Framtiden är nära

 Karin Martinsen och Irma Karlsson, framtidens ryttare som visade klass på Ullevi.

 

Det gick bra för Irma Karlsson och Karin Martinsen i U25-hoppningarna i samband med EM-tävlingarna i Göteborg.

De vann parhoppningen på lördagen och sedan var de tvåa och trea i finalen på söndagsförmiddagen, bakom segraren Richard Howley från Irland.

Regerande svenska mästaren Irma från Hörby var hur nöjd som helst.

– Det har varit fantastiskt roligt att få rida här, på hemmaplan, på Ullevi och inför den här publiken, sa hon.

– Min häst Ida van de Bisschof är bara nio år men hon är så smart och så ambitiös och gör alltid sitt bästa. Jag älskar att rida henne.

Andraplacerade Karin Martinsen från Varberg var lika lyrisk.

– Man lär sig så mycket bara att få vara med här. Det är så inspirerande och gör att det blir ännu roligare att åka hem och fortsätta jobba med hästarna och försöka utvecklas en bit till, sa hon.

Segrande irländaren Richard Howley är en produkt av hårt irländskt arbete. Landet har en stor och stark ponnykultur men har genom åren förlorat massor av lovande ungdomar när dessa dels skulle gå över till stor häst, dels gå vidare i sin civila utbildning. Därför har man inrättat en akademi där ungdomar kan rida och studera parallellt och samtidigt fått lära sig hur man bedriver en affärsmässig hästverksamhet.

Ungdomshoppningarna, och körningens precisionskörning på Heden, blev bra underhållning och nervlugnare i väntan på eftermiddagens hoppfinaler. Spänningen dallrar i luften i Göteborg och alla ställer sig samma fråga: Kan Peder Fredricson prestera två felfria rundor till? Håller det hela vägen?

Om några timmar vet vi.

Lugn lördagsladdning för Peder

Det var sagt att inget fick störa Peder Fredricson på lördagen, vilodag för hopphästarna och dagen före finalen.

Men när hästbesiktningen var klar kom Peder ändå och pratade. Fullständigt avslappnad men ändå fokuserad berättade han om hur kvällen efter lagsilvret varit och hur han tillbringat lördagen.

Firandet med lagkamraterna var mer eller mindre obligatoriskt men Peder hade tagit det lugnt. Så när han steg upp på morgonen var han fräsch och fortsatt fullt fokuserad på kommande uppgifter. Han kollade sin häst All In, tittade på filminspelningar av sin medaljritt (och konstaterade att det såg bra ut), ägnade några timmar till möten och red sedan All In i en och en halv timme.

– Egentligen är det ganska skönt att vara sysselsatt. Då går dagen fortare.

Lite massage för både honom själv och All In blev det också, och på kvällen middag med goda vänner.

– Det är skönt att lämna tävlingsområdet ibland, tyckte han.

Även om Peder själv inte bryr sig om vad hans jagande konkurrenter gör är han medveten om deras styrka.

– Det är väldigt bra hästar och ryttare bakom. Och jag vet att det kommer att hända mycket.

– Det känns kul, man vet att det här är på riktigt.

Själv behöver han ”bara” rida två felfria rundor, inom tiden, för att ta hem guldet.

Även Henrik von Eckermann kommer att rida finalen. Däremot avstår Douglas Lindelöw. Han låg på 27:e plats men kom in bland de 25 finalisterna på några återbud. Men Douglas valde förståndigt nog att tacka nej till platsen.

Lördagen i Göteborg ägnades åpt Grand Prix kür-dressyren som som väntat slutade i dubbel tysk triumf, Isabell Werth och Sönke Rothenberger, med danskaCathrine Dufour på bronsplats. Therese Nilshagens personliga rekord, 80,411 med Dante Weltino var strålande och utan miss i galoppombytena i varje steg hade det blivit ännu bättre.

Nere på stan körde fyrspannen både snabbt och vackert och folk strömmade ut till Heden och Slottsskogen. Det var en formidabel folkfest och kuskarna njöt. Det är inte så ofta de får glada tillrop under de ganska trista distanssträckorna som i normala fall körs i anonymitet ute i skogen. Nu vinkade såväl kuskar som groomar glatt tillbaka där de körde på tränga gator, runt Operahuset och på Avenyn, innan det var dags att ta sig an de rätt leriga hindren i Slottsskogen.

Bästa svenskar efter dressyr och maraton är skåningarna Fredrik Persson och Axel Olin på tolfte respektive trettonde plats medan Johan Dengg är 16:e. Lagmässigt innebär det en femteplats, med Frankrike på fjärde, klart inom räckhåll.

Full fart på dressyren

Det är full fart på svensk dressyr nu.

Alla mungipor upp, alla vågar satsa lite extra och alla mår bra. Lagbronset i onsdags betyder mycket, det har samtliga svenska ryttare intygat. Alla har lossat på bromsarna och vågat satsa fullt ut. Och förbundskapten Bo Jenå vågar lova mer. ”Det är världsklass”, sa han när Therese Nilshagen tagit ledningen med Dante Weltino

Det bådar gott inför VM i USA nästa år.

Mindre muntert är det i det irländska hopplaget inför kvällens avgörande i lagtävlingen. Laget har bara tre ekipage kvar, sedan unge Bertram Allen strukit sig efter två katastrofala rundor med Hector van d’Abdijhoeve. I går ramlade han ju till och med av.

Fredagen vid Göteborgs-EM är intensiv med fyrspannens dressyrtest borta på Heden och dressyrens Grand Prix Special på Ullevi hela eftermiddagen. Och i kväll blir det sent innan hoppningen är avgjord. Inte för att någon kommer att somna, det lär bli rena lagbitaren, där ingen har råd med minsta misstag.

Sverige – ett jagat lag

Upplösningen av lagtävlingen här på EM kommer att bli raffinerad i morgon kväll.

Det har väl knappast undgått någon att Sverige leder, men som förbundskapten Henrik Ankarcrona påpekade, de andra (lagen) kommer att ge dem en match. Schweiz, Irland och Belgien ligger mindre än ett nedslag bakom. Jag sätter upp ett extra långt varningsfinger för belgarna. De var de enda som gick med nollresultat i torsdagens omgång. Sverige hade ett fel, Henrik von Eckermanns tidsfel.

Alla svenskarna rider väldigt bra. Men Peder Fredricson har nått en egen nivå. Det är en njutning att se honom på banan, så skicklig och balanserad. Också All In, eller Allan som han nu blivit med alla, börjar närma sig den nivå där folk börjar ta till spirituella uttryck för att ge honom en beskrivning.

Det var någon som tyckte att han såg ut som ett troll i ponnyformat. ”Ett snällt troll i så fall”, kontrade Peder.

Bakom Peder i den individuella resultatlistan ligger Malin Baryard-Johnsson på 16:e plats och Douglas Lindelöw är 21:a. Henrik von Eckermann klev upp runt 30 placeringar till 33:e plats med Mary Lou efter sin ettfelsrunda.

I går kväll tog ryttarna båten ut till en restaurang och käkade ihop. Det var inte planerat någon gemensam middag i kväll, men det blev det ändå. ”Vi vill hålla ihop gänget”, förklarade förbundskapten Henrik Ankarcrona, som i övrigt är otroligt nöjd med sina ryttare men, klokt nog, håller en väldigt lugn profil.

I morgon fredag får man ha lite split vision. Fyrspannens dressyr går på Heden, och samtidigt avgörs dressyrens Grand Prix Special på Ullevi, med alla fyra svenskarna i startlistan. Hoppningen rids på kvällen, börjar inte förrän 20,30. Knske lite sent för publik och tv-tittare, men bra för hästarna som får några extra timmar att vila mellan de tuffa omgångarna inne på EM-banan.

När hästarna kommer till folket

Även om EM i Göteborg till slut inte går ihop ekonomiskt betalar evenemanget för ett fantastiskt goodwill till ridsporten.

Torsdag innebar sovmorgon, något som var fantastiskt bra efter den sena onsdagskvällen och som förberedelse för fredagen när dressyrens Grand Prix Special går tidigt och laghoppningen inte blir klar förrän vid midnatt.

Men, nåja, sovmorgon och sovmorgon, det blev uppstigning vid halv nio och sedan promenerade jag från hotellet ner till EM-området. Det är alltid lika givande att spankulera omkring bland folk. Dels för att man möter så många bekanta, dels för att man, speciellt vid sådana här tillfällen, kan möta ”vanligt folks” reaktioner på hästarna.

I höjd med Gothia Towers höll jag på att bli nedsprungen av Patrik Kittel som joggade av sig all den spänning han byggt upp för sin prestation i samband med lagbronset kvällen innan.

Sedan stötte jag på Malin Baryard-Johnssons pappa Pelle, nöjd och glad, som vanligt, och massor av annat hästfolk.

Fyrspannen träningskörde på Heden inför sin dressyr i morgon och måste ta sig med sina hästar från uppställningen under Scandinavium. Det innebar att de körde på gatorna mellan Ullevi och Heden. Det var många turister och göteborgare som fick se fyrspann i levande livet för första gången och reaktionerna var ungefär lika överallt: Pampigt, fantastisk, vackert. Bättre än så kan inte hästsporten komma till folket.

På lördag är det öppet för alla att uppleva maratonmomentet i Slottsskogen. Det är fri entré så förhoppningsvis är det många som tar tillfället i akt och upplever farten, kraften och spänningen när fyra hästar anstränger sig maximalt, i samspel med kusk och groomar.

Medaljregn över svenskarna

Det är som Patrik Kittel sa, det bara rasar medaljer över svensk ridsport just nu.

EM brons för distansrittlaget nyligen, EM-brons för fälttävlanslaget i helgen, EM-brons- och silver för Louise Etzner i paradressyr i Göteborg, EM-brons för dressyrlaget och dessutom Peder Fredricson i ledning i EM-hoppningen.

Herrejösses, vem ska röstas fram till Jerringpriset i år..?

Det finns så mycket inspiration hos de svenska ryttarna och deras olika team just nu. Alla mår bra, alla är glada, alla är väl förberedda och i topptrim. Och alla tror på sig själva.

– Team Sweden är starkt! jublade Patrik Kittel.

Det är säkert det som är hemligheten, teamkänslan, känslan av att inget är omöjligt. Framgång föder framgång, den här sensommaren är det inte många som slår Sverige.

I dressyren igår hette hjältarna Rose Mathisen, Tinne Vilhelmson-Silfvén, Therese Nilshagen och Patrik Kittel. De red så bra de kunde, småmissar överbryggades med starka prestationer i övriga delar av dressyrprogrammen. Det är så det är när man befinner sig i flytet. Svensk dressyr hade inte tagit lagmedalj på tio år, nu var det dags igen.

Det är också roligt att se hur ryttarna intressemässigt flyter över i varandras grenar. Som Patrik Kittel direkt efter sin ritt, när han öste lovord över Peder Fredricson och berättade hur mycket Peder inspirerat honom. Och om hur fälttävlansfolkets brons i söndags betydde för hela svenskgänget i Göteborg.

Hittills har det varit solsken på alla vis i Göteborg. Håll tummarna att det fortsätter lysa på de svenske.

Glimmande härlig EM-onsdag

 

Peder Fredricson och All In, vilka hjältar!

 

Jösses, vilken förmiddag i Göteborg!

Snacka om att pendla mellan hopplöshet och glädje. Henrik von Eckermanns missar med Mary Lou försvann (nästan) i glömska när Malin Baryard-Johnsson, Douglas Lindelöw och sist Peder Fredricson förde upp Sverige till en tredjeplats efter första dagens tävlande.

Och Peder toppar!

Det kunde faktiskt knappast börja bättre. Vi ska dock inte glömma att det är långt, långt kvar innan medaljerna ska hängas runt topptrion. Två tuffa rundor (som även räknas in i lagtävlingen) torsdag och fredag, och sedan finalen på söndag. Men man kan ju inte annat än göra det bra och positionera sig på bästa sätt, och det har svenskgänget gjort.

Den här dagen saknar man inte ens Rolf-Göran Bengtsson, Europamästare 2011. Jag sprang på honom där han satt på läktaren och han sa, att det visst varit roligt att vara med. I stället kunde han räkna in tre tävlingsfria helger – på rad. ”Det har inte hänt så länge jag kan minnas”, skrattade han.

Innan den här dagen är slut kan det bli ännu roligare ur svensksunpunkt. Borta på Heden kämpar paradressyrryttarna för guld och de ser ut att vara på god väg. OIch snart ska dressyrryttarna försöka gå om Danmark inne på Ullevi och knipa bronset.

Fortsättning följer…

Peder i en klass för sig

Det ska vara skåningar som gör det.

Först Douglas Lindelöw och sedan Peder Fredricson! Båda felfria i den inledande tidshoppningen och räddare av den svenska lagäran efter Henrik von Eckermanns inledande misslyckande.

Douglas red otroligt fint och koncentrerat på Zacramento och det syntes att han mognat som ryttare de senaste åren. Han är med även i den internationella tävlingen.

Peder Fredricson tog sedan det hela till en ny dimension. Peders ridning kan bara beskrivas som att han rider på en egen nivå. Och hans All In hoppade så otroligt bra som bara All In i form kan göra.

Det såg snabbt ut, men att det skulle gå så snabbt och felfritt, att det skulle placera Peder på förstaplatsen på EM-resultatlistan, det var nästan osannolikt bra.

Det har aldrig tidigare hänt att en svensk legat i ledning i ett Europamästerskap. Eller i något annat mästerskap överhuvudtaget. När Rolf-Göran vann i Madrid för sex år sedan, låg han på trettonde plats efter tidshoppningen.

Peder etta, Douglas nia, Malin 38:s och Henrik 64:a – det har börjat bra.

Malin lyfte när Henrik föll

Föll drömmen om en svensk lagmedalj vid EM i Göteborg direkt?

Henrik von Eckermanns magplask med Mary Lou kom synnerligen oväntat. Publiken på Ullevi denna tidiga onsdagsmorgon utstötte ett samstämt neeej, Henrik själv svor inom sig och suckarna var många.

Henrik var ju tillsammans med Peder Fredricson det starkaste kortet i svensklaget. Nu försvann, främst hans egna chanser till topplacering, med ett plask, och vägringen på näst sista hindret. Och laget fick inte alls den fina start som alla räknat med.

– Det känns tomt, sa Henrik och försökte gaska upp sig när vi pratade med honom efteråt.

Han försökte förklara varför Mary Lou tvekat på vattengraven. Om att den var mörk, om att flera andra hade problem under träningssejouren på tisdagen. Då kan man ju fråga sig varför han själv inte lät Mary Lou testhoppa den när tillfälle gavs?

Trots allt blev det en ljusning när Malin Baryard-Johnsson red helt enligt sin plan och fick till det riktigt bra med Cue ChAnna. Inte ens det faktum att hon rev b-hindret i den svåra kombination som utgjorde näst sista hindret kund dämpa hennes glada humör-

– Jag är jättenöjd med min häst – och med min egen ridning, sa hon.

Just den där näst sista kombinationen ställde till problem för många. Den består av rödfärgade bommar och hästarna hoppar mot solen och en storbildsskärm.

– Många har ju haft problem där. Jag vet inte riktigt varför, men förmodligen blir det optiskt svårt för hästarna, sa Malin i ett försök att förklara.

Fortsättning följer – nu återstår Douglas Lindelöw och Peder Fredricson. Sedan kan vi summera läger för laget efter första dagen. Det blir intressant, det är många som haft oväntade problem, bland andra irländske Bertram Allen som kraschade i ett av hindren.

– Det är mästerskap, då är det många som inte rider som de brukar, konstaterade Malin.

EM igång på riktigt

Nu är de igång, EM-tävlingarna i Göteborg.

Det blev ju svensk medalj redan första dagen, genom brons för paradressyrryttaren Louise Etzner-Jakobsson, en klar inspiration för hela det svenska gänget.

På kvällen var det invigning, något som skulle bli verkligt storslaget, så självklart var jag på plats. Men, vilken besvikelse. Visserligen gillar jag återvinning, men att ta delar av det program som användes när Sverige var parrtnerland i Aachen i fjor kändes fattigt. Det blev alldeles för mycket svensk midsommar, folkdräkter, dalahästmålade fjordhästar, alldeles för mycket Astrid Lindgren och Abba. Och alltför långdraget. Egentligen tog det inte fart förrän Shirley Clamp avslutade med två av sina paradnummer.

Också tisdagen blev en ganska seg dag. Pararyttarna tävlade flitigt på Heden och Louise Etzner-Jakobsson fick ihop de 77 poängprocent hon så gärna ville ha, men laget slutade på en blygsam åttondeplats. När jag besökte paradressyren på Heden passade jag på att kolla mässområdet men även det blev faktiskt en besvikelse. Utbudet i Falsterbo och på Eurohorse vid Gothenburg Horse Show är betydligt större och omfattande. Det kändes nästan som att utställarna inte tyckte Göteborgs-EM är ”häftigt” nog. Det man kan hoppas på är att allmänheten hittar dit (det är gratis entré) och får sig en inblick i en hästsportvärld utanför stallet.

Inne på Ullevi träningsred hoppryttarna, nation för nation. Sju minuter per land erbjöds. Många passade på att hoppa några hinder, de med hästar med problem på vattengravar tränade vattengraven. Här var det faktiskt några stycken som fick övertala sina hästar mer än en gång att hoppa vattnet. Ska bli intressant att se hur dessa hästar agerar när det blir tävling.

Trevligt i alla fall att de svenska hästarna såg fantastiskt fina ut. Det talas mycket om främst Peder Fredricson och Henrik von Eckermann, men pass upp för Douglas Lindelöw. Zacramento såg lysande ut!

Inte förrän strax före tre blev det tävling för första gången på Ullevi. Första hälften av dressyrryttarna red det Grand Prix-program som gäller för både den individuella- och lagtävlingen.

Fortsättning följer…

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.
×