Nu är det bara dagar kvar till vi åker till Poznan!

Nu är det bara några dagar kvar tills dess att jag och familjen åker till Poznan. Det ska bli riktigt skönt att åka på lite semester och det ska bli kul med att tävla även om jag har haft svårt att hitta det där riktiga suget i år känns det nu kul! De sista hårda passen är nu gjorda och dagen efter Malmöloppet så körde jag 100 km cykel med tävlingsdräkt, tempohjälm och all annan utrustning som jag hade tänkt tävla med i Poznan. Passet gick bra och jag kände mig stark trots en ganska besvärlig kantvind men siffrorna blev bra!

Om jag lyckas cykla runt 38 km/h i Poznan hoppas jag att det kommer gå fort men det gäller att ha benen kvar för att löpa efteråt. Jag siktar nog på att försöka löpa på runt 4:10 tempo även om jag i vintras hade som mål att försöka hålla under 4:00 tempo så är jag helt enkelt inte där nu men kanske i slutet på sommaren! Jag funderar lite på om jag ska chansa/riskera lite mer i Poznan och verkligen köra hårt på cykeldelen och se vart jag hamnar. Skillnaden att hålla 37 km/h eller 38 km/h blir faktiskt över 4 minuter sen inför löpningen och att springa 4 minuter snabbare är svårt men då gäller det att inte explodera på löpningen om man trycker på hårt!

Jag följde upp detta passet med ännu ett bra tempopass i torsdags där jag efter en lång dag med fiske cyklade lite snett och hamnade på nya vägar där jag cyklade förbi min klubbkamrat Fredrik Krantz som tipsade om en temporunda som jag testade och även det gick bra. I efterhand såg jag att jag hade kört på så pass bra med watten som jag bara har gjort inne och på racern (jag klarar av att cykla hårdare inne då jag inte behöver tänka på trafik, vind, sittställning osv).

 

 

 

 

 

 

Nu blir det en lite lugnare vecka med en lugn cykel idag och imorgon ska jag och en arbets kamrat upp till Helsingör och se EM och löpa en runt och heja! Lite simning till vill jag gärna få till innan avfärden även om jag tror att simning blir ganska lätt att träna i Poznan!

Nytt format av triathlon med start på fredag!

Nu till helgen kommer det ett nytt (eller egentligen inte) format av triathlon! Det blir tävlingar fredag, lördag och söndag och det roliga är formatet för det blir inte sprint, olympisk, halv Ironman eller Ironman utan man går ifrån standarddistanserna och gör ett helt nytt upplägg (egentligen är det ett gammalt upplägg som fanns i Australien på slutet av 90-talet). Det hela börjar på fredag och det ser ut så här:

Fredag är det Tripple mix där om jag har förstått det rätt kör tre lite kortare triathlon efter varandra med 10 minuters paus mellan varje lopp. Deltagarna får poäng efter var de slutar. Men de tre loppen är lite annorlunda med eftersom man mixar ordningen och det är bara första där man simmar, cyklar och löper. Andra omgången startar med löpningen följs av cykel och avslutas med simning och tredje startar med cykel och där startar med efter de poäng mans amlat på sig från de två första loppen. Det låter rörigt kanske men super roligt!

Lördagen är det dags för Equalizer som startar med ett tempolopp på cykeln och följs sedan av en jakt start där man tar med sig tiden man cyklat till ett format med simning 300m-löpning 2 km-simning 300m-cykel 6km och löpning 2 km som avslutning.

Söndagen som är den sista dagen av detta event är det dags för något som heter Eliminator och det är tre korta triathlon efter varandra där man startar med 16 st och de 10 främsta går vidare till omgång 2 som körs 10 minuter efter första personen gått över mållinjen i första loppet och likadant där så går 5 vidare till finalen och vinnaren är den som korsar mållinjen först.

Mer info om loppet kan man läsa här: https://superleaguetriathlon.com/

Jag ser framemot det och jag gillar upplägget! Det kommer att finnas olika dräkter beroende på hur man presterar i de olika grenarna osv det blir en annan taktik än de gamla vanliga tävlingarna. Mola till exempel är en som jag tror kommer få problem i vissa av formaten då han inte är super stark på simningen och cykeln och kanske blir exponerad om han får cykla själv för att försöka fånga in de andra.

Hela spektaklet kommer man kunna följa på Eurosport On demand om jag nu har förstått det rätt och det kommer att streamas på deras hemsida!

Det enda tråkiga är att förhandlingarna med damerna inte gick som de ville och det bara är herrar denna om gången men de skulle försöka få damerna till nästa event om jag förstod det rätt. Detta kanske är ett format som hade passat Lisa Nordén bra?

Tävlingsberättelsen från ETU långdistans mästerskapet i Poznan!

Detta inlägget blir bara enbart tävlingen (nästan) och när jag kommit hem från semestern kommer del två om själva resan till Poznan!

Beslutet för mig att gå på Ironmandistansen igen efter några års uppehåll kom efter VM i Motala förra året som avgjordes på en lite kortare distans (4 km sim-120 km cykel- 30 km löpning). På tävlingen i Motala fungerade cyklingen men framförallt löpningen bra och jag blev sugen att prova Ironmandistansen igen (att bägge barnen är äldre kan också spela roll). Men vad fanns då för alternativ? Kalmar och Köpenhamn så klart men jag är inte speciellt förtjust i företaget som driver de tävlingarna (även om de har en tävling som är deras som jag någon gång skulle vilja genomföra). Det finns vissa brutala som jag gärna hade gjort Norseman är en av de (har haft otur med lotteriet) men det är en hel del som ska klaffa med familjen och jobb. Förra året lyckades Camilla Lindholm i min klubb Heleneholms IF TriTeam att vinna EM guld och då föddes idén med att EM kanske skulle varit kul! Jag kollade upp vart det skulle gå osv och förbundet gick med på att jag tävlade för Sverige (Jippi!) Men här kommer en den korta versionen av tävlingsberättelsen!

20160723_105256

Bilden ovan är före bilden! Snabb, snygg och ett riktigt fartmonster!

Klockan ringde på 05:05 och jag gick upp direkt. Jag hade sovit sådär och det är helt normalt innan en tävling. Det blev en kopp kaffe och lite youghurt till frukost mer vill jag inte ha på tävlingsmorgonen. Jag tog på mig landslagsdressen och packade det sista i min väska och begav mig ner till starten (den korta versionen). Allting var klart sedan dagen innan och jag tog det lugn och gick upp och pumpade däcken. Vägen vi skulle cykla på var väldigt fin och jämn så jag drog i upp mot 9 bar. Personen bredvid mig var i samma tävlingsklass som mig och hade på sig en Ironman Kona 2015 finisher tröja på sig (typiskt 🙂 annars visste jag inte mycket om startfältet jag hade sett något namn som jag sett tidigare i Motala (en från Frankrike) men annars var det inte många jag kände igen.

Simningen var i en sjö mitt i Poznan som används till rodd detta medförde att banan var mycket enkel och rak. Längs med simningen stod det dessutom längdangivelser som började på 2000 m och sedan 1750 osv. I min startvåg var det cirka 250 st och jag gjorde nu ett taktiskt val med att lägg mig ganska långt till ut till vänster och få lite längre simningen (kanske 10-20 m) men förhoppningsvis lite lugnare och precis så blev det. Ett par bra fötter att följa och simningen kändes verkligen kanon! Min nya våtdräkt är nog ett utav de bättre köpen 2016. Vid vändpunkten av banan bestämde jag mig för att kolla klockan och då visade den 27 minuter något och då tänkte jag bara oj kan det verkligen gått så bra med simningen? Då var det bara att fortsätta! Mycket roligare än så var inte simningen! En stor anledning till att den kändes bra kanske beror på att de tre senaste veckorna har jag försökt simma mycket minst 4-5 pass i veckan och det kändes verkligen behagligt i  vattnet! Tiden blev 56 minuter och självklart var den kort 🙂 jag kan inte simma 3,8 km på 57 minuter men jag tror banan har varit runt 3,4-3,5 (?) Garmin visade 3,6 km så då vet vi alla att den absolut inte har varit 3,6 km för den klockan har inte visat rätt på utomhussimningen i år!

startpoznan

T1 hade jag lite oflyt när jag drog ner dragkedjan på min våtdräkt så fastnade ”snöret” på ryggen i dragkedjan på tridräkten i den stora dragkedjan (hängde ni med?) där stod jag som ett fån och fick inte av mig våtdräkten men då kom jag på att tridräkten har ett snabblås om jag kan koppla av snöret men då blir dräkten ”öppen” på ryggen men för mig gör det inget då dräkten är lite tight. Jag hade valt att ha skorna i påsen och tog på de och sprang mot cykeln. Valet med skorna var enkelt då jag var nära att krasha i ett kravallstaket på VM i Motala för att person och jag själv försökte trixa med cykelskorna. På en Ironman ger jag mig själv mer tid att ta det lugnt både i T1 och T2.

Cykelbanan började med en backe sen en högersväng och sen var det i stort sett en rak väg en vändpunkt en rak väg en högersväng en vändpunkt och en vänstersväng. Kanske lite svårt förklarat men som ett L och det var två filer i bägge riktningar så detta var nog den bästa cykelbanan om man tänker på utrymme som jag kört på! Planen innan var att försöka cykla runt 5 timmar kanske det viktigaste jag hade i min plan vara att vara fräsch inför löpningen och inte cykla för hårt för att sedan gå ett maraton. Jag hade medvetet valt att inte köra med watt utan på känsla och lyssna på kroppen. Min puls skulle jag försöka hålla nere under cykeldelen för att ha energi kvar på löpningen.

IMG-20160724-WA0001

Cykelbanan var 4 varv så jag delade naturligtvis upp den i 4 delar där tanken var att komma in i ett skönt flow det första varvet sedan hålla ihop de två efterkommande varven och bestämma mig de sista 4,5 milen om jag skulle öka eller sakta ner för att komma fräsch till löpningen. En sak som slog mig på första varvet var att värmen började komma ordentligt. Det fanns en digital tempmätare vid motorvägen som visade 23 grader i luften 47 grader på marken på första varvet och den svarta asfalten blev snabbt varm. Vinden på cykeldelen var ganska lugn man hade kanske lite motvind ut till vändpunkten och lite medvind hem vilket självklart är att föredra om det nu ska blåsa.

Andra varvet kändes också bra och egentligen så var det enda som började bekymra mig värmen. Det blev lite varmare hela tiden och framförallt temperaturen på vägen blev varmare och då kanske man undrar vad spelar det för roll? Jag upplevde det som strålningsvärmen från den svarta asfalten gjorde att det var riktigt varmt under cyklingen och efter 70 km började jag plocka vattenflaskor vid varje vätskestation för att hälla över mig för att svalka av mig detta medför ju att man bli blöt och det svalkar av en! Dock så suger ”dämpningen” i tridräkten upp vattnet och medför skav där man kanske inte vill ha skav om man nu vill ha det någonstans. På tredje varvet in mot Poznan visade det sig att det var 26 grader i luften och jag tror det var 60 grader på marken.

På sista varvet beslöt jag mig för att försöka hålla runt 35 km/h ut mot vändpunkten för att sedan öka om benen kändes bra. Nu hade jag än en gång en liten dipp i humöret men när vändpunkten kom ökade jag lite och det kändes bra! Jag tror att jag har en väldigt jämn fart med runt 35 km/h ut till vändpunkten för att sedan hålla runt 37 km/h in igen på alla varven.

IMG-20160724-WA0009

En bild utav världens bästa hejarklack eller en del av den!

Nu hade jag några små dippar i humöret och det är helt normalt för jag tror att nästan alla någon gång under de 18 milen på cykeln har en liten svacka men det är bara att kämpa mot! Jag tyckte dock att i det stora hela var det som väntat 18 mil är långt och jag tycker det blir tråkigt vissa delar av cyklingen.

Jag hoppade av cykeln efter 4 timmar och 56 minuter och nu skulle jag äntligen få springa! Det visade sig att min medelpuls hade varit 138 och inte en enda gång uppe i över 147 som jag hade satt som absolut max.

T2 var inga problem och jag hade rutinerat nog lagt ner en solkräm i påsen som jag var glad för så jag kunde smörja mig och dessutom kleta ner min solglasögon, riktigt rutinerat! Att få bort solkräm från ett par solglasögon när man är svettig och kladdig är som att ha medvind på både vägen ut från Malmö och sedan medvind när man cyklar hem.

IMG-20160724-WA0014

Jag fick reda på av min hejarklack att jag låg på 4:e plats och nu började min jakt! Det var nu under löpningen jag skulle avgöra och försöka klättra bland placeringarna! Jag valde att hitta en skön rytm och hålla den men nu började det bli riktigt varmt. Jag öppnade dock i ett behagligt tempo (4:30 km/min) och jag hade som plan att löpa runt 3:10-3:20 utan större problem. Det enda som oroade mig var som sagt värmen så jag fortsatte att vid varje vätskekontroll att ta vatten och hälla över mig för att svalka mig jag sprang också i de vattenridåer som arrangörerna satt ut. Löpbanan var den också en 4 varvsbana  och jag kände mig stor och stark den första milen och fick och hålla igen. Placeringsmässigt kändes det som om inte mycket hände jag tror nog jag löpte förbi en från Storbritannien men jag hade sett en från Polen framför mig och fransmannen som varit med i Motala var framför mig.

Löpbanan var ganska jobbig med mycket skiftande underlag bland annat kullersten, asfalt och smala grusstigar. Skorna var blöta efter kanske 5 km så det plaskades en hel del på löpningen! Efter cirka 15 kilometer märker jag att jag tagit in lite på fransmannen. När banan går ut på grusstig där det är riktigt varmt kommer jag ifatt och bestämmer mig för att ta det lite lugnare i några sekunder sedan göra en snabb passering. Precis så blev det och när jag tittade bakåt efter några kilometer såg jag inte honom. Problemet var nu att jag började må illa och värmen hade verkligen slagit till.

löppoz

Löpningen gick som sagt på skiftande underlag och här ser jag ut som ett proffs med ledcykel och allt! Det kanske lurade någon men cyklisten är till för personen bakom mig som kom trea i proffsklassen men det ser ju ut som om cyklisten har koll på mig 🙂

Inför sista varvet fick jag reda av Hanna att jag hade 5 minuter upp till ledaren och 10 minuter ner till 3:an. Då bestämde jag mig illa kvickt att vinna kommer jag bara göra om ledaren gör bort sig. Nu hade värmen tagit en hel del av mig och målet var bara att ta sig runt det sista varvet. Jag beslöt mig för att gå 30 sekunder varannan kilometer och vid vätskekontroller om så behövdes. Kilometertiderna var nu över 5:00 tempo men jag tänkte rent logiskt om jag nu ledde med 10 minuter (vilket skulle visa sig vara fel 🙂 så har jag råd att göra kanske 5:30 per kilometer för då måste den personen som är bakom mig göra 4:30 tempo vilket jag kanske inte trodde någon hade i sig i värmen. Nu gick jag kanske 100 m vid varje kilometer men jag kände att jag hade kontroll över det. Jag skulle fixa att ta mig i mål utan att behöva gå hela vägen så länge jag körde på min plan.

De två sista kilometerna var riktigt sköna och jag hade sedan länge bestämt mig för om det fanns chans då skulle jag gå i mål och njuta på målrakan! Det blev precis så! Jag kunde lugnt gå ner längs med Målrakan och faktiskt njuta lite! Jag hade gjort precis det jag ville göra! Komma topp 3 och förbättra min tid på Ironmandistansen! Sluttid blev 9 timmar och 21 minuter och den avslutande maran gjorde jag på 3 timmar och 24 minuter. Jag vet inte vad jag hade upp till 1:an eller vad jag hade ner till 3:an och just nu spelar det ingen roll för jag är väldigt stolt över mitt lopp och hur jag genomförde det!

IMG-20160724-WA0033IMG-20160724-WA0035IMG-20160724-WA0036

Mycket stolt över min prestation men jag ger mig inte 10/10 för jag kan fixa detta snabbare det vet jag! Jag kan både cykla lite snabbare och löpa snabbare! Ett tecken på det är att jag inte har speciellt ont i benen så här dagen efter och det har man om man löper bra! 🙂 Men 3:24 på maran är ju helt ok!

efterbild

Kommer ni ihåg den snabba och snygga fartmaskinen i början på inlägget! Så här är känslorna efter ett lopp när man ska cykla hem de 6 kilometerna till lägenheten. Den blöta dräkten har skavt fint och jag har lite ont när jag sitter på cykeln!

27 dagar kvar till EM!

Det är precis vad det är 27 dagar kvar till EM och jag är nu inne i tung träningsperiod den sista innan det är dags att lätta lite på träningen och låta kroppen återhämta sig och bli starkare. Den senaste månaden har det blivit en hel del cykling med nästan 1000 km och då har jag haft en vecka med mycket lite cykling. Om jag tittar tillbaka i min träningsdagbok ser jag att under 15 senaste dagarna har jag cyklat cirka 75 mil vilket är en del med tanke på att jag jobbar som vanligt och har haft sjuka barn här hemma. Dock kommer jag dra ner på cyklingen efter nästa vecka då jag har mitt längsta pass inplanerat som är på 200 km.

IMG-20160625-WA0014

Nu när träningsbelastningen är så pass hög är jag trött nästan hela tiden men det är inte alltid det finns tid för återhämtning och EM i fotboll gör inte det hela lättare!

Jag kommer att lägga fokus på simning och då främst ute i någon sjö då EM simningen är i en sjö och det skiljer sig ganska mycket mot simning i pool men det skiljer sig även mot simning i havet speciellt här i Malmö där det sällan är lugnt! Men jag ska försöka lösa det på ett bra sätt!

Tyvärr ser det inte så roligt ut för tävlingen i helgen med blåst och regn men jag hoppas att det ändrar sig speciellt med tanke på att vi hade tänkt ta en minisemester i Halmstad men om dte regnar är det inte super roligt att åka upp med husvagnen! Men jag hoppas det vänder!

Sövde triathlon 2016

Detta blir ett långt inlägg det kan jag varna för redan nu! Men jag kommer att ha bilder och filmer vilket kanske underlättar läsningen!

Sövde triathlon var årsdebuten för mig i triathlon. Tävlingen är lite utav en favorittävling eftersom den är ganska tuff och man vet att tiderna man presterar inte är speciellt imponerande om man jämför med många andra medeldistanstävlingar. Men det är en ärlig bana och en bra värdemätare inför säsongen! Jag och familjen beslutade oss att vi skulle ha en liten minisemester nu när det var nationaldagen på måndagen och Hanna var ledig så vi fick en lång helg. Vi åkte hemifrån på fredagen med husvagnen och kom fram till Bokerasten camping (3 km utanför Sövde man cyklar förbi den på tävlingen) och som tur var fick vi sista platsen på den enkla men charmiga camping.

20160603_191628

När vagnen var på plats och tält var uppe så drog hela familjen till Sövdesjön och passade på att bada lite på kvällen. Jag körde lite simning med vårdräkten och det känns att det var längesedan man körde med våtdräkt då det är en mycket annorlunda känsla! Men det var en härlig kväll och vädret var riktigt skönt!

20160603_201151

På lördagen åt hela familjen frukost ute och det var varmt redan vid 8 tiden på morgonen. Vi hade som plan att åka till Sövdesjön igen och jag tänkte prova på att cykelbanan (Sövde medeldistans är en trevarvs bana). Familjen packades in i bilen och rullade mot sjön och jag hoppade upp på cykeln och rullade åt andra hållet.  Benen kändes bra och jag hade en bra känsla i kroppen men efter cirka 10 km cykling körde jag ner i ett litet hål i asfalten och min sadelstolpe glider ner 5 cm så resten av testrundan kändes sådär. Det var väldigt varmt under cyklingen och vissa partier var jobbiga. En dag nere vid badplatsen avslutades med ett varv på simbanan som nu låg ute. Om känslan var bra under cyklingen var den bara ok under simningen men så brukar det vara i början på säsongen och bland de första simpassen utomhus. Men det blir bara bättre ju fler pass man kör utomhus.

Vi åkte tillbaka till husvagnen och åt en ganska lätt middag. Jag drygade ut en med lite jordnötter och ett glas rött vin. Dagarna när jag proppade mig full med mat för att ha energi på loppet är borta för min del. Jag äter och dricker lite mer än normalt men absolut inget överdrivet då jag blir seg i kroppen på tävlingsdagen. Kvällen spenderades nere vid Snogeholmsjön och en avslutande promenad i skogen. Sadelstolpen fick jag inte riktigt rätt på men som tur är kunde jag genom sociala medier få Anna (klubbkamrat) att ta med insexnycklar till tävlingen så jag hoppades lösa det på tävlingsmorgonen. Det var skönt att veta att man skulle slippa packa bilen med alla saker och familjen på tävlingsdagen utan jag skulle bara cykla bort 3 kilometer till starten och sen kunde familjen komma när de var klara.

På morgonen laddade jag med kaffe och lite youghurt mer vill jag inte ha. Jag cyklade iväg till starten och det var skönt väder vilket var lovande för en bra dag. På höll Anna precis det hon lovade och jag kunde fixa min sadelstolpe. Det är alltid lite pirrigt innan starten även om man borde vara van men det är en skön känsla .

20160605_091029

En sak som är rolig med tävlingarna är att man träffar en massa klubbkamrater och andra tävlande som man inte ser så ofta annars. I år var det inget undantag utan man träffade en massa roliga och trevliga människor. Men annars tycker jag det är skönt att vara i tid och fixa allting i lugn och ro utan att behöva stressa så detta är något jag kommer att fortsätta med. När allt var fixat i växlingsområdet begav jag mig ner till startområdet och började värma upp lite. Jag tror dock nu i efterhand att jag borde värmt upp mer innan simstarten. Men jag kände mig lugn och även om banan såg lång ut (längre än vissa andra år 🙂 så när starten gick tog jag det lugnt och kom iväg hyfsat. Ibland kan jag få lite panik under simningen speciellt de första passen med våtdräkt varför vet jag inte riktigt men jag kände inget utav det under hela simningen och det var riktigt skönt! Simningen i sig var ganska odramatisk och efter en ganska stor felnavigering var jag uppe på land. Jag hade av misstag (?) rundat den stora bojen på vägen tillbaka. Det är helt och hållet mitt eget misstag och jag pratade till och med med en klubbkamrat innan starten men jag blev osäker när flera simmade runt den och tänkte jag måste ju också följa de. Men alla kanske gjorde det för simtiderna såg inte så jätte imponerande ut. Men jag var uppe ur vattnet på 35 minuter kanske 1-2 minuter långsammare än vad jag hade hoppats på mer det gjorde inget.

Vid först växlingen gick allt bra och jag var lugn min hjälm låg någon meter bredvid men det var inget som stressade upp mig utan på med allt och ut på cyklingen. De första kilometerna utav cyklingen gick fort kanske för fort men så brukar det bli man vill ju bara iväg! Eftersom jag är ganska svag i simningen blir mina tävlingar oftast en lång tur av jagandes och det var likadant denna gången. Enligt resultaten var jag uppe som 33:a efter simningen (det låter ganska bra för vara mig).

Min plan var ganska enkel köra hårt 2 av 3 varv och ta det lite lugnare sista delen av tredje varvet för att vara pigg inför löpningen. Jag följde min plan perfekt men nu i efterhand vet jag inte om det var den perfekta planen. Min tanke är att köra ungefär likadant på EM men det är ju skillnad på en hel Ironman och en halv Ironman. Mina varvtider såg ut så här:

bkesövd

Nu när jag ser det i efterhand tycker jag nog att jag ger bort lite väl mycket tid på sista varvet och då är det främst sista 10 -14 km jag slår av lite på takten. Men jag tror det är rätt strategi för EM men här nu när jag ser det så var det kanske lite väl snällt av mig.

Screenshot_2016-06-06-23-25-36

Löpningen är en tuff bana som är ganska svår att få ett skönt tempo i i och med att det är mycket stigar med rötter osv men det är lika för alla och bara att gilla läget! Jag växlade in som 7 eller 8 men hade inte en aning om hur de andra låg till. Ut på första varvet och benen kändes bra och man började få lite koll på hur de andra låg till. Tyvärr kände jag inte att jag hämtade in någon direkt dock kom det en snabbt löpande bakom och efter cirka 8 kilometer släppte jag förbi honom och jag hade inte en tanke att ta rygg för jag tyckte han löpte helt för fort. Det skulle visa sig vara en smart val eftersom det var Hampus Horndahl och jag tror han hade den snabbaste löptiden på 1:24.

Screenshot_2016-06-06-23-22-45

Under hela loppet fick jag fin support från familjen som hejade vilt! Men ju längre loppet gick ju tyngre började det kännas och inför sista varvet fick jag reda på att jag låg på andra plats men jag tyckte att det var en precis bakom mig som tog in och hade tagit in hela tiden men längs löparbanan finns det en punkt där man kan se varandra och då låg jag cirka 20 sekunder före och med 2 kilometer kvar tänkte jag bara att jag kommer inte ge upp min andra plats (i seniorklassen) utan en rejäl kamp så jag ökade ganska bra de sista kilometerna. Dock blev det en tuff spurtuppgörelse med sonen!

Det är dock okej att förlora en spurt mot Vilmer och i mål kom jag 7:a totalt (8:a om man frågar Vilmer) och personen som jagat mig på löpningen var inte i min klass men det var ändå skönt att komma 7:a. Hatten av för Janne Österman och Jesper Bach två klubbkamrater som slog mig ganska enkelt. Sebastian Björklund hade förmodligen vunnit hela tävlingen ganska enkelt om han inte varit sjuk förra helgen nu ledde han stort när han valde att kliva av med 5-6 kilometer kvar. Men han tog en skön revansch dagen efter i Trelleborg där han slog ett mycket starkt startfält. Det var roligt att se Anna vinna sprinten eller nu såg jag inte det men det var roligt att höra det i efterhand! Utan henne hade jag inte kunnat cykla eller min position hade sett mycket rolig ut! Men att köra tävlingarna i Sövde är en stor bedrift så hatten av för alla de som körde!

Efter tävlingen åt hela familjen pizza och sedan blev det lite bubbel nere vid Snogeholmsjön under tiden barnen fiskade. Det var en skön lugn kväll och dagen efter trodde jag att jag skulle vara sliten men faktiskt inte! Jag och barnen gick en lång runda i skogen när Hanna cyklade Sövdebanan.

20160606_103854

Det hela var en skön och rolig helg och jag fick ett bra kvitto att jag är på helt rätt väg när det gäller EM. Vill man slå mig om 45 dagar då gäller det att vara i bra form för jag kommer komma dit stark och snabb (snabbare och starkare än i Sövde :-)!

En liten tillbaka blick!

Idag gick jag igenom en skolåda med medaljer och nummerlappar som jag har. Jag skulle uppskatta att jag sparat 95% utav alla nummerlappar som jag har fått och de flesta har jag skrivit upp tid, väder osv på. Idag när jag tittade igenom lådan hittade jag denna nummerlapp

20160417_190442Detta är nummerlappen till mitt första triathlon. Det var sprint i Kalmar när långdistanstävlingen fortfarande hete Järnmannen. Det blev 15:e plats efter ett kort men roligt äventyr! Jag hade inte en aning hur man skulle disponera krafterna men det var så kul! Jag var fast direkt!

På lördagsmorgonen cyklade jag ner till Kattrumpan för att se starten på Järnmannen. Detta år (2009) var det mycket prat om duellen mellan Ted Ås och Claes Björling. Järnmannen. Jag kommer ihåg hur jag följde olika inslag som den gamle SM vinnare Niklas Nilsson gjorde med både Ted Ås och Claes Björling. Jag har för mig att Ted Ås siktade på att slå det svenska rekordet och få till en löpning under 3 timmar. Efter cyklingen verkade dock tävlingen vara avgjord då jag har för mig att Ted Ås (som körde på en splitter ny Cervelo P4 🙂 ledde med 14 minuter över Claes och efter halv löpningen var det 8 eller 9 minuter men sen hände det. Claes kom som skjuten ur en kanon och Ted tappade sakta och Claes gick i mål efter en mara på 2:48. Jag hittade en film från det året på youtube man kan se den här:

https://www.youtube.com/results?search_query=j%C3%A4rnmannen+2009

Tittar man noga ser mig och frun bredvid målrakan när Claes går i mål 🙂 Detta år kom min tränare dessutom på en 10:e plats. Jag saknar denna tävling men har full förståelse att de ville bli en Ironman tävling. Men känslan är att det skulle gå att arrangera en tävling på Ironmandistansen Skulle gå alldeles utmärkt i Sverige så länge inte arrangören gapar efter för mycket och gör det för dyrt. Det kostade 1500 kr 2010 när jag körde min första Ironmandistans och man checkade in cykeln på tävlingsmorgonen och man kunde hämta ut sitt startnummer samma morgon.

Mitt lopp i lördags gick sådär det blev 1:23:30 tror jag men jag vet inte säkert min garmin klocka flippade ur totalt och gjorde det inte lättare men det blev ett bra trräningspass. Tyvärr kändes kroppen inte helt 100 men jag hoppas att det vänder och det är inte nu i april jag ska vara bra utan den 24 juli då ska jag vara ruggigt bra och stark!

Påsken är slut och snart börjar säsongen på riktigt!

Nu är påsken snart över och våren står vid dörren! Det börjas att märkas och det är skönt! Der ser ut som om det blir två tävlingar under april och det är Heleneholms IF Halvmarathon och Klippan Duathlon. Det är två lite mindre tävlingar men roliga! Klippan tävlingen är en personlig favorit eftersom det är ett skönt gäng och banan är riktigt rolig och tuff! Löptävlingen får jag se hur jag tacklar om jag cyklar ett pass innan eller försöker köra den hårt. Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra om jag ska försöka löpa så fort jag kan till en viss puls eller om jag bara ska köra så hårt jag kan.

Benen känns lite slitna nu efter tre ritkigt bra löppass med ett fart i lördags (10 km), distans igår (25 km) och ett med backintervaller idag (8km) så nu känns benen lite sega men det blir fokus på simning och cykel nu i några dagar och då brukar man kunna återhämta sig lite!

Nu kan våren snabba på sig lite!

Nu i början på februari börjar jag bli riktigt trött på vädret! Det blir inte bättre när man följer många som tränar/tävlar utomlands så ens sociala flöde fylls av bilder från Thailand, Dubai, Mallorca osv. En lite ljusning i det hela är att det i alla fall inte är snö ute längre men direkt när det kalla vädret försvann så kom vinden. Men i fredags när jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att jag skulle cykla till jobbet på lördagsmorgonen.

Det hela börjar med att man få förberedda en massa på fredagskvällen med cykel, kläder och saker som ska med till jobb allting ska var klart för att hålla på att leta efter saker lite över 5 på morgonen är så där kul. Jag hade bestämt mig för om det regnade skulle jag ta tåget istället men det var uppehåll så efter en kopp kaffe var det dags att cykla!

20160130_065735

Dessa morgonturer i januari kan beskrivas enkelt med ett ord och det är mörkt. Mörkt är det i stort sett hela cykelturen och jag vet egentligen inte varför det är skönt att cykla till men det är något med känslan när man kommer fram som är skön. Ibland är det lite tveksamt som i lördags när det började regna vid Staffanstorp så det blev 1 timme i regn och vind. Det svåra eller jobbiga är att det är mörkt och trots två lampor fram så är det svårt att se när det regnar.

På jobb blev det sen ett löppass på bandet 90 minuter och 20 kilometer också ett resultat utav det tråiga vädret för annars gillar jag att ta mina längre rundor utomhus men nu fick det bli på löpbandet. Söndagen bjöd på en fin motvind och det enda som var bra med den rundan var när jag hoppade av cykeln i Oxie!

20160130_191202

Men igår när jag var ute och lekte med barnen såg jag en liten ljusning nämligen står våren kanske inför dörren? Jag hoppas på det i alla fall får jag vill gärna ut och cykla med ”fin” cykeln! Den står redo där hemma med nya kablar och jag har inte riktigt fått testa powertaphjulet som jag köpte i höstas!

20160201_104146

Då var man anmäld till ETU LD i Poznan!

I slutet på förra veckan blev det äntligen klart med anmälningen till Em i Poznan i sommar. Svenska triathlonförbundet och arrangörerna hade nu kommit överens om hur anmälan skulle ske och jag betalde in anmälningsavgiften. Det första som slog mig när jag betalade var oj detta var ju billigt! Anmälningsavgiften var lite över 3000 kr och det visar lite hur skadad man har blivit av de höga avgifterna som de flesta tävlingarna har. Tävlingar som företaget Ironman anordnar kostar ibland det dubbla och jag tror att Ironman New York (man simmade i New York och genomförde resten i New Jersey) har varit den dyraste med en anmälningsavgift på 1000 US dollar. Visserligen anordnades den bara ett år men det var inte intresset som var den avgörande faktorn i varför man slutade att anordna tävlingen.

Idag är det 175 dagar kvar så jag har gott om tid att träna än så länge! I det stora hela går träningen bra men det är förkylningstider hos barnen så det är riktigt skönt att få ett träningsschema där jag kan ändra friskt och välja om jag vill lägga om dagar osv. Jag tror jag hade börjat stressa om schemat varit för fast men nu känns det bra och jag genomför 99% utav de passen jag blir tilldelad. Det som jag har tyckt varit tråkigast i än är att hoppa upp på trainern och köra cykelpassen men förhoppningsvis släpper det snart och det blir ju ljusare för varje dag så snart kan man säkert cykla på utomhus!

ITU Long distance championship- tävlingsberättelsen!

I lördags var det långdistans VM i triathlon, tävlingen som jag kvalade till förra året i just Motala där även tävlingen skulle hållas i år. För att detta inlägget inte ska bli alldelles för långt kommer detta inlägg bara att handla om själva tävlingen och det kommer ett inlägg senare med resan och allt.

Distansen som tävlingen skulle avgöras på var 4 km simning, 120 km cykling och 30 km löpning men eftersom vattentemperaturen var låg så kortades simningen ner till 1500 m något vi fick reda på under fredagen. Beslutet var till min fördel då simningen är min sämsta gren utav de 3 men det var skönt att få reda på det dagen innan och slippa gissningsleken som var förra året.

Jag sov helt ok natten till tävlingen men som vanligt hade jag svårt att få ner en stor frukost. Jag gillar inte att äta speciellt mycket innan tävlingar och speciellt inte på morgonen. Men eftersom vi hade checkat in våra cyklar dagen innan var det ingen stress på morgonen men det var skönt att vara på plats vid växlingsområdet i god tid. Detta är helt klart något jag ska fortsätta med att vara!

Innan starten tittade man över cykeln en sista gång satte på flaskorna, pumpade däcken, startade gps-klockan, watträknaren, memorerade vart ens cykel stod osv. Det är alltid en speciell känsla innan starten och man ser flera nervösa runt om en och det pirrar i magen.

Jag gick och hängde upp mina väskor inför cyklingen och löpningen och begav mig mot starten. Tyvärr fick man inte värma upp något i vattnet innan starten något jag gärna vill göra. Först var det dags för eliten att starta och efter de var det dags för min grupp att starta. Tiden från det att man gick in i vattnet till starten gick var knapp men det var skönt när starten gick. Jag la mig ganska långt bak då jag visste att det enbart skulle straffa sig om jag skulle fram och slåss i de främsta leden.Eftersom simningen var nerkortad så tänkte jag att jag tar en behaglig resa och kanske tappar 1 minut för det kommer jag säkert att hinna ta igen på cyklingen eller löpningen. Dets kulle visa sig att min plan fungerade och utan några större problem var jag ute ur vattnet på 26 :59. Vattnet var 15 grader men det kändes faktiskt inte speciellt kallt när man väl simmade.

IMG-20150628-WA0009_resized

Växlingen gick ok och jag stressade inte men det är komiskt att så många tar och fäster skorna på sin cykel och sedan springer ut ur växlingsområdet för att sedan bara stanna och det bildas en klump med folk. Jag tog och löpte 10-15 meter förbi alla de och hade fri väg. Efter cirka 50 meter är det en som ramlar in i kravallstaketet som håller publiken borta från cykelbanan. Förmodligen höll personen på att klydda med sina skor men hade jag varit 5-10 sekunder snabbare hade jag kört rakt in i personen men nu klarade jag mig!

Cykelbanan var en 3 varvsbana där vi vände inne i Motala och platt förutom en backenär man lämnade Motala. På första varvet när jag lämnade Motala och kom ut så att jag fick en överblick av banan såg jag nog minst 50-60 cyklister som låg i ett stort led med mindre än 5 meter mellan varandra och det var verkligen ingen rolig syn. På denna tävlingen var det 12 meter mellan varje cyklist men det går inte att följa regeln när man kortar ner simningen för alldelles för många är för jämna ut ur vattnet och om det skulle vara 12 meter mellan alla från start hade man fått stå i kö nere i Motala. Synen gav mig en panikkänsla och jag körde på alldelles för fort första varvet. Vid ena vändpunkten fick jag syn på Simon från klubben och han låg då lite mindre än 3 minuter framför mig och Daniel också han från klubben låg kanske 1 1/2 minut framför mig. På första varvet var både hastigheten och mina watt höga och jag tror snittet låg runt 320 watt och det är för snabbt men vid början på andra varvet kom jag ifatt Daniel och jag visste nu att jag hade någon som jag kunde köra med. Då menar jag ej att klungköra men det är skönt att cykla ihop med jämna cyklister och vara uppe och dra växelvis för man tvingas att hålla tempot uppe hela tiden.

Tyvärr så såg vi Simon från klubben som garanterat hade kört bra och gjort en toppenplacering i AG 25-29 stå vid sidan av vägen med en trasig vevarm vid vändpunkten. När vi vände tillbaka mot Motala var det lite motvind och jag gjorde ett försök att cykla från de andra men efter några kilometer när vi gjorde en sväng såg jag att de var kvar och då ändrade jag min taktik lite och beslöt att om farten var bra skulle jag försöka cykla med de till sista varvet och göra ett nytt försök att dra ifrån de men planen gick sådär när jag tappade de andra i utförsåkningen ner till Motala och sista varvet fick jag cykla själv. Det tog mig 3 timmar och 6 minuter att cykla de 12 milen och jag höll en snitthastighet på 38.7 km/h och hade NP på 311 watt.

IMG-20150628-WA0007_resized

 

Växlingen till löpningen gick bra dock hade jag inte en aning om hur jag låg till men ganska fort såg jag Hanna och hon sa att jag låg 11 i min AG och var två minuter efter Daniel. I början gick löpningen fort, riktigt fort och jag var tvungen att bromsa ner mig ordentligt. Jag bestämde mig för att försöka löpa avslappnat och effektivt. I början blev jag omsprungen utav några stycken men efter cirka 5 km började jag plocka placeringar. Värmen hade börjat att komma allt mer och jag stannade vid varje vätskestation och hällde vatten över mig. När det kommer till energiintaget gjorde jag som i Sövde jag tog in minimalt men det kändes bra. Det enda jag tog under löpningen var Cola och vatten ett tips som jag fått av Macca då jag ofta får håll utav för mycket sportdryck. Det borde egentligen inte vara så bra men för mig fungerar det.

Efter 7 kilometer får jag syn på Daniel eller jag tror det var Daniel jag är inte helt säker från jag är  50meter bakom honom. Jag bestämmer mig för att passera direkt och bara hålla min fart som känns bra för mig. Daniel säger något typ – Fan inte redan eller något i den stilen och vi skrattar men jag fortsätter in samma tempo. Första milen går under 45 minuter och det känns bra. Planen är nu att bara hålla ihop nästa 10 km och sedan se hur man mår inför sista varvet. Det är ungefär här som det börjar göra lite ont i benen när man ökar så jag försöker hålla min fart och hälla vatten över mig och dricka lite cola om jag känner för det. I slutet på varvet springer jag om ett proffs från Australien men tyvärr är han 10 km före mig men det kändes ändå lite skönt. Jag har nu börjat att springa om flera personer som jag känner igen från triathlon Sverige.

IMG-20150628-WA0000_resized

Inför sista varvet får jag reda på att jag ligger 3 minuter före Daniel och på 7:e plats i min AG. Jag försöker öka och tror jag gör det men det visar sig sen att det gjorde jag inte alla utan fram till lite innan 25 km låg jag precis under 4:30 min/km tempo men sen när det är 5 kilometer kvar händer något och helt plötsligt får benen ny fart och jag börjar springa snabbare och springer om många problemet är bara att jag inte vet om de är min AG eller vilket varv de är på så i stort sett ville jag springa om alla som  var på banan. Från vändpunkten till mål gjorde jag de snabbaste kilometerna under hela löpningen och jag kunde passera mållinjen att ha varit ute på löpbanan i 2 timmar och 12 minuter. Min snittfart på löpningen var 4:25 min/km och det är jag nöjd med!

Efter 5 timmar och 51 minuter passerade jag mållinjen på 5:e plats! En placering som jag verkligen är stolt över! Visserligen hade det egentligen inte spelat någon större roll om jag hade hamnat på 15:e plats med samma insats för jag har förmodligen presterat nära mitt max om jag inte på något konstigt sätt även presterat över vad jag borde ha klarat. Under tävlingen gjorde jag årets längsta cykelpass och årets längsta löppass och bägge två gick riktigt bra!

Jag vill även passa på att tacka min familj och framförallt Hanna min fru som tillåter mig hålla på med dessa knasigheter nästa år är det henens tur att köra en lång tävling! Jag vill även passa på att tacka mina sponsorer Räddningstjänsten Syd som betalar ut min lön och Försäkringskassan som betalar ut de dagarna jag är föräldraledig med Matilda! Finns det någon anna som ville sponsra mig är det bara att höra av sig 🙂

IMG-20150628-WA0005_resized

Efter nästan 6 timmar i solen med en landslagsdräkt som jag ej kunde ha knäppt då den stramade för mycket fick jag denna fina solbrännan att stolt visa upp!

×