som tränare när man kom från en hög nivå som spelare. Jag har jobbat hårt med att vara lite mer mjukis.

– Man behöver inte skrika utan jag insåg sen att jag inte kunde inte gå in i ett division 6-lag och kräva att det skulle vara division 2.
Han beundrar de tränare som klarar av den där balansen. Men kritiserar det han kallar ”låt-gå-tränare”.
– I dag är många så rädda om sitt jobb att de viker undan istället för att våga ta steget fullt ut. Jag vill se engagemang.

Erik Hamrén är ingen favorit och knappast Sven-Göran Eriksson heller.
– Får jag vara lite hård så är Svennis för mesarna. Han hade inte funkat för mig. I Göteborg gick det tydligen bra, men det förstår man ju. Torbjörn Nilsson kunde man väl inte skälla ut.
Under Bob Houghtons ledning var det andra toner.
– Bob blev ju vansinnig om man slog en passning i sidled i försvaret, då var han uppe och skrek. Men det var bara att svälja det. Man hade en jäkla respekt för honom, trots att vi var jämnåriga.

Att Puskas föredrar spelare som Milans hårding Gennaro Gattuso och landslagets Pontus Wernbloom överraskar knappast.
– Men Ronaldo är egentligen världens bästa spelare. Han ligger ner lite mycket bara.
Puskas efterlyser generellt sett högre krav på både spelare och ledare, men konstaterar att fotbollen i dag helt enkelt avspeglar den tid vi lever i.

Sedan 15 år tillbaka jobbar han som lärare på Söderslättsgymnasiets byggprogram i Trelleborg. Han säger att likheter finns mellan hans lärarstil och ledarstil, där tydliga gränser och respekt eftersträvas. Men om lite gapande var okej i omklädningsrummet så pratar han nu hellre eleverna till rätta.
– Jag är generellt sett mycket lugnare i dag. Temperament växer ifrån en. Tur det, hade kurvan gått åt andra hållet så hade man ju blivit livsfarlig, skrattar han.