Peter Stormare som renskötaren Klemens i Varg. Foto: Aina Bye

Film och roman som kompletterar varandra

Replikerna finns med i både filmen Varg och i dess bokförlaga – Kerstin Ekmans romantrilogi Vargskinnet – och är avgörande eftersom de gör filmen till en del av romanens stora myllrande sammanhang.
Jag såg Varg redan på premiärdagen den fjärde april 2008 – nervös och förväntansfull på samma gång som man alltid är när en berättelse man levt med och tyckt mycket om plötsligt ska få liv och form på vita duken.
Jag hade inte behövt oroa mig det minsta. Varg är nämligen något så ovanligt som en fantastisk film baserad på en riktigt älskad bok. Förklaringen finns säkert i den viktiga gemensamma nämnaren mellan bok och film – romanförfattaren Kerstin Ekman som också skrivit filmens manus. Och, i det faktum att filmen egentligen bara är en del av den här berättelsens stora myllrande helhet.
Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet skildrar hur livet i den lilla jämtländska byn Svartvattnet förändras i takt med att Sverige förändras – från 1916 och fram till i dag.
Trilogins sammanhållande länk och berättare är Risten, en äldre kvinna som sitter i sitt kök i Svartvattnet och begrundar nutiden och minns tillbaka. Risten är same men när hennes mamma dog blev hon fosterbarn hos Svartvattnets barnmorska Hillevi och hennes man Trond.
Berättelsen om Ristens son Klemens som anklagas för att ha dödat en varg är bara en kort men starkt symbolisk nutidsepisod i Vargskinnet-trilogins sista del Skraplotter. Vargskinnet som polisen tar i beslag när de förhör Klemens fick Ristens fostermor Hillevi en gång i present av sin blivande man Trond. På hundra år har det gått från kärleksgåva till bevis i ett brottsmål.
Filmen Varg bygger helt och hållet på den här episoden och filmen kom till på Kerstin Ekmans initiativ. I rollen som filmmanusförfattare passar hon på att både fördjupa och utveckla Klemens historia rejält och delvis ändra dess innehåll genom att ge Klemens en brorson som inte finns med i romanen.
Filmen börjar med vit text på svart botten som slår fast fakta i den ständigt så infekterade vargfrågan.
Första meningen lyder ”Fram till 1965 utgick i Sverige skottpengar till den som dödade en varg.” Sedan kan vi läsa oss till att vargen fridlystes 1966, att det i dag finna cirka 150 vargar i Sverige, att ett femtiotal vargar dör varje år och att man uppskattar att varannan av dessa dödas illegalt.”
Avslutningsvis står det: ”(…) grovt jaktbrott kan idag ge upp till fyra års fängelse.”
Efter det öppnar sig en milsvid, kritvit fjällvärld framför våra ögon. I det vita kan vi snart urskilja renar i rörelse. Kameran zoomar in i renhjorden och ut igen så det blir som små rörliga prickar i det vita.
Så rusar en hund mot kameran, fjälltystnaden bryts av motorbuller och Klemens, (Peter Stormare) och hans brorsonen Nils/Nelja (Robin Lundberg) kör in i bilden på sina snö-skotrar.
Klemens lever ensam i en liten stuga uppe på fjället tillsammans med sin hund Musti och ansvarar för sin bror Mats renhjord. Nelja är Mats son som mycket hellre tillbringar dagarna på fjället tillsammans med Klemens än i skolan.
När en varg ger sig på Klemens och Neljas renar laddar Klemens bössan, skickar hem Nelja och tar upp jakten på sin skoter. Nelja vägrar att åka hem och följer också vargen på sin skoter. Jagad av skotrarna och av Klemens hund hoppar vargen ner i ett starkt strömmande vatten-drag och när den sedan försöker ta sig upp slår den desperate Nejla ihjäl den med sin yxa.
Klemens uppmanar Nelja att hålla tyst om att det är han som dödat vargen och tar själv på sig brottet och döms till 12 månaders fängelse för grovt jaktbrott. Medan Klemens sitter i fängelse tar Mats och Nelja hand om renarna och trots att mer penningstarka renägare vill köpa upp hjorden bestämmer de sig för att den ska stanna i släkten.
Det är en rak historia som ligger till grund för Varg men inom dessa ramar ryms många komplexa frågor. Här finns samernas förändrade livsvillkor, här finns vild natur kontra ordnat samhälle, här finns familjekonflikter grundade på traditioner, förhoppningar och rädsla för framtiden och så finns det, framförallt, den infekterade vargfrågan.
Samma teman och frågeställningar finns i romantrilogin Vargskinnet , här med betoning på samhällets förändring kontra naturens beständighet.
I de tre romanerna skildras allt detta genom ett myller av fascinerande människoöden, över en lång tidsperiod och ur många olika perspektiv.
Samtidigt är det lätt att känna igen Ekmans berättarspråk också i hennes mer renskalade filmmanus. Det är dessutom ett språk som regissören Daniel Alfredson och fotografen Jörgen Persson följer mycket lyhört.
Kerstin Ekman propagerar aldrig, försöker inte slå fast eller bevisa saker. Hon låter människor, skeenden och inte minst naturen berätta och lämnar slutsatserna åt oss läsare.
Samspelet mellan Kerstin Ekmans språk, Daniel Alfredsons regi och Jörgen Perssons foto blir extra tydligt i scenen där vargen dödas. Växelvis får vi se Klemens och Nelja som jagar vargen på sina skotrar, hunden Musti i hälarna på vargen och så vargen själv – uttröttad och jagad. Scenen där Nelja slår ihjäl den är osminkat brutal samtidigt som Neljas och Klemens perspektiv också finns med.
De tre Vargskinnet-böckerna tillhör alltså mina riktigt stora läsupplevelser och naturligtvis har jag skapat mig egna bilder av huvudpersonerna.
En av de stora farhågorna inför premiären av Varg var Peter Stormare i rollen som Klemens. För mig var Stormare då framförallt synonym med den psykopatiske mördaren Gaer Grimsrud i bröderna Coens Fargo.
Jag hade inte behövt oroa mig. Peter Stormare spelar Klemens med en imponerande lyhördhet och respekt. Hans kroppsspråk är fantastiskt med självsäkerhet och närvaro ute på fjället och med frånvaro och vilsenhet i rättssalen.
Varg är en fin filmupplevelse där skådespel, foto och manus samverkar och ger tittarna ett både vackert och brutalt drama om angelägna och aktuella frågor.
Det här är också svensk film när den är som bäst och framförallt är det en spännande uppvisning i hur en film och en roman kan komplettera varandra, hur en film faktisk kan fördjupa en roman och hur roman och film kan bli viktiga delar av samma helhet.