Överväldigad…

Jag är överväldigad över den uppmärksamhet mitt förra blogginlägg fått.
Och själaglad över det. Jag vill ju inget hellre än att människor förstår vilket fantastiskt arbete jag faktiskt har.
Jag är också så oerhört tacksam för alla kommentarer och mejl jag fått, och önskar att jag hade möjlighet att svara på alla. Just nu har jag inte det dock och vill därför tacka alla så här…

Tack för alla kommentarer! Jag har läst allihop, och hoppas hinna svara framöver. <3

För övrigt har jag precis börjat jobba igen.
Strax efter att jag skrev förra inlägget blev Bönan krasslig igen. Det visade sig att hon hade dubbelsidig öroninflammation och fick en penicillin. Strax därefter blev Pontus dålig, tätt följd av mig, Solskenet och mina besökande lilla mamma. Känslan av vi återigen blivit sjuka var inte direkt upplyftande. Ärligt talat kände jag mig rätt uppgiven. Lite svart inombords liksom. Ni vet, sådär ”varför händer allt mig”.

Men så gick Pontus till vårdcentralen och fick besked om att han hade streptokocker i halsen.
Troligtvis har han haft det ända sedan i höstas när han var sjuk, och varit smittbärare. Min äkte hälft har alltså varit smitthärden som smittat ner oss gång på gång.
Efter ett familjebesök på vårdcentralen fick vi alla penicillin. Våra bakterieanknutna krämpor försvann men vi var fortfarande sjuka med feber och gräslig hosta. Det visade sig att vi dragit på oss lite influensa också, som grädde på moset.
Men hey, varför inte göra det på en gång så att det är avklarat sedan.
Positivt tänkande. Jepp.

Bönans öroninflammation har gått över.
Min öroninflammation har gått över. Pontus öroninflammation och halsfluss har gått över. Solskenets febertoppar har lagt sig. Vi har fortfarande hosta, och är igengrodda i bihålorna, men i jämförelse med för en vecka sedan är vi toppenpigga.

När jag letat mig igenom feberdimmorna tänkte jag skriva detta blogginlägg…
…men tji fick jag.
Vår oerhört kreativa lilla böna hade experimenterat lite, och kollat vad som händer om man tömmer lite apelsinjuice på mammas dator.
Kan upplysa om att det som händer är att datorn kolar vippen. Tangentbordet går i vågor, och tangenterna är liksom fastklistrade. Och nätverkskortet sa tack och adjö.
Med andra ord – inget blogginlägg.
Passar på att skriva ett lunchinlägg från jobbet istället, i väntan på att min nya fina dator anländer.

Men nu är lunchen slut, och jag ska ägna mig åt det arbete jag älskar.
Och hålla tummarna för att vår kollektiva penicillinkur vänt vårt bacillindränkta skepp så att vi kan styra det mot friskare nejder!

Fridens liljor, hörni!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×