Det börjar bli roligt!

Efter några veckor med sjuka barn och trött kropp och lite små trasiga fötter känns det som om jag är på väg tillbaka. Jag är långt ifrån 100% men motivationen kommer så smått tillbaka igen och det är roligt att träna. Till och med simningen börjar bli rolig och för min del är det en ganska ovanlig känsla. Ibland känns det som att simningen är något man tyvärr måste göra dels för att det är den svåraste grenen i triathlon att bli bra i och den är svår att träna då man måste ha tillgång till en simhall 9 månader om året. Simhallen ska dessutom vara öppen och där får inte vara för mycket folk. På sommaren ska man ha sedan tillgång lugnt vatten så man kan simma öppet vatten men för min del måste jag ta bilen för att hitta det vilket tar tid och tid är väl en sak som de flesta av oss inte har tillräckligt av. Men man får inte glömma bort att i det stora hela är det små problem i det hela. För mig är triathlon bara en hobby, en hobby som jag verkligen gillar men jag tycker ibland att man glömmer bort att det är en hobby och skulle man inte få till alla simpass eller långpass på cykeln är det inte hela världen!

Då har 2017 års säsong börjat!

Nu har 2017 års säsong börjat och det känns riktigt skönt. Egentligen har jag haft uppehåll från riktigt strukturerad träning efter EM men jag tränade på bra resten av sommaren men det blev mest de pass jag kände för. Inför Kullamannen så besökte jag inte simhallen speciellt mycket eftersom jag tyckte dte var bättre att fokusera på löpningen och cykeldelen blir dte naturligt mindre av när vädret blir sämre. Men nu känns det skönt och framförallt roligt att dra igång igen!

Det har redan blivit ett trainerpass och ett simpass dock var tanken 3 simpass de första dagarna men livet kom i mellan och jag har varit hemma med sjuka barn och sedan en bil som måste intill verkstad så det vanliga livet har kommit mellan och så är det. Tanken med min grundträning är att jag ska göra som jag gjorde förra året att arbeta med att bli effektiv vid MAF-puls så kommer fart och styrka senare i lite större volymer.

Nu gäller det snarare att försöka spika tävlingsschemat inför 2017 och det enda som är klart är ”funrun” på Kullamannen den 4 november sedan vill jag nog köra 2 halvor i juni vilka vet jag inte än. De lopp som jag funderar på är Sövde halva, Challenge Herning, Ironman 70.3 Kronborg, Challenge Poznan halv och Halmstad halv. Någon tävling i slutet på augusti vill jag nog också klämma in och Tjörn ligger nära tillhands!

Kullamannen Ultra- tävlingsberättelsen!

Då var det dags att skriva en tävlingsberättelse om Kullamannen Ultra som både avslutade säsongen och startade 2017 års säsong.

Veckan innan tävlingen var jag väldigt förkyld och när jag provade att löpa på torsdagen så kändes det inte alls bra i kroppen och pulsen var väldigt hög. Tyvärr är det såna tider nu med sjuka barn och förkylningar på förskolan. Jag beslutade att jag skulle känna på morgonen om det blev av eller ej. Jag körde upp på morgonen och efter en lite felkörning var jag framme i hyfsad tid och det krävs inte alls samma tid som på en triathlontävling med att växla in osv. Jag hittade en bra parkering och tog på mig det sista jag hade haft lite tankar på att lämna en påse med extra skor,strumpor och kläder men efter velande gjorde jag inte det utan gick ner till starten. Det var fortfarande mörkt när starten gick och jag hade valt en väska med lite extra kläder (regnjacka, väst och lite energi). Det var en härlig känsla när starten gick ett riktigt äventyr som jag inte hade en aning om vad som skulle komma!

Starten gick nere i Mölle och man löper kanske 1 km på plan mark sen bär det uppåt och tyvärr redan efter 2-3 km kände jag att kroppen inte var helt 100. Men jag beslöt mig att fortsätta och försöka hålla pulsen ner.  Jag hade dessutom för mycket kläder på mig och stannade ganska snabbt och ta av mig ett lager. På vissa ställen var det väldigt mörkt men man klarade det utan pannlampa. Vädret var helt ok och när jag kom upp mot toppen av första stigningen kändes allt ok. På vägen ner mot havet sprang jag fel för första gången (det blev några gånger under dagen) men jag kom snabbt på rätt väg igen.

Väl nere på stranden var det dags att springa cirka 1 km på stenarna längs med vattnet och stenarna var hala vilket ledde till att flera ramlade och jag lyckades trampa ner mellan stenarna och få blöta fötter.

20161105_0755461

Efter Nimis var det dags att klättra uppåt och der var klättring och inte löpning. Detta var riktigt jobbigt och något som jag verkligen inte gjort tidigare men det var även super roligt! Turen gick vidare och stigar osv var helt ok och efter ett tag var det dags att bege sig ner mot stranden igen och sedan upp och här var det verkligen klättring som gällde då man behövde dra sig upp med hjälp av rep för att klara det. Nu började det kännas lite i benen och fötterna men det var absolut inga problem. Den sista delen av banan var lite lättare men när vi kom fram till fyren och vätskekontrollen började jag få lite ont i fötterna men jag kunde inte göra så mycket utan ner till Mölle och första varvningen. Jag gjorde en ganska kort paus och begav mig ut på andra varvet.

20161105_105346

Efter cirka halva andra varvet hade mina fötter börjat att göra riktigt ont och jag märkte tydligt att detta skulle bli tufft att klara av hela loppet. Vid fyren på varv 2 började jag få ont i huvudet och bli lite trött men det var kanske inte så konstigt för på nästan 4 timmar löpning hade jag fått i mig en 50 cl cola och en flaska med energidryck.  Jag fyllde på min flaska och begav mig ner mot Mölle. Vid andra varvningen tog jag det väldigt lugnt och hade ett långt samtal med mig själv om jag skulle bryta eller fortsätta men jag bestämde mig för att fortsätta men redan efter 2 km på andra varvet var jag tvungen att stanna för fötterna gjorde så ont. Jag satte mig på en sten och tog av skorna och då kände jag att blåser som var undre bägge fötterna gick sönder och det var inte trevligt att ta på sig skorna igen.

Hela sista varvet var en ren pina och det gjorde riktigt ont under fötterna. Det var många mörka tankar som vandrade genom mitt huvud och när jag tittade på hur många steg jag tagit var det runt 50 000 och då visste jag att jag var tvungen att gå minst 20 000 steg till på fötterna för att klara av det. De sista timmarna var en kamp då det knappt gick löpa för det gjorde så ont i fötterna och det började dessutom regna vilket inte gjorde det bättre.

20161105_145108

Jag ramlade några gånger och gled ena gången flera meter ner i en backe men det gjorde inte lika ont som att springa! Det är svårt att beskriva vad som försiggår i huvudet under de sista timmarna på ett lopp där allt gör ont. Jag började till och med bli orolig att jag skulle vara tvungen att sjukskriva mig för att jag inte skulle kunna gå på en vecka. Det är så många tankar som går genom huvudet på och det är inte glada och roliga tankar. Men jag tog mig till slut i mål lite kall och med mycket ont i fötterna.

20161105_163510

Jag kan ärligt säga fem fel jag gjorde vid Kullamannen:

1. Jag borde inte har startat på grund av min förkylning!

2. Jag borde brutit efter första varvet!

3. Jag borde brutit efter andra varvet!

4. Jag borde brutit vid första pausen på andra varvet!

5. Jag hade tränat helt för lite och alldeles fel för detta lopp för det är så tufft!

Men jag tror att det är tack vare dessa fem punkter som gör att känslan nu är så jävla go att jag bet ihop och fixade det! Jag kunde springa (?) 66 km och ta mig över 3000 höjdmeter för dåligt tränad och med fötter som var förstörda!

img_20161106_12304220161106_190206

 

×