Coolest cat in town..

His name is Urban..
..I say his name is Mr Cool..

Vore Urban en människa, skulle han heta Gunvald Larsson..Guuunvald. Han skulle väsa fram samma coola repliker som Gunvald;

– Har du husrannsakan? (sagt av darrande bov)
– Jag har kort stubin!  (sagt av Gunvald)

Solskenet, min yngste son, är också ytterst cool. Solskenet har bl a Aspergers syndrom, och är en mästare på att lära in saker. Hans automatik hackar lite så han måste lära in många saker som andra liksom kan per automatik. Vi tränar på allt, pratar om allt.
För att detta inlägg inte skall bli för lång hänvisar jag till följande blogginlägg; http://tankarikaos.blogspot.com/2010/09/transexuella-ar-knappa.html

Solskenet är oerhört logisk. Han krånglar inte till saker med knepiga värderingar eller inskränkthet.
Han analyserar och konstaterar.
Kring köksbordet idag kom bisexualitet på tal. Solskenet har, som framgår av ovanstående blogginlägg, fått kläm på vad det innebär att vara transexuell eller transvestit. Sedan innan vet han vad det innebär om någon säger sig vara homosexuell.
Ordet bisexuell var dock nytt.
Solskenet funderade, och sa; ”Jaha, det är när exempelvis en pojke blir kär i en annan pojke.”
”Nja”,
svarade jag, ”om man är bisexuell kan man bli kär i både pojkar och flickor.”
Solskenet såg på mig med stora ögon, knackade sig själv i huvudet och sa högt; ”Nä, nu börjar det bli fullt i den här kokosnöten.”

Han är för härlig. Det var förvisso ett skämt men det fanns utan tvekan en sanning i uttalandet. Solskenet lägger så oerhört mycket energi på att lära in de saker de flesta andra tar för givet. Jag tror på intet sätt att han kommer att nå en gräns när han inte längre kan lära in mer, men jag kan förstå att det ibland känns som om huvudet blir fullt.

Jag älskar uttrycket för övrigt;
Nähä, nu börjar det bli fullt i den här kokosnöten.

Solskenet är också en Cool Cat. En riktigt, riktigt cool kille!

Nu blir det en mumsmums minsann.
Over and out…

Min mor är en trollpacka..

Satt och fakturerade för ett tag sedan. Uppenbarligen stod kamikazepiloten och smygkikade på mig, för när han kom in i rummet rynkade han på näsan och viftade med fingrarna, allt medan han skrattade gott. Antar jag ticsade loss när jag satt där på kontoret. Men ja, det bjuder jag på.

Min lilla mamma har anlänt också.
Igår spenderade hon minst 30  minuter i köket helt ensam. Det enda som hördes var klirrande ljud, rinnande vatten, skåpluckor som slog igen och påsar som prasslade. Exakt vad hon gjorde vet jag inte men attans så skinande fint mitt kök var när hon lämnat det.
Misstänker att hon är en trollpacka, min mamma. Magi, så måste det vara…

…det skulle ju också förklara vissa av min beteenden..mohahaha.

Nu ska jag ta med mig lilla mamma och åka till Trästället i Tyringe. Hon ska handla julklapp (jo, du läste rätt..julklapp) inför syjuntans julträff. Det är faktiskt inte så långt kvar till jul. Det är faktiskt november imorgon. Tänk om jag också skulle försöka handla julklappar i tid i år, istället för att i panik rusa rundor 23/12.

Vi hörs..

Jo, jag klarar av att bo själv..

Fick följande mejl från min kloke far för en stund sedan;

”4:e DVD-n i Indiana Jones-trilogin har utkommit. Det är alltså fyra DVD i ett box set nu.”

Tack pappa, nu kan jag sluta fundera över det! 😉

Jag är nu hemkommen från min lilla rendevouz med mina medbloggare i Skånskans tält på torget i Eslöv. Det var kallt, men mycket trevligt. Uppmärksammade att jag är senior-inslaget bland bloggarna. Två är 17 år, en är 19 och en 21. Själv är jag 36. Men vad gör väl det, ålder är bara en siffra har jag lärt mig. De andra är riktigt trevliga, härliga individer märkte jag. Känns kul att tillhöra samma gäng. En ynnest sannerligen.

Jag fick, för ett tag sedan, en förfrågan från en student om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp på en intervju inför ett skolarbete. Studenten i frågade läste omsorg, och givetvis svarade jag ja. När jag slutligen fick frågorna blev jag ärligt talat helt flabbergasted. Att det finns mycket okunskap kring olika funktionsnedsättningar visste jag redan, men jag hade faktiskt inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig vidden av den. Ett uttdrag av frågorna följer nedan;
När fick du din sjukdom?
Har din sjukdom hindrat dig till att utbilda dig och jobba med det du velat osv vad jobbar du med?
Klarar du av att bo själv eller har du någon assistent?

Frågorna gäller Tourettes syndrom.
Jag är van frågor kring om jag måste skrika könsord och göra obcena gester. Men aldrig någonsin har jag mött någon som tror att jag inte klarar av att bo själv. Allra mest chockad tror jag att jag blev av det faktum att den som frågade faktiskt studerar omsorg, och följaktligen också olika funktionsnedsättningar.
Tourettes syndrom är ingen ”sjukdom”. Tourettes syndrom är en funktionsnedsättning. Man blir inte sjuk i Tourettes syndrom, man lever med det på olika vis under hela sitt liv.
Jag är utbildad socionom, gift och har barn. Att människor skulle tro att jag inte skulle klara av att bo själv fanns inte i min tankevärld innan jag fick dessa frågor. Och med ens känner jag ännu starkare hur viktigt det är att berätta, för alla jag känner och även dem jag inte känner. Att informera och förklara, och sprida kunskap.

Varför skriver jag då om detta? Är det för att påvisa att det finns idioter? Eller för att idiotförklara studenten i fråga?
Nä, faktiskt raka motsatsen.
Jag vill ge studenten en eloge, och jag vill tacka.
För det studenten har gjort är att, istället för att felaktigt gå runt och anta, söka relevant kunskap. Den här studenten kommer att få svar på sina funderingar, och kommer därefter att veta att människor som har Tourettes syndrom också klarar sig själv. Den här studenten har slagit hål på sina förutfattade meningar, och kommer dessutom att dela med sig av sina nya kunskaper till sina kurskamrater. Studenten har hjälpt till, på ett ypperligt sätt.
Jag skäms inte över mina tics, även om de kan vara besvärliga ibland..men det kommer vi till längre fram. För att avdramatisera det hela en aning bjuder jag på ett axplock här nedan…

Nu ska jag göra en sista ansträgning med tvätthögen här hemma, men innan dess vill jag lämna er med följande;

Våga fråga istället för att göra felaktiga antaganden till dina sanningar!

Fridens liljor hörrni. Ha nu en riktigt härlig lördagkväll!

Måste jag kolla hörseln måntro?

Vad sa de egentligen på TV här nyss?

”…i den fjärde och sista delen av Indiana Jones-trilogin”?!!?

Den fjärde i trilogin?

What?
Jag är förvisso bra på att uppmärksamma detaljer men hallå..

Kanske jag hörde fel. Måste kanske kolla hörseln, för jag kan väl aldrig tänka mig att en av våra betalkanaler inte vet att en trilogi innehåller tre…3..

”Ja löver, ja löver”

Jag har fortfarande inte ålat mig ur flanellpyjamasen. Gudomlig känsla! 

 ”Sunk-fia” brukar maken kalla mig, han tycker jag borde duscha oftare.
Och let´s face it, han har rätt. Jag är utan tvekan en sunk-fia emellanåt. Inte alltid dock, jag lovar!  Känner inte för att visa upp min sunkiga sida riktigt än dock. Vore oerhört otaktiskt att skrämma iväg den som nyss kikat in. Bättre då att ni lär känna mig först, så att ni kan ha överseende. Näpp, slänger in två andra bilder istället vilka visar min favorit-tröja. Egendesignad minsann.

Det är dags att städa nu. Jag kan ju inte skylla på att röran beror på ett inbrott hur länge som helst. För den oinsatte hänvisar jag till följande blogginlägg; http://tankarikaos.blogspot.com/2010/10/vi-har-haft-inbrott.html
Lovar att lära mig hur man gör hyperlänkar på WordPress. Lovar. Men tills dess får ni stå ut.

När jag har städat ska jag duscha. Det lovar jag också. Men allra först ska jag ta mig en kopp Gevalia och släppa ut vovvarna i trädgården. Och nej, jag ska INTE glömma bort det varma vattnet denna gång. Det lovar jag också.

Tänkte också förklara att den jag emellanåt kommer att benämna som kamikazepiloten är den äkte maken…han anser sig vara en sådan nämligen..han är ju gift med mig. Han är en modig man han minsann. Och så rimmar vi lite.
Vi gör allt lite grann, på en och samma gång. Lite kaos då kanske. Några tankar i kaos.

Skulle vilja lämna er med frågan på min rygg; Vad är normalt med dig då?
Vore himla kul att läsa några kommentarer..

I´ll be back. Det är ett löfte. Jag lovar.

Eller som man säger på hälsingemål; ”Ja löver”

Just nu skriver jag…

Just nu är en fantastisk företeelse. Just nu.
Just nu lämnar vi det som varit.
Just nu fortsätter vi mot framtiden. 
Just nu är livet.                                                                                                                                                            

Just nu är en av mina stora styrkor. Jag lever ofta just nu, i stunden.

Mitt namn är Lisa. Jag är 36 år gammal, gift, mor till två underbara ungar (eller ja, ungar och ungar..den ene är 1,96 cm lång) och matte till två vovvar. Jag har diagnoserna ADHD med autistiska drag och Tourettes syndrom. Min yngste son, som för övrigt fortfarande är kortare än jag, har diagnoserna ADHD, Tourettes syndrom och Aspergers syndrom.

Jag brukar säga att ADHD och Tourettes syndrom är diagnoserna…resten är jag. Följaktligen kommer denna blogg inte uteslutande att handla om neuropsykiatriska diagnoser.
Förmodligen kommer jag att pladdra på om fisande hundar emellanåt eller trädgårdsarbete (jag älskar min trädgård!). Troligtvis kommer jag också någon gång att vräka ur mig frustrationer över mina medtrafikanter eller det faktum att alla våra vitvaror beslutat sig för att lägga av samtidigt. En dag kanske jag refererar till en forskningsartikel jag läst, och den andra kanske jag skriver en dikt. Jag kommer att skriva om precis det som faller mig in i skrivande stund. Jag lever just nu. 
                                                                                                                                                                                                                            
För övrigt har jag haft en härlig morgon. Lugn och skön.
Iklädd min sprillans nya flanellpyamas masade jag mig ut i köket för en stund sedan för att fixa i ordning en kopp Gevalia snabbkaffe till mig själv.
Jag dricker Gevalia, jag är född och uppväxt i Gävleborgs län. Gevalia är min egen lilla bit av Norrland nere i Skåne. Det är inte så att jag inte dricker Zoegas, jag kan till och med tycka att Zoegas är riktigt gott. Eftersom jag också arbetat i Helsingborg under många år kan jag också intyga att Zoegas doftar fantastiskt!! Gevalia är mer en principsak på något vis. Principer är bra att ha, oftast..men inte alltid.  Ja, nu kom jag ur spår en aning här, men det får ni vänja er vid. That´s me.

Åter till ursprunget…
Jag skulle alltså fixa en kopp snabbkaffe. Jag tömde vatten i vattenkokaren och tryckte igång den. Sedan plockade jag fram min enormt tjusiga oranga kopp med texten ”superkoppen” på, tömde 1 1/2 sked Gevalia i den samt 1 1/2 sockerbit för att få den perfekta sliskiga smaken. Mjölken var pricken över i:et och när allt var klart tog jag muggen med mig till TV-soffan, kurade ihop mig i ett hörn drog min ljuvligt mjuka fleecepläd över mig och tog en stor klunk av kaffet..

…det var kallt.
Jag glömde visst att tömma i det varma vattnet från vattenkokaren. Jag hade fyllt koppen med mjölk istället. Lisa i ett nötskal.
Idag är en ovanlig dag förstår ni. Idag är första dagen på 3 1/2 år som jag inte tänker på mitt arbete. Jag arbetade min sista dag igår. Avslutet var självvalt, jag är mycket nöjd över mitt beslut, men det innebär ändå en dramatisk förändring i de dagliga rutinerna. Förädringar i de dagliga rutinerna är inte min starkaste sida. Det är inte så att jag blir orolig eller så, men jag tenderar att bli lite vimsig. Att glömma varmvattnet i kaffet är ett ypperligt exempel på vilka uttryck min vimsighet kan ta sig.

Innan jag låter er läsa vidare vill jag be er om hjälp. Jag lider nämnligen också av allvarlig ordinkontinens. Jag har en förmåga att skriva allt jag kommer på, mitt filter har lite för stora hål emellanåt.
Låt oss ponera att du sitter och läser vad jag skrivit, och efter en stund börjar sucka och undra om det aldrig ska ta slut…det är då du ska skicka ett ytterst rakt meddelande till mig; ”Herre Gud människa, skriv kortare inlägg!”

Nu ska jag masa mig ut i köket igen. Och den här gången SKA jag komma ihåg att tömma i det varma vattnet också. Kaffe smakar onekligen bättre varmt.

Fridens liljor hörrni!

Lisa Aronsson-Höglund

”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”

Namn: Lisa Aronsson-Höglund

Ålder: 42 år

Bor i: Hässleholm

Mer: Har flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, bland annat tourettes syndrom. Sover oftast fyra timmar per dygn. Kopplar av genom att umgås med familjen, blogga, skriva dikter eller påta i trädgården.

När en fd chef sa till mig ”Berätta inte att du har adhd så blir du tagen på allvar” så bestämde jag mig för att börja berätta på allvar….


×