Se rojal vedding…

Jag har en löjlig förkärlek för tillgjorda dialekter. Den där språkkursreklamen med en tysk kustbevakningspraktikant och ett amerikansk nödrop exempelvis är något av det roligaste jag någonsin sett på youtube…”S.O.S, we are sinking, we are sinking!!”
”Sis is se jerman kostgard, vat ar jo sinking about?”
Jag envisas också alltid med att fnissa fram svengelska uttryck, och tycker att de är lika roliga varje gång, för att inte tala om svenska uttryck direktöversatta till engelska…Ska vi säga så? = Shall we say so?
Men det här var en lång parantes, så glöm den! Det jag hade tänkt skriva om följer nedan….

 
 

 

Dagen har varit fullspäckad så det här med The royal wedding hann jag inte riktigt med, MEN jag har kikat igenom de filmklipp och bilderstripar som flyter runt ute i cyberoceanen nu ikväll.
Visst var de vackra på alla sätt och vis, det kungliga bröllopsparet, men på intet sätt tycker jag att de kan mäta sig med H.K.H Kronprinsessan Victoria och H.K.H Prins Daniel. Och vet ni vad, mitt i virrvarret av bilder på Kate Middleton´s bröllopsklänning, de jublande skarorna utanför kyrkan och alla bröllopsgäster så finns det några bilder som fastnat hos mig…

…och det är bilderna på hur Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel anländer till dagens bröllop…hand i hand.
I ett hav av kontrollerade känslor ler dessa två till synes helt ärliga leenden, vinkar åt pressen och vandrar hand i hand mot kyrkan. Hur upplyftande underbart är inte det att se bland alla stela uppvisningsposer?!
Faktum är att jag på ett totalt ologiskt och orationellt sätt (för allvarligt talat, jag känner vare sig kronprinsessan Victoria eller Prins Daniel…tro det eller ej..euhm) känner mig lite stolt över att bo i ett land som har en blivande drottning som inte räds att hålla handen på superoffeciella uppdrag. 

Jag röstar på kronprinsessan Victoria i nästa val. Victoria for presedent (eller ja, stadsminister) säger jag bara.

För att återgå till dagens bröllop…var det bara jag som tyckte att prästerna lät oerhört barska?! Allra helst den siste, han med hatten. Jag satt som paralyserad och bara väntade på att han skulle börja anklaga William för kätteri, och Kate för att vara en häxa. Fast det kanske beror på att jag sett Guillou´s Häxornas tid nyligen.

För övrigt hade jag mycket tics idag, varför vet jag inte riktigt.
Ligger faktiskt och rynkar på näsan just precis nu…så himla härligt..rynkelirynk i min ensamhet, och inte en enda kotte som tittar konstigt på mig. Aaahh, ljuva liv. Tror jag rynkar lite till. Slänger på en ögonblinkning också så känns det riktigt skönt. Man är väl lite märklig antar jag, men strunt samma..det är helt okej att vara lite märklig faktiskt. Jag lovar.  

Men nu ska jag sova snart, för imorgon väntar en hel massa bak och trädgårdsarbete.
Natti natti, hörrni

För jag är cool…

Eftersom jag numera är en modebloggare av hög kaliber känner jag mig nödgad att inleda dagen med ett Outfit-inlägg. Givetvis görs det med andan i halsen eftersom jag strax ska svisha iväg mot Helsingborg och diverse uppdrag men det får gå ändå. Nöden har ingen lag, och ja..jag är rätt van att ha andan i halsen. Faktum är att om jag vore indian på 1800-talet skulle mitt namn ha varit Hon-som-har-andan-i-halsen…tveklöst.  

Tack för igår, Kristianstad.

Känner mig aningen bakom flötet idag eftersom gårdagens föreläsning i Kristianstad inte var färdig förrän vid 21-tiden. Klockan hann bli rätt mycket innan jag kommit hem och hunnit varva ner så pass mycket att jag kunde somna med andra ord. Men det var det värt, utan tvekan, för jag mötte en härlig samling människor igår. Gång på gång måste jag nypa mig själv i armen för att se om jag verkligen inte drömmer..gång på gång slås jag av känslan av att jag har världens bästa arbete. Jag menar VÄRLDENS bästa arbete. Jag är en riktigt lyckans ost.
Hm..kanske skulle mitt indiannamn ha varit Hon-som-är-världens-lyckligaste-stresspära-och-alltid-har-andan-i-halsen. Men nu spårar vi ur, så låt oss snäppa ur det.

Men nuff´said..här kommer Dagens outfit;

Dagens outfit andas "Jag må vara 37 år men jag är faktiskt stencool ändå!", dock utan någon form av åldersnojja eftersom modellen faktiskt ÄLSKAR att inte vara 23 längre. De svarta tajtsen har absolut inget att göra med att modellen försöker dölja brustna blodkärl på benen utan har enbart en estetiskt funktion..givetvis! (Hrmf!)

 

Dagens outfit är "all about the details..." Här ses ett specialtillverkat silversmyck i form av ett bomärke hämtat ur modellens släkthistoria (läs 1700-tal), allt för att knyta den moderna outfiten till ett större sammanhang.

 

Ingen outfit är komplett utan den obligatoriska (H)järnkoll-pinsen!! För mer info gå in på www.hjarnkoll.se

 

Kör försiktigt idag nu, hörrni!

Hemska flygfän och tillit…

Hej där, nu är jag här igen…

…jag sa ju att jag skulle skriva två inlägg idag. Så voila..här kommer ett utdrag från min jättespännande dag!

Solskenet tycker att hans mamma är liiiiite jobbig som ska fotografera allting hela tiden!

Sedan sist hade jag tänkt förbereda kvällens föreläsning men effektivt undvikit det genom att istället städa kylskåpet. Och o´boy som det behövdes städas. Jag har också hängt ut tvätt, och svischat iväg till Eslöv för att shoppa skor till guldklimparna.

När jag kom till Solskenets skola för någon timme sedan så möttes jag av ett Solsken med långbyxor, keps och jackan knäppt ända upp till hakan. De felsta andra ungar hade kortärmat, och emellanåt även kortbenat.
När Solskenet så satt sig i bilen utbrast jag; ”Men hjärtat, det är ju jättevarmt ute! Varför har du jackan knäppt upp till hakan?!”
Solskenet såg allvarligt på mig och sa med myndig stämma; ”Getingar mamma, getingar! Jag har ALLTID jackan knäppt här, för jag har sett flera stycken getingar!”
”Men vännen”,
utbrast jag, ”blir det inte väldigt varmt att ha jacka på sig i solskenet?”
Solskenet såg på mig, höjde ögonbrynen och sa; ”Nä, jag står ju i skuggan så klart. Det vore ju dumt att stå i solen om man har jacka på sig!”

Helt plötsligt fattade jag varför Solskenet varit så gnällig när jag två dagar i rad lagt fram shorts till honom. Imorse var shortsen dock smutsiga så han fick ta träningsbyxor..och då var han på gott humör.
Jag hoppas de hör av sig från OCD-teamet snart. Mitt hjärta blöder när jag inser hur rädd han är för flygfän, och jag blir så ledsen när jag ser hur han måste anpassa hela sitt sommarjag efter getingarnas vara eller icke vara.

Storebror valde skor på fem minuter men Solskenet tyckte i alla fall att det tog för lång tid..för när man väntar tar det alltid för lång tid. Väntan = för lång tid.

Väl inne i Eslöv frågade Solskenet; ”Finns det getingar här?” varpå jag svarade; ”Jo, det kan det ju finnas men jag tror inte att de är så många. Jag hjälper dig ta bort dem om vi möter någon.”
Solskenet lämnade jackan i bilen och marscherade iväg i t-shirt, för han litar på att hans mamma finns till hands om det behövs. Han har känt mig hela sitt liv nämnligen, och det mina vänner är ett band som hette duga. OCH det är så oerhört viktigt att personal som arbetar med människor som Solskenet förstår att ta tillvara på det bandet istället för att vifta bort det. 

Men nu ska jag dra till Kristianstad för kvällens föreläsning. Tur jag har gjort den så många gånger att jag kan den även utan förberedelse…

Ha det gott, hörrni!

Förlåt..jag stinker!

Jag somnade igår kväll, och missade följaktligen blogguppdatering. Som plåster på såren ska vi se om jag inte kan krysta fram två inlägg idag istället. Blir nog oerhört svårt, för jag lider ju inte av orddiarreé eller så. Eeehh..

"Mmm..Buddahfis luktar mumma!", tycker Buddah själv...

Skånskan.se har fixat bilderiet i alla fall. Det visade sig att…
…..(Nääääää, nu fes Buddah högt!!!! Eeeuuuuhhhh……)
…jag hade lagt in så många bilder att jag överstigit kapaciteten. Men Skånskan grillade biffen perfekt och trollade fram extra bildutrymme åt mig, så nu gör vi en nystart av Dagens Outfit.

Men först vill jag berätta att det smakar rumpa i min min.
Det smakar ungefär som Buddhas fisar luktar, och det mina vänner är inget att leka med!
Anledningen till denna illasmakande sensation är gårdagens middag.
Jag har en fäbless för orientalisk mat, och igår lagade jag meze, alltså en hel radda smårätter; hummus, baba ganoush, rädistzatzik, grillspett, grönsaksspett, filodegsknyten med fetaost och mynta samt filodegsknyten med mozarella och spenat…och en Alladinkaka till efterrätt….
…och jo…det mesta ,förutom efterrätten då, innehöll vitlök. Vitlök dagen efter är ingen höjdare! Får helt sonika ta en macka med hummus som återställare. Inget att göra åt saken.

Meze..godis sörrö..

Jag tycker om att laga mat, och jag provar gärna nya saker. Under åren har jag snappat upp en del ovanliga matfärdigheter…det här med bakning av filodeg exempelvis. Och tack vare det kunde jag fixa egen filodeg när jag igår glömde köpa de smördegsplattor som jag skulle ha till filodegsknytena med ost.
Jag glömmer ofta saker, och även om jag har en handlingslista brukar jag komma hem med mycket minus några saker på listan. Jag tror att det beror på att hjärnan blir överhettad av allt för många intryck, och ja..let´s face it…matvaruaffärer är intyckenas mekka.

Köttet på grillspetten var mumma. Själva grillspetten var dock illvilligt elaka och stack mig i fingret. Tyck synd om mig..tycker OERHÖRT synd om mig!

Handlade på en STOR matvaruaffär igår eftermiddag, och när jag äntligen kom ut därifrån hade mitt stresshormon nått oanade höjder.
Först och främst hade jag en handlingslista i storleksordning ”jultomtens samlade lista på uppdragsgivare”, för det andra hade jag en konstant pratande Storebror med mig samt en Kamikaze som efter en lång arbetsdag inget hellre ville än att komma hem fort. Utöver detta hittade jag inte i affären vilket ledde till ett förvirrat maratonlöpande kors och tvärs för att hitta rätt varor..och som om det inte räckte var kassaköerna kusligt långa. Och de tog kusligt lång tid eftersom alla hade handlat skrämmande mycket.
Och..och nu menar jag OCH…dessutom omringades jag av mindre nöjda småbarn….iiiihhhh..

Det är inte socialt acceptabelt att erkänna men det finns inte mycket som promenerar så hårt på mina nerver som skrikande småbarn. Framförallt andras skrikande småbarn.
Deras gälla skrik skär i mina öron och i stunden tror jag nästan att de skriker bara för att de är illvilliga små illbattingar som fötts till världen bara för att plåga mig.
Gång på gång hejdar jag impulsen att vråla ”Håll tyyyyyyyyst eller gå uuuuuut!!!” för det får man inte skrika till okända barn, för då kan man skrämma barnen och förarga föräldrarna. Och det vill man ju inte…för allt i världen.

Nä, jag hatar inte småbarn…men utan tvekan tycker jag bättre om dem när de växt till sig en aning.
Jag har alltid älskat mina barn, och kommer alltid att göra det.
Jag har inga problem med att erkänna att jag mer utbyte av dem nu än när de var 1 år gamla. Jag tycker att de är så mycket roligare nu än när de var hjälplösa, ologiskt krävande små snormaskiner…även om de var oerhört söta snormaskiner.
Jag vet att föräldrar måste ta med sig sina barn till affären emellanåt, och jag vet att små barn oftast tycker att det är pisstråkigt att gå i affärer. Anledningen till mina frustrationer är inte att jag inte förstår dem, anledningen ligger hos mig och min ljudkänslighet.

Mental note; Kom ihåg att alltid ha med öronproppar till affären!

Men nu till det viktiga; Dagens outfit!

 

Som en försmak av sommaren bjuder vi här på studentfesternas hetaste outfit; "Afrikatältet". Denna outfit är en perfekt mix av exotiska afrikanska mönster och studentfesternas obligatoriska försommarblonda vita färg. Klänningen har också en design anpassad för alla studentfesternas buffébord och tillåter magen att expandera utan att avslöja för mycket.

 

Nu ska jag fila på det sista inför kvällens föreläsning. Vi hörs senare, hörrni!

Skäms, Helsingborg, skäms!

Solskenet har en ledsagare, vilket har varit oerhört värdefullt för honom.
Tillsammans med sin ledsagare kan Solskenet hitta på saker utan sin mamma, och han kan komma hem och berätta om saker och ting han upplevt. För en 13-åring borde det vara självklart att inte vara tvungen att ha morsan i släptåg hela tiden.

Skäms på er!

Vård- och omsorgsnämnden i Helsingborg nådde nyligen nya höjder i snillehimlen…de har nämnligen nyligen beslutat att sluta bekosta ledsagarnas utgifter. Låt mig förklara…

Om en person går på bio tillsammans med sin ledsagare så bekostar givetvis personen själv sin biobiljett, men ledsagarens biobiljett brukar bekostas av kommunen. Det är ju så att en ledsagare inte ska behöva ha några utgifter i och med uppdraget, samt att den person som är beviljad ledsagare i de allra flesta fall inte har ekonomiska möjligheter att betala för både sig själv och ytterligare en person. Kommunerna brukar här, i egenskap av att vara ledsagarnas arbetsgivare, täcka omkostnaderna. Men detta tänker nu Helsingborg ändra på…och de grundar detta på en dom i HFD (Högsta förvaltningsdomstolen)  

HFD menar att insatsen är avsedd att ge funktionshindrade som inte uppfyller förutsättningarna för personlig assistans ökade möjligheter att genomföra enklare aktiviteter och bryta social isolering. MEN…de finner också att det saknas laglig möjlighet att förplikta kommuner att ersätta omkostnader för ledsagare enligt LSS, och här såg Helsingborgs stad sin chans att spara pengar…

På Helsingborgs stads hemsida läser jag följande;
”Ledsagning innebär att du som har en funktionsnedsättning får med dig en person på fritidsaktiviteter utanför hemmet som kan stödja och hjälpa till med praktiska saker. Till exempel att följa med på promenad, biobesök, gå på stan och liknande.”

Ni observerade det där med biobesök hoppas jag!

Jag undrar;
1)
Hur ska en människa som är i behov av ledsagare ha ekonomiska möjligheter att bekosta en ledsagares biobiljetter? Detta handlar ju inte direkt om den kategori människor som har de högsta månatliga inkomsterna direkt.
2) Ska människor med funktionsnedsättningar inte ges möjlighet att ha en aktiv fritid? Är det lönt att skriva tjusiga formleringar om att människor med funktionsnedsättningar skall ges möjlighet att leva ”aktiva och självständiga liv” om man sedan beslutar sig för att formulera om förutsättningarna så att orden blir ekande tomma?
3) Ska unga människor förväntas tycka att det är extremgivande att ha en ledsagare för att få komma ut och promenera? (För ja, promenader är ju gratis)

Måste lägga in den här bilden, så att jag blir på lite bättre humör! Solskenet och glass är en härlig kombo! 🙂

 

Låt mig förklara en sak, Helsingborg (och alla andra kommuner som beslutar sig för att spara pengar på de människor som inte nämnvärt kan påverka sin situation)….
….bara för att HFD slagit fast att det saknas laglig möjlighet att förplikta kommuner att ersätta omkostnader för ledsagare betyder inte det att kommunerna inte kan göra det ändå. Bara för att kommunerna inte bryter mot lagen genom att förvägra människor möjligheten att utöva sina fritidsaktiviteter så betyder det inte att det inte skulle vara fel. För det är det..helt uppåt väggarna fel….

…fast det är klart…med tanke på att Helsingborg betalar 60000 kr/månad till enbart kommunstyrelsens ordförande så känns det ju skäligt och rätt prioriterat att spara in på något så trivialt och oviktigt som ledsagning till funktionshindrade..right!?!

Nä, en skottkärra med skräp ert håll, Helsingborg. Skäms på er! Skäms, skäms, skäms!

Och till andra kommuner som också har beslutat, eller funderar på att besluta, på liknande vis som Helsingborg vill jag säga följande;
”Allvarligt..använd hjärnan! Det här är så futtigt och lågt att man inte tror att det är sant. Snäpp ur det!”

Men nu ska jag sova…Dagens outfit får vänta tills imorgon, jag är snäppet för upprörd för det ikväll känner jag!

Natti natti, hörrni 

Strejk!

Nä, vet ni vad…jag tycker att vi borde vara lediga lite mer.
Titta ut vettja, solen skiner!
Tycker det känns helkorkat att ungarna blir inlåsta i skolorna, och de vuxna på diverse arbeten, när solen nu äntligen visar sig för oss. Hela vintern har vi lidit och stretat på..kan vi inte få njuta lite nu?!

Jag vet att man, när man är vuxen, ska bita ihop och låtsas som om man fullkomligt älskar samhällets alla sociala instution men det struntar jag faktiskt fullkomligt i…för jag tycker det är prutt lite varstans.  
Givetvis skickade jag ungarna till skolan imorse, vi har ju skolplikt för bövelen…och givetvis ska jag åka till mitt planerade möte i eftermiddag, man måste ju göra rätt för sig för sjutton…men det innebär inte att jag inte hellre hade tagit sovmorgon och slappat i trädgården hela dagen. För jag gillar att vara ledig förstår ni…och jag gillar när mina ungar är ledig.
Jag avskyr morgonstress, gympapåsar, läxläsning, föräldramöten, obligatoriska bullförsäljningar, bilköer, 23 för många måsten och snabbluncher.

Men nu ska jag strax hoppa i bilen och brumma iväg…att sitta här och lata sig går inte för sig.
Lata oss får vi göra på semestern.
Men tänk om det spöregnar hela juni-juli då..hur gör vi då?
Tja, vi kan ju ojja oss och sedan snällt bita ihop och streta igenom en ny vinter utan att han fått fylla på solbatterierna.

Nä, jag röstar för att vi inför ett nytt regelsystem i Sverige;
Alla soliga dagar blir automatiskt, och obligatoriskt, helgdagar. Jobba kan vi göra när det spöregnar!

Tjillevippen, hörrni!

Konst(igt) tidsbegrepp

Idag har solen strålat i värsta högsommarandan. Kamikaze fortsatte vår kamp mot ogräset, bonusdottern mixade pluggande med soldyrkan, ögonstenarna spelade på varsin dator (!) dock med några svalkande glassavbrott….
…och själv fastnade jag på verandan.

Tankar i kaos

Tro mig när jag säger att jag hade alla intentioner att joina Kamikaze ute i trädgården men medan vi drack morgonkaffe på verandan föll min blick på min halvfärdiga tavla…och sedan var det kört.
Jag slet mig några få gånger för att ogräsrensa bort det värsta dåliga samvetet, och för att fylla på kaffereserverna, men relativt snart satt jag där på verandan igen…

…och ändå är tavlan inte klar ännu.
Hur jag ska bära mig åt för att inte fastna framför den imorgon också återstår att se. Ska försöka komma ihåg att inte titta på den alls, för börjar jag titta kommer jag att vilja måla..och börjar jag måla så fastnar jag. Det här med tidsbegrepp hann inte riktigt bli färdigt hos fru Kaos, men tja..jag tycker jag duger ändå. 

Mitt underutvecklade tidsbegrepp har också gnuggat av sig på mina söner, de är båda tidskatastrofer. Solskenet har ett utomordentligt (ville ärligt talat skriva ”utomodentligt” där för en sekund…) dåligt tidsbegrepp, vilket är vanligt bland människor som lever med Aspergers syndrom. Storebror har det också men huruvida det beror på några diagnoser eller det faktum att han är tonåring är något jag låter vara osagt ännu ett tag.

Nu har Kamikaze vänt sig om och suckat tre gånger här bredvid. 
Jag kan inte vara säker men jag anar mig till att detta suck-och-vänd betyder ”Kan du sluta knappa på den där manicken snart så att jag får sova!!” . Tror det är lika bra att jag lyder hans fiktiva order, för imorgon är det helt vanlig vardag och då duger det inte att ligga och sussa till klockan tio.

Sov sött, hörrni!

Jämna plågor..

En elak illbatting nyper mig i axeln!
Eller finns det måhända en simplare förklaring? Kan det hända att det är muskeln som strejkar?
Eftersom jag inte sett någon liten illvilig varelse på vare sig höger eller vänster axel drar jag slutsatsen att en helg full av rabattrensande, tvätthängande, tavelmålande och spettkaksbakande fått mina vinterstela otränade axlar att protestera. Min plan att chocka igång sommarkroppen tycks ha gått i baklås. En otränad kropp, är en otränad kropp…oavsett vad.

(Appropå ingenting…jag fullkomligen avgudar vinjetten till Morden i Midsomer. Jag sörjer det faktum att det inte blir fler avsnitt, men å andra sidan är det en värdslig sak så jag lär överleva. Nå, det hela var en parantes..låt oss återgå till mina krämpor och andra företeelser.)

Jag har fortfarande inte löst det här problemet med bilder på bloggen, men gissar mig till att medarbetarna på Skånskan.se listar ut en lösning så snart påsken är över. Tills dess får ni dessvärre hålla till godo med enkom mina skriftliga avtryck. Men se det från den ljusa sidan vettja (eller ja, ”vet jag” givetvis), för när bilderiet väl kommer igång igen kommer en hel radda opublicerade Dagens outfit…så att ni slipper vandra förvirrade och ensamma i modevärlden menar jag. 

Nä, nu ska jag smörja in mig med Heat lotion från mamsen i Hudiksvall. Mamsens Heat Lotion luktar Jenka…i kubik.
Personligen älskar jag Jenka (tuggummit ni vet) men somliga tycker att lukten blir lite väl intensiv. Jag är osäker på om det finns några medicinska belägg för att den här krämen egentligen fungerar men det känns som det fungerar..och det är väl vacker så.  

Minns första gången jag knöt bekantskap med mamsens Heat Lotion;
Jag var på besök hos mamma och pappa i Hudiksvall och eftersom det var sommar och kjolväder så hade jag gått lös med rakhyveln. När jag nyduschad och nyrakad letade efter hudkräm att smörja benen med fick jag tag i ovan nämnda lotion..och smorde in smalbenen med en rejäl klick. Vet ni vad…Heat Lotion svider som eld på nyrakade smalben. En allt igenom oangenäm upplevelse kan jag lova.

Men nä (en gång till) nu SKA jag gå och smörja in mig så att den värsta lukten hinner lägga sig innan det är sängdags…för annars kommer Kamikaze garanterat att få huvudvärk…och det vill vi ju inte…blir så gnälligt då. 

Over and out, hörrni!

Glass, ogräs och märkliga maträtter…

Klockan är 01:33, och här ligger jag pigg som en skrattmås i gryningen. Oerhört enerverande.
Kroppen är helt slut; knäna värker, ryggen hotar med att låsa sig, nacken hindrar blodtillförseln till fingrarna och ischiasen har trollat bort min högra skinka…men huvudet, det är minsann piggt som attan. Huvudet bryr sig inte ett dugg om att kroppen vill sova.
Snacka om att jag är en osynkad figur..

Rensa mera...

Jag har lite magknip också, för jag har ätit en massa himmelsk god glass trots att jag är laktosintolerant. Inte för att jag har dålig karaktär eller så. Euhm…
Solsolskenet provsmakade också glassen idag, och han gillar skarpt det faktum att vi har glass i strut i huset bredvid. Detsamma gäller Storebror, han har redan hittat sina smakfavoriter.  Det kommer att bli en riktig glassig sommar i år…

Hur som helst…glass svalkar himla bra när man rensar ogräs, och ogräs, det har jag gott om.
Jag utkämpar för närvarande ett krig i rosenrabatterna…det är jag mot kirskålen. Misstänker att jag kommer att förlora i förlängningen, i vanlig ordning, för när rosenbuskarna växt till sig är det på tok för smärtsamt att rensa kirskål. Det är lömska jäklar, de där kirskålarna..de gömmer sig i rosenbuskarna.

Förutom glassätning och ogräsbekämpning så har jag lagat en av de konstigaste maträtterna någonsin idag.
Jag hittade ett recept på Ölkyckling, och det såg så märkligt ut att jag givetvis var tvungen att prova, och vet ni vad..slutresultatet blev riktigt gott.
Håll till godo:

Helknäppt men jättegott...

Ölkyckling

1 kyckling
4 st röd lök
4 st morötter
1/2 hönsbuljongtärning
2 msk svartvinbärsgelé
2 1/2 dl vispgrädde
2 msk soja
2 tsk maizena
salt och peppar
2 dl vatten
1 st 33 cl öl

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader
Tvätta av ölburken och töm ut 1 dl öl som du spar till såsen.
Knid in kycklingen med salt och peppar, och trä sedan på den på ölburken.
Skala morötter och lök. Dela löken i halvor, och morötterna i lagom stora bitar.
Ställ ölburken med kycklingen på i en ungsfast form, och lägg i lök och morötter. Töm över 2 dl vatten. Sätt in längst nere i ugnen.
Ös kycklingen med spadet några gånger. Låt kycklingen grilla i ugnen i 50 minuter.
Tag sedan ut kycklingen, och lägg den på ett uppläggningsfat. Lägg grönsakerna bredvid.
Sila grönsaksspadet samt den öl som finns i ölburken och töm vätskan i en kastrull. Töm i resterande öl och blanda sedan i grädde, soja, svartvinbärsgelé och hönsbuljongtärning. Smaka av med salt och peppar. Låt såsen puttra i ca 15 min, red den sedan med maizena.
Servera potatismos till!

Har målat lite idag också, för jag bara måste ju trycka in alla aktiviteter på samma dag. Varför vänta med något man kan klämma in istället för att sova liksom. Suck…

Norrland..

Näpp, nu är klockan 02:02, och jag tror nästan att jag kommer att kunna somna…men först givetvis;
Dagens outfit

 

Dagens enkla outfit innefattar ett enkelt vitt linne som effektivt matchar den vintertransparenta huden. Shortsen är chict gröna, i två olika nyanser, för att smälta in i vårens vackra grönska. Shortsen har ett "skejt-tryck" på ena benet..allt för att ge sken av att de är ärvda av äldste sonen i sann miljömedveten anda...

 

Vi hörs imorgon, hörrni!

Gräslig ergonomi, poliser i plural och riktigt kaffe..

Igår sov jag, och det ordagrant.
Jag sov…med några få korta vakenepisoder.

Jag var exempelvis vaken när gården invaderades av poliser, och jag var vaken när jag premiäråt glass i trädgårdscaféet. Jag var också vaken när jag hämtade pizza och när jag hämtade Kamikaze i Stehag när han kom hem från ett fotbollsbesök i Malmö…men förutom dessa korta episoder så sov jag, tills imorse vid 9-tiden när Kamikaze väckte mig. Och vet ni vad, jag skulle kunna somna igen. Det tar på krafterna att vara ute på vägarna. Eller järnvägarna närmare bestämt…på rälsen.

Jag avskyr tåg, och hur mycket jag än försöker ändra åsikt så lyckas jag inte övertala mig själv.
Jag avskyr bussar också, och tunnelbanor. Jag avskyr egentligen alla former av kollektivtrafik, och det är inte helt enkelt att erkänna för en kvinna som tycker att gröna alternativ is da shit. Men jag måste vara ärlig, framförallt mot mig själv…

…kollektivt åkande är inget för mig.

Jag fick ryggskott av att sitta stilla i de allt annat än ergonomiskt riktiga stolarna, och som om inte ryggskottet räckte så domnade dessutom arseletet (rumpan, för den som inte talar inörska) bort så till den milda grad att benen inte ville lyda när jag väl klev upp. Hur kan det komma sig att alla tillverkare av kollektivtrafikstolar tror att människor är mer konvexa än konkava?!
Troligtvis hade jag kunnat bortse från de mer fysiska aspekterna av kollektivåkandet om det inte vore så att de psykiska aspekterna fullkomligt skrek mig i ansiktet…för det här med trängsel är inte min grej.

Tängseln började på perrongen, där alla uppenbarligen var tvugna att kliva in genom tågdörren samtidigt. Lägger man till att alla också hade en bunt mastodontväskor i släptåg så blir det ännu roligare. 
Väl inne i tåget blev det korvstoppning i gångarna eftersom den som var längst fram kände sig tvungen att lägga upp sina väskor på hyllan INNAN han/hon flyttade in sig på sin plats. Att det skulle gå att vika in på sin plats, och låta bakomvarande gå förbi till sina platser INNAN man lägger upp väskan på hyllan verkade vara en absurd tanke i denna värld av total egoism.

Nåväl..när alla påstigningens våndor slutligen var över kunde jag konstatera att jag givetvis placerats att åka baklänges hela vägen (baklänges = spysjuka). (Har man riktig tur har tåget dessutom fel på stabiliseringsmojjängerna, vilket händer lite nu och då, och då skakar det lite extra)
Efter en stunds resande ville Solskenet handla i restaurangvagnen.
Handlande på tåg sker oftast med livet som insats, eller i mitt fall…med mina medresenärers liv som insats, för min motorik i kombination med hett kaffe och skumpande tåg är ingen bra deal. När balansakten slutligen var över och vi lyckats återvända till våra platser så kunde jag bara konstatera att kaffet smakade vatten, vatten, bara vanligt vatten…MUMS…

Tågen är också oftast försenade, och exakt varför det är så övergår mitt förstånd. Man tycker ju att de av en händelse någon gång skulle lyckas hålla tidtabellen…om inte annat av en slump, men näpp…tågtrafiken är uppenbarligen slumpfri. De är åtminstone konsekventa; kommer alltid för sent…
Förklaringarna till förseningarna är varierande;
signalfel
spårfel
elfel
snöhinder
sabotage
bullshit…..(eller nä, den hittade jag visst på)

I alla fall….när vi bytte tåg på Stockholms central upptäckte vi också, kl 03:45 på natten, att centralstationen inte öppnade förrän kl 05:00…och vårt tåg skulle avgå kl 05:10 från en okänd perrong liggande på ett ställe vi inte hittade till.
Med Solskenets nervösa frågor (”Var går tåget ifrån? Hur ska vi hitta? Tänk om vi missar tåget? Tänk om vi inte hittar? Var ska vi vänta?”) ekande i skallen antog min stressnivå oanade höjder allt medan jag högljutt muttrade ”Jag HATAR tåg, jag ska ALDRIG mer åka tåg. Vilka puckon låter resenärer stå på en jaddrans perrong i över 1 h mitt i natten!!!!????!?!?!”

Faktum är att det första jag sa till Kamikaze när han hämtade oss i Hässleholm var; ”Jag HATAR tåg. Jag ska ALDRIG mer åka tåg. Jag ska ALLTID åka bil hädanefter!!”
När vi gått ett tag utbrast Kamikaze aningen ironiskt ”Heeej Lisa, kul att se dig också!”

Näpp, kollektivt resande är inte för mig. Det finns säkert många människor som anser att kollektivtrafiken fungerar fantastiskt men för en kvinna som jag är det ett satans påfund. För min egen, och oskyldiga medresenärers, sinnesfrid är det bättre att jag åker bil. Jag avskyr att trängas, och jag avskyr att maktlös sitta och vänta. Jag avskyr när många människor pratar samtidigt och jag älskar inte direkt när för mig okända människor vill inleda diskussioner om vädret med mig.
I bilen händer inte detta. I bilen är det jag som bestämmer..och är det bilköer kan jag antingen välja att ta en annan väg eller att stanna och ta en fika. Det kan förvisso bli trångt även i bilen, framförallt om vi packar in hela familjen, men då trängs jag med människor jag älskar..och det är lite skillnad.

Jag skäms lite över detta miljögräsliga inlägg men mår lite bättre av att säga att jag hädanefter kommer att dricka kaffe som är både ekologiskt, fairtrade och direct trade. Vi hade nämnligen besök av Sveriges bästa barista, Emil Eriksson, för en stund sedan och jag kan ärligt säga att det kaffe han bjöd på utan tvekan var det godaste kaffe jag någonsin smakat. Hädanefter blir det ekologiskt kaffe här hemma, utan tvekan.

Dagens outfit skulle bli en kombo. Jag tänkte visa mina kläder samtidigt som jag hytte med näven mot SJ. Två flugor på smällen, ni vet…men så blev det inte för jag fick meddelande om att jag överstigit min bildranson. Måste prata med Skånskan om detta, för så kan vi ju inte ha det. Vi vill ha bilder, eller hur?!

Men nu ska jag klippa rosor, hörrni, och det kvickt..för ikväll ska jag faktiskt på fest!

Sola lugnt, hörrni!

PS. Poliserna..de 17 poliserna skulle inte göra razzia, de skulle bara fika i trädgårsdcafeét här nästgårds. Hade ju tänkt lägga ut en bild men ja..den gubben gick inte.

Lisa Aronsson-Höglund
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Namn: Lisa Aronsson-Höglund
Ålder: 42 år
Bor i: Hässleholm
Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.
När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar" så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar....
×