Första veckan är slut!

En vecka har gått nu på mitt nya träningsschema och det är roligt. Riktigt roligt till och med och träningsglädjen börjar komma tillbaka. Efter en lite tyngre period efter VM är det riktigt kul att komma igång och testa något nytt och det är det verkligen. Det är skönt att få ett färdigt program att följa och nu är det bara upp till mig att följa det. Det blir lite planering men det är kul med! Jag hoppas att jag motivationen kommer att fortsätta vara hög nu i höst och vinter.

Mycket nytt på gång inför 2016!

Nu börjar snart min träning inför 2016 och det blir en hel del nytt! Jag kommer för första gången få en tränare som ska hjälpa mig att lägga upp träningen. Innan har jag gjort allt själv och jag har väl inte varit superstrukturerad utan tränat det jag känt för när jag har haft tid och lust. Det kommer bli superroligt att prova på att få det mycket mer uppstyrt och ha ett bollplank när det kommer till träningen. Men förväntar jag mig då några underverk? Nej, egentligen inte men om jag bara kan förbättra mig 5% så blir jag riktigt nöjd!

Valet av tränare hamnade på Christian Malmström och man kan läsa mer om honom här: Ironcoach

Christan är en person som jag har sett tävla några gånger i Sövde och vi träffades även i VM Motala där han kom 3:a i sin ålderklass. Nyligen var han i Barcelona och körde Ironman där på 8:46 och vann sin AG vilket bör ha kvalificerat honom till Hawaii nästa år men jag vet ej om han har tog sin plats.

Jag hoppas att det blir en rolig resa nu inför 2016! Som det ser ut nu kommer jag att tävla på Ironmandistansen nästa år vilket jag senast gjorde 2012 i Köpenhamn. Vilken tävling det blir är inte spikat än men jag kommer att försöka tävla i långdistans EM som går i Poznan i Polen. Jag måste bara få ett godkännande från förbundet och lösa alla detaljer här hemma med! Det blir nog en familjesemester i samband med tävlingen men det är lång tid tills det är dags då tävlingen går den 24/7 2016.

Berlin maraton 2015- Sub 3 del2

Efter min blygsamma frukost var det dags att byta om till tävlingskläderna och jag hade valt ett par löparshorts samt ett löparlinne från klubben så det blev inga triathlonkläder och det var ett bra val! Skorna jag valde att springa i var K Swiss Kwicky och är väl en sorts lätt träningssko. Det är absolut ingen lätt tävlingssko med minimalt med dämpning utan den har bra dämpning men den känns inte som ett traktordäck som vissa skor med mycket dämpning kan göra.

Till starten tog vi tåget och allt flöt på bra och vi var framme i god tid och kunde lämna in kläder och bege oss bort till starten som låg längre bort än jag trodde men det var ingen panik med tiden.

Inför starten hade jag gjort några små saker som jag har lärt mig genom åren bland annat hade jag på mig en gammal långärmad tröja som jag kunde ha på mig hela tiden tills det var dags för starten, alltså en tröja som jag kunde slänga ifrån mig utan att behöva bry mig om den efteråt. Arrangörerna brukar dessutom samla ihop kläderna och skänka de efter loppen ett annat alternativ är att ha en sopsäck med sig och trä den över huvudet inför starten(gör bara hål för huvudet och armarna :-). Jag hade även med mig två 50 cl flaskor en med bara vatten och en med juice eftersom det brukar ta ganska lång tid att från det att man lämnar in kläderna tills starten går och det brukar vara svårt att få tag i dricka. Det sista jag gjorde var att ändra min Garmin från att ge tider per kilometer till att ge tider efter 1,02 kilometer. Alltså behövde jag löpa 20 meter längre för att få min ”kilometer” tid och anledning till detta är att GPS klockorna väldigt sällan visar rätt och det kan bli helt fel om man löper enligt tempot på klockan. I Köpenhamn maraton 2012 hände det mig att klockan pep till att jag var färdig men i verkligheten hade jag 500 m kvar och det var inte kul när man skulle under 3 timmar då och jag klarade det precis med 7 sekunder tillgodo men det var precis!

berlin2

Någon speciell uppvärmning blev det inte utan bara lite lätt jogg och sedan bar det av till starten. Jag var seedad i startgrupp 1 C och det var långt fram nästan vid ballongerna som släpps upp vid starten. Jag pratade med en kompis som också skulle löpa men han har varit skadad så tyvärr kunde vi inte hjälpas åt denna gången men han gav lite tips osv som var riktigt bra. Jag var inte speciellt nervös inför starten men när jag anmälde mig tänkte jag att jag ville under 4:00 min/km tempo men det gav jag upp i somras så jag tänkte att under 3 timmar var det stora målet och kanske skulle jag kunna gå runt 2:55 om jag hade en bra dag men jag visste inte säkert. Min plan vara att försöka hålla igen lite på första halvan för att försöka hålla jämnt kanske åka under andra halvan. Eftersom jag gjorde löptestet på Runners Store i våras så visste jag att om jag bara löpte som jag brukar så löper jag ekonomiskt något som verkligen stärkte mitt självförtroende.

Minuten innan starten är mäktig och det är roligt att äntligen komma igång när väl startskottet går! Det tog mig 27 sekunder att passera startlinjen och då försökte jag inte komma fram speciellt snabbt utan snarare tvärtom så tappade jag en del tid de första kilometerna. Men det var ingen panik jag visste eller jag var ganska säker på att jag skulle komma ifatt och förbi många på andra halvan och det kändes som om 1000-tals löpare sprang förbi mig.

Första 10 kilometerna gick stabilt och i början gäller det bara att hitta en bra rytm och inte dras med i hetsen och löpa för fort. Första 5 kilometerna gick på 20:53 och första milen på 41:28. Jag kände att jag hade bra kontroll och känslan var bra och allt flöt på så 15 kilometer avverkades på 1:02:00 och vid halva loppet klockades jag på 1:27:17. Känslan nu var fortfarande bra men jag visste att det skulle bli tuffare runt 30-32 kilometer då loppet börjar på allvar!

Det enda i näring jag hade med mig från start var två gel som jag hade satt fast under mitt svettband på armen och det fungerade utmärkt. Jag hade som plan att ta de innan kilometer 28 då det skulle delas ut gel vid den vätskekontrollen. Jag får tacka Sebastian för rådet att plocka på sig gel där för det är det enda stället de delade ut gel, sagt och gjort så tog jag tre stycken vid den kontrollen. Känslan och benen var fortfarande bra och 25 kilometer passerades efter 1:43:39 och vid 30 kilometer hade det gått 2:04:27 (vid VM i Motala löpte jag de 30 kilometerna på 2:12:xx känslan nu var mycket bättre men visserligen hade jag simmat 1500 m och cyklat 12 mil på VM).

Det konstiga var att jag fortfarande kände mig bra och pigg och började tänka att jag kommer att kunna löpa sista 10 kilometerna under 40 minuter! Jag kommer att klara det utan större problem dessutom! Fan vad stark jag är! Nu när man ser tillbaka var detta nog bara ett trötthetstecken! För jag bestämde mig att försöka hålla mig till dess att jag löpt 35 kilometer och sedan ha fri fart in i mål. Vid 35 kilometer visade klockan på 2:25:12 och jag kunde då räkna ut att för att gå under 30 timmar behövde jag bara löpa de sista 7,2 kilometerna på 34:48 alltså nästan 5:00 min/km och det visste jag att jag skulle fixa! Jag började helt enkelt att öka och tittade på klockan 3:48 min/km och det höll jag i kanske 500 meter sen kom verkligheten tillbaka. Jag hade inga sub 4:00 min/km i kroppen speciellt inte i benen utan jag fick försöka hålla cirka 4:10 min/km istället och det kändes mycket bättre.

I stort sett höll jag det tempot hela vägen in i mål men jag hade en dipp med 3 kilometer kvar men när jag tittade på klockan hade jag inget riktigt att kämpa för. Jag skulle klara 3 timmar med god marginal det fanns inte en chans att jag skulle gå under 2:50:00 Knappt ens gå under 2:55:00 så jag bestämde mig för att njuta den sista kilometern och det var verkligen länge sedan jag kunde göra det på en tävling!

Sluttiden blev 2:55:53 och andra halvan gick lite långsammare än första 1:28:36 och totalt blev det en snittid på 4:10 min/km eller 14.40 km/h.

Berlin 2015

berlinmål

 

Berlin marathon 2015 Sub 3, del 1

Detta inlägget kommer bli långt därför blir det två delar:

Berlin maraton var mitt sista lopp på 2015 års tävlingssäsong. När jag anmälde mig på hösten 2014 var jag lite tveksam eftersom att tävlingssäsongen blir väldigt lång när man kör den första viktiga tävlingen i juni och sedan tävlar man hela tiden fram till och med slutet på september. Men jag anmälde mig i lotteriet med min tid från 2012 som var 2:59:53 och jag blev en utav de 40 000 (75 000 ansökte om en startplats) som fick äran att starta Berlin maraton. Men jag var inte själv utan både frun och hennes syster fick en plats.

Hela helgen började redan på fredagen då vi åkte ner till Berlin med bil. Resan gick smidigt dock gjorde vi ett misstag här när vi inte gick på expot direkt och hämtade startnummert utan väntade tills på lördagen. Nu tog vi det ganska lugnt och gick och åt på kvällen vid en utav de mycket trevliga och billiga restuaranger som låg vid Ostkreusst. Efter det att vi hade ätit gick vi och handlade mat till våra frukostar. När man tycker det är roligt att gå i livsmedelsbutiker utomlands hhar ens intressen ändrats lite sen man var tonåring. Vi hade löst boendet i Berlin med att hyra en lägenhet och det gick super bra!

På lördagen åkte vi till mässområdet för att hämta våra startnummer. Mässan var vid den gamla flygplatsen och var den största jag någonsin varit på! Flera hangar utav träningsmaterial främst löpning. Det var super mycket folk här men för att vara så mycket folk gick det smidigt och registreringen flöt på med tysk precision. Efter några timmar var det dags att lämna området och åka upp i stan för att hitta något att äta. Det är smidigt att åka runt i Berlin tack vare deras tunnelbana/snabbtåg och man kan ta sig runt snabbt. Egentligen gjorde vi en massa nybörjar misstag när min personliga uppfattning inför långlopp är att man ska stå och gå så lite som möjligt dagen innan och vila. Nu for vi runt i halva Berlin istället och tittadei affärer och andra sevärdheter.

På kvällen laddade jag med Sushi och det var verkligen gott och kändes som ganska lätt och snällt mat för kroppen. Jag har efter flera års tävlandet hittat vad som passar mig bäst och det är att inte vräka i sig mat dagarna innan utan jag äter kanske lite mer än normalt och mest vanlig mat och sedan ser jag till att jag har druckit tillräckligt och två, tre dagar innan tävling tar jag och dricker vatten där jag har tillsatt mineraltabletter.

På tävlingsmorgonen har jag alltid super svårt att få i mig mat och så var det denna gången med. En mycket lätt frukost som till slut blev en banan och lite youghurt ochh apelsin juice var det dags att röra sig mot starten.

Tillbaka!

Nu är jag tillbaka efter min bloggsemester! Det har hänt mycket och det kommer att hända mycket och det känns roligt igen både med bloggen och med träningen. Jag har under de senaste tiden tävlat lite och tränat lite men jag har två tävlingar som jag vill skriva mer om och det är Tjörn Triathlon som avgjordes i slutet av augusti och Berlin Marathon som jag sprang så sent som förra helgen. Bägge två var roliga tävlingar Tjörn var min första längre tävling och Berlin var mitt första maraton sedan 2012.

Ett fel som jag gjorde i år var att min säsong var helt för lång. När jag ser tillbaka borde jag tagit några veckor ledigt mitt på sommaren förslagsvis efter VM i Motala och tagit det lugnare under min semester för det låter kanske konstigt men det är mycket svårare att få till träningen när man har semester speciellt när hela familjen har semester. Jag kan inte säga till övriga familjen att jag ska ut och cykla fyra timmar eller mer när jag vet att de är hemma. Därför blir min träning när jag är med familjen inte speciellt bra men familjen är ju mycket viktigare än en hobby som triathlon ändå är! Det är ju framför allt cyklingen som tar tid när det gäller träningen för både simningen och löpningen kan man göra bra och hårda pass på runt 90 minuter och mindre. Om jag skulle se tillbaka på detta träningsår har jag inte ett enda cykelpass på över 12 mil (VM i Motala står för det längsta passet och det var 12 mil). Vill man utvecklas och bli bättre får jag nog lägga in fler pass på runt 4-5 timmar. Men jag får dra lärdom efter detta året att träna under 10 timmar per vecka är tufft om man vill fortsätta utvecklas på de längre distanserna!

Inför 2015 vet jag inte riktigt hur mina tävlingsplaner kommer se ut dock vill jag springa i Berlin igen! Årets tävling gav verkligen mersmak och 2:55:53 är tid som jag tror jag kan springa snabbare om jag bara försöker få en någorlunda formtopp och ser till att vikten är bättre än i år. 86 kr är ganska mycket att släppa runt in över 42 kilometer speciellt om man vill att det ska gå hyfsat fort.

Jag ska försöka få till en tävlingsberättelse om Berlin inom de närmsta dagarna! Jag hoppas ni har tålamod! Ha en skön helg alla!

×