Startordningen för semifinalerna i Eurovision är här

Nu har startordningen för semifinal 1 och 2 tillkännagivits och som ni kan se så uppträder Sverige som nummer fyra efter Estland och strax före Island. Två låtar som skiljer sig från Sannas låt, vilket är bra, speciellt med tanke på hur många ballader som är med i semifinalen annars. Hade inte varit kul om man var tvungen att uppträda mitt i gröten av alla ballader.
Semi 1:
  1. Armenia
  2. Latvia
  3. Estonia
  4. Sweden
  5. Iceland
  6. Albania
  7. Russia
  8. Azerbaijan
  9. Ukraine
  10. Belgium
  11. Moldova
  12. San Marino
  13. Portugal
  14. The Netherlands
  15. Montenegro
  16. Hungary

Semi 2:

  1. Malta
  2. Israel
  3. Norway
  4. Georgia
  5. Poland
  6. Austria
  7. Lithuania
  8. Finland
  9. Ireland
  10. Belarus
  11. F.Y.R. Macedonia
  12. Switzerland
  13. Greece
  14. Slovenia
  15. Romania

Länder gör sig redo för Eurovision

Förutom Tyskland, Danmark och Sverige, som det rapporterats om tidigare, så har många andra länder under veckan valt och presenterat sina Eurovisionbidrag.

I Slovenien så valde man att skicka Tinkara Kovač och hennes ”Round & Round” efter att hon vunnit deras nationella final med lite mer än 7.000 röster, där hon bland annat tävlade mot Omar Naber, som representerade landet 2005. Låten, som förövrigt är skriven bland annat utav Hannah Mancini ifrån förra årets Eurovision, kan väl beskrivas som en typisk midtempolåt à la Eurovision, med en flöjt i början för att apa efter Danmarks succé med samma instrument förra året.

I Georgien presenterades The Shin & Mariko bidrag som heter ”Three Minutes to Earth”. En smått mysig bagatell med lite folkinfluenser.

Det är sedan länge känt att Aram MP3 ska representera Armenien, där han är ett välkänt ansikte. Nu presenterades hans ballad ”Not Alone” som börjar som en lågstämd ballad men låten stegrar mot slutet där man slänger in lite dubstep där det doftar mycket Alex Clare.

Tredje gången gillt för Valentina Moretta som nu representerar San Marino för tredje året i rad och även denna gång med Ralph Siegel som sin maestro för låten ”Maybe”. Liksom förra året satsar man på klassisk Eurovisionballad med en liten smula Bond i sig.

Det blev storfavoriten Carl Espen som vann med sin ”Silent Storm” och får därför representera vårt grannland Norge. Det är en dramatisk ballad som mycket väl kan konkurrera med Sanna Nielsen, men frågan om inte denna ballad kan falla i samma fälla som till exempel Israel 2010 gjorde genom att vara en växare.

Den genre som under mitten av 2000-talet som var så populär och gick ut på att man satte en kvinnlig soloartist att sjunga en fartfylld poplåt med lite medelhavsinfluenser har börjat dö ut, men Portugal försöker väcka liv i den igen med Suzy som sjunger ”Quero Ser Tua”. Somrigt och medryckande.

I Moldavien så vann Cristina Scarlat med sin dramatiska låt ”Wild Soul” som är ackompanjerad av ett nummer som kan bli riktigt snyggt i Köpenhamn.

Som vanligt satsar Azerbajdzjan med svenska låtskrivare när Dilara Kazimova tävlare med sin låt ”Start a Fire”. Det är ovanligt avskalat för att vara Azerbajdzjan som brukar köra på mycket mer moderna beats i sina ballader.

I Sverige sjöng Linus Svenning om bröder, men i Belgien väljer man att skicka Axel Hirsoux som sjunger om sin ”Mother”.

Eslöv förbereder för Eurovison 2015!

Eurovision börjar nalkas och Sverige skickade Sanna Nielsen med bidraget ”Undo” för att representera oss. Chanserna ser goda ut för Sanna och om en vinst skulle bli ett faktum har jag fått den briljanta idén att ingen mindre än ESLÖV kunde vara värdstad för evenemanget 2015.

Nu blev ni allt nyfikna va? Titta in min guidefilm om Eslöv så får ni veta mer.

Lamt Tyskland!

I torsdagskväll var det final i den tyska uttagningen till Euroviosn ”Unser song für Dänemark 2014”. För att utnyttja mina undermåliga tyskakunskaper som jag lärde mig på högstadiet bestämde jag mig att följa tävlingen live på internet. Programmet var en halvtaskig föreställning där till och med Anders Janssons och Nour El Rafais manus hade varit välkommet.

Precis som i Melodifestivalen valde tyskarna att uppmärksamma ABBA och det med en gnutta kareokesång från programledaren. Emelie the Forest gästade också programmet och det med samma melodi som hon gjorde i Sverige under andra chansen.

Fast att tyskakunskaperna är vaga var det främst låtarna som jag intresserade mig för, ja iallafall innan jag hörde dem. Om man kände att den tredje deltävlingen i Melodifestivalen hade låg standard så var det källarnivå på det tyska startfältet. Nästan samtliga bidrag var lågvattenmärke där vikingagubbar blandades med sömnpiller. Den enda strimma av hopp som fanns var the Babseballs som framförde en fullt godkänd rockabilly låt i skön femtiotalsanda. Men det hoppet släcktes direkt då gruppen åkte ut efter första omgången.

Tävlingsupplägget såg nämligen ut som sådant att åtta bidrag framförde varsin låt, sedan gick fyra bidrag vidare där de framförde ytterligare en låt. Sedan röstade tittarna fram två finalister som fick framföra den låt som folket gillade mest, och slutligen utsågs en vinnare.

I slutet på kvällen stod det mellan Elaiza med låten ”Is it right” och Unhelig med låten ”Als wär’s das erste Mal ” där den förstämda drog det längsta strået. Elaiza bildades 2013 och är ett folk-popband som består av sångerskan Elzbieta Steinmetz, dragspelaren Yvonne Grünweld och basisten Nathalie Plöger. Om jag skall försöka beskriva låten rent musikaliskt kan man väl säg att det är en folk-poplåt med inslag av dragspel vilket inte känns så hett. ”Is it right or is it wrong?” sjunger Elzbieta, det får Europa svara på i Maj!

 

Sämst sedda finalen under 00-talet

Det var bara 3 301 000 som tittade på finalen i lördags, det är en drastisk sänkning ifrån de över 4 miljoner som tittade på finalen förra året. Ännu pinsammare är det när man sen ser att årets första semifinal fick fler tittare än finalen. Att vara den minst tittade finalen under 00-talet är ju inget kul. Vad som kan ha bidragit till detta är röstfusket, kritiken mot programledarna och en oentusiasm kring artisterna. Det SVT måste göra är att se om och lyssna på kritiken och inte vara arroganta som de många gånger har verkat den här säsongen.

Danmark skickar en Cliché Love Song till Eurovision

I skuggan utav att Sverige valde Sanna Nielsen att representera oss, så höll faktiskt värdlandet Danmark sin Melodi Grand Prix igår också. När allt till slut var sagt så stod forna X-Factor deltagaren Basim som vinnare med sin Cliché Love Song. Låten är det man hade kunnat kalla gladpop och bidragen är både visuellt och audiellt ett förlorat syskon till Bruno Mars.

Det blir Sanna till Köpenhamn – Tankar om finalen och blickar framåt

Det blev Sanna som vann Melodifestivalen 2014 med sin Undo och får därför representera Sverige i Eurovision Song Contest i Köpenhamn. Allt detta började reda förutspås när pressen fick höra Sannas låt för första gången inför den andra semifinalen, men när Ace Wilder gick vidare till final så kom det en potentiell kandidat till att skaka om Sannas fortsatta Eriksgata. Under finalveckan så konstaterade man att det stod mellan Ace och Sanna. Det nya och moderna mot det gamla och trygga.

Efter att båda levererade säkra framträdanden så fanns det fortfarande ingen konsensus över vem som var bäst och det visade sig med juryrösterna. Tolvorna slängdes lite hur som helst och till slut så var det jämnt i toppen mellan Ace i ledning, Sanna som tvåa och Alcazar som trea. I telefonlinjen så var det kaos. Folk kom inte fram på Ace Wilder, något som Aftonbladet tryckte upp stort idag, men det gick inte heller att komma fram till Sanna eller Helena ibland. Så ingen anledning att gnälla. Till slut så tillkännagjordes telefonrösterna och det visade sig bara skiljas två poäng mellan Sanna och Ace. Ett så tajt resultat har det inte varit på länge i den här tävlingen, men det blev till slut ändå Sanna som tog hem allt. Bromöllas stolthet ställde sig på scenen som vinnare, efter sitt sjunde försök, och av glädje glömde texten. Hon är värd detta.

Trots att Sanna var den officiella vinnaren så fanns det många andra vinnare i årets Mello. Ellen Benediktson, Linus Svenning och Ace Wilder blev upptäckta av folket och kommer kunna få ett bra 2014 i vilket fall som helst. Helena Paparizou kom på en respektabel fjärde plats och gjorde den comeback i Sverige hon tänkt sig. Det visade sig att kärleken till Alcazar fortfarande finns kvar och att den är större än på länge. Sen så kommer ju Panetoz få en solklar sommarhit. Förlorarna i årets final var nog killarna Yohio, Oscar Zia och Anton Ewald. Den förstnämnda lyckades få ganska mycket röster från svenska folket, men någon succé blev det knappast. Medan Zia och Ewald visade att man inte bara kan lita på att vara flickidol, man måste ha crossover appeal. Det är däremot lite synd om Anton Ewald som blev offer för svartmålningen i pressen. Hoppas han kommer tillbaka, och med en solklar vinnarlåt, för personligen, tycker jag han är bättre än Saade och company.

Detta var alltså slutet på Mello 2014, ett år som bidragsmässigt varit en förbättring från ifjol, men som innehållsmässigt var en stor kalkon. Skämten funkade inte, programledarna funkade inte och mellanakterna funkade inte. Mycket har sagts om det, men det jag vill tillägga är att året efter Sverige varit värdland i Eurovision Song Contest så har Melodifestivalen varit en ganska ljummen affär. Vi var inte ens med 1976, för att spara på budgeten valde man 1986 att bidragen skulle visas som musikvideos, 1993 försökte man med telefonröstning första gången och det blev kaos och 2001 så var låtarna riktigt kassa. Därför är det egentligen inget förvånande med facit i hand att årets produktion inte blev den mest framgångsrika.

Nu ska vi ta oss över bron och till vårt grannland Danmark där tävling hålls i år. Sanna kommer tävla i deltävling 1 och jag tror att hon inte har några problem att ta sig till final. Hur det går sen får vi se, men man kan spekulera i om årets Eurovision kommer bli politiskt betingad. Med den rådande situationen i Ukraina kan poäng, samt uteblivande sådana, till Ukraina och Ryssland betraktas som ställningstagande i konflikten. För trots att Eurovision är för många ett ytligt underhållningsprogram, så har det många gånger gömt sig under ytan en politisk agenda från många håll och kanter.

×