Åke Cato tänker inte slå sig till ro ännu

Alltså att han fyller 75. Fast när man sitter i hans trivsamma skrivarlya och ventilerar världens problem upptäcker man ganska snart, att han, trots allt, har det mesta av barnasinnet i behåll.

Allt som oftast glimtar det till i ögonvrån och med jämna mellanrum rycker det i de välgymnastiserade skrattmusklerna. För trots att han faktiskt har trekvarts sekel på nacken har Åke fortfarande förmågan att se det lustiga i de flesta situationer.

– Jag har onekligen haft ett trevligt liv, åtminstone så här långt, säger han. Hoppas det får fortsätta på samma sätt ett tag till. Att jag känner mig nöjd och glad för det mesta beror givetvis på att jag har fått göra mycket av det jag allra helst har önskat mig. Det är sannerligen inte alla förunnat. Fast jag kunde förstås ha blivit fastighetsmäklare, som min far, och sålt fina villor på Bellevue…
Nu blev det, som bekant, inte så. Åke blev journalist i stället. Han jobbade på Expressen och Aftonbladet i nu nämnd ordning. Först i Malmö och så småningom i Stockholm, där han kom att bo i hela 28 år, mellan 1961 och 1989.

Det var också i Stockholm som hans uppdrag som manusförfattare och sketchmakare började. Närmare bestämt i samband med högertrafikomläggningen 1967.
– Ja, då ringde en kille från tv, Kalle Haskel, och frågade om jag inte skulle tycka att det vore trevligt att skriva lite texter. Han hade läst mina tidningskåserier och tydligen tyckt att de var lustiga. Så hux flux satt jag och skrev manus åt Birgitta Andersson, Martin Ljung och några till. Sen blev det bara mer och mer. Fast jag jobbade fortfarande som tidningskrönikör och jag försökte sköta båda jobben så gott det nu gick.
– 70-talet var min verkliga guldålder, om man säger så. Massor av jobb och fruktansvärt mycket kul.

Samarbetet med Björn Barlach tog fart och det blev texter i långa banor till bland annat Lill Lindfors, Ann-Louise Hanssons, Bosse Parneviks och Cornelis Vreeswijks krogshower, en rad tv-serier och så vidare, allt i en enda lång och osorterad rad. Sedan kom 80-talet med den numera kultförklarade Nöjesmassakern, i vilken Åke, Sven Melander, Gösta Engström och Jon Skolmen fick stora delar av svenska folket att halvt skratta ihjäl sig. Häpnadsväckarna, Nöjesmaskinen, Är du inte riktigt fisk?, Stina (Dabrowski) med Sven (Melander) minns förmodligen också många med glädje. Och filmer som Gräsänklingar och Smugglarkungen som Åke, tillsammans med Jan Richter, skrev manus till. Men 1989 flyttade alltså herr Cato tillbaka till Skåne.

Han tyckte han var ”färdig” med huvudstaden. Folk sprang för mycket där.
– Och då gav jag mig den på att jag skulle bli riktigt, riktigt skånsk igen, så jag bosatte mig ute på Österlen. Men eftersom jag med tiden fick lite krämpor kom jag så småningom fram till att det nog ändå var i Malmö jag skulle bo. Malmö är så lagom på många sätt. Lagom stort och lagom litet och med det mesta inom bekvämt räckhåll.

Men återkomsten till Malmö innebar naturligtvis inte att den flitige Åke Cato slog sig till ro. Han fortsatte att skriva manus för såväl tv som kabaré- och teaterscenen Vem minns inte Tack för kaffet, som vi kunde beskåda i våra tv-apparater 1991. För att nu inte tala om showen En rökare på Tobaksbolaget med Åke, Sven Melander och Mikael Neumann! Och efter att Eva Rydberg tagit över Fredriksdalsteatern efter Nils Poppe skrev Åke, tillsammans med Mikael Neumann, Den tappre soldaten Bom. Sedan blev det Husan också!, Upp till camping, Funny Girl, Sicken ärta, Fars lille påg och Den stora premiären! av bara farten. En del var så kallade originalpjäser, andra bearbetningar eller översättningar. Som om inte det skulle vara nog har Åke också skrivit ett par böcker och ytterligare ett antal pjäser.

Och givetvis har han haft sitt finger med i både en och annan Arlövsrevy och i succén ”Semestersabotörerna”, som spelats de senaste åren i Foteviken på Näset.
– Till jul räknar jag med att mina memoarer ska komma ut. ”En levande gosse” ska boken heta. Så stod det nämligen i min mors journal, när hon låg på Kvinnokliniken i Malmö 1934 och födde mig. Alltså samma år som Hitler blev rikskansler i Tyskland. En olycka kommer som bekant sällan ensam. Fast de första kapitlen i memoarerna har jag hoppat över, för de kan knappast intressera någon… – Hur jag ska fira min 75-årsdag? Tillsammans med några av mina allra bästa vänner!

Dagens fråga

Såg du VM-matchen Sverige mot Kanada?

Loading ... Loading ...