Varning – Bedrägerier!!!

Det händer sannerligen ovanliga saker just nu.
För det första har jag fått ett inkassokrav på en p-bot från ett parkeringsbolag som heter Sydpark AB (googla dem gärna).
Jag har tidigare inte fått någon räkning från Sydpark, vilket innebär att jag inte heller varit medveten om att de anser att jag felparkerat. Det intressanta i det hela är att p-boten skulle gälla en felparkering i Helsingborg 21/4 i år…och ja, då var jag hemma i Hässleholm med en liten öroninflammationsbrutta. Jag har med andra ord inte varit i närheten av Helsingborg. Det hela är alltså en ren bluff, och det känns oerhört olustigt. Jag har nu lagt 78 kr på ett rekommenderat brev till Sydpark där jag bestrider räkningen, samt tvingats att ytterligare bestrida räkningen från inkassoföretaget. Tid, frustration och pengar kostar detta mig, och jag är arg…oh så arg.

Som om detta inte räckte så fick vi idag en faktura från Trygg Hansa, adresserat till en helt okänd man fast på vår adress.
Enligt brevet har denne man ”ny” adress, alltså vår adress. Vid lite googlande upptäckte jag att mannen i fråga varit suppleant i ett företag som gått i konkurs. Jag har meddelat Trygg Hansa om att mannen ljugit om sin adress, och ringde sedan omedelbart polisen. Polisen meddelade mig att denne okände man skrivit sig på vår adress 17/8. Polisen har nu tagit upp en anmälan om brott mot folkbokföringslagen, och meddelade mig att jag även måste göra en anmälan hos Skatteverket eftersom det bara är de som kan plocka bort denne okände man från vår adress. Följaktligen har jag skrivit till dem redan ikväll, och måste ringa dem på måndag.

Jag är arg och oerhört frustrerad över att detta hänt oss. Och det känns naturligtvis väldigt obehagligt. Tänk om någon försöker stjäla vår identitet?! Tänk om någon söker upp den där okände mannen på vår adress? Rätt korkat i så fall att välja ett hus där i stort sett hela familjen är hemma hela dagarna, och följaktligen hämtar rätt kvickt efter att posten kommit. Och ändå kommer oron krypande…tänk om vi missat att någon varit i vår brevlåda. Tänk om…
Hädanefter ska jag passa postbilen som en hök.

Jag vill bara vara mammaledig njuta av livet. Jag vill inte behöva hålla på med det här.
Önskar jag fick svära nu, massor och svavelosande, för det här känns så orättvist. Fy. Usch. Jag vill inte vara med om det här.

Men ja, vi lär klara det. Vare sig jag eller P0ntus är ju direkt några mähän. Men ändå. Suck.
Nu ska jag försöka glömma det här i helgen och umgås med min man, mina barn och Storebrors flickvän med barn som är på besök.

Fridens liljor, hörrni.

Var god dröj…

Idag har jag roat mig med att betala räkningar.
Förstår inte hur, men varje gång jag ska göra något liknande blir det lite kaos runt omkring mig. Som om papperna liksom tar över. Kan meddela att min dotter verkar ha ärvt denna förmåga.

Kaos och lillkaos huserar i köket
Kaos och lillkaos huserar i köket

Mitt telefonbolag envisas med att skicka en av våra telefonräkningar i ett av mina uuuuuurgamla efternamn.
Jag heter idag två helt andra efternamn. Antar det är smällar man får ta när man, som jag, envisats med att gifta sig varje gång jag träffat någon ny. :/
I alla fall…i månader har jag retat mig på detta och idag fick jag slutligen nog. Anledningen till att jag tvekat att ringa om detta är ju givetvis att min erfarenhet säger mig att ett dylika samtal tar timmar. Och mängder med frustrationer. I alla fall igen…idag ringde jag. Jag kom till en växelröst och fick säga mitt ärende och…

…en minut senare svarade en handläggare. Jag fick hjälp av en mycket trevlig man som sedan kopplade mig vidare till en mycket trevlig kvinna för ett annat ärende. På fem minuter var det hela avklarat. Och jag kom på mig själv med att sitta och fånle när jag knäppte av samtalet. Där ser man…saker och ting kan förbättras! 🙂

Leendet är nu bortblåst. We´ll be back...
Leendet är nu bortblåst. We´ll be back…

Men nu är mitt bordssällskap ytterst irriterad på mig. Jag får återkomma. Här ska ammas.

Friden liljor, hörrni.

Hej söndag.

Framför mig på filten ligger en helt ljuvlig liten människa.
Hon sparkar, utstöter glädjetjut och fingrar intresserat på en av sina leksaker.
På ovanvåningen sitter Solskenet tillsammans med sin kompis (som sovit över). Jag hör dem diskutera och skratta.
Livet är i sanning ljuvligt. Jag har allt jag någonsin kunde ha önskat mig, och mer därtill. Att få ett till barn, så här när man är lite äldre, är sannerligen något helt fantastiskt. Jag rekommenderar det starkt. Tänk, jag får liksom uppleva allt en gång till. Jag har får privilegiet att närvara då ännu en fantastiskt lite människa växer och utvecklas. Det är ett mirakel…

Kärlek
Kärlek

I soffan sitter min lilla mamma med en brusande Treo.
Hon har litesådär ont i huvudet…”lite grumse…”, som hon säger själv. I övermorgon åker hon hem till Hudiksvall. Känns väldigt trist. Men det faktum att idag beställt tågbiljetter till ett höstlov i Hudiksvall gör att det hela känns mycket bättre. För första gången på år och dag ska jag åka till Hudiksvall på hösten. Ska bli väldigt kul att träffa pappa mer än bara sommar och jul.

Bruttan gnäller lite surt. Hon har, med ytterst lite hjälp, lyckats ta sig över på mage. Och hur kul det än må vara de första två minutrarna så blir det väldigt tråkigt sedan då man inte kan vända sig tillbaka till rygg igen. Ska göra en insats här innan det är dags att åka till tippen med alla gräsliga sopor vi lycks dra på oss. Får lite panik av alla sopor faktiskt. Tänk så mycket sopor vi genererar. Och tänk då hur mycket sopor hela mänskligheten tillsammans genererar. Huga. Usch.

Ha en härlig söndag, hörrni!

 

Gick ju bra det här…

Vi har varit oerhört aktiva den senaste veckan.
Vi har utfärdat oss och utelunchat oss. Nä, jag tror inte att det heter så…men jag gillar egenkomponerade ord. Solskenet har alltid varit en mästare på dylika. Ända sedan han var liten har han benämnt saker och ting med de ord han tyckt har passat, och för det mesta tycker jag att hans ord varit minst lika bra som orginalorden. Bär exempelvis…han tyckte att eftersom får säger bäääää så borde de rimligtvis kallas för bär. Han sa släckarbil istället för brandbil – vilket ju egentligen är mycket mer logiskt. Den släcker ju. Den bränner inte. Själv sa jag krullost tills jag var i tolvårsåldern. Ja, krullost. Keso. Ost som ser krullig ut. Men ja, nu var det inte detta jag skulle skriva om utan alla våra utfärder.

Lunch i Hässleholm.
Lunch i Hässleholm.
Tur till Österlen...
Tur till Österlen…

Vi har alltså gjort många utflykter sedan mamsen och Solskenet kom till Skåne.
Solskenet har inte varit med på så många, eftersom han hellre hittar på annat, men jag, Mamsen och Bruttan har varit ute på en hel massa kul. Vi har lunchat ute nästan varje dag. Bara en sådan sak…lyxigt värre. Vi har varit i Malmö och på Österlen. Och i Hässleholm. I Höör också faktiskt. Och oavsett var vi varit så har vi haft väldigt kul, för sällskapet är faktiskt viktigare än destinationen. Lika bra att passa på att åka på utfärder medan Bruttan är så pass liten att hon glatt följer med var än man bär henne.

Vaddå blogga? Du ska underhålla mig! /Lydia
Vaddå blogga? Du ska underhålla mig!
/Lydia

Och när man talar om trollen…

…hör man dem ligga och gråta nyvaket i barnvagnen. Eller hur var det?
Bruttan tyckte uppenbarligen att det var onödigt av mig att försöka blogga. Får göra ett nytt försök senare..

Häpp, hörrni

 

Kära återseenden och älskade ungar.

”Jaha”, hör jag min mamma mumla inifrån köket, ”hundra grader. Hundra grader var det.”
Hon lagar mat, och hon pratar gärna med sig själv. Jag brukar också prata med mig själv. Man får ju så sjuhelsikes bra svar då.
Mamsen och Solskenet har alltså anlänt till Skåne. Jag hämtade dem på tågstationen i Hässleholm igår kväll. Äntligen är de här. Äntligen är Solskenet hemma igen. Som vi har saknat honom. För hur mycket jag än vet att han älskar att vara i Hudiksvall så känner jag mig ändå inte riktigt hel förrän alla ungar är här hemma. Antar det är precis som det ska vara.

Mitt älskade Solsken är hemma! <3
Mitt älskade Solsken är hemma! <3

Hur jag kommer att känna den dag de flyttar hemifrån vet jag inte.
Hoppas och tror att jag kan vara en cool morsa, en sådan där som låter sina barn testa sina vingar utan att spela ut hela martyrregistret. Jag kommer att längta ihjäl mig efter dem, men jag lovar att göra mitt allra yttersta för att slappna av och låta dem stå på egna ben. Hoppas innerligt att jag lyckas. Annars vet de att de får säga till mig. Det är viktigt för mig, att mina barn vet att jag värderar deras åsikter.

För övrigt har Bruttans nya lyxåk kommit. Denna gång handlar det inte om en gåstol utan om en bilstol.
Åbäket kostade multum men var bäst i test. Och ja, är man dotter till en skyddschef så går man igång lite på sådant. Dessutom har vi ju köpt allt annat begagnat så då kan vi lyxa till det med en bilstol a la penningslukare. För övrigt är just bilstolen något jag faktiskt inte vill köpa begagnad. Man vet ju aldrig vad den varit med om innan man köper den då. Man vet ju aldrig om den faktiskt har skötts på rätt sätt och följaktligen fortfarande är säker. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad över att kunna välja att köpa en ny. Alla har inte den möjligheten.

Min sovande lilla president. <3
Min sovande lilla president. <3

Nu mumlar Mamsen något om plastförpackningar inne i köket.
Bäst jag assisterar.

Fridens liljor, hörrni.

Barnmat och renovering

I åtta minuter sov Bruttan. Sedan var det nog tyckte hon.
Det här med att sova ensam är inte riktigt hennes starka sida ännu. Hon föredrar att sova i min famn. Jag kan ju inte direkt påstå att jag lider av det. Det är ju inte så att jag gråter över att inte kunna dammsuga och damma och alla andra ”jätteroliga” sysselsättningar. Tänk vilket lyx det är att få sitta i soffan och snusa på en sovande bebis istället. Städa lär jag hinna. Jisses så många gånger jag kommer att hinna städa sedan då hon inte längre har tid att sova i min famn. Jag passar på att njuta så länge jag kan.

 

Varför ska man sova när det finns så mycket att uppleva?
Varför ska man sova när det finns så mycket att uppleva?

 

För övrigt är vädret ack så mycket behagligare nu.
Med risk för att bli lynchad skriver jag det, och står för det. För mig hade gärna hela sommaren fått vara så här. Vi har haft någon kort skur idag, men för övrigt har faktiskt solen skinit. Temperaturen har hållt sig runt tjugo. Ljuvligt för både Brutta och mig. Jag har aldrig tyckt om när det blir för varmt. Jag minns att jag redan som liten gärna låg i skuggan under ett parasoll istället för ute i solen då vi var på badstranden. Antingen det, eller så badade jag. Bada har jag faktiskt inte gjort alls i sommar. Har man tuttar som tenderar att bli mjölstockade så håller man sig undan dylika aktiviteter.

 

Potatis/morots-mumma
Potatis/morots-mumma

 

I alla fall…idag har jag kokat barnmat. Potatis och morötter. Återstår att se om det faller Bruttan på läppen så småningom. (Gräsligt märkligt talesätt med betydelsen ”tycker om”…alltså, vi får se om Bruttan tycker om maten. Varför skrev jag inte det från början? Ja, alla dessa gåtor?) Ännu äter hon inte direkt något annat än bröstmjölk. Hon har fått smaka på diverse frukter, och hon verkar gilla smakerna. Ska bli spännande att se om hon gillar mer matig förtäring också.

 

Bruttans blivande rum
Bruttans blivande rum

 

Förutom barnmatskokerier har jag också plockat i Bruttans nya rum. Eller ja, det som ska bli hennes nya rum.
Än återstår mycket att göra. Ett valv in mot vardagsrummet ska snickras igen så att det blir två rum, och sedan ska det läggas nytt golv. Och givetvis ska det målas och tapetseras. Ska bli spännande att se vart den renoveringsresan tar oss. Jag har sällan en färdig plan utan tenderar att följa impulserna allt eftersom saker blir färdiga. Ska ta mig en tur till färgaffären för att få lite inspiration någon dag.

Men nu klockan 20:46 och det är dags för TV-fåtöljen.
Fridens liljor, hörrni.

Sov sött, hörrni
Sov sött, hörrni

Att bli grönare…

Min vovve har ont, min gamle grå följeslagare.
Han har fått något som kallas för blodöra, där i stort sett hela öronflärpen svällt upp och blivit blodfylld. Ringde Djursjukhuset igår och fick besked om att avvakta tills imorgon. Ibland går dylikt tillstånd tydligen bort av sig själv, men tyvärr verkar vår vovve inte ha sådan tur. Imorgon blir det ett besök på Djursjukhuset alltså, och troligtvis en liten operation för att tömma ur blodet. Hoppas han ska slippa, och om han inte slipper så hoppas jag att det hela förflyter smärtfritt.

Vår lilla älskling.
Vår lilla älskling.

För övrigt har Bruttan blivit med fordon.
Hon vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till det än men det ska nog bli bra så småningom. Vi köpte nämligen en begagnad gåstol till henne idag, en blå sjungande mackapär med låtsasratt och en hel massa knappar. Och vips så är vi inne på det ämne jag i förra inlägget skrev att jag skulle behandla i detta. Inte gåstolar då, utan begagnade saker. För jag har gjort ett aktivt val ser ni, jag har valt att inte handla en massa nytillverkade prylar. Det finns ju redan så himla mycket attiraljer i världen.

Grönt är skönt
Grönt är skönt

Jag kände en dag att jag liksom fick nog av all reklam man får som småbarnsförälder, av all hets och märkeshysteri.
Vi har nött så hårt på vår värld, och vi gör det fortfarande…som om vi inte förstod att vi förstör vår natur. Vi stoppar huvudet i sanden och tänker att världen väl kommer att hålla ihop under vår livstid åtminstone. Så ja, jag bestämde mig för att börja bry mig om mina barnbarnsbarnbarn också. Jag vill inte längre vara med i slit-och-släng-gänget, jag vill vara mer genomtänkt än så.

Det är inte så att jag med ens blivit expert på ekologiskt och miljömedvetet leverne, men jag har åtminstone börjat.
Och börjat har jag genom att våga vägra köpa nya pryttlar, om de inte är ekologiska. Hädanefter köps det begagnat och ekologiskt. Allra helst begagnat ekologiskt givetvis. Båda barnvagnarna är begagnade, babygymmet är begagnat, babysittern är begagnad, gåstolen är begagnad, skötbordet är begagnat, sängen är begagnad och likaså större delen av alla Bruttans kläder. Inte nog med att jag hjälper till en mikroskopisk smula att minska sopberget så är hela tänket dessutom fruktansvärt vänligt för plånboken. En barnvagn kostade 500 kr, babygymmet kostade 100 kr, gåstolen kostade 150 kr…och nyligen köpte jag femton jättefina, och nästan oanvända, plagg för sammanlagt 155 kr. Varför ska jag slänga tusenlappar på märkesprylar när Bruttan åker lika bra i en andrahandsvagn, och lika gärna leker med ett decilitermått som en trehundrakronorsleksak?

Nä, mitt val att handla begagnat lär inte rädda världen. Men jag tänker att många bäckar små till slut kanske kan frysa till is och ge oss glaciärerna tillbaka. Jag tänker att jag åtminstone måste försöka göra något…för Bruttans, Storebrors och Solskenets skull. Och för deras barns och barnbarns skull.

För övrigt åker jag stor miljöbovsbil. Jag har inte råd att byta idag, men nästa gång blir det en miljövänligare variant. Och tills dess ska jag nyttja kollektivtrafiken ack så mycket flitigare än vad jag tidigare har gjort. Trots att den allt som oftast driver mig till vansinne. Jag får bita mig i läppen, och fantisera om en grönare framtid.

Nä, nu hojtar Bruttan från ovanvåningen. Gissar att det är matdags.

Fridens liljor, hörrni.

 

 

Appropå att inte vilja bo granne med ett gruppboende…

Här sitter vi vid köksbordet, jag och min hjälpreda, och har precis ätit frukost.
Snart ska vi bege oss mot Lund och en picknick med vänner vi inte träffat på länge. Ska bli väldigt roligt. Efter det åker vi nog vidare mot Malmö för att möta Pontus och ta följe med honom hem. Och givetvis ska jag ta tåget. Jag har nämligen bestämt mig för att bli en grönare skönare människa, även om det kostar på psyket emellanåt. Skriver mer om det nästa gång, för faktum är att jag faktiskt har blivit något av en uttänkt grön människa. Inget extremt, men ändå uttänkt. Men som sagt, det spar vi till nästa gång. För idag vill jag skriva om något helt annat….

bild

Idag vill jag skriva om hur det finns människor som öppet deklarerar att de inte vill ha människor med någon form av funktionsnedsättning boendes i sin närmiljö.
Hur är det möjligt att det år 2013 finns människor som är så fruktansvärt förlegade att de protesterar högljutt för att människor med funktionsnedsättningar ska flytta till grannskapet? Hur kan någon människa anse sig vara så mycket bättre än andra? Och hur i hela friden kan det vara okej att på värsta apartheidmanér deklarera att ”de” får bo någon annanstans?!

Jag blir så #”¤%/( förbannad på inskränkta korkade idioter (pardon my French).
Jag blir så ledsen och besviken, och jag tänker på mitt Solsken. En bättre granne än honom skulle de banne mig inte kunna få. Han är snäll, lugn, vältalig och oerhört ordningssam. Varför i hela friden skulle man inte vilja ha honom som granne?
Och det här med att gruppbostäder och dylikt sänker värdet på husen runt omkring….herre jisses. Vad är det för värld vi lever i?!
Med glädje skulle jag köpa ett hus bredvid en gruppbostad. Hundra gånger hellre det än att riskera att få en konstant grillande, varjehelgsfestande, gräsklippsnazist som granne…för dylika grannar stinker, skränar och för oväsen. Om någon granne skulle sänka värdet på bostäderna så borde det ju vara just den typen av granne…men de anses visst vara ”sociala och trevliga”. Upp-och-ner-vända världen.

Nä, nu har jag grälat färdigt. Bruttan har tröttnat på att sitta vid bordet.
Nu ska vi äta och packa väska, och sedan bär det av mot Lund.

Fridens liljor hörrni

 

Tapeter, Borrelia och saknad.

Har inte hunnit lära mig riktigt hur man gör med den här nya fina maskinen, men ja…det kommer väl.
Sitter här nu, mitt i natten, och har ont överallt. Ja, inte exakt överallt men snudd på. (Undrar egentligen varför man säger just ”överallt”? Varför säger man att man har ”ont överallt” om man inte har det? Sorterar in det under rubriken ”Märkligt men rätt oviktigt” och släpper det) I alla fall, jag har ont i nacke, hela ryggen, ischiasnerven och båda knäna. Detta smärttillstånd är inte nytt utan har är mer eller mindre konstant. Ibland har jag jätteont, ibland mindre ont. Smärtfri är jag dock aldrig, faktiskt. Man lär sig leva med det.

 

Rock n´roll in Hässleholm
Rock n´roll in Hässleholm

Har varit hos femhundraelva (nä, jag överdriver…men kanske femton i alla fall) läkare med mina krämpor och ändå har jag inte blivit särskilt mycket klokare.
Egentligen är det väl så att de säger saker som jag inte vill lyssna på, att jag måste lära mig leva med smärtorna eftersom det handlar om nervskador i grund och botten. De säger att jag behöver förstå att jag inte klarar allt, och de ville skicka mig på en treveckorskurs för att jag skulle inse det själv. Jag sa nej, och fortsätter utmana gränserna. Jag vill liksom inte sätta mig ner och säga ”Näpp, jag kan inte”. Inte ännu. Och herre jisses så mycket värre krämpor många människor lever med.

Bruttan och Pontus hittade på massor...bland annat läste de lite.
Bruttan och Pontus hittade på massor…bland annat läste de lite.

Sagt och gjort…idag har jag och Storebror tapetserat hans rum.
I åtta timmar höll vi på, med endast en matpaus. Hade rummet bestått av fyra raka väggar hade matchen varit en bit kaka (eller va?) men nu bor vi i ett märkligt gammalt hus så alltså var det typ en hel frys med gamla lussebullar. Men skam den som ger sig, och slutresultatet blev så rock n´roll. Motivet på fondväggen passar här hemma. Vi är lite rock n´roll, alternativt lite eljest. Hur som helst är vi väldigt glada.

Storebror har också lite krämpor just nu. Faktum är att han fick penicillin utskrivet igår eftersom läkaren inte kunde utesluta att han drabbats av Borrelia. Känns skönt att han träffade en läkare. Hade vi följt de råd vi fick av 1177 däremot hade Storebror fått vara utan sin medicin, för de tyckte minsann inte att hans svullna fot, hans svartnande för ögonen, kallsvettningar och ringningar i öronen lät oroväckande. Fy. Prupp på er 1177. Prupp. Tänk om jag hade varit en sådan som inte litar på mina instinkter. Fy.

För första gången någonsin har Bruttan varit ensam med Pontus i så många timmar. Givetvis gick det strålande. Hon är ju en strålande tjej. Och Pontus är en strålande pappa.
För övrigt längtar jag gräsligt efter Solskenet nu. Men jag vet att han har roligt hos sin mormor och morfar, och jag vet att han snart kommer hem. Snart så. Mammas lille kille. (Lille och lille, han har faktiskt växt om mig på längden)

Längtar! <3
Längtar! <3

Nä, nu är det sovdags.
Fridens liljor, hörrni.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×