Foto: Andreas Hillergren

Gravid och ensam

När Ronja Öhrström förstod att hon var gravid var det knappast något lyckorus som sköljde genom kroppen. Hon hade varit tillsammans med pappan till barnet bara ett par månader och ingen av dem hade någon önskan om att bli förälder. Förhållandet vacklade och tog slut bara ett par veckor in i graviditeten. Tanken på abort fanns där länge.
– Jag kände aldrig ”vad kul det här ska bli”, utan hade bara en enorm ångest och rädsla när det gick upp för mig att jag väntar barn själv. Att bli gravid är nog omtumlande för vem som helst, men ännu mer när det inte finns någon pappa att luta sig mot, säger hon.
Ronja vill inte gå in på varför hon och hennes kille gjorde slut, men berättar att de kommit överens om att han inte ska ha något med barnet att göra, framförallt för att han själv inte vill. Hon är nu i sjätte månaden och de har inte längre någon kontakt.
– Det känns faktiskt som en lättnad. Jag är hellre ensam och mår bra än tillsammans med någon som är fel för mig och mår dåligt. Det blir ju dåligt för barnet också.

Stöttning får hon av föräldrar och nära vänner. Med dem har hon kunnat ventilera sina tankar. Och så har hon vänt sig inåt, till sig själv, berättar hon. 
– Jag har till exempel mediterat för att hitta mina egna svar. Jag har fokuserat mig på att känna mig tillfreds.  
Oron över hur det ska gå, om hon över huvud taget ska klara av att bli mamma på egen hand, har bytts ut mot nya känslor. Mot en längtan. Graviditeten har för första gången börjat kännas spännande.
– Jag hade svårt att stanna upp och njuta i början. Allting var så långt ifrån hur jag hade tänkt mig att det skulle vara när man väntar barn. Men jag försöker tänka positivt, det finns ju fördelar med att vara ensam också. Om jag vill ha en rosa barnvagn kan ingen stoppa mig, säger hon och skrattar.

Men ute i samhället känner Ronja sig udda. På ultraljudet tyckte hon sig känna undrande blickar från personalen och de andra i väntrummet. Människor som kommenterat hennes runda mage vet plötsligt inte vad de ska säga när de får veta att hon är ensam. De undrar hur det ska gå, hur hon ska klara sig.
Bemötandet på mödravårdens vänta barn-träffar är uppbyggt kring att det finns en mamma och en pappa, säger hon. Därför blev hon så glad när hon fick veta att det finns vänta barn-träffar för ensamstående i Lund, hos den nystartade föreningen Minna Skåne .
Ronja har varit där två gånger – ”två lååånga kvällar”, som hon uttrycker det – och de har hunnit gå igenom graviditeten, vad som händer under förlossningen, vilken smärtlindring som finns, amningen, spädbarnsskötsel, och känslor och tankar kring alltihop.
– Så fort jag kom dit kände jag ‘Gud vad skönt att inte behöva sitta med en massa par, att inte behövs sticka ut’, säger hon.
– Det var inte skamligt att säga att jag inte varit lycklig hela tiden, att jag inte varit säker på om jag ens ville ha barnet.

Förlossningspedagogen Xana De Silva håller i Minna Skånes nystartade vänta barn-grupper och känner igen Ronjas känslor. I princip alla ensamstående blivande mammor hon träffat upplever samma sak – att de står utanför normen och därför inte blir sedda.
– Många väljer att inte alls delta i mödravårdens vänta barn-grupper, eftersom det ofta tas för givet att pappan ska vara med och att man ska vara glad och lycklig. Själva har de kanske nyss lämnat ett destruktivt förhållande och har en helt annan utgångspunkt. De tycker helt enkelt att det är för jobbigt, säger hon.
Målet med Minna Skånes träffar är att kvinnorna ska få en sådan bra förlossning och start på föräldraskapet som möjligt. 

Xana De Silva tror att behovet av träffarna är stort, och att det ökar, särskilt med tanke på att det finns fler valmöjligheter för kvinnor i dag. Att vara ensamstående mamma är inte lika stigmatiserat som förr.
Men från mödravårdens sida finns det ofta inte tid och resurser för att ta reda på vad ensamstående har för behov och tillgodose dessa, menar hon. Och som ensamstående kan det vara svårt att våga ställa krav, när man inte vet vilka rättigheter man har och vilka möjligheter som finns.
– Många vet inte vart de ska vända sig med sina tankar och funderingar, det kan gälla både känslor och praktiska saker som försäkringskassans regler. De blir lätt en osynlig grupp, säger Xana De Silva.

Ronja Öhrström har bestämt att mamma och bästa kompisen ska vara med på förlossningen i februari. Xana Da Silva kommer också att finnas där i form av doula, vilket är benämningen på en kvinna som själv har fött barn och som är tränad i att ge stöd till blivande föräldrar inför, under och efter förlossningen.
Ronja är glad för allt det stöd hon får. Hon fokuserar hellre på glädjen i det än på avsaknaden av en pappa, säger hon.
– Hade jag kunnat välja hade jag så klart velat ha en jättebra pappa till mitt barn, men nu är det inte så. I dagens samhälle finns så många olika former av familjer och vem säger att det skulle vara sämre bara för att man är ensam? Jag tror inte att det är tvåsamheten som gör en bra och trygg förälder.

 
Fyra råd från Ronja Öhrström till dig som väntar barn på egen hand:

1. Underskatta inte stödet du kan få från andra håll än pappan. Kärleken från familj och vänner är minst lika stor och viktig. Uppskatta den kärleken istället för att fokusera på att pappan saknas.

2. Kom ihåg att det kommer att finnas många andra bra förebilder än pappan kring barnet när han eller hon växer upp, både manliga och kvinnliga. 

3. Försök hitta och våga lite på din egen inre styrka. Det finns ingen anledning att tvivla på någonting. Ett sätt kan vara meditation, det har funkat för mig. Jag mediterar när jag känner att jag behöver det.

4. När du känner att du behöver prata med någon, berätta för dem du har nära dig. Vill du prata med andra i liknande situation så finns det många forum på internet där ni kan hitta varandra.

Dagens fråga

Har du klimatångest?

Loading ... Loading ...

Webbkryss