Att rensa ogräs.

Har rensat ogräs idag. Ska fortsätta snart.
Det råder ingen ogräsbrist i vår trädgård. Tackar min lyckliga stjärna för det, för att rensa ogräs är en perfekt sysselsättning när det känns som om man ska explodera.
Jag har så många känslor inom mig; chock, besvikelse, rädsla, ilska, och hur jag än bär mig åt så ploppar de upp med jämna mellanrum.
Det är jobbigt att känna så.
Usch.
Ibland kommer tårarna.
Så mycket berör det mig, det här med de kalla vindarna som blåser i Europa. Det gör mig så oerhört ledsen.

Så jag rensar ogräs, och försöker fokusera på hur jag ska binda upp rosorna.
Det är min strategi.
Strategier är bra att ha…för alla. Och allra helst för människor som har lite dålig impulskontroll.

Istället för att springa runt och vråla okvädesord rensar jag ogräs.
Istället för att be människor fara och flyga försöker jag andas lugnt och gå därifrån.
När temperaturen i kroppen sjunkit en smula kan jag komma tillbaka, och föra en civiliserad konversation. En som faktiskt leder någon vart.

Att slå någon på käften är också en strategi, dock en rätt dålig sådan.
Har man växt upp och lärt sig använda just den strategin när man ilsknar till så har man gissningsvis hamnat i trubbel mer än en gång.
Men bara för att man lärt sig den strategin så innebär inte det att man aldrig kan lära sig en annan…
…en som är betydligt skonsammare för alla inblandade.
Man kan lära om, om man själv verkligen vill det.
Ibland är det svårt att göra det på egen hand. Ibland behöver man stöd.
Men det är inte omöjligt, jag lovar.

Jo, jag tror benhårt på att människor kan förändras…
…till det sämre, men framförallt till det bättre.
Och jag tror på att människor förtjänar en andra chans. Och en tredje. Kanske till och med en fjärde och en femte.

Jag tänker inte ge upp om mänskligheten.
Det innebär inte att jag tänker kapitulera. Det innebär att jag kommer att fortsätta vara öppen med mina åsikter.
Det är sådan jag är nämligen.
Jag är tydlig.
Det innebär att jag ger människor en chans att välja om de tycker att jag har något vettigt att komma med, eller om de tycker att jag är pantad. Ingen behöver fundera särskilt länge. Ingen behöver undra över var jag egentligen står.

Personligen uppskattar jag oerhört människor som är tydliga.
Och jag vet att många andra som har ett, eller flera, npf känner likadant. Det innebär inte att vi har samma åsikter, bara att vi gillar tydlighet.
Jag ogillar skarpt gissningslekar, och känner mig oerhört obekväm bland människor som inte riktigt *talar ur skägget…för att dra till med ett av mina älskade talesätt.

Kanske innebär mitt sätt att vara att någon inte vill finnas i min närhet.
Kanske tycker någon inte om min tydlighet, eller det jag uttrycker när jag utövar den.
Jag får acceptera det.
För just detta är något jag, ärligt talat, inte vill ändra på. Jag vill vara tydlig. Jag vill att människor vet var jag står.
Det innebär inte att jag aldrig kan ändra åsikt, för det kan jag visst…om du ger mig goda argument.

Nu ska jag rensa lite till. Kanske äta en glass.
Och jag ska tänka glada tankar. Glada och ljusa.

Fridens liljor, hörni.

 

* talar ur skägget – säger vad de egentligen tycker och tänker.

 

 

20140530-195752.jpg

Länge leve Tage!

En kommer hit för att fly från nöden,
en kommer hit för att undgå döden.
En kom hit, av terror tvungen,
en kom hit för att gifta sig med kungen.
Dom är tyskar, iranier, greker och turkar,
mest är dom snälla, andra är skurkar.

En del är ärliga, andra skumma,
en del är genier, andra är dumma.
Mest är dom fredliga, andra vill slåss,
med andra ord dom är som oss!

En del söker lugnet i stället för bråket,
det enda vi svenskar kan bättre – är språket.
Det sägs att vi stammar från Adam och Eva,
som inte var svenskar – men ja må dom leva!

– Tage Danielsson <3

Ödet?

Ödet? Eller slumpen? Eller vad?
Vad är det som styr våra liv? Är det något alls, eller bara händer det? Är vi själva härskare över våra liv eller är vi marionetter? Eller är det en salig blandning?

Svåra frågor detta…frågor som nog ingen egentligen kan svara på.
En fråga som jag ofta ställer mig är;

Finns det en mening med det här?

bröllop

Jag undrar ofta om saker och ting händer för att jag ska lära mig något.
Eller om de händer just mig eftersom någon/något vet att just jag klarar av det.
Och om det finns vissa förutbestämda ramar…finns det liksom marginal för fel som kan rättas till?
Eller är hela vägen förutbestämd?

 

 

 

16:e mars 1972 föddes Storebrors far.
Vi var tillsammans en kortare tid när jag var 18-19 år, och han två år äldre.
Vi var barn, egentligen, och inte riktigt rustade för hela den här förhållandegrejen,åtminstone inte jag.
Mammagrejen var jag däremot oerhört väl rustad för, märkte jag. Storebror har liksom varit en självklar del av mitt liv ända sedan han föddes.

Äktenskapet med Solskenets far tog mig till Skåne.
Några år senare beslutade jag mig för att engagera mig i olika projekt inom psykiatrin.
Minns som igår hur jag snubblade över ett bemötandeprojekt inom Psykiatri Skåne. Jag var redan överhopad av arbete men kände oerhört starkt att jag helt enkelt var tvungen att söka den där projektplatsen. Så det gjorde jag.

Projektledaren hette Pontus…

 

 

Ungefär ett och ett halvt år senare stod jag i begrepp att lämna mitt dåvarande förhållande.
Projektledaren, som då blivit en god vän, erbjöd mig husrum tills jag hittat något annat. Och ja…på den vägen är det.

Nu sitter jag här, i en liten by utanför Hässleholm.
Jag bor i ett gult villavillerkullahus, som jag älskar, tillsammans med mitt livs kärlek och tre underbara ungar.
Aldrig tidigare har jag känt att livet är perfekt just nu…att om livet stannade, som en repa i ett LP-skiva, så skulle jag med glädje leva varje dag just så här.

Det är inte så att jag tidigare gått runt och varit konstant missnöjd, utan snarare att jag tidigare alltid kände att jag var på väg någonstans. Att jag liksom väntade på vad som skulle komma härnäst.
Nu älskar jag idag. Imorgon blir en glad överraskning.

Var vill jag då komma med detta långa babbliga inlägg?
Jo…

…Pontus är född 16:e mars 1972.

 

Jag kan inte låta bli att undra över om det inte var förutbestämt att vi skulle träffas.
Kanske träffade jag rätt datum men fel man den där gången för snart 22 år sedan?
Eller kanske inte.
Kanske flyttade jag till Skåne för att jag skulle komma närmare mitt livs kärlek?
Eller kanske inte.
Kanske är allt en efterkonstruktion. För givetvis är det lätt att hitta mönster när man ser på saker i efterhand.
Tveklöst.

Men ändå…tänk om.

Fridens liljor, hörni.

Demokrati?

Luften gick ur i söndags kväll.
Kände för ett tag att jag helt tappade lusten.
Har därefter ägnat långa stunder åt att följa en hel massa olika åsikter i media, såväl nyhetsmedier som sociala medier.
Har förfärats, glatts, nedslagits, känt hopp. Och jag har reflekterat, massor.

gillar olika

Demokrati. Ordet har använts flitigt de senaste dagarna.
Har uppmärksammat att det emellanåt används på ett mycket märkligt sätt…dvs. genom att påstå att människor som uttrycker frustration över att SDs popularitet ökar inte skulle respektera demokratin.
Måste inflika i den debatten…
Jag accepterar att människor, som tycker att SDs värderingar överensstämmer med deras egna, röstar på just SD. Det är deras demokratiska rätt.
Det innebär dock INTE att jag tigande måste acceptera dessa värderingar. Jag har rätt att uttrycka mina åsikter kring vad jag tycker om dessa värderingar. Det är min demokratiska rätt.

Jag tänker inte redogöra för allt jag ogillar med helgens valresultat…
…inte här. Inte nu.
Det jag tänker göra, däremot, är att berätta att för mig är människan den viktige. Och kärleken. Och omtanken.
Ursprung, religion, sexuell läggning…vad än det må vara, är totalt oviktigt för mig.
Vi är människor alla.

Den som med glädje drar fram blåsbälgen, för att ge de människofientliga vindar som blåser i Europa just nu ytterligare fart, är överflödig i min bekantskapskrets.
Vi har inget gemensamt, inga gemensamma värderingar att bygga en vänskap på.
Det innebär inte att jag försöker inskränka någons demokratiska rätt…
…det innebär att jag helt enkelt rensar i min privata vänskapskrets.

Avslutar med ett citat jag tycker mycket om…
Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.
– Voltaire

Fridens liljor, hörni.

 

RÖSTA!!!

Vallokalerna stänger inte förrän kl 21.

Du hinner fortfarande rösta!

20140525-174004.jpg
På väg mot vallokalen

20140525-174254.jpg
Vår förstagångsväljare

Va?

Jag fick ett sms från Solskenet. Han skrev att det inte fanns någon dricka varpå jag replikerade.

Jag fick ingen fortsatt respons.

Konstigt. Jisses.

VM i sms-textning…

Himmel.

20140524-212405.jpg

Obildbar?

Föreläste för ett gäng ljuvliga individer idag.
Jag tycker nästan alltid att det är roligt att föreläsa, men ibland är det så där lite extra givande. Idag var en sådan dag.

Medan jag babblade kom jag att tänka på att jag skulle berätta en sak som jag glömt att skriva upp i bildspelet. Jag glömde och kom ihåg vad det var flera gånger medan jag pratade om annat…men när jag så skulle berätta det så var det borta.
Puts väck.
Gone with the wind.
Och trots att uppmärksamma föreläsningsdeltagare påminde mig om att jag sagt att det hade med kläder att göra så kunde jag inte minnas vad det var.

Minns fortfarande inte.
Baaaah, frustrerande.
Nyfikenhet och dåligt arbetsminne onekligen är en dålig kombo…
…och trots att jag egentligen vet att jag inte kan hålla saker i huvudet och prata om något annat så tror jag gång på gång att jag ska klara det.

Va? Obildbar?
Naaaa, jag föredrar att kalla det optimism.

Fridens liljor, hörni.

20140523-001718.jpg

Tid.

Jag funderar ofta över märkliga ting …exempelvis över varför det inte automatiskt blir stor bokstav i första ordet när jag bloggar via mobilen.
Jag har funderar över detta många gånger men jag har aldrig försökt leta reda på svaret. Anledningen är enkel; när jag skrivit färdigt inlägget har jag hunnit glömma att jag undrade.

Imorgon ska jag föreläsa. Hade därför avsatt kvällen till att jobba med bildspelet jag ska använda mig av imorgon.
Drog en repa i trädgården först bara…
…och såg lite ogräs.
Drog lite ogräs.
Och såg lite mer ogräs.
Och lite mer.
Och ännu lite mer.
Och vips vad klockan 22.

Suck.

Vissa saker är svåra. Tid, exempelvis.
Tid är besvärligt.

Fridens liljor, hörni.

20140521-233144.jpg
Storebror och Lillasyster

Bokstäver?

Jag har adhd. Det har även min man.
Solskenet har också adhd, och Storebror har sina små egenheter.
Fler än en gång har jag fått frågan;

ÄLSKAD
ÄLSKAD

”Än Bruttan då? Har hon några bokstäver tror du? Har hon någon bokstavskombination?”

Svaret på den frågan är jaoh ja.

Hon har bokstavskombinationen Ä-L-S-K-A-D.
Alltid.
Oavsett.
Några andra kombinationer är hon för liten för, än så länge.

Sov sött, hörni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×