Känner mig lite småyr.
Lite täppt. Lite svid i ögon. Lite huvudvärk. Lite magont. Lite krax i halsen. Lite illamående.
Känner mig lite av allt. Men riktigt sjuk är jag inte. Förvisso något att vara tacksam över men det känns ändå så onödigt att vara småsjuk. Längtar efter varmare väder, ledighet. Längtar efter att slappna av och bara vara.
(Inte för mycket värme bara. Typ 24 grader blir bra.)
Maken sitter i soffan i vardagsrummet och ömsom tjoar, ömsom grymtar.
Fotbollssäsongen har ju dragit igång, han har fullt upp om kvällarna. Själv sitter jag i fåtöljen framför TVn på ovanvåningen och tittar på engelsmän som vill köpa hus. Exakt varför jag tycker det är intressant att irritera mig över att de alla blir överdrivet förtjusta över bjälkar i taket, eller småfnissa åt att de tycker att rum på 2×4 m är rymliga, vet jag inte. Jag skyller på mamma. Det var hon som fick mig att börja titta på husjakter i Storbritannien.
Imorgon bitti ska Bönan till tandläkaren.
Bönan är inte överdrivet förtjust i det här med att gapa. Inte överdrivet förtjust i tandborstning.
Jag ser nog ut som ett enmanstivoli varje kväll när jag ska försöka borsta tänderna på henne. Där står jag som en ostkrok (japp, ostKROK. Jag är norrlänning) sjungande för full hals på påhittade sånger om hur rena tänderna blir medan jag kämpar för att försöka se så positiv ut som möjligt.
Ska bli intressant att se hur det går för tandläkaren imorgon.
För övrigt har jag fått hälsporre.
Bara för att förstärka den där känslan av att vara eländig.
Ska hugga in på lite ost och kex nu. Det är jag värd.
Åt det igår också. Och i förrgår. Och dagen innan dess.
Jo, jag tenderar att fastna. För något år sedan åt jag sushi till lunch varje vardag i sju månader. På allvar alltså.
Men, jag är hyfsat ok ändå.
Fridens liljor, hörni.