En glad vinnare med ett bristfälligt röstsystemet

Förra året började det göra sig gällande. Det var flera som reagerade på det lilla gappet mellan den som fick flest röster av tittarna och den som fick minst. I år blev det ännu mindre. Det skilde 27 poäng. 27?! Detta betyder att juryn får ännu mer makt. En artist som är tittarnas favorit kan totalt sänkas av juryn och sen inte ha någon chans. Är det det samhället vi vill leva i?! Är det detta samhället vi vill ha? Demokrati inte elitism.

Robin Bengtsson är en hyfsat värdig vinnare. Han är duktig, professionell och låten är gedigen. Men att han var tittarnas tredje favorit tar mig till Sloveniens Melodifestival där juryn oftast sänker tittarnas favorit på så sätt att det blir pinsamt. Är det en sån era vi går in i i Melodifestivalen? Ska tittarna inte ha någon makt?

Och då sitter jag här i pressrummet och tänker:
– Är Melodifestivalens storhetstid över?
För om tittarnas favorit gång på gång förlorar, hur ska man kunna behålla ett intresse? Inte nog med det så har manuset sugit och inte ens Zara Larsson kunde höja showen över medel. Dåligt manus, bristfälliga programledare och ett jurystyrt resultat.

Dock så är detta första gången sedan 1982 tre män på rad har vunnit tävlingen. Nu är det Robin, Frans och Måns. Då var det Björn Skifs, Tomas Ledin och Ted Gärdestad (samt Björn skifs ännu ett år innan Ted). Synd dock för Nano som var tittarnas favorit och inte ens fick sin spotlight då man valde att göra någon slags effektsökande andra chansen-duell. Fy. Det finns dock en positiv sak i det hela och det är att Robin Bengtsson enligt utsago lovat att besöka människorättsaktivister i Ukraina. Det är inte någonting vi får underskatta. En annan sak är väl att Robins låt är ett uptemponummer vilket finns en brist på i år i Eurovision där många länder skickat ballader.

Nu säger jag hejdå för det här årets Melodifestivalen och välkomnar Eurovision.

 

×