Fredagens publikrep: Clara Henry missar

Dagens publikrep gav mycket missar gällande kameror och repliker, speciellt när det kom till den sketch med Clara Henry som skulle spelas in idag för att visas sen på lördag. Den drog över tiden och Clara Henry stakade sig mycket. Det är såklart lite synd om henne, hon var troligtvis nervös, men förstår inte varför SVT valde att sätta inspelningen i mitten av allt och inte i början eller innan repet började?

 

Fredagens publikrep: Helena Paparizou – Survivor

Den forne Eurovisionvinnaren gör nu sitt första deltagande i svenska Melodifestivalen. Jag har öst massvis av beröm för henne, och jag kan inte sluta nu. Hon är verkligen skitbra och tar över scenen. Är fortfarande inte helt säker över hennes chanser att gå direkt till final. Responsen för henne var jämlikt med de andra, så vi får vänta och se tills imorgon. Ett jämt startfält är detta där verkligen nästa vem som helst kan gå vidare!

Fredagens publikrep: Ellen Benediktson – Songbird

Kan Ellen ge oss 2014 års Askungesaga? Hon har i sin hemstad stort stöd och det hörs i arenan. Publiken tar upp sina mobiler och fingerlampor i detta numret, utan att ha blivit tillsagda om det. Det är en vacker och stillsam ballad som Ellen felfritt levererar. Känns lite som att hon och Linus tävlar om lite samma röster. Både är nya artister med känslosamma ballader och båda verkar nå ut till publiken. Hmmmm.

Fredagens publikrep: Alvaro Estrella – Bedroom

Efter låten Casanova kommer nu deltävlings casanova. Förlåt var tvungen. Alvaro är stöpt i samma form som resten av Sveriges flickidoler när det gäller styling, dans och sång. Vi har ett överflöd av dem nu: Danny, Eric Saade, Anton Ewald, David Lindgren, Oscar Zia och Eddie Razaz så frågan är om det finns plats för Alvaro Estrella? På scenen är Alvaro ett proffs och sätter varenda danssteg i ett grymt koreograferat nummer. Texten kan komma att sätta stopp för vissa röster ifrån barnen, men ibland när det är uptempolåtar så bryr sig folk inte så mycket om innehållet. Publiken gillade detta.

Fredagens publikrep: Elisa Lindström – Casanova

Detta ska bli intressant och se vad publiken tycker. Elisa börjar på tårtpodiet i kanske årets kortaste klänning. Detta är en hybrid mellan Linda Bengtzing och Lotta Engberg som kan gå hem bland en viss nichad publik. Hon är ett proffs och levererar fullt ut och gör sitt bästa rep hittills. Hon har visat att hon kan få igång telefonröstarna i både Dansbandskampen och Körslaget, kan hon göra det här också?

Fredagens publikrep: Linus Svenning – Bröder

Nu kommer Linus med sin låt Bröder som handlar om hans döde bror. Kan inte tycka annat än att detta numret blir för mycket, speciellt med tanke på låtens ämne. Avskalat hade varit mycket bättre, men nu drar man istället igång med bilder på han och hans bror på LED-skärmarna med texten ”Jag saknar dig älskade bror” kommande mot slutet. Om man ska bortse det så är det en typiska Takida-ballad med en kompetent sångare.

 

Fredagens publikrep: Mahan Moin – Aleo

Hon är debutant i Melodifestivalen, men Mahan är van vid musiktävlingar. Hon kom nämligen trea i persiska idol.  Det är som att en vind från Armenien eller Azerbajdzjan drar in genom Sverige, för både låten och numret har mycket gemensamt med deras respektive Eurovisionförsök Qele Qele och Always. Schlagerhörnan fullkomligt älskar detta och vi hoppas att hon iallafall kan nå topp 5! Publikresponsen var bra, men inget överväldigande.

Fredagens publikrep: Yohio – To the End

Efter ett hysteriskt roligt öppningsnummer så är det dags för förra årets publikfavorit och tillika en av årets förhandsfavoriter. Han intar scenen med hjälp tonerna från Panic! At the Disco. Det som förra året var vitt och rosa har nu utbytts mot svart och guld. Framträdandet är mycket mörkare än förra året, men låten är å andra sidan mycket mer säkert komponerat. Elden och pyron som det stått mycket om i tidningarna gick smidigt idag och numret funkar perfekt för en arena, och ljusspelet är fantastiskt. Jag tycker fortfarande att  låten är en rockigare kusin till Tell the World I’m Here, som jag inte var så överdrivet förtjust i, men Yohio är ett proffs och tar över scenen.

Fredagens publikrep: Yohio – To the End

Efter ett hysteriskt roligt öppningsnummer så är det dags för förra årets publikfavorit och tillika en av årets förhandsfavoriter. Han intar scenen med hjälp tonerna från Panic! At the Disco. Det som förra året var vitt och rosa har nu utbytts mot svart och guld. Framträdandet är mycket mörkare än förra året, men låten är å andra sidan mycket mer säkert komponerat. Elden och pyron som det stått mycket om i tidningarna gick smidigt idag och numret funkar perfekt för en arena, och ljusspelet är fantastiskt. Jag tycker fortfarande att  låten är en rockigare kusin till Tell the World I’m Here, som jag inte var så överdrivet förtjust i, men Yohio är ett proffs och tar över scenen.

×