Jag borde bråka…

Jag borde skriva ett långt och argt inlägg om vissa privatskolors agerande gentemot, bland annat, människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Jag borde bråka och vända upp och ner på skolvärlden. Jag vet att jag borde det, men jag orkar inte. Jag blev bara så trött, orkeslös. Jag orkar inte riktigt ta kampen just nu.

Jag har faktiskt själv stött på fenomenet, fast i vårt fall försökte de dölja nekandet bakom illusionen av att de nekade för Solskenets skull. ”Vi har inte resurser för att stötta Solskenet på bästa sätt”, sa de…trots att deras pedagogik egentligen borde vara helt suverän för en pojke med Solskenets diagnoser. Att jag berättade att han gått på ett dagis med samma pedagogik, och att det gick väldigt bra, var inget hållbart argument…uppenbarligen.

Jag borde vara upprörd men ikväll orkar jag bara inte. Inte heller orkar jag somna. Märkligt.

Friden liljor.

20131031-002621.jpg

Älskade Solsken

Nostalgi..

Jag ligger här i bäddsoffan hemma hos mina föräldrar bredvid en snusande liten älskling. Tanken på att jag låg här, precis likadant, för snart tjugo år sedan är hisnande.

Älskar dig, Storebror. Alltid! <3

20131028-102600.jpg

Nämen oj…

…jag blev visst mörkhårig. För första gången sedan jag, 21 år gammal, lyckades färga håret grönt har jag vågat mig på att färga håret helt själv.
Jag undrar…har ni någonsin köpt hårfärg?
Inte?
Då kan jag upplysa er om att hårfärgshyllan på stora mataffären är GIGANTISK. Vid flera tillfällen har jag försökt köpa hårfärg, och lika många gånger har jag gett upp. Det enorma utbudet är allt annat är adhd-vänligt vill jag lova. Jag har helt enkelt inte klarat av att se guldkornet i hårfärgningsöknen. Men idag…idag slängde jag mig dödsföraktande rakt i gyttret och roffade åt mig en förpackning. ”Det får bära eller brista”, tänkte jag…och ja, jag tycker det bar. Jag är åtminstone inte grönhårig.

Men nä, nu vill Bruttan ha ensamrätt på sin nyfärgade mamma. Vi hörs hörrni.
<3

20131025-200734.jpg

Aargh…

Klockan är mitt i natten och här ligger jag och stirrar i taket.
Bruttan vaknade för att äta för en timme sedan och efter det har jag inte kunnat somna om. Vi ska till ögonkliniken med Solskenet imorgon förmiddag och kontrollera så att hans syn är okej igen efter diabetesdebuten.

När jag ska upp tidigt blir jag alltid så rädd att jag inte ska höra alarmet och sova över. Vad gör då min hjärna? Passar på att sova? Näää, inte då. Min hjärna snurrar igång…
…för om jag lider av sömnbrist så ökar ju inte alls sannolikheten för att jag ska sova över! 🙁
Sabla hjärna! Emellanåt är den verkligen allt annat än logisk.

Suck. Men ja, jag har i alla fall ljuvligt sängsällskap. <3

20131025-034245.jpg

Psyk..här eller ej?

Ligger här mitt i natten och har ont i nacken och ryggen. Så pass mycket att det faktiskt håller mig vaken. Känns rätt pissigt…

I alla fall… när jag nu ligger här vaken så börjar tankarna snurra. Som vanligt. Jag tänker att jag ju numera bor och jobbar i samma kommun…och eftersom jag, i jobbet, rätt ofta har kontakt med psykiatrin så skulle det kännas lite märkligt att söka sig dit för egen del. Om jag exempelvis känner att jag skulle behöva medicin igen…skulle jag då ringa de jag så ofta träffar i tjänsten? Skulle jag sitta där och vara djupt privat ens dagen bara för att dagen efter komma dit och prata om något i tjänsten?

Finns det möjlighet att få vård i en annan kommun än den man bor i?

Ja, lär inte lösa världsproblemen inatt heller så jag tror jag ska försöka sova. Kl 06:15 ringer klockan…då är det dags för alla morgonbestyr.

Zzzzzzzz…

20131024-005142.jpg

Tungviktarna

Mina barn är riktiga tungviktare. På många sätt…

Var på BVC och vägde bruttan igår. Medelkurvan för sjumånadersbruttor ligger på runt åtta kilo. Vår brutta väger 11.170 g. En riktig bautabrutta med andra ord. Mamma lilla kerub. Hon är så himla mjuk och go, och ändå…att jag har konstant ont i ryggen är föga förbluffande.

Igår var vi också till Helsingborg och besökte en gymnasieskola tillsammans med vår mellantungviktare. Hans enorma tapperhet gör honom till en riktig tungviktare, inte rent fysiskt…men på alla andra sätt.
Solskenet ska ju börja gymnasiet till hösten och ja, anpassade gymnasieskolor växer inte direkt på träd. Det oroar mig det här. Vet inte riktigt vem som kan ge oss klara besked, men så fort orken återkommer ska jag ta itu med det hela.
Han gillade det han såg igår i alla fall. Och hans åsikt är givetvis den viktigaste i frågan.

Och slutligen Storebror, min stora underbara unge. Min stolthet för honom vet inga gränser. Jag saknar honom gräsligt men är samtidigt väldigt glad för hans skull. Och ärligt talat har nog polletten inte riktigt trillat ner än…jag har fortfarande känslan av att han snart ska komma hem…att han liksom bara sover borta ett tag. Mitt huvud vet att så inte är fallet, men kroppen har inte riktigt kopplat det än. Antar det är normalt, han har ju trots allt funnits i min absoluta närhet i tjugo år. Och vet ni vad…jag saknar till och med att snubbla över hans 46:or i hallen.

För övrigt sitter jag i TV-fåtöljen och får snart nackspärr. Bruttan sover sött i min famn och jag vill inte väcka henne.
Nackspärr, come on. Mina barns välbefinnande vinner över allt annat. Ingen tvekan om saken.

Fridens liljor, hörrni.

20131022-105413.jpg

Spelbolag?!

Jag kräks på all reklam för spelbolag.
Spelberoende förstör livet för människor varje dag och ändå är det tydligen helt socialt acceptabelt att allsköns betalda kändisar står i TV och uppmanar oss att satsa våra pengar på osäkra spel.

Tycker det är äckligt!

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×