Små steg i rätt riktning!

Då var det ny vecka igen och dags att fortsätta med träningen! Nu börjar jag känna mig lite bättre och starkare och det är skönt när man kommer in i dne lite mer organiserade träningen igen. Dels känner jag att kroppen blir lite starkare för varje vecka som går och även om det är små steg så vet man att det går åt rätt håll! I helgen var det ganska lugnt då jag och frun var på en minisemester men jag hann med ett löppass på hotellet. Det kunde slutat illa när jag lite förvånad tryckte in hastigheten och max var 12 km/h. Jaha tänkte jag då blir det ett lite lugnare pass men löpbandet var programmerat på miles och inte kilometer och 12 miles/h är snabbt men som tur var klarade jag av att hålla mig kvar annars hade hotellpersonalen fått sopa upp mig från golvet!

Nu börjar det bli lite ljusare med och om vädret är fint ska jag försöka få till lite cykling utomhus denna veckan! Dock måste vägarna vara hyfsat torra och det ska ju helst vara ljust då jag inte är förtjust i att cykla med lampor när det är mörkt.

Årets första träningsfas!

Nu har den börjat! Årets första träningsdel och den är inte speciellt spännande utan mer en period som ska förberedda mig inför våren/sommaren. Fokus ligger på att börja få lite kilometer i benen och de lite hårda passen ligger i simbassängen. Cyklingen blir det lite tid till men inte super mycket för jag gillar inte att cykla i mörkret och det tar några veckor till innan det blir lite ljusare. När jag planerar ser jag till hela året och jag har tagit mycket av upplägget jag körde förra året och ändrat lite men grunden är kvar. De fem första veckorna ser ut så här:

Jag sätter alltså en grund som jag i stort sett kopierar varje vecka. Men det är naivt att tro att jag kommer att köra alla passen. Familjen, jobb, sjukdomar och mycket annat kommer att göra att det är omöjligt så jag försöker att träna 80-90% av passen men jag har vissa pass som jag anser ger mer än andra och då prioriteras dessa. Detta var som sagt bara grunden efter att den är satt planerar jag veckovis och börjar flytta passen för att det ska passa vanliga livet så en vecka kan se ut som denna istället:

Men jag är väldigt flexibel med att flytta och försöka fixa passen så gott det går. Det ska bli roligt att se hur mitt upplägg kommer att fungera!

Mellandagar och lugn vecka!

Det blir en lite lugnare vecka nu och det passar bra! Förskolan är stängd och både jag och frun jobbar (växelvis) och förra veckan var första veckan med över 10 timmars träning. Det var längesedan jag var över 10 timmar men sen så cyklar jag inte speciellt mycket nu och inte utomhus som annars står för den större delen av träningstiden. Det är inte vädret som ställer till det utan det är mer ljuset. Det är mörkt länge på morgonen och blir mörkt snabbt men nu går vi åt rätt håll igen!

Nu i veckan anmälde jag mig dessutom till Challenge Poznan dock blir det halva distansen i nästa år och det ska bli roligt att återvända speciellt eftersom vi hade det så bra sist vi var där! Nu börjar med andra ord 2017 ta lite mer form med Challenge Poznan, Malmö triathlon och Kullamannen 22 km klara. MEn det kommer säkert fler snart!

Nu är det snart dags för jul!

När jag tänker på det så undrar jag egentligen bara vart hösten tog vägen? Det känns som om dessa månaderna bara har flugit förbi dels har inte riktigt julkänslan kommit men det beror kanske lite på vädret och att jag egentligen skulle jobba den 23 och sen hela dygnet på julafton men jag har lyckats få semester några timmars semester så jag kan vara med barnen och familjen några timmar vilket ska bli roligt! Men annars börjar jag få en ganska skön känsla i kroppen och det känns som om den har börjat komma igång igen efter den lugna hösten. Som jag skrev i mitt förra inlägg sprang jag och Sebastian Häckeberga runt och nu med lite mer än 10 dagar mer träning tycker jag att jag blivit lite starkare och det är en skön känsla när man gör små steg vecka för vecka!

2017 års säsong blir utan coach för min del och en anledning till detta är att jag inte har någon direkt A-tävling utan det blir med all sannolikhet lite medeldistans lopp och några kortare lopp. Dock lägger jag upp träningen väldigt likt förra året och med samma metoder då jag var väldigt nöjd med resultatet. Jag kommer nog att köra Poznan igen fast halva distansen och vi passar nog på att ha en familjesemester där samtidigt. Jag är lite sugen på att kanske löpa ett maraton i höst men det är inget jag vill boka nu för jag vet inte hur det känns i augusti/september. Jag ska löpa Kullamannen 22 km och det ska bli roligt! Tjörn vill jag nog också köra och den ligger i slutet på augusti så den kanske kan vara starten till träningen för ett maraton?

Långpass runt Häckeberga.

Idag var jag ute på ett långpass runt Häckeberga och jag tror det är fjärde gången jag löper den rundan och jag börjar verkligen tycka om den. Den följer Skåneleden och är runt 23-24 km lång och det brukar ta runt 2 timmar att ta sig runt lite beroende på formen och hur det ser ut i spåren. Idag var spåren bra men formen är inte bra men det ska det inte vara i december. Detta var första långpasset sedan Kullamannen och det märktes då jag kände mig tung de sista kilometerna men jag är tungt nu i december och det brukar jag vara. Jag fick kämpa på för att hänga med de sista kilometerna men nu känns det bra och roligt!

Idag passade jag även på att anmäla mig till Malmö triathlon då de har ett bra erbjudande fram till och med den 1 januari. Nästa år blir jag master vilket jag ser fram emot så det blir 750 meter simning 20 km cykling och 5 kilometer löpning på Malmös gator nästa augusti! Det kommer bli super kul!

Det börjar bli roligt!

Efter några veckor med sjuka barn och trött kropp och lite små trasiga fötter känns det som om jag är på väg tillbaka. Jag är långt ifrån 100% men motivationen kommer så smått tillbaka igen och det är roligt att träna. Till och med simningen börjar bli rolig och för min del är det en ganska ovanlig känsla. Ibland känns det som att simningen är något man tyvärr måste göra dels för att det är den svåraste grenen i triathlon att bli bra i och den är svår att träna då man måste ha tillgång till en simhall 9 månader om året. Simhallen ska dessutom vara öppen och där får inte vara för mycket folk. På sommaren ska man ha sedan tillgång lugnt vatten så man kan simma öppet vatten men för min del måste jag ta bilen för att hitta det vilket tar tid och tid är väl en sak som de flesta av oss inte har tillräckligt av. Men man får inte glömma bort att i det stora hela är det små problem i det hela. För mig är triathlon bara en hobby, en hobby som jag verkligen gillar men jag tycker ibland att man glömmer bort att det är en hobby och skulle man inte få till alla simpass eller långpass på cykeln är det inte hela världen!

Då har 2017 års säsong börjat!

Nu har 2017 års säsong börjat och det känns riktigt skönt. Egentligen har jag haft uppehåll från riktigt strukturerad träning efter EM men jag tränade på bra resten av sommaren men det blev mest de pass jag kände för. Inför Kullamannen så besökte jag inte simhallen speciellt mycket eftersom jag tyckte dte var bättre att fokusera på löpningen och cykeldelen blir dte naturligt mindre av när vädret blir sämre. Men nu känns det skönt och framförallt roligt att dra igång igen!

Det har redan blivit ett trainerpass och ett simpass dock var tanken 3 simpass de första dagarna men livet kom i mellan och jag har varit hemma med sjuka barn och sedan en bil som måste intill verkstad så det vanliga livet har kommit mellan och så är det. Tanken med min grundträning är att jag ska göra som jag gjorde förra året att arbeta med att bli effektiv vid MAF-puls så kommer fart och styrka senare i lite större volymer.

Nu gäller det snarare att försöka spika tävlingsschemat inför 2017 och det enda som är klart är ”funrun” på Kullamannen den 4 november sedan vill jag nog köra 2 halvor i juni vilka vet jag inte än. De lopp som jag funderar på är Sövde halva, Challenge Herning, Ironman 70.3 Kronborg, Challenge Poznan halv och Halmstad halv. Någon tävling i slutet på augusti vill jag nog också klämma in och Tjörn ligger nära tillhands!

Kullamannen Ultra- tävlingsberättelsen!

Då var det dags att skriva en tävlingsberättelse om Kullamannen Ultra som både avslutade säsongen och startade 2017 års säsong.

Veckan innan tävlingen var jag väldigt förkyld och när jag provade att löpa på torsdagen så kändes det inte alls bra i kroppen och pulsen var väldigt hög. Tyvärr är det såna tider nu med sjuka barn och förkylningar på förskolan. Jag beslutade att jag skulle känna på morgonen om det blev av eller ej. Jag körde upp på morgonen och efter en lite felkörning var jag framme i hyfsad tid och det krävs inte alls samma tid som på en triathlontävling med att växla in osv. Jag hittade en bra parkering och tog på mig det sista jag hade haft lite tankar på att lämna en påse med extra skor,strumpor och kläder men efter velande gjorde jag inte det utan gick ner till starten. Det var fortfarande mörkt när starten gick och jag hade valt en väska med lite extra kläder (regnjacka, väst och lite energi). Det var en härlig känsla när starten gick ett riktigt äventyr som jag inte hade en aning om vad som skulle komma!

Starten gick nere i Mölle och man löper kanske 1 km på plan mark sen bär det uppåt och tyvärr redan efter 2-3 km kände jag att kroppen inte var helt 100. Men jag beslöt mig att fortsätta och försöka hålla pulsen ner.  Jag hade dessutom för mycket kläder på mig och stannade ganska snabbt och ta av mig ett lager. På vissa ställen var det väldigt mörkt men man klarade det utan pannlampa. Vädret var helt ok och när jag kom upp mot toppen av första stigningen kändes allt ok. På vägen ner mot havet sprang jag fel för första gången (det blev några gånger under dagen) men jag kom snabbt på rätt väg igen.

Väl nere på stranden var det dags att springa cirka 1 km på stenarna längs med vattnet och stenarna var hala vilket ledde till att flera ramlade och jag lyckades trampa ner mellan stenarna och få blöta fötter.

20161105_0755461

Efter Nimis var det dags att klättra uppåt och der var klättring och inte löpning. Detta var riktigt jobbigt och något som jag verkligen inte gjort tidigare men det var även super roligt! Turen gick vidare och stigar osv var helt ok och efter ett tag var det dags att bege sig ner mot stranden igen och sedan upp och här var det verkligen klättring som gällde då man behövde dra sig upp med hjälp av rep för att klara det. Nu började det kännas lite i benen och fötterna men det var absolut inga problem. Den sista delen av banan var lite lättare men när vi kom fram till fyren och vätskekontrollen började jag få lite ont i fötterna men jag kunde inte göra så mycket utan ner till Mölle och första varvningen. Jag gjorde en ganska kort paus och begav mig ut på andra varvet.

20161105_105346

Efter cirka halva andra varvet hade mina fötter börjat att göra riktigt ont och jag märkte tydligt att detta skulle bli tufft att klara av hela loppet. Vid fyren på varv 2 började jag få ont i huvudet och bli lite trött men det var kanske inte så konstigt för på nästan 4 timmar löpning hade jag fått i mig en 50 cl cola och en flaska med energidryck.  Jag fyllde på min flaska och begav mig ner mot Mölle. Vid andra varvningen tog jag det väldigt lugnt och hade ett långt samtal med mig själv om jag skulle bryta eller fortsätta men jag bestämde mig för att fortsätta men redan efter 2 km på andra varvet var jag tvungen att stanna för fötterna gjorde så ont. Jag satte mig på en sten och tog av skorna och då kände jag att blåser som var undre bägge fötterna gick sönder och det var inte trevligt att ta på sig skorna igen.

Hela sista varvet var en ren pina och det gjorde riktigt ont under fötterna. Det var många mörka tankar som vandrade genom mitt huvud och när jag tittade på hur många steg jag tagit var det runt 50 000 och då visste jag att jag var tvungen att gå minst 20 000 steg till på fötterna för att klara av det. De sista timmarna var en kamp då det knappt gick löpa för det gjorde så ont i fötterna och det började dessutom regna vilket inte gjorde det bättre.

20161105_145108

Jag ramlade några gånger och gled ena gången flera meter ner i en backe men det gjorde inte lika ont som att springa! Det är svårt att beskriva vad som försiggår i huvudet under de sista timmarna på ett lopp där allt gör ont. Jag började till och med bli orolig att jag skulle vara tvungen att sjukskriva mig för att jag inte skulle kunna gå på en vecka. Det är så många tankar som går genom huvudet på och det är inte glada och roliga tankar. Men jag tog mig till slut i mål lite kall och med mycket ont i fötterna.

20161105_163510

Jag kan ärligt säga fem fel jag gjorde vid Kullamannen:

1. Jag borde inte har startat på grund av min förkylning!

2. Jag borde brutit efter första varvet!

3. Jag borde brutit efter andra varvet!

4. Jag borde brutit vid första pausen på andra varvet!

5. Jag hade tränat helt för lite och alldeles fel för detta lopp för det är så tufft!

Men jag tror att det är tack vare dessa fem punkter som gör att känslan nu är så jävla go att jag bet ihop och fixade det! Jag kunde springa (?) 66 km och ta mig över 3000 höjdmeter för dåligt tränad och med fötter som var förstörda!

img_20161106_12304220161106_190206

 

Mindre än en vecka kvar och då kom förkylningen!

Med mindre än en vecka kvar till Kullamannen har jag självklart blivit förkyld! Det är en klassisk förkylning som jag tror jag har varje år det är Yddingeloppet. De åren jag har löpt Yddingeloppet har jag nästan alltid varit förkyld men i år spenderade jag söndagen på jobb lite förkyld. Jag cyklade till jobb och det var en riktigt skön morgon och en bar start på dagen med 45 km in på kontot. Jag har haft ett uppehåll med cykling och simning ja nästan all strukturerad träning i stort sett efter Poznan men nu börjar allt bli riktigt roligt igen! Jag ser framemot att få starta den mer strukturerade träningen inför 2017!

Jag har en demon jag måste möta en gång till innan jag kan gå vidare!

Det känns som det i alla fall! Nu på hösten sitter jag och planerar tävlingar osv inför 2017. Det finns många tävlingar som lockar en! Både i Sverige och internationellt. Jag har blivit inbjuden (jag får fortfarande betala inträdet) att vara med i The Challenge Familys The Championship i Slovakien där man bjuder in topp 10 från OS och topp 10 från Ironman Hawaii och en massa andra bra proffs. Nu är min inbjudan inte till proffsklassen utan till min ålderklass och jag fick den tack vare mitt resultat i Poznan. Tävlingen går på den distansen som jag tycker mest om nämligen medeldistansen. På medeldistansen kommer officiella EM gå i Billund och självklart lägger WTC sitt EM några veckor senare även det i Danmark närmare bestämt i Helsingör. Svenska cupen är också riktigt intressant även om det är för långa resor och det är svårt att motivera både för mig själv och familjen.

MEN!!! Jag kan inte riktigt släppa loppet på fulldistans i Poznan i somras. Det som grämer mig är löpningen, 3 timmar och 24 minuter kanske låter bra men jag är inte nöjd och ärligt så tänker jag på det flera gånger i veckan. 3 timmar och 24 minuter är inget resultat jag är missnöjd med egentligen men jag vet att jag kan bättre och ärligt så tror jag att jag skulle kunna löpa 10-15 minuter snabbare men jag fick inte visa det i somras på grund av värmen. Jag vill i alla fall tro det var värmen som fällde mig. Men min hjärna vill inte riktigt släppa det och jag tror inte riktigt jag kan njuta av min fina prestation förrän jag bevisa för mig själv att jag kan bättre än 3 timmar och 24 minuter.

Jag vet egentligen inte varför men det känns bra eller bättre när man börjar vänja sig vid tanken att köra långt mästa år igen. Detta var otänkbart för några veckor/månader sedan men nu får jag en bra känsla i kroppen när jag tänker på det! Jag får ta en diskussion med familjen så att alla är med på det annars är det inte lönt att försöka om inte övriga familjen är med på samma spår.

 

×