Challenge Poznan (medeldistans)

Förra måndagen åkte hela familjen ner till Poznan för en vecka semester med avslutning på söndagen med en halv Ironman. Flyger man får Sturup är det en kort flygtur det tar mellan 50-60 minuter att flyga ner och är väldigt smidigt. Vi flög med Wizzair och har gjort det några gånger och det är aldrig några problem. Även i år hyrde vi en lägenhet och det fungerar jätte bra! Eftersom vi var i Poznan förra året på EM visste vi redan lite om staden och nu var bägge barnen med så det blev en kombination av semesterresa och en tävling.

Staden Poznan har mycket att erbjuda speciellt barnfamiljer med ett Zoo ( runt 75 kr för hela familjen att gå in) och Polen största badland som verkligen var en hit! Hela familjen var verkligen nöjda med badlandet så det rekommenderas! Tyvärr så för min del krånglade mitt ena lår dagarna innan tävlingen vilket medförde att jag sov ganska dåligt och det var kanske inte optimalt.

Själva tävlingen gick på söndagen och formen var väl ok innan. Jag har inte känt mig lika taggad i år som tidigare år men så är det kanske ibland. Men jag tyckte att det skulle bli roligt att köra och den känslan har jag saknat ganska mycket! För att göra en lång historia kort så blir det såhär:

Simning: Jag startade i andra startgruppen med blå badmössor och ärligt så vet jag inte hur indelningen gick till men jag vet minst en som är lika gammal som mig (detta vet jag eftersom han slog mig förra året och vann guld i EM) som fick starta i första gruppen så hur kriterierna gick till vet. Men simningen gick ok inga större problem förrän vi kom ifatt de som startade i första startgruppen då fick man börja sicksacka fram och tyvärr tappar jag lite tid kanske inget överdrivet men jag är uppe ur vattnet på 33:50 typ och det är ok för mig.

T1 var det inga problem det var en lång typ 500 m totalt så jag valde satta fast skorna och det var inga problem.

Cyklingen: Ut på cykeln och snabbt upp och kommer iväg bra i 300 m sen tappar jag visiret till hjälmen stannar och försöker sätta på det men ser att jag har tappat 4 av magneterna. Jag får fast det hyffsat efter en del trixande och ger mig iväg. Vädret är ok blåsigt och ganska varmt men svallare än förra året! Det tog kanske 1 km sen tappar jag visiret igen men det fastnar på min arm som jag lyckas få fast i farten och jag kan cykla vidare utan större problem. Jag cyklar om en del och känner mig ganska stark men det tar typ 25 km in i loppet sen tappar jag visiret igen och som tur är fastnar det på armen och jag får stanna och fästa fast det i mitt nummerlapsbälte!

Vid vändpunkten ser jag Hanna och barnen och kastar visiret till de och så var jag ett orosmoment mindre! Precis innan vändpunkten blev jag omkörd av två stycken som såg starka ut och jag bestämde mig för att inte låta de försvinna bort för långt och efter cirka 60 km var jag ifatt och förbi snitthastigheten låg nu lite över 38 km/h och då hade jag ändå mer att ge. Andra varvet gick även det bra och nu var det dags för löpningen. Cykeldatorn visade 38,4 i snitt på den lite långa cykelbanan (91 km).

Ut på löpningen kändes det helt ok och jag försökte pressa tiderna ner under 4:00 min/km det höll bra i ett av de fyra varven. Efter det gick det tyvärr åt fel håll men för att ha en chans på en riktigt bra placering var jag tvungen att löpa ner under 4:00 min/km tempo och det hade jag inte i mig. Men att komma topp 30 av 1000 personer inklusive proffsen på en tävling utomlands är jag nöjd med även om resultatet inte var det jag hade hoppats på så är jag helt enkelt inte i bättre form i år.

Vad som står på tur nu vet jag inte riktigt men jag tror nog det blir Malmö triathlon, Helsingborg triathlon och sedan Tjörn men jag har inte spikat tävlingarna än.

 

×