Studentbaler och feber…

Det här med feber är väl en tråkig historia ändå!
Min feber debuterade igår, och ikväll när jag skulle säga godnatt till Solskenet så var han glödhet…och helt nyss mumlade Storebror; ”Jag känner mig lite varm…”
Någon EHEC-smitta handlar det nog knappast om (läste för övrigt att de som smittas av EHEC sällan får feber) men med tanke på att Solskenet ska åkta till Gotland på skolresa i övermorgon så kan även detta kategorieras som en smärre katastrof. Just nu ligger det en febrig orolig kille på ovanvåningen och håller tummarna för att febern ska ge med sig å det kvickaste så att han kommer till Gotland..nu när han äntligen hade bestämt sig för att följa med.

"Men Guuuud, kommer de snart?! Jag avskyr trängsel!!", muttrade jag...och strax därpå släpptes studenterna in på balen och vi fick knäppa våra bilder. Tror dock inte att mitt muttrande hade något med det hela att göra...

Jag har inte heller tid att vara sjuk, faktiskt inte alls. Imorgon ska jag babbla en massa på den Bemötandedag som Psykiatri Skånes bemötandeprojekt anordnar, och även om jag inte har förstånd att bli nervös så vill jag vara något sånär på alerten, och då känns det inte riktigt kul att ranta omkring med en känsla av att hjärnan är full av bomull. Suck ungefär. Suck i kubik.

Dagens dialogutbildning för chefer på Helsingborgs sjukhus gick dock bra, feberdimma till trots. Proppade mig full med febernedsättande medicin och låtsades som det regnade. Jag är urusel på att vara sjuk för övrigt, tycker aldrig att jag är så sjuk att jag borde ställa in allt och bädda ner mig…hm…ska träna på det.

Men nu glömmer vi krämporna och övergår till roligare saker, som en studentbal exempelvis.
Kamikazes söta dotter Maja är på studentbal ikväll, och givetvis åkte vi till Lund för att knäppa en hel massa bilder. Och trots att jag faktiskt egentligen tycker att hela den här studentkarusellen med åren antagit groteska proportioner (jag tänker på alla som inte har råd att köpa balklänning och hyra fin bil exempelvis) så var det väldigt roligt att se hur ståtliga Maja och hennes kavaljer Erik var. Trängseln var ingen höjdare dock, jag avskyr trängsel i alla former…även när det är studentbal. Vid särskilt viktiga tillfällen kan jag dock bita mig i läppen och svälja lite trängsel..och ja, idag var givetvis ett viktigt tillfälle. Hoppas och tror att Majsan har en toppenkväll ikväll.

Det blev ingen Dagens ikväll, och jag skyller det helt och hållet på febern. Hjärnan har smält…åtminstonde nästan. Håll till godo med studenter istället!

Maja och Erik
På väg in till balen...
Världen väntar...

Sov sött, hörrni!

Skolstart och genidrag…

Klockan 07:13 kom Solskenet nedhoppande för trappan imorse. Vanligtvis masar han sig nedåt kl 07:25 när jag ropar på honom men idag är en speciell dag för idag ska han för första gången träffa personal från den resursskola han ska gå i till hösten.
Hans energinivå slog i taket både en och sju gånger imorse medan han hoppade runt i hela nedervåningen och pratade i 180. Jag blir varm inombords av blotta tanken på hur exhalterad han var inför detta första möte. Hur kvällen blir återstår att se…för även om skolbesöket varit efterlängtat så är det ett avbrott från de dagliga rutinerna, och dylika avbrott är inte alltid lätta att handskas med för Solskenet. Men..det fixar vi, vi är rutinerade vid det här laget. Värsta proffsrutinbrytarna.

Högstadiet nästa - helt otroligt....var blev tiden av?!

Appropå absolut ingenting alls så har jag gränsfallsryggskott idag, vilket inte är en höjdare med tanke på att min vecka är fullspäckad med aktiviteter. (Idag – lunchmöte med Projekt:bemötande, leverera spettkaka och ev. styrelsemöte med Autism- och Aspergerföreningen. Tisdag – dialogutbildning för chefer på Helsingborgs sjukhus samt Majsans studentbal. Onsdag – Bemötandedag inom psykiatri Malmö där jag ska vara babbla en massa. Tors-sön – trädgårdsdags!!!)
Jag tror att mitt eländiga fysiska tillstånd kommer sig av min hurtigrunda igår..faktiskt!

Jag hade bestämt mig för att promenera, som jag skrev igår, och när jag har bestämt mig för något så brukar jag fullfölja det. Att det duggade spelade ingen större roll tyckte jag men det faktum att det efter en stund ösregnade var kanske inte riktigt en höjdare. Fem kilometers promenad i ösregn (utan regnkläder) är kanske inte så bra för hälsan…åtminstone inte om det regnar så att man blir blöt ända in i underkläderna….och därför sedan måste ligga i sängen och värma sig i trettio minuter för att återfå åtminstone en gnutta värme i huden på armarna. Nä, gårdagens promenad var kanske inte den bästa idé jag haft…så här med facit i hand. Synd jag inte hittade facit innan…hm…det var nog inget genidrag direkt. 

Nä, det här går inte…nu är det dags att göra lite nytta innan jag beger mig mot Malmö.  

Dagens kreation är en fantasifull folkloreinspirerad outfit. Den vinröda klänningen, som inköptes till ett julfirande för två år sedan, fungerar perfekt i maj månads sista skälvande timmar. Kombinera den med rebelliska svarta plagg för den rätta uppkäftiga motfallskärringslooken.
De praktiska sandalerna bryter fint mot den övriga outfiten och ger hela skapelsen ett sportigt intryck. (Eller ja, egentligen är ju skorna ett försök att få mitt gränsfallsryggskott att aldrig gå över gränsen och bli ett riktigt ryggskott)

 

Vi hörs hörrni!!

Din mamma…

Det är morsdag idag. Mors dag. Lilla mamma.
Alla har vi blivit födda av någon, men inte alla har en mamma. Det kan också vara så att man blivit född av någon annan än sin mamma. Det är i alla fall mitt sätt att se på saken.
För mig har det här med moderskap (eller faderskap för den delen, men just idag handlar det ju om mammor) inte särskilt mycket med biologi att göra. Det finns många mammor som aldrig fött barn, och det finns många som fött barn som inte är några mammor…åtminstone inte den bemärkelse som jag avser när jag tänker på ordet mamma.

Mamma och jag..för en sisådär 36-37 år sedan ungefär...

I mitt fall har de sammanfallit, den som födde mig är också min mamma…och jag tvekar inte en gnutta när jag hävdar att jag inte hade kunnat knåpa ihop en bättre mamma om så en god fé hade gett mig fria mammaskapartyglar. Hon är helt enkelt bäst, min mamma. Utan tvekan.

Sassa brassa mandelmassa, Gunsan är bäst..ingen protest. <3  

<3
Jag och min mammas mamma, mormor Lydia. Jag minns som igår hur hon brukade bryta knäckebrödsbitar och lägga i filmjölken innan hon matade mig...eller som hon sa; "Jag betta brö i fila." <3

Jag vägrar svara!

Min smarta mobil kastade in handduken igår. Länge har den varit halt och lytt men igår orkade den inte längre. Den blinkade till och meddelade att den vare sig tänkte låta sig uppdateras eller fortsätta fungera utan att uppdateras, och släckte sedan ner sig själv allt medan jag förtvivlat viskade ”Nej…nej…kom igen…neeeeeej…”
Mina böner förblev obesvarade och i ett andetag försvann min 2607 bilder och alla de telefonbokskontakter som jag inte lyckats spara på SIM-kortet (vilket var rätt många dessvärre…)

Min mobil är nu uppdaterad och fin. Mina bilder och kontakter är dock borta för evigt...iiihhhh

 

”Ja, men du har väl bilderna på minneskortet….” sa någon förnumstig individ.
”Nej, det har jag inte!” svarar jag med ett ansträngt leende. Hädanefter kommer jag dock att ha det. Jag är inte obildbar. Faktiskt inte alls.

Som om det inte räckte med att jag måste sitta och trycka elkabeln till datorn snett upp åt höger för att fanskapet ska fungera så havererade alltså min mobiltelefon igår. Och dessutom fick jag ett meddelande från min mobilleverantör där de meddelade att jag överstigit tillåten surfgräns och att min hastighet därför reduceras till och med 1/6. Skamset flackade min blick omkring när jag läste meddelandet och jag kände mig lite som en tioåring som blivit påkommen med lillebrors godispåse. ”Fy skäms Lisa, nu har du varit olydig och surfat för mycket här. Nu blir det rumsarrest. Eller ja, reducerad hastighet!”

För övrigt läste jag i tidningen igår om hur de så kallade smarta mobilerna är skadliga för folkhälsan. Det faktum att vi ständigt är uppkopplade och alltid kan nås leder till negativ stress…och det är ju inte hälsosamt för oss.
Jag har givetvis lösningen på problemet;
Stäng av skiten…

Vi var på en riktigt trevlig spelkvällsfest igår, och faktum är att jag på bilden är helt nykter (jag körde)...jag behöver ingen alkohol för att vara lite småknäpp..härligt faktiskt!

 

Jag svarar inte i mobilen när jag umgås med min familj. Jag lägger undan den under kvällar och helger. Jag stänger av ljudet på den om jag sitter upptagen med något i arbetet.
Plingande och ringande driver mig till vansinne, och varför i hela friden skulle jag vilja bli driven till vansinne?! Korkat!
Ofta blir människor irriterade över att de inte kan nå mig, och ofta får jag höra ”du svarar ju aldrig….” Jag blir oerhört fashinerad över hur provocerade människor kan bli över att jag aktivt väljer att inte vara kontaktbar dygnet runt…och jag fattar inte varför. Jisses, gå tillbaka femton år..hur överlevde ni då?

Näpp, jag fortsätter mitt svårnådda liv och accpeterar att vissa människor därför väljer bort mig. För vet ni vad..jag är skönt hälsosamt avstressad tillsammans med min familj, och det är värt mer än de som blir irriterade på mg. Så det så.

Barhäng a la Kamikaze..

Nu ska här hurtas! (Eller ja, jag ska promenera med stora vovven)
Fast först givetvis; Dagens outfit….

Dagens kreation är ett oerhört fantasifullt, men ändå sportigt, hopkok. Byxorna är Kamikazes svarta proffsträningsbyxor, vilket ger en illussion av att jag faktiskt brukar sporta emellanåt. Kläder som "trollar" gillas. Det rosa linnet som skymtar under den fång-randiga tröjan (inköpt för 5 år sedan) ger outfiten en mjuk feminin look. Kepsen (som lånats av yngste sonen) tar bort 10 år från min ålder eftersom jag på håll ser ut som 12. (Hm..för jag är väl 22..eller?)

 

Fred och frid, hörrni!
PS. Mobilen har återuppstått, dock utan bilder och kontakter….

På nära håll kan det vana ögat emellertid måhända ana en ålder på 37...fast utan glasögon kan vi nog ta bort ett år eller två...

 

OBS!! Info och gratis gratis gratis….

Numero uno…

1) Har uppmärksammat att det ibland händer att mejl fastnar i skärppostfiltret, och eftersom mitt minne inte alltid är på topp så händer det att jag glömmer bort att titta i skräppostfiltret under en längre tid. Jag vill därför uppmana alla som har mejlat till tankarikaos@live.com att göra ett nytt försök om det är så att de inte fått svar på en vecka, för jag brukar vara ganska snabb med svaren i vanliga fall.

Numero duo….

2) Det kostar inget mer än några mils reseersättning för skolor, företag och föreningar att boka en Tourettesinformatör genom Riksförbundet Attention.
Bokar man en informatör får man en 45 minuters filmvisning och minst 15 minuters föreläsning med frågestund. Den sista delen kan anpassas aningen efter önskemål och behov.
Det finns alltså INGEN URSÄKT för någon att inte erbjuda fortbildning om Tourettes syndrom.
Kom igen nu…BOKA BUMS!!!!

Touretteprojektet
Riksförbundet Attention
Förmansvägen 2, 117 43 Stockholm
E-post: tsprojektet@attention-riks.se
Telefon: 076-794 09 44 

Jag är inte rädd, jag tycker bara inte om dem…

Lyssna till inlägget HÄR

Idag träffade Solskenet och jag OCD-teamet på BUP (för den oinvigde; OCD-teamet är specialister på bl a olika sorters tvång och fobier) för att prata om Solskenets rädsla för getingar, bin och bromsar (…eller ja, i Skåne säger ni ju hästflugor istället för bromsar…hm).
Solskenet var oerhört skeptisk redan på vägen dit. ”Jag tänker inte låta dem få mig att bli sådan att jag inte bryr mig om utifall det sitter en geting på mig, bara så du vet!”, sa han myndigt och stirrade stint på mig.

Här är vi inte lättlurade inte minsann...

Som vanligt visade Solskenet prov på sin klockrena logik;
JAG: ”Vore det inte skönt att kunna slappna av utomhus även om det finns getingar i närheten?”
SOLSKENET: ”Nä, jag tycker inte om getingar. Jag vill inte slappna av!”
JAG: ”Men vore det inte skönt att slippa vara rädd för getingar?”
SOLSKENET: ”Jag är inte rädd för getingar!”
JAG: ”Är du inte rädd för dem? Men du vill ju inte vara ute på grund av dem?”
SOLSKENET: ”Nä, men jag är inte rädd för dem..jag tycker bara inte om dem.”
JAG: ”Okej, men du tycker att det känns lite obehagligt?”
SOLSKENET: ”Vad är obehagligt?”
JAG: ”Hm..när det känns som om man inte trivs för att man blir lite rädd”
SOLSKENET: ”Jag är inte rädd.”
JAG: ”Okej, men du tycker i alla fall inte om dem.”
SOLSKENET: ”Nä!”
JAG: ”Vore det inte härligt att kunna sitta utomhus i shorts ibland när det är varmt utan att tänka på att du inte tycker om getingar?”
SOLSKENET: ”Nä, jag vill inte ha shorts.”
JAG: ”Varför då?”
SOLSKENET: ”För det finns getingar, det är bättre med långbyxor och långärmat!”
JAG: ”Men det måste ju bli väldigt varmt?”
SOLSKENET: ”Nä, jag sitter väl inte i solen förstår du väl, jag sitter ju i skuggan så klart!”
JAG: ”Men om du inte hade så mycket kläder på dig så skulle du kunna sitta i solen.”
SOLSKENET: ”Men jag vill inte sitta i solen.”
JAG: ”Men du kan sitta i skuggan och njuta av att slippa ha tjocka kläder på dig. Det är absolut svalare i shorts, eller hur!”
SOLSKENET: ”Jag tycker inte om att vara ute. Jag är hellre inne.”

 

Jag älskar min logiske lille kille, och allt som oftast räcker tålamodet ända till Kina..men emellanåt blir leendet lite ansträngt, det måste jag erkänna. Ibland är det så oerhört frustrerande att inte "nå fram", att inte ha förmågan att förklara på ett sätt som han finner godtagbart. Men vi tränar, varje dag..och vi blir duktigare och duktigare på att förstå varandra.

 

Väl på BUP fortsatte ordvrickeriet…..
OCD-TEAM: ”Vi kan fånga en geting i en burk och titta på den noga så att du får se hur den ser ut och hur den fungerar.”
SOLSKENET: ”Nä, jag tycker inte om getingar. Jag vill inte titta på dem.”
OCD-TEAM: ”Men om man tittar på dem tillräckligt många gånger så bryr man sig till slut inte så mycket om dem.”
SOLSKENET: ”Men jag vill inte sluta bry mig om dem, jag tycker inte om dem så jag vill inte vara nära dem.”
OCD-TEAM: ”Men det kan vara jättebra att lära sig hur de fungerar så att man förstår att de inte bara flyger på människor och biter dem utan anledning.”
SOLSKENET: ”Getingar bits inte, getingar sticks”
……etc.etc.etc….

OCD-TEAM: ”Men tänk om du vill sitta ute och äta glass, då är det väl rätt skönt att slippa oroa sig för getingar?”
SOLSKENET: ”Jag kan äta glass inomhus. Jag tycker om att vara inomhus. Jag tycker om att spela datorspel.”
OCD-TEAM: ”Men tänk om din mamma ställer ut datorn i trädgården då…?”
SOLSKENET: ”Det kan hon inte, det finns inget eluttag i trädgården…”
Ridå…

Slutligen beslutade vi att lägga ner det hela för dagen. En kvinna från OCD-teamet ska istället komma hem till oss och fortsätta det hela här hemma, vilket jag tror är en ypperlig idé…på hemmaplan slappnar Solskenet av.

Kvällen spenderade jag i bilen, faktiskt bokstavligt talat.
Eftersom Solskenet ska vara hos sin pappa i helgen så passade Storebror på att övningsköra dit. Efter att vi lämnat Solskent övningskörde vi vidare in till Helsingborg och hälsade på vänner en snabbis och när vi sedan kommit en bra bit på hemvägen insåg vi att Storebror givetvis lyckats lägga ifrån sig sin nyckelknippa i Helsingborg.
Jajjamensan..obedobedolyckan, övervimsig; Storebror.
Å andra sidan har han nog tyvärr ärvt det efter sin mor så jag kan ju inte gärna bli irriterad. Fanns inte så mycket annat att göra än att vända, åka tillbaka till Helsingborg och hämta nycklarna och sedan åka hem igen. Men ja..man ska inte klaga, vi var ju hemma innan 21 i alla fall…och Storebror är väldigt trevlig sällskap…

Det blev ingen Dagens outfit idag...men väl en bilbild. En övningskörningsbilbild till råga på allt...bara en sån sak liksom!

Nä, det här blev ett långt inlägg…antar du helt enkelt får stå ut med det. Jag är ju envåldshärskaren här..mohahaha.

Puss och kram, hörrni!

Jag ÄR inte högfärdig…

Kroppen är sliten, men hjärnan pigg som en nötkärna. Pigg som en nötkärna…möjligtvis ett av de konstigaste uttrycken hittills. Vem myntade uttrycket? Hur kan en nötkärna vara pigg? Finns det slöa nötkärnor? Äh, lika bra att lägga ner annars somnar jag aldrig inatt.

Fick en fin present efter föreläsningen idag! 🙂

Föreläste i Ystad idag, och under varje föreläsning kommer jag på saker som jag tänker att jag ska inkludera i nästa föreläsning, så även idag. Synd bara att jag aldrig minns vad jag tänkte på när jag kliver av scenen…jag har ju inte direkt ett lysande arbetsminne…liksom. Jag kan ju inte gärna avbryta föreläsningarna stup i kvarten med orden ”Vänta en stund, ska bara anteckna lite…”. Ja, ja..jag löser säkert det problemet också så småningom, jag brukar lösa problem.

För övrigt kände jag igen min uppdragsgivare idag, och faktum är att han faktiskt kände igen mig också. Vi hade alltså pratat med varandra tidigare. Det är annars ett stort problem för mig…jag glömmer aldrig ett ansikte, men kan däremot oerhört sällan placera ihop ansiktet med tillfälle och person.
Förr hälsade jag glatt på många misstänksamma och konfunderade människor eftersom jag, efter att ha mött dem på affären en gång, trodde att jag kände dem. Min hjärna kan inte sortera ansiktena helt enkelt. 
Exempelvis hälsade jag glatt på Mikael Tornving för något år sedan uppe i Hudiksvall. Jag var hemma på besök och såg honom sitta på en uteservering. Glatt vinkade jag åt honom i tron att han var en gammal skolkamrat…men nä, det var han ju inte…inte alls faktiskt. Han log dock vänligt tillbaka och hälsade glatt. Antar han är van…

Tårtan jag gjorde igår (av absolut ingen särskild anledning mer än att det är gott med tårta). Har absolut inget med dagens inlägg att göra men vad gör väl det...

Numera blir jag ofta osäker när möter människor jag känner igen, och efter att ha fått X antal Öh-känner-jag-dig-blickar så har jag blivit restrektiv med mitt hälsande. Det kan alltså hända att jag missar att hälsa på människor jag faktiskt känner. Jag vill därför be dig om en sak;

Nästa gång du möter mig, och jag inte hälsar på dig, bli inte förnärmad och tro att jag är högfärdig. Säg ”Hej Lisa!” istället så lovar jag att jag kommer att hälsa tillbaka. Glöm bara inte att också berätta var du har träffat mig, för det kommar jag troligtvis inte att kunna lista ut.

Nä, nu räcker det för ikväll….nu håller vi tummarna för att jag somnar snart. (Måste nog faktiskt fundera över att prova insomningstabletter igen, sömnbrist tar på krafterna..i längden!)

Sov sött, hörrni…men först..håll till godo med Dagens outfit! Och för nya läsare; (Lång krånglig förklaring som ingen fattar coming up, bereden eder…) Dagens outfit är en reaktion på alla modebloggarna. Dagens outfit är inget seriöst menat modetipsande utan helt enkelt precis vad det står…alltså Dagens outfit. Helt utan och någon djupare betydelse.

Dagens outfit är beige. Ja, det var typ allt. Beige....
När jag kommit hem efter föreläsningen frös jag och iklädde mig därför varma strumpor..och vips så blev outfiten allt annat än beige. Lägg särkilt märke till posén, vilken är den oerhört komplicerade modeposén "Krampande tarmen". ..eller nåt..
Oerhört sexigt. Lägg allra helst märke till hur de fantastiska strumporna skapar en spännande "kasslereffekt" på vaden. Eller kanske en "böjande landskaps-effekt"...höga berg och djupa dalar, typ..

Surar…

Lyssna till inlägget HÄR

”Menar du det? Är han välkommen?”

”– Ja, självklart. Vi skulle aldrig säga att han inte är välkommen. Han får komma hit, för jag tror att han älskar fotboll. Men han måste tänka sig för så att det inte händer igen. Det är min åsikt. Jag förlåter honom”, säger Figueiredo.

Detta läser jag i en kvällstidning. Ett är säker, om MFF välkomnar människor som beter sig på dylikt vis så kommer åtminstone aldrig jag mer att klä på mig min ljusblå keps…för våldshandlingar hör inte hemma på en fotbollsarena. Och ett lag som inte å det grövsta tar avstånd från dylika handlingar förtjänar inte respekt. Punkt slut! Så ja, jag hoppas innerligt att MFF-ledningen inte är av samma åsikt som spelaren.

För övrigt har jag snudd på nackspärr, vilket inte är en höjdare med tanke på att jag snart ska bege mig mot Ystad och dagens föreläsning. Får knapra några värktabletter och hoppas på det bästa.
Känner mig rätt trött idag, sliten. Schleeeten…
Vädret är piss, och jag vill ha sol sol sol. Jag vaknar till när solen skiner, livet känns enklare.
”Min själ var nog på väg ner mot medelhavsvärmen och så blev den neddragen av misstag här i Sverige när jag föddes!”, minns jag att min mamma utrbista med jämna mellanrum när jag var yngre. Och ja, jag delar ju hennes gener så det finns utan tvekan några procent soldyrkande medelhavsmänniska i mig också.

Har känt mig irriterad i flera dagar, exakt varför vet jag inte men gissningsvis är det en blandning av dåligt väder, pms, sömnbrist och ömma leder. Det är inte så att jag pryglar Kamikaze på löpande band här hemma men små meningslösa ting retar mig. Reklamen för ett nummerupplysningsföretag exempelvis….
…först och främst har de så himla mycket olika tjänster numera att man nästan inte längre fattar hur man söker efter ett telefonnummer. Dessutom har de världens mest ostämda, och mest irriterande, lilla trudelutt i slutet av sin reklamsnutt…och jag bara lider.
Sedan finns det också en kvinna som påar TV-program i en betalkanal som envisas med att alltid avsluta meningarna med att gå upp i tonläge.
Hallå..vem gör så?! Det låter helknäppt!
I slutet av en mening går man ner i tonläge, åtminstone för det mesta. Men inte denna kvinna inte, näpp..hon piper till med sin ljusaste röst i slutet av varenda mening vilket gör att det känns som att hon ska fortsätta prata, och så gör hon inte det..och då blir det fel, irriterande fel.

NÄ, jag får sluta gnälla och hoppa i duschen. Återkommer med outfiten!

Mutter mutter, hörrni!

MFF-HIF..vilken höjdare!

Ja, fotbollsfesten igår fick ju onekligen ett abrupt och snopet slut…snacka om antiklimax…
…här hade jag, dagen till ära, tryckt på mig både keps och halsduk..och så händer det här. (Kamikaze tyckte för övrigt att jag var oerhört vacker!)
Laddad med solsken, popcorn och ett glatt humör satte vi oss förväntantsfullt till rätta på svindlande höga höjder för att se MFF och HIF kämpa för vinst och ära. Och helt plötligt hoppar en kille ner och förstör det hela.
Jag gick från att spontant (och upprört) utbrista; ”Rikspucko!!!!” till att börja tänka på hans föräldrar. Vilken fasa det måste vara att inse att den som saboterat för över 20000 människor (plus alla TV-tittare) är ens egen älskade son. Fy så hemskt, horribelt!

De andra i bussen satt obältade och drack öl. Kamikaze började skratta åt mig, slet upp kameran och fotade mig och utbrast; "Man märker att din pappa var skyddsingenjör, du är helt säkerhetsindoktrinerad". Han skrattade gott också. Antar han syftade till det faktum att jag satt bältad och drack juice....

 

Kort sammanfattning av mitt fotbollsbesök...popcorn, fotboll och SVINDEL!!!!

 

Här klappade många ljusblå hjärtan i takt...

 

Här dog gårdagens match...och många ljusblå hjärtan upphörde nästan att slå...

 

Bara att packa ihop och åka hemåt alltså...

Stämningen är hetsk på diverse internetforum, och även om jag kan förstå ilskan så är det givetvis oacceptabelt att människor vill anta civilgardistskepnad och straffa sabotören på egen hand.
Det faktum att killens identitet röjdes redan efter en halvtimme är en skrämmande påminnelse om hur sårbara vi faktiskt är i dagens it-samhälle. Hans namn, adress, telefonnummer, personnummer och familjemedlemmar finns till allmän beskådan och ärligt talat tycker jag att det känns…ja, obehagligt.

För övrigt tycker jag att det var helt rätt att matchen avbröts!
Dylika situationer FÅR INTE uppstå. Hur i hela friden ska målvakterna kunna fokusera på vad som sker på planen om de dessutom måste skydda sina ryggar från diverse attacker?!
Nä, hårdare straff behövs..kännbara straff. Människor med agendor som gårdagens huligan har absolut inget att göra på en fotbollsmatch, och de har absolut inget att göra med fotboll. Jag tycker synd om Malmö FF, och Malmöklacken…de ska inte behöva skämmas för att en individ har otur när han tänker…ansvaret är hans och ingen annans. Att säkerheten bör ses över både en och sju gånger nere i Malmö tycker jag dock.

Jag och Buddah spenderade morgonen på soffan...

Sedan har vi bengaliska eldar….sicket otyg! Hur mycket rör sig innanför pannbenet på människor som känner behov av att slänga runt sådana på fotbollsmatcher?! VAD har det med fotboll att göra?
Igår dök eldarna upp i såväl MFFs klack som HIFs och efter en liten stund slängdes de ut på planen från HIF-klacken. Idioter fanns i båda klackarna med andra ord, och jag tycker det är så oerhört tragiskt.

Läste i ett forum hur det började diskuteras huvurida gårdagens huligan har ADHD. Någon menade att han nog glömt ta sina Concerta. Och ungefär där börjar jag sucka, för okunskapen är så oerhört tröttsam emellanåt. Varför börja med vilda gissningar kring diagnoser?
Låt mig göra ett förtydligande;
ADHD i sig innebär inte att människor är helt omdömeslösa.
ADHD i sig innebär inte att människor alltid tar till knytnävarna.
Jag har ADHD, Solskenet har ADHD och vi är riktiga pacifister. Jag känner många ADHDare som aldrig skulle drömma om att skada en annan människa.
Adderar du däremot ADHD-symptomet impulsivitet till andra icke-ADHD-relaterade parametrar (empatistörningar, missbruk etc) så kan summan givetvis bli en människa agerar med aggressivitet utan att blinka men det gäller ju knappast alla med ADHD.

Nä, nu dör batteriet strax, och jag orkar inte sitta och hålla i kontakten i 40 minuter medan det laddas. 
Men som den idag inte allt för populäre Arnold brukade säga; I´ll be back…. 

 
 

Dagens outfit harmoniserar med de senaste veckornas väderförhållanden på ett helt ypperligt vis. De svarta tajtsen och den svarta hoodien symboliserar svarta regnfyllda åskmoln medan stortröjans klargröna färg väl överensstämmer med den grönska som regnvädren lämnar efter sig. Jag är ett med naturen idag, en naturkraft...

 

 
 

Jag har inga rynkor alls..jag är bara nytvättad och ostrykt!

 

MFF, smörande och hagel…

Efter 3 timmars sömn är jag pigg som en lärka…
… i solskenet om våren. Förutom att ha hanterat en busslast trädgårdsentusiaster (faktiskt rätt bra också, tycker jag nog) har jag mest stirrat apatiskt på datorskärmen. Ett nytt roligt litet fenomen har nämnligen ploppat upp; glappkontakt i hålet där man stoppar in nätverkskabeln.
Japp, kul sörrö. Detta mysiga lilla tillskott på datorhaverihimmeln innebär att batteriet alltså inte laddas upp, och följaktligen tar slut helt plötsligt. Om man sitter helt stilla, drar ut kontakten ca 1/2 mm ur hålet och trycker den snett upp till höger så startar dock ladderiet..så ja, jag har suttit så i 40 minuter. För det här med att sitta stilla..ja, det är ju min favoritsysselsättning…(iihhh…hata, hata, hata, hata, hata…..)
 
Stormvindar och regnvatten forsande ur takrännan..mm..fotbollsväder...
Ute blåser snudd på stormvindar, vilket ju är oerhört passande med tanke på dagens Skånederby. Det blir säkert oerhört mysigt att sitta och titta på fotboll i Malmö ikväll…(frysa!!)
Lite jobbigt emellanåt att vara norrlänning faktiskt, för jag kan ju aldrig erkänna att jag fryser. Jag förväntas ju vara lika köldtålig som en polarbjörn..vilket jag givetvis också är. Givetvis. (Image är allt..eller nå´t)

Jag ska alltså på fotboll ikväll, och dagen till ära kommer jag att påkläda mig för tillfället väl anpassade kläder. .

Jag är för övrigt en komplett fotbollsanalfabet och anser att det är ungefär lika kul att se fotboll på TV som det är att gå till tandläkaren (och det vill banne mig inte säga lite!!!) men live är det en annan femma. Livefotboll är härligt..åtminstone så länge Kamikazes favoriter vinner för om de förlorar brukar stämningen sjunka ner i sankmark några timmar.

 

Avancerat..jepp, avancerat! 😉

Solskenet ska också på galej ikväll, han ska på bio tillsammans med sin ledsagare. Att han kan åka ut på olika aktiviteter utan att ha sin mamma i släptåg är en fantastisk grej. Han är 13 år, när man är 13 år ska man inte behöva ha mamma med sig överallt, basta.
Storebror står för markservicen ikväll, eftersom jag leker fotbollshuligan. Jag är så oerhört stolt över honom, han är sannerligen en helt fantastisk son. Utan att blinka ser han till att Solskenet får lite mat i magen innan ledsagaren hämtar upp honom, och att han är färdig när hon kommer. ”Jag fixar det, mamma!”, säger han…och jag kan slappna av och hejja vidare.

I love you, yes I do...

Och så slänger vi på lite spöregn…nä, jag får sluta innan det börjar hagla. Vi ses på fotbollen kanske?
Och outfiten…tja, den fullständiga kommer sedan (läs inatt).

Sassa brassa mandelmassa, hörrni…(eller så…)
Och så börjar det hagla.

Lisa Aronsson-Höglund

”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”

Namn: Lisa Aronsson-Höglund

Ålder: 42 år

Bor i: Hässleholm

Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.

När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar” så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar….


×