Conny Andersson har sett till att hålla kroppen i trim även efter det att han slutade med idrotten. Foto: Håkan Jacobsson Foto: Håkan Jacobsson

Målspottare som trivs som pensionär

– Det är skönt att ha kommit i mål, säger mannen som en gång var Sveriges dyraste fotbollsspelare. Mål, ja. Jodå, det är just den Conny Andersson som öste in mål på fotbollsplanerna för Malmö FF i början på 1970-talet. 74 mål på 174 matcher är statistiken han ståtar med. Och räknar man bara de allsvenska matcherna gjorde han mål i tre av fyra matcher, något som gör de flesta målspottare avundsjuka. Han må ha varit målgörare, men han fick ändå ett smeknamn som annars brukar förbehållas hårdföra försvarsspelare: Slaktarn. Men det berodde på att han faktiskt jobbade som styckare – på hans tid fanns det inga proffs här hemma. Han har för övrigt varit kvar i slakteribranschen hela yrkeslivet, men nu är det länge sedan han slutade som slaktare för att bli säljare. De sista åren var han med om att bygga upp Sjöbo slakteri. – Jag började som styckarlärling på Saluhallen redan när jag var fjorton och ett halvt år. Han växte upp i Hardeberga, och det var också där han började spela fotboll. Målfarlig anfallare redan från början. Medfödd eller inlärd förmåga? – Både och. Talangen måste man ha, men man får ingenting gratis. Man måste ha viljan att träna. Nå, han flyttade till Malmö, där IFK Malmö tog hans förmåga i anspråk. Det räckte nästan till ett avancemang till allsvenskan; 1969 spelade man seriefinal mot Helsingborgs IF, men föll. Och då hände det som på den tiden var närmast otänkbart: en spelare gick från IFK Malmö till Malmö FF. Det fanns sedan decennier ont blod mellan klubbarna. Conny Andersson vill spela i högsta serien och berättar att han hade anbud från andra klubbar, exempelvis Djurgården, men tyckte att det bästa ju ändå vore om det gick att stanna i Malmö. Det gick alltså, men det skrevs en väldig massa i tidningarna om övergången. Malmö FF fick betala 50 000 kronor, vilket på den tiden var den högsta summa som betalats för en övergång mellan två svenska klubbar. Conny Andersson började betala tillbaka redan från början: i sin allsvenska premiärmatch mot Elfsborg gjorde han mål efter bara fyra och en halv minut. Det var det första målet i hela allsvenskan den säsongen. Sedan blev det alltså många fler. Tre allsvenska guld fick han vara med om, liksom två cupguld. Fyra landskamper gjorde han. Åren i MFF tog honom runt i världen. – Jag tror jag har spelat fotboll i 24-25 länder. Men det var delvis det där resandet som gjorde att han hoppade av storfotbollen. Han båda barn blev sjuka och då kände han att han borde vara hemma mera. Så han började spela för Hardeberga, där han gjorde över 100 mål på en säsong, om man räknar in träningsmatcherna. MFF skulle spela en träningsmatch mot Glasgow Rangers och lånade Conny Andersson bara för detta tillfälle. Han gjorde MFF:s mål i 1-1-matchen och den nye tränaren Bob Houghton tyckte att den där killen borde klubben ta tillbaka. Och eftersom det nu stod bra till med barnen återvände han till allsvenskan. Han vann för övrigt skytteligan i Hardebergas serie det året, trots att han bara spelade en halv säsong. När det var slutspelat i Malmö FF varvade han ner med några säsonger i Skurup. Där var han då redan bosatt, hade flyttat in i ett nybyggt radhus 1974. Hustrun Christina hade han träffat redan när han var 17 år, på dansstället Fågelsång mellan Hardeberga och Södra Sandby. Han har sett till att hålla kroppen i trim även efter sin tid inom idrotten. – Jag ser till att hålla en stark disciplin. Sedan jag gick i pension vid årsskiftet har jag promenerat två timmar varje dag, måndag till fredag, i alla väder, säger han och menar att skall man hålla på och leta ursäkter för att låta bli hittar man dem alldeles för lätt. – Jag mår bäst om jag får röra mig lite. På senare tid har han också börjat styrketräna och berättar att det har gjort att han blivit av med ryggbesvär som irriterat honom i 25 år. Men golf vågar han inte börja med – hans tävlingsinstinkt är så stark att han är rädd att han skulle mer eller mindre bosätta sig på golfbanan. Det händer titt som tätt att han åker in till Malmö och tittar på MFF:s hemmamatcher. – Har man gjort hundra matcher för klubben har man alltid två fribiljetter till varje hemmamatch. Där träffar han gamla lagkamrater, och det var lagandan som gjorde hans årgångar av MFF så framgångsrika, anser han. – Vi var verkligen ett lag. Då kom resultaten. Han reser längre också. Han och hustrun, som också går i pension om någon vecka, tänker fira sin nyvunna frihet med en bussresa till Moseldalen. Han trivs med det sättet att resa. – Det är härligt att gå på en full buss, där man inte känner en människa. När man går av efter nio dagar är man världens polare med hela bussen. – Jag tycker om att träffa nya människor.