JAG ÄR FÖRBANNAD!

I större delen av mitt liv har jag arbetat med människor.
Jag har ju också haft människor i min närhet, och varit människa, i hela mitt liv.
Människor är liksom mitt liv, helt enkelt.
Det är därför jag blir så oerhört förbannad över det som händer med LSS just nu.
Förbannad.
Och förkrossad.

Jag känner så många underbara människor som lever sina liv med hjälp av personliga assistenter.
Människor vars liv blivit så mycket enklare sedan de fick personlig assistans. Människor som, tack vare assistansen, kan ta del av det liv som människor utan funktionsnedsättningar bara tar för givet.
Just nu blåser oerhört kalla vindar i vårt land. Just nu drabbas barn och vuxna av att deras assistanstimmar dras ner eller faktiskt helt och hållet tas bort. Just nu lever väldigt många människor med en oro över hur deras liv ska bli framöver. Det här är inte okej någonstans. Det här är fruktansvärt.

Vi måste vakna nu, vi människor.
Du kanske inte har behov av personlig assistans just nu, men imorgon kan du ha det. Imorgon kan du eller någon i din närhet råka ut för en olycka, eller drabbas av en sjukdom. Du, eller någon du känner, kan få ett barn med behov av personlig assistans. Jag tror att du då vill att samhället finns där. Jag tror inte att du då vill att du, eller den du älskar, ska vara tvungna att nöja sig med punktinsatser från hemtjänst eller förlita sig på andra människors välvilja för att få sina behov tillgodosedda.
Inget ont om hemtjänsten, men den är inte utformad för människor som behöver mer än just bara punktinsatser. Den kan inte tillgodose behov utöver de allra allra nödvändigaste. Inte vill du väl att du, eller din älskade, bara ska ”överleva”? Nog vill du väl att ni ska LEVA?

Vi människor har ju en begränsad förmåga att ta in allt som händer i samhället runt omkring oss.
Det beror säkert på att vi rent fyiskt helt enkelt inte kan ta in allt, men säkert också på att vi behöver sålla för att orka med det som rör oss.
Min erfarenhet är att ointresse sällan är just ointresse utan helt enkelt bara ett tecken på att informationen inte känts som den rör ”just mig”. Därför skriver jag detta inlägg. Det är ju så viktigt det här. Det är så viktigt att så många som möjligt får upp ögonen för vad som händer just nu. Det är så viktigt att så många som möjligt reagerar.

Jag hoppas, och tror, att de allra flesta vill att människor som lever med olika funktionsnedsättningar ska få det stöd de behöver för att kunna LEVA sina liv.

Fridens liljor, hörni! <3

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×