Trafikskola…

Jag är hemma nu, sedan några dagar.
Att komma hem, efter nästan en månad på resande fot, var ljuvligt. Att lämna mina föräldrar var däremot apdiarré.
Efter att ha kört bil i sammanlagt åttiofem mil känns kroppen, och knoppen, onekligen lite mör. Jag har ont lite varstans. ”Jämna plågor.” Typ. Humöret har återgått till det normala, men under själva bilfärden sjönk det ner i mörker med jämna mellanrum.

20140115-215548.jpg

De varnade för halka, till och med svår halka.
Jag menar att det var vinterväglag, helt enkelt.
När det är vinter kan det vara halt. Varför är det en överraskning för så många?
Fascineras, men framförallt…irriteras, över hur många det är som verkar tro att köra fort på vinterväg är det samma som att vara en duktig vintervägsförare.

News flash; Det är det inte!

Jag blir väldigt upprörd när någon, i 120 km/h, vinglar förbi mig i en moddig omkörningsfil.
Och jag blir väldigt upprörd när någon kör så nära mig att de skulle sitta som ett frimärke i baken på bilen om jag bara bromsade yttepyttelite. Och när någon i mötande körfält tränger ut mig i vägrenen eftersom de beslutat sig för att göra en halkigt vinglig snömoddsomkörning…ja, då vill jag halstra dem.
Argast av allt blir jag när ovanstående sker när jag har mina barn med mig i bilen.

20140115-215610.jpg

Jag försöker minimera riskerna genom att använda hjärnan.
Hör du till någon av dem som försökte ge mig hjärtinfarkt under resan mellan Hudiksvall och Hässleholm? Vill du också börja använda hjärnan?

Här följer i så fall några enkla tips…
– Du är inte en bra förare bara för att du kör fort i snön. En bra förare anpassar hastigheten efter väglaget. Att det står 120 på skylten innebär inte att du inte får köra långsammare. Faktum är att det ibland inte går att köra mer än 70. Kanske till och med 50.
– Det går i regel bra att hålla högre hastigeter på raksträckor. I kurvor bör du dock sakta ner. Däck kan tappa fästet förstår du.
– Håll avståndet. Om du kör en meter bakom bilen framför kommer du INTE att hinna stanna om bilen bromsar.
– Kör inte om i oplogade omkörningsfiler. Du kan få sladd och döda inte bara dig själv utan även dina medtrafikanter.
– Försök undvika att tvärnita. Håll så låg hastighet att ett hinder inte kommer som en överraskning utan du hinner motorbromsa istället för att trycka på bromsen.
– I snörök – chansa inte på att vägen framför dig är helt tom. För böveln!

Ja, det var det. Nu är Lisas trafikskola slut för idag.
Appropå trafikskolor…imorgon ska Storebror köra sin första trafikskolekörlektion. Jag tog körkort då jag var 21. Ska han slå mig?!
Nu lämnar jag er med en mycket tänkvärd video.
(Eftersom jag uppenbarligen är helt blåst när det gäller det här med att infoga videor så ber jag er klicka på länken nedan för att se filmen. Solly. :/)

Trafiksäkerhet

Krama varandra i trafiken, hörrni!

 

 

Manjana manjana…

Ibland har dygnet för få timmar. Just nu är det så här hemma hos familjen Annorlunda.
Jag har många olika uppdrag samtidigt som jag försöker hinna med husrenovering och slöslappande. Det är på håret men faktum är att ekvationen på något konstigt vis går ihop. Dock har vissa ideella engagemang fått stryka på foten, precis som bloggandet.

Manjana på altanen...

Solen skiner där ute, och den sommarblommiga klänning jag hoppade i imorse har viskat sommarsånger i mitt öra mest hela dagen. Tog en hundpromenad imorse, iklädd svarta jeans och svart kappa. ”Onekligen kommer man att tänka på sagan om hur vinden och solen tävlade om vem som kunde få en man att ta av sig jackan först”, sa P. Precis som i sagan så vann solen idag för på hemvägen hängde jackan över axeln. Väl hemma hoppade jag i tunna sommarklänningen och gick in i sommarläge; lagom manjana.

Sommarläget till trots så har jag fått mycket uträttat idag. Förutom lunch tillsammans med P har jag svarat på ett stort antal mejl samt förberett morgondagens föreläsning.
Jag ska föreläsa om själva föreläsandet imorgon, alltså inte om neuropsykiatri utan om hur det är att föreläsa och vad man bör tänka på, vilket är något nytt för mig. Hoppas och tror att publiken ska komma att finna det givande, trots att jag är novis på området.

"Det fladdrar till i en tyllgardin..."...eller nå´t..

Bomullsgardinen fladdrar i vinden här, och den ljumma brisen kallar på mig. ”Kom Lisa”, viskar den, ”Kom ut och lägg Dig på gräsmattan”.
Faktum är att jag tänker hörsamma uppmaningen. Nu packar jag ihop datorn för dagen och njuter av höstens kanske sista sommarmanjanadag.

Fridens liljor, hörrni!

When in Österlen…

Hade tänkt blogga i helgen men täckningsgudarna hade uppenbarligen andra planer. På den plats där vi spenderade helgen fanns nämligen inte täckning för uppkopplingen…så atte..bidde inge mä dä ä.

Rocky skrattade nöjt när han såg den stora gräsmattan och tänkte; "Här skall springas, pinkas och levas i helgen!"

Helgen har i alla fall varit ljuvlig. Jag varvade ner så till den milda grad att jag upprepade gånger somnade i såväl tänkbara som komplett otänkbara positioner. Ack så skönt det var att släppa all oro och stress och bara vara. Trots att vi befann oss på hypade Österlen lämnade vi stugan enkom för att proviantera, och den trippen tog inte mer än en halvtimme. Övrig tid spenderade vi som sociala eremiter. (Ja, eremiter då eftersom vi vägrade lämna isoleringen, och sociala eftersom vi trots allt var några stycken. Kanske borde jag ta för vana att inte använda mig av hittepåuttryck som kräver långa förklaringar. Eller?)

Det är sant...man KAN sova på dylikt vis!

När helgen nu är slut känns det lite unket, för nu tar kuskandet längs vägarna vid igen…Trelleborg-Eslöv t&r…dag efter dag efter dag. Tiden som bostadslös går dock mot sin ände, och har vi riktigt tur kan vi flytta in i vårt nya hus redan till helgen. Jag håller tummar och tår tills de blånar, för tro mig när jag säger att det inte är en dans på rosor att vara hemlös..tillsammans med två barn. Jag har lärt mig mycket den senaste månaden, onekligen. Och trots allt har vi haft det väldigt bra…för jag har, till skillnad från många andra, fantastiska vänner som haft viljan, och möjligtheten, att öppna sina hem för oss. Vi har alltid haft tak över huvudet, och varma famnar att vila i. Vi är i sanning en lyckosam liten familj.

Att sova - ett underskattat fritidsnöje...

Nu är klockan 23:06, vilket är en timme och sex minuter senare än mitt inplanerade sänggående. Jag inser att det gissningsvis kommer att hinna gå minst en halvtimme till innan jag borstat tänderna, klätt på mig nattlinne och utifallkissat…så klockan lär förmodligen passera midnatt innan jag somnar. Å andra sidan har jag sovit mest hela tiden i helgen, så det kanske kan kvitta.

Hur som…sov sött nu, hörrni. Och dröm vackra drömmar! Det tänker åtminstone jag göra…

Märklig olycka i Stehag…

Jag besökte tippen idag, och konfronterades med en oerhört märklig olycka. En bil hade på något outgrundligt sätt hamnat i en sopkontainer, och det enda som egentligen ploppar upp i min hjärna är;

Hur?!

Hur?

MFF, smörande och hagel…

Efter 3 timmars sömn är jag pigg som en lärka…
… i solskenet om våren. Förutom att ha hanterat en busslast trädgårdsentusiaster (faktiskt rätt bra också, tycker jag nog) har jag mest stirrat apatiskt på datorskärmen. Ett nytt roligt litet fenomen har nämnligen ploppat upp; glappkontakt i hålet där man stoppar in nätverkskabeln.
Japp, kul sörrö. Detta mysiga lilla tillskott på datorhaverihimmeln innebär att batteriet alltså inte laddas upp, och följaktligen tar slut helt plötsligt. Om man sitter helt stilla, drar ut kontakten ca 1/2 mm ur hålet och trycker den snett upp till höger så startar dock ladderiet..så ja, jag har suttit så i 40 minuter. För det här med att sitta stilla..ja, det är ju min favoritsysselsättning…(iihhh…hata, hata, hata, hata, hata…..)
 
Stormvindar och regnvatten forsande ur takrännan..mm..fotbollsväder...
Ute blåser snudd på stormvindar, vilket ju är oerhört passande med tanke på dagens Skånederby. Det blir säkert oerhört mysigt att sitta och titta på fotboll i Malmö ikväll…(frysa!!)
Lite jobbigt emellanåt att vara norrlänning faktiskt, för jag kan ju aldrig erkänna att jag fryser. Jag förväntas ju vara lika köldtålig som en polarbjörn..vilket jag givetvis också är. Givetvis. (Image är allt..eller nå´t)

Jag ska alltså på fotboll ikväll, och dagen till ära kommer jag att påkläda mig för tillfället väl anpassade kläder. .

Jag är för övrigt en komplett fotbollsanalfabet och anser att det är ungefär lika kul att se fotboll på TV som det är att gå till tandläkaren (och det vill banne mig inte säga lite!!!) men live är det en annan femma. Livefotboll är härligt..åtminstone så länge Kamikazes favoriter vinner för om de förlorar brukar stämningen sjunka ner i sankmark några timmar.

 

Avancerat..jepp, avancerat! 😉

Solskenet ska också på galej ikväll, han ska på bio tillsammans med sin ledsagare. Att han kan åka ut på olika aktiviteter utan att ha sin mamma i släptåg är en fantastisk grej. Han är 13 år, när man är 13 år ska man inte behöva ha mamma med sig överallt, basta.
Storebror står för markservicen ikväll, eftersom jag leker fotbollshuligan. Jag är så oerhört stolt över honom, han är sannerligen en helt fantastisk son. Utan att blinka ser han till att Solskenet får lite mat i magen innan ledsagaren hämtar upp honom, och att han är färdig när hon kommer. ”Jag fixar det, mamma!”, säger han…och jag kan slappna av och hejja vidare.

I love you, yes I do...

Och så slänger vi på lite spöregn…nä, jag får sluta innan det börjar hagla. Vi ses på fotbollen kanske?
Och outfiten…tja, den fullständiga kommer sedan (läs inatt).

Sassa brassa mandelmassa, hörrni…(eller så…)
Och så börjar det hagla.

Svenglish…

Av någon outgrundlig anledning (åtminstone outgrundlig för mig…än så länge) vill min webbkamera inte spela in mig längre. Men jag är en envis rackare så jag får nog snart igång den…och då återkommer inläsningarna.

Nu är klockan 02:11, vilket väl är en helt normal tid att vara vaken på en måndagkväll i maj. Eller?
Min speedade adhd-hjärna vill inte riktigt slappna av så här ligger jag mol allena så när som på en snarkande Billy Buddah. Jag kommer att vara oerhört svårväckt om fyra timmar. Men det är livet på en pinne, eller som en väninna sa vid lägerelden nere i Israel för många år sedan; That´s life on a stick…

…yeah, yeah, we all sit in the same boat…(även detta citat hämtat från ovan nämnda väninna)

Nä, vet ni vad..nu är det sovdags! Vi ses imorgon, eller rättare sagt..vi ses sen.
Fast först givetvis; Dagens outfit!

 

Vet ni vad...orkar inte kommentera. Klockan är 02:22 för bövelen. Fast stövlarna måste givetvis nämnas..observera hur väl de jeansfärgade stövelskaften smälter ihop med jeanstajtsen. Outfiten trollar med ögat och låter alla se att bärarinnan är en riktig magiker...

 

 

Sov sött, hörrni!

Storstadspuckon och besserwisserbilar…

Inlägget läses in imorgon (om internetguden vill….)

Det har genomförts ett frekvensbyte i det svenska GSM-nätet har jag läst…men no worrys (har jag också läst), störningarna ska tydligen bara märkas i glesbefolkade områden där få operatörer har täckning…står det i tidningen.
Men hallå…i Billinge brukar vi ha täckning! Billinge är inget glesbefolkat område!!! Billinge ligger 4- 5-6 mil från Skånes alla större städer; Helsingborg, Lund, Malmö, Ängelholm, Kristianstad.
Har suttit här i min hopplöst internetlösa tillvaro och svurit över pantade storstadspuckons geografiska okunskap sedan igår eftermiddag men nu verkar det faktiskt som om (håll andan och ta i trä!!) internetet funkar igen.
Och jo, givetvis vet jag att det finns en och annan trevlig människa innanför stadsmurarna också….

Glass i stora lass!! (Funkar också utmärkt som muta...)

Trots att jag varit avskärmad från bloggvärlden så har livet varit rätt härligt idag här i glesbygden.
Solen har gassat, Kamikaze har planterat, jag har rensat ogräs, Billinges boulebana har invigts och jag lyckades få med Solskenet dit ner, Storebror fixade fruktsallad till oss, Solskenet dukade bordet, vi åt en mumsig grillmiddag, vi har spelat kort och nu slutligen har jag intagit ryggläge i bloggsoffan. Livet är allt bra härligt…..

Mammas stora hjärta...
Mammas lilla hjärta...

 …trots att vår bil försöker ge mig mindervärdighetskomplex.
Det är sant, jag svär! Den är hemsk!
Gång på gång antyder den att jag på något sätt är obildad, att jag måste bli mer allmänbildad. Och jag avskyr det. 
Den här bilen knäpper inte bara av CD-musiken för trafikinfo (vilket för övrigt är en suverän uppfinning) utan varje jaddrans gång det är nyheter..och nu menar jag varje gång det är nyheter på någon kanal över huvudtaget. Och jag kan lova, gott folk, att det finns många kanaler på vår bilradio.
Jag har försökt skrika åt den att jag faktiskt är rätt bildad, men den verkar inte bry sig ett dugg. Tur för den att den trots allt har rätt många goda sidor annars hade jag bitit den i kofångaren. Hårt!

Invigning av Billinge Boulebana

 

Solskenet var väldigt modig och hade shorts och t-shirt...och även om besöket på grund av det blev rätt kort så var det en stor vinst för en liten kille som annars brukar ha jacka för att undvika getingarna

 

Men nu ska jag koka te och krypa in under min älsklingsfilt en stund innan det blir nattdags…
…men först givetvis TVÅ dagars Dagens outfit;  

Veckans svartvita tema avslutades med svarta tajts och svart kofta samt vit klänning med ett effektfullt och aningen psykedeliskt mönster i svart. Och posén..ja, jag vet inte..förlåt?

 

Besökte ett provrum igår, i jakt på skolavslutningsoutfit, och det kändes..ja, så här... (Kan inte fatta hur affärsanställda kan vara så himla klantiga att de märker varenda klädesplagg med fel storlekar!)

 

Dagens outfit tonade mjukt ut den svartvita trenden genom att subtilt och försiktigt byta ut den svarta färgen mot jeansblått. Den vita spetstunikan är faktiskt moderiktig på riktigt i vår (har jag uppmärksammat) men är dock inköpt för X antal år sedan då det var modernt med spets förra gången...och inköptes då inte som "tunika" utan som "klänning". De jeansblå tajtsen andas sommarfriska salta havsvindar (och var till 4 min innan bilden togs inte vadlånga utan hellånga. Vi har vassa saxar i Billinge ska ni veta!) Pippilotterna är givetvis oerhört rätta...i sann Lisa Långstrump-anda.

 

Om solen skiner och man inte har några korta byxor så får man helt sonika göra ett par... Lisa goes designer minsann...

 

Natti natti, hörrni!

Dagens outfit..

…eller gårdagens närmare bestämt. Med 8 minuters marginal.

Dagens outfit (eller ja, gårdagens outfit) är en modig revolt mot det blonda svenska blomidealet. Den svarta spetsklänningen, de svarta tajtsen och den svarta koftan lyfter effektivt fram det blekrosa halsbandets romantiska kärna. Den lilla subtila rosen sätter pricken över outfiten. På fötterna ett par svarta (gäller att vara konsekvent) högklackade stövlar med sönderslitna klackar...vilka skapar ett dramatiskt klipperikloppande när man går på hårda golv.
"Men Lisa", utbrast Kamikaze, "du kan ju inte dölja den absoluta höjdpunkten med dagens outfit....
".....ta av dig skorna och visa dina oerhört välmatchade strumpor..." (fniss, han fnissade). Sagt och gjort..här är underverken, i närbild. Var så god och njut, hörrni..

 

Sov sött hörrni!

PS. GRATTIS TILL MAMSEN IDAG!!! Idag flaggar hela Norge för hennes skull..så det så!

Vackra mördare går fria…

Lyssna till inägget HÄR

”Om man tittar på massmördare, sådana som har mördat massor av människor, så är det svårt att döma någon av dem om de är snygga…”, sa en amerikansk mamma till en skönhetstävlande 3-åring helt nyss på TVn här framför mig.

”…det är svårt att döma någon av dem om de är snygga….”

Jamen så bra, är man snygg så kan man gå och bli massmördare utan att bli dömd. Så bra. För alla har vi väl en hemlig önskan om att få mörda människor utan att bli dömda..eller…what?!
Antar mamman menade att vackra människor får fördelar i många sammanhang, men jag kan ändå tycka att hennes exempel var aningen opassande. Fast det är klart..det är bara jag.

”Det är fel att det är så men det bara är så, så man måste anpassa sig efter det…”, fortsatte mamman när hon försökte förklara hur viktigt skönhet är för en människas liv och framgång. Att hon, med dylika åsikter, i allra högsta grad är delaktig i cementera dessa korkade ideal ytterligare verkade inte föresväva henne. Och hur mycket jag än försökte vara öppensinnad och se att den 3-åriga dottern nog hade roligt egentligen så kunde jag inte annat än att bli lite beklämd över den späda, hårdsminkade, glitterklädda lilla flickan med stort hår och porslinsfasader i munnen. Jag ville stoppa henne i badkaret, plocka ut löständerna och säga ”Du är vacker och duger precis som du är!”
…men ja, alla är vi olika….

För övrigt har jag bytt outfit. Är numera redo för lite rabattrensning…givetvis får ni ta del av min extremhotta mundering.
Halsbandet är dock detsamma. (Anna…mohahahaha)
Anna är Kamikazes systerdotter. ”Du har samma halsband på ALLA bilder!”, utbrast hon idag, ”jag blir tokig. Jag ska fixa ett nytt åt dig!” Kanske beror hennes halsbandsbesatthet på märkliga små detaljseende egenheter..eller så beror det helt enkelt på att hennes far är guldsmed. Oavsett vad så gillar jag gillar henne skarpt…så pass mycket att jag lovar att byta halsband tills imorgon. Om jag kommer ihåg det alltså..vilket inte är säkert.

Vi hade två busslaster med trädgårdsentusiaster här imorse, och trädgården kryllade av människor.
Människor som kryllar är vanligtvis inte min melodi, men trädgårdsintresserade kryllare är på något vis enklare att hantera än andra kryllare. Måhända beror det på att jag själv är trädgårdsintresserad, vad vet jag.
Hur som helst..människor är intressanta varelser. Även om jag inte alltid är intresserad av att socialisera mera så tycker jag mycket om att betrakta människor. Jag tror ärligt talat att jag skulle kunna betrakta människor i flera timmar i sträck..om jag satt ostört och bekvämt det vill säga.

Jag undrar vad den amerikanska glamourmamman skulle anse om min outfit, hade onekligen varit intressant att höra…

Jag i min oerhört ostrukna rutiga skjortklänning fråni fjol. Den som tittar nära kan också se en märklig fläck vars ursprung är okänt..vilket skapar en mystisk dimension i kreationen. Posen är den oerhört glamorösa "jag måste kissa"-posen (den är märklig, så märklig..men jag rättar mig efter proffsen och levererar enligt efterfrågan)

Men nu ska här rensas, och sedan ska jag förbereda morgondagens utbildning för vårdpersonal i Helsingborg!
Ha det, hörrni!   

 

 

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×