Christina Erman Widerberg och Martin Widerberg går igenom foto inför sin nya film. Foto: Nils Linde

Släkten Widerberg blir film

– Pappa började på dokumentären för länge sen och då skulle den handla om farfar, men den blev aldrig färdig. Själv var jag med och filmade i Paris och när jag fick materialet tyckte jag det skulle vara spännande att slutföra filmen som en dokumentär om tre generationer, säger Martin Widerberg. Jag träffar honom och Christina på ett kafé nära hemmet och den blivande stationen vid Citytunneln. De är två öppna och engagerade konstnärer som har levt ihop sen de var 20 år. Mångordigt och med mycket hjärta berättar de om tidigare och nuvarande projekt som fyller deras liv.

Martin är näst äldst av fyra barn som Bo Widerberg fick i tre kullar. Han var bara fyra år när Bo och hans mamma Vanja separerade men har följt sin pappa, periodvis på avstånd när Bo bildade nya familjer. Däremot var kontakten tätare med farfar Arvid, som hade samma ateljé som Martin och Christina i dag har som arbetsrum. – Det roliga med farfar var att han slog igenom som naivistisk konstnär först i 50-årsåldern. Då hade han ingen konstutbildning. Tidigare försörjde han sig som diversearbetare, bland annat var han bilskollärare och sålde kläder från katalog, berättar Martin Widerberg. På samma sätt lyckades Bo Widerberg utan någon konstnärlig utbildning, först som författare bland annat till den framgångsrika Erotikon, och sen som manusförfattare och filmregissör, med filmer som Barnvagnen, Kvarteret korpen och Mannen på taket.

– Båda gjorde en klassresa och hjälpte fram varandra trots att pappa då var 20 år och farfar 50 år. Samtidigt hade de ett komplicerat förhållande till varandra som jag kan känna igen i mitt förhållande till pappa. Men vi kom närmare varandra på slutet när han blev sjuk. Det oförlösta faderskapet och hur kreativiteten växer fram i generationer är temat för filmen. Dokumentärfilmsprojektet gör han tillsammans med hustrun Christina Erman Widerberg och med stöd från Film i Skåne, Svenska Filminstitutet och Sveriges Television. Tanken är att dokumentären om tre generationer Widerberg skall vara klar år 2010 och visas i tv. Martin Widerberg menar att filmen är ett bra sätt för honom att söka sina rötter och komma närmare sin pappa och farfar. En bra dokumentärfilm består till 60 procent av dig själv och till 40 av realiteter, det handlar om att utmana sina egna känslor, säger han.

– Själv har jag utbildat mig, till fotograf och på Konsthögskolan Valand i Göteborg och använder mig gärna av flera uttrycksmedel. Min skapande familj har gett mig fantasin, lusten att plocka fram historierna och en öppenhet inför livet men mina verk är inte som pappas eller farfars. Martin har gjort flera uppmärksammade filmer, som Human performance and limitations; om en pilot anmäls av en neurolog som påverkad eller hjärnskadad och kortdokumentären För fet för Tyskland; om en hemspråkslärare som inte får någon statlig tjänst på grund av sin övervikt. Filmen skall vara klar och visas på Lilla Filmfestivalen i Båstad den 2 augusti. Christina Erman Widerberg kommer inte från en kulturell familj men hade skapandet i blodet och efter utbildning på Valand och Målarskolan Forum i Malmö har hon arbetat som konstnär och konstlärare på Kulturcentrum Skåne. Det var här hon fick idén att göra en film om en av eleverna. – Karl Persson är multihandikappad och behöver mycket stöd. Men han har så många talanger, som historieberättandet och målarkonsten. Jag blev fascinerad av honom och bestämde mig för att göra en film och följa honom under två års tid. Filmen berättar både om hans framgång men också om de svårigheter han har på grund av sitt handikapp, säger Christina Erman. Filmen Bomber och Granater, Knivar och Gafflar har hon gjort tillsammans med Martin men denna är hon huvudansvarig för, till skillnad från Martins släktdokumentär. I vår har de rest runt och visat filmen på orter i Skåne och för filmfolk i Stockholm. I höst kommer den att kunnat ses på SVT och som skolbio. Filminstitutet, Film i Skåne och SVT är också medfinansiärer. – Responsen hittills har varit positiv och det märks efteråt att till och med garvade filmrecensenter blir berörda. Det är intressant att skildra människor på samhällets skuggsida, de är ofta supersensibla och sprudlar av idéer och kreativitet, men accepteras inte alltid av omvärlden eller får en plats i samhället. Christina Erman Widerberg har också gjort flera spektakulära projekt som Shake IT easy; med texter och teckningar med berättelser efter samtal med tonåringar om deras tankar och filmen Det var ett jäkla fint kök du har; som handlar om när hennes pappa trodde sig ha sett ett lik. – Det är också en släkthistoria om mina föräldrars relation till varandra. Just att kunna berätta en historia på ett enkelt sätt och ändå visa på att den flerbottnad tror vi intresserar filmpubliken. Hela tiden hittar vi berättelser och fenomen och som vi tar med oss hem och funderar på. Ibland blir det en film eller ett konstverk. Att de lever så tätt inpå varandra, både som kolleger och partners är inget problem för paret Widerbergs. De menar att de har högt i tak och ofta har livliga diskussioner när de skapar en film eller något annat projekt. Även om det inte alltid är lönsamt att leva som kulturarbetare sporras de av lusten att syssla med något som de tror på.