Balans.

Idag tog jag bilen till besök på två olika platser i Skåne.
Imorgon flyger jag till Solnakontoret över dagen.
På onsdag tar jag bilen till ett besök i Växjö.
På torsdag åker jag tåg till Linköping för att arbeta på kontoret där.
På fredag tar jag bilen igen till besök på två olika platser i Skåne.
På fredag kväll kör jag upp till Nässjö för att gå på fest med trevliga människor samt umgås med svärföräldrarna, och på söndag kör jag hem igen.
Sedan börjar vi om.

Välbalanserad bloggsoffpotatis.
Välbalanserad bloggsoffpotatis.

Det råder inte brist på aktivitet i mitt liv.
Framförallt inte i mitt arbetsliv. I mitt privata liv är aktivitetsnivån en annan. Att jag går på fest hör verkligen till ovanligheterna. Vanligtvis rullar jag in i en fluffig, pyjamasbeklädd bubbla på fredagskvällen. Jag spenderar mina helger med att äta varsamt serverad plastmat (tillagad av Bönan), kolla på film med maken och dricka kaffe med grannarna. Lite tacomys med stora grabbarna kanske, och kanske lite ost och kex. Eller en kladdkaka. Lördagsgodis och tecknade filmer. En tur till lekparken då och då. Känner jag mig riktigt äventyrlig åker jag till stora matvaruaffären och handlar.

Jag trivs så bra med mina två vilt skilda världar.
På veckorna får min rastlösa kropp göra av med överskottsenergi, och på helgerna hämtar den krafter. Att hitta balans i livet är så oerhört viktigt. Utan balans finns det en så stor risk för att en faller och slår sig riktigt hårt. De blåmärken som uppstår efter dylika fall är inte av den sort som bleknar efter några dagar. De blåmärken som uppstår efter sådana fall tar år att läka, om de ens läker helt. Ofta går de nog att skönja under huden resten av livet, om en tittar noga.
Jag aktar mig noga för att falla, och är så oerhört tacksam för att jag hittills visat mig ha bra balans.

Fridens liljor, hörni.

Här är något som kan få mig aningen ur balans; Min man som har förmågan att sprida ut sig över halva rummet.  Men jag jobbar på det. ;)
Här är något som kan få mig aningen ur balans; Min man som har förmågan att sprida ut sig över halva rummet.
Men jag jobbar på det. 😉

 

 

Utveckling…

Utveckling – det att något förändras med tiden.

Ibland känns det som att utvecklingen stannat av. Som att jag sitter i stiltje, i ett vakuum. Exempelvis när jag hör någon yttra sig nedsättande om människor med psykiatriska diagnoser. När någon definierar en annan människa enbart utifrån dennes psykiatriska diagnos.
Då känner jag mig maktlös, lite uppgiven, och tänker att det känns som om utvecklingen står stilla trots att jag, och så många andra, gång på gång berättar att en diagnos inte definierar en människa.

Utveckling - de växer så det knakar, barnen. Somliga av dem har till och med växt klart. Utveckling, i rasande fart.
Utveckling – de växer så det knakar, barnen. Somliga av dem har till och med växt klart.
Utveckling, i rasande fart.

Ibland känns det som att utvecklingen går i rasande fart. Som att jag vill stoppa upp den lite. Som att jag inte hänger med. Exempelvis när jag tittar på mina barn och inser hur fort åren går.
Det är en blandad känsla för det är helt fantastiskt att få uppleva sina barns utveckling, samtidigt som den också innebär ett steg närmare den dag då jag inte längre finns här och kan följa den längre. Jag är inte rädd för döden men jag är livrädd för att lämna mina barn. Den senaste tiden har flera människor i min närhet tagit adjö av detta liv. Döden är liksom närvarande just nu. Jag försöker fokusera på nuet, på hur viktigt nuet är. Jag försöker glädjas över allt jag har, just nu. Vad mer går att göra?

Ibland känns det som att utveckling går åt fel håll. Som när det gäller det som händer med LSS-lagstiftningen just nu. Det känns som att det som var grunden till att lagstiftningen kom till liksom har glömts bort, och att allt handlar om pengar. Fokus har flyttats från ”vad behöver du för att leva ditt liv?” till ”vad behöver du för att överleva?” Utvecklingen både skrämmer mig och gör mig oerhört ledsen. Imorgon kan det vara du som behöver ha stöd av någon för att klara av att ta din morgondusch. Glöm aldrig det. Någonsin.

Utveckling är ibland omtvistad. Sociala medier och datorspel anses av vissa vara av ondo. De skapar fysiska avstånd mellan människor och de skapar osunda beroenden. Samtidigt kan de också bygga broar, skapa närhet hos människor som annars kanske inte hade haft en vänkrets alls. De kan skapa en känsla av närhet hos människor som bor långt ifrån varandra.
Mänsklighetens tekniska utveckling har förstört så oerhört mycket av vår planet, och samtidigt behövs den tekniska utvecklingen nu för att hitta nya miljövänliga alternativ. Som min bil exempelsvis, Hybrid-Harry.

Jag började tänka på det här med utveckling idag när båda mina föräldrar lajkat mina bilder på Facebook. Mamma 76 år och pappa 81. Mamma och pappa som har både datorer, surfplatta och smartphones. Mamma som ofta vet vilka musikartister barnbarnen pratar om. Pappa som följer det mesta som händer i världen. Mamma och pappa som faktiskt förstår (åtminstone delar av) sina barnbarns teknikprat. Min mormor och morfar bröt knäckebröd i filmjölk, lyssnade på en liten batteridriven radio, ringde samtal på telefon med snurrskiva och hade tänderna i glas bredvid sängen. Därmed inte sagt att de inte hängde med i utvecklingen, det vara bara det att utvecklingen inte hade kommit dit den är idag…då.

Utveckling.
Både nödvändig, skrämmande och cool.
Och med det loggar jag ut.

Fridens liljor, hörni.

 

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×