Fy skäms, Barbro!

Min högt älskade makes mobil tog en simtur för någon månad sedan.
Den uppskattade inte doppet och beslutade sig för att sluta samarbeta.
Maken dammade då av Solskenets gamla tröskverk. Sånär som lite glapp i laddningskontakten så funkade den superbt…
…ända tills Bruttan beslutade sig för att leka kurragömma med den för några veckor sedan.
Sedan dess har den inte synts till.

Sicken tur att jag hade möjlighet att få delad faktura på jobbmobilen.
På så sätt kan jag använda den, och käre maken har fått överta min gamla.
Det enda problemet med det är att jag inte har lyckats ladda ner bloggverktygsappen på den.
Dessa nymodigheter.
Känner mig som hundratre emellanåt.
Eller så är det jag som har dåligt tålamod…
Nä, så kan det givetvis inte vara.

Appropå ingenting så var jag på utbildning i Uppsala förra veckan.
Det mesta var frid och fröjd…
…ända tills jag gick på toaletten.

Skrik. Och panik.
Skrik. Och panik.

”Bara Barbros handuk” stod det.
BARA BARBROS.
Inte min alltså.
Med andra ord; RÖR INTE HANDDUKEN!

Och vips så vaknade Tourettesmonstret och ville ta över min kropp.
”Bara röra lite kanske?”
”Yttepyttelite?”
”Måste röra lite!”
”Jag ska inte röra. Det är BARBROS!”
”Rör inte!”
”Men…bara lite. Röra lite!”

Jag rörde den inte. Jag rynkade på näsan, blinkade och blundade och knyckte på nacken.
Och djupandades och hostade och plutade med läpparna.
Jag gjorde det mesta. Men jag rörde den inte.
När dagen var slut var jag också det. Slut. Slut i rutan.
Tror det är svårt att förklara för någon som inte själv har Tourettes hur mycket energi det går åt när man försöker trycka bort tankar som fått fäste.
Lovar att det är mycket.
Extremt mycket.

Nu ska jag använda lite energi till att ladda hem bloggappen.
Undrar om jag kan hitta någon app som funkar som gummiband mellan makens mobil och hans handled när jag ändå håller på.
Vore praktiskt.
Och hyfsat ekonomiskt.

Fridens liljor, hörni.

PS. Jag är inte sur på Barbro. Barbro kunde knappast veta vilka tankar hon startade när hon kände att hon ville ha sin handduk i fred. 😉

Invasion?

Jag har inget emot att tvätta.
Inget alls. Snarare tvärtom. Jag är drottningen av tvättstugan.
Det finns något oerhört terapeutiskt över att slänga in smutsig tvätt och sedan plocka ut den väldoftande och ren.
Inte heller gnäller jag över att min lilla solskensprofessor klär sig i kläder som KRÄVER strykning.
Lugnt och metodiskt stryker jag mig igenom alla de trettioelva skjortorna med därtill passande byxor.

Men.

Strumpor!
Jag hatar dem.
De är små, och allt som oftast udda. Och de knölar ihop sig, och trasslar in sig i alla möjliga klädesplagg.
Och de är många.
En hel arme.
En illasinnad sådan.
Den är ute efter mitt förstånd.

I vår familj finns fem personer.
Samtliga byter strumpor MINST en gång per dag. Ofta två gånger.
Och när det gäller Bruttan…typ tre gånger.
Låt mig räkna:

Jag – 1 x 7 = 7 par + 1x 1 par raggsockor= 16 strumpor
Pontus
– 1 x 7 = 7 par + 3 x 1 par raggsockor (minst) = 20 strumpor – 1 x 7 = 7 par = 14 strumpor
Solskenet –  1 x 7 = 7 par + 1 x 1 (gympastrumpor) = 16 strumpor
Bruttan

Summa strumpor: 108 strumpor

ETTHUNDRAÅTTA STRUMPOR.

Greppar ni det?!

Pust…

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×