Eurovision 2016 och asyllagen som går igenom idag

Det har gått lite över en månad sedan Eurovision hölls i Stockholm. Ett evenemang där Sverige visade upp för världen hur progressiva vi är med HBTQ-rättigheter och till första semifinalen hette mellanakten ”The Grey People” och handlade om de som flyr från sina hemländer på grund av krig och förföljelser. Sverige har länge setts som ett öppet, solidariskt och frihetsfrämjande land, om det är sant eller inte kan man ju diskutera. Efter att det skramlats i bössorna på galor där Sveriges kändiselit uppträdde och våra politiker pratade om öppna hjärtan så har läget förändrats. Status quo har vänts mot flyktingarna. De som flyr lämnas på gummibåtar eller i sina hemländer för att dö på grund av att det skulle vara en ”ekonomisk kollaps” om de kom till Sverige. Vid Öresundsbron görs ID-kontroller konstant, både på Kastrup och när man kommer till Hyllie. Att komma till Sverige för flyktingar har därmed blivit svårare och idag ska riksdagen rösta igenom en ny lag som gör det svårare för familjeåterförening för flyktingar. Det är en tillfällig begränsning av asylrätten som ska genomföras och det är enbart Centerpartiet och Vänsterpartiet som gått emot den nya lagen. Begränsningen för familjeåterförening menar många även strider mot barnkonventionen. För att läsa mer om vad lagen har för konsekvenser, läs här.

Det är inte min sak här att ta något politiskt ställningstagande, detta är trots allt en schlagerblogg. Men Eurovision är politik och därför måste Sverige Eurovisionvärdskap diskuteras. Mellanakten The Grey People fick många hyllningar. Showproducenten menade att numrets budskap var att ”Vi vill få folk att stanna upp och tänka till, samtidigt som vi ingjuter värme och hopp om större medmänsklighet”. Samtidigt var det lite kritik, man uppmanade om medmänsklighet och ville berätta lite om flyktingarnas situation. Även tävlingens tema var ”Come Together”. Sverige, försökte likt 2013, propagera för kärlek och förståelse. Följa en linje av svensk medmänsklighet som vi ska vara så kända för i världen.

”The Grey People” var ett fint nummer. Tyckte det var effektivt att med små medel berätta en historia. Skickligheten och dess budskap var oerhört fint, men det ställer även frågan. Vad är skillnaden mellan ett allt mer främlingsfientligt Sverige som på bästa sändningstid över hela Europa propagerar för kärlek och medmänsklighet och ett Ryssland som skickar fredsballader med harmlösa artister som blir utboade? Inte så mycket. Inte mycket. Polina Gagarina var helt oskyldig när hon förra året blev utbuad då hon sjöng A Million Voices. Samma blev Dima Bilan under en Eurovisionkonsert, trots att han är en av de ryska artister som offentligt gått ut mot antigay-lagarna i Ryssland. I efterhand kan man med Eurovision i Stockholm se att man försökt dölja de problem som uppstått. Flyktingarna i The Grey People nådde till slut ett säkert slut, men var är det ”säkra slutet” i verkligheten? Speciellt om den nya asyllagen går igenom. Inte i Sverige iallafall.

Sen är det såklart synd att likt insamlingsgalan 2015 att få av de kändisar som ställde upp nu visar något som helst intresse över vad som händer. De är inflytelserika, de kan ändra opinion. Opinion är inte bara att skänka pengar till välgörenhet lite då och då utan att aktivt deltaga i den politiska debatten.

Mahan Moin gör ledmotivet till MAX IV-labbet

 

 

För den persiska diasporan har Mahan Moin varit känd sedan hon kom trea i Googoosh Music Academy 2010. Den iranska versionen av X Factor som spelas in i London av politiska skäl. För den svenska befolkningen kom hon till större prominens när hon ställde upp i Melodifestivalen 2014 med låten Aleo. Trots positivt mottagande blev låten bara sjua i sin semifinal, men Mahan har sedan dess hållit sig upptagen med diverse projekt. Hon har samarbetat med Darude, gjorde den officiella svenska VM-låten The World Is Mine för damishockey, haft en radiohit i Polen med Azizami och deltagit i Svensktoppen Nästa. Nu har hon fullt upp  efter att ha gjort ledmotivet till MAX IV-labbet i Lund som har sin invigning tisdagen den 21/6 där hon ska  uppträda framför HKM Kung Carl XVI Gustav och vår statsminister Stefan Löfven. Schlagerhörnan intervjuade henne och ställde lite frågor mitt under alla förberedelser.

Hur kom det sig att du blev inblandad med MAX IV och fick chansen att skriva och sjunga deras ledmotiv, Elysium?
Jag blev tillfrågad förra året när Max-IV personalen hade hört min låt The World Is Mine och de tyckte då att jag skulle passa bra till att göra deras ledmotiv.

Hur skulle du beskriva Elysium?
Elysium betyder det ultimata paradiset och för mig har Elysium varit den platsen man kommer till när man funnit alla svar. Så man kan säga att för varje steg som forskarna tar med att hitta svar och botemedel så kommer man närmare till Elysium. Låten har jag också skrivit utifrån forskarfältet lite grann med vad MAX IV-står för.

Det känns som att naturen, naturkrafter och världen är ett starkt motiv i ditt artisteri? Exempelvis Aleo-trädet, The World Is Mine och många av dina musikvideos utspelar sig i naturen. Elysium faller även under den kategorin.
Jag kan säga det är någonstans omedvetet medvetet. Jag tror det man brinner för i livet dras man till. Jag brinner mycket för världsfrågor och att världen ska bli en bättre plats. Det som Max IV-labbet forskar om kan användas till många olika bra saker, som till exempel cancerforskning.

Det är två år sen du var med i Melodifestivalen med Aleo. Skulle vill du ställa upp igen?
Det skulle vara väldigt kul och få vara med igen, framförallt på grund av som det mig. Jag fick träffa bra kontakter och bra människor, så det hade definitivt varit kul att få återvända.

Efter Melodifestivalen skilde du vägar från ditt skivbolag och nu kör du eget. Hur känns det?
Att ha ett stort skivbolag bakom sig har varit väldigt positivt på många sätt. De har bidragit med hjälp etc. Men eftersom jag är så självständig och vet vad jag vill göra så kan jag i ett stort skivbolag upplevas som lite pedant. Jag är dock fortfarande öppen för samarbeten. Nu samarbetar jag till exempel med AstridE Music med vilka jag skrivit Elysium tillsammans med.

En del av din karriär som du inte pratat så mycket om är att du i början av 00-talet var med i tjejgruppen Adorus som bland annat släppte singeln Pick Up Line. Vad har den tiden med gruppen gett dig?
Jag var med i den här gruppen med fyra tjejer: jag, Mysia Englund, Mikaela Stenström och Desirée Rosborg. Det det har gett mig är att jag kom in i branschen och förstod att jag kunde ha musik som ett yrke. Innan sjöng jag och ville bli läkare, men nu förstod jag att det var detta jag kunde satsa på.


Sista frågan, vad hade varit din drömduett?
Det finns en del jag hade velat göra. En dröm hade ju såklart varit Aretha Franklin, men det hade varit att begära för mycket. Persiska Googosh och Ebi hade varit kul. Även den norska artisten Aurora hade varit superkul att samarbeta med, hon är så bra!

 

×