Elmia en början på ny tradition

En gång är ingen gång. Två gånger är början på en tradition.

Elmia Horse Show arrangerades för första gången i fjor och det blev idel beröm från alla håll. I år var det alltså dags för andra tävlingen och lovorden haglade igen. Lisen Bratt Fredricson, Sylve Söderstrand och Jana Wannius har gett svensk ridsport ett evenemang den behöver.

Hoppningen är huvudämnet, med en Grand Prix där det är 250 000 kronor till vinnaren (och där pengarna hamnade ”inom familjen” eftersom Lisens make Peder vann, för andra året). Hoppningen är utskriven som nationell elit och det innebär att den är öppen även för några internationella ryttare. Därmed fick vi se en amerikan, en fransyska och en irländska, alla från Ashford Farm i Belgien, det vill säga samma ställe som Angelica Augustsson arbetade vid förut. Rolf-Göran Bengtssons tyska hustru Evi Bengtsson kunde också vara med, liksom norska Victora Gullikesen och Bruce Goodin som ju rider för Nya Zeeland (fast det räknas knappast eftersom han i decennier bott i Sverige och Danmark).

En stor del av svenska eliten fanns också på plats. Det var inte illa att få dit både Rolf-Göran Bengtsson och Henrik von Eckermann, och så klart vår Europamästare Peder Fredricson på guldhästen All In, som gjorde comeback efter EM. Och vilken comeback – Allan var så otroligt fin i Grand Prixen, så det lär bli en hel del världscupframgångar när det nu kommande helg är dags för första deltävlingen för honom (i Lyon).

Men det var inte bara eliten bland ryttarna som tävlade. Också de bästa fyra-, fem-, sex, och sjuåringarna, liksom lovande ungdomsryttare var med. Konceptet är väldigt bra eftersom det blir en tummelplats för framtidens sporthästar och något för ryttarna att kvala till och se fram emot under hösten.

Dressyren hade sin Grand Prix, med inte lika starka startfält, men ändå, och även här fick de unga lovande hästarna sina utrymmen.

Islandshästarna fick sin programtid och extra reklam när de tävlade och sedan några av elitryttarna provade på. Jag såg det inte själv men alla inblandade var nöjda och ansåg att tävlandet och showandet på Elmia var mycket positivt.

Lördagskvällen ägnades åt auktion på 30 speciellt utvalda treåriga hopphästar och även den blev en succé med ett topppris på en halv miljon för en dotter till en helsyster till Click and Cash, såld av Lene Nissen-Lemke och Stall Lagerfeldt.

Elmia Horse Show har kommit för att stanna. Den är välorganiserad och ytterst nödvändig för svensk ridsport. Häst-Sverige behövde ett stort meeting på höstkanten, ett meeting med kvalitet och bra prispengar. Flyinge har Breeders Trophy i början av oktober och jag tycker att detta meeting för enbart svenskuppfödda hästar ska stanna på Flyinge (röster har ju höjts för att även Breeders borde flyttas till Elmia).

Flyinge, som tidigare hade finalen VW-Grand Prix, har nu sin egen Grand Prix, i slutet av september. Vi behöver många, stora tävlingar, Flyinge och Elmia kompletterar varandra. Det är bara att hoppas att ledartrion orkar med Elmia-arrangemanget varje år.

Nästa stora uppgift för svenska hoppryttare (som inte är utomlands och tävlar) är inomhus-SM i Billdal i Göteborgstrakten nästa helg.

Här hemma är det lugnt. Inte särskilt lerigt i hagarna, trots allt regn. Det är nu man är glad för att vi har sandjord. Tvååringen är hemma från lösdrift och bete. Hon var helt ohanterad men har nu blivit ett riktigt kramdjur som älskar att bli borstad och är nyfiken på allt.

Treåringen har fått hoppa under ryttare för första gången och gjorde det enkelt med duktiga Karro på ryggen. Men oj, så trött hon blev (treåringen, inte Karro), så det räckte med fem-sex språng. Det ska bli väldigt spännande att följa ”bebisarna” och arbeta med deras utveckling.

 

Spännande svenskstart

Vilken rivstart det blev på söndagen i Göteborg.

Det gjorde inget att lördagskvällens snöglopp gått över i tung gråhet utanför, inne i arenan lyste det av tävlingslusta. Dagens första klass, en 1,45-1,50-hoppning på tid, bjöd på riktigt högklassig sport – och dessutom med en hel rad svenskar inblandade i striden om segern.

Rolf-Göran Bengtsson gjorde meetingets bästa ritt med Unita Ask och tog en tidig ledning. Han blev sedan omriden av Henrik von Eckermann på Little Lord och även Alexander Zetterman fick till en felfri ritt, om än något långsam, med Volstrups Cody.

När det hela var över stod Europamästaren från 2013 i Herning, fransmannen Roger Yves Bost, som vinnare efter att ha gjort en sedvanlig ”Bosty-ritt”, det vill säga, av det något yviga slag som publiken älskar. Henrik vE blev trea, RGB femma och Alexander sjua.

Henrik har ju haft ett riktigt bra meeting med två segrar, en andraplats och nu en tredjeplats.Bästa hästen hittills har varit Little Lord för det är han som tagit samtliga prisrosetterna, undantaget ena segern som Lucky Silvana stod för. Nu håller vi tummarna att flytet håller i sig, i eftermiddag rider Henrik Europafinalen av världscupen med Mary Lou. Henrik är visserligen i praktiken klar för finalen, men han skulle gärna vilja ha ytterligare några poäng. För ju bättre placering man har efter kvalen, desto bättre startnummer får man i första finalrundan.

Douglas Lindelöw rider med större press, han har inte tillräckligt med poäng för någon final, så om han ska få göra resan till Omaha i Nebraska i USA måste han nog ta minst en andraplats i kväll.

På söndagsmorgonen rådde den vanliga uppbrottsstämningen på hotellet. Alla ska ju resa hem i kväll så det var långa köer vid både utcheckningsdiskarna och väskförvaringen. men det gick smidigt ändå. I frukostrummet var det ganska mycket folk och lika gemytligt som vanligt.

Kan förresten berätta att OS-silvermedaljören Peder Fredricson tänker vara väldigt försiktig med sig själv efter sin sjukdom och avstår även nästa veckas tävlingar i Doha. Sakta, sakta bygger han upp sin kropp igen efter den sjukdomssmäll han fick två veckor efter Jerringprisutdelningen. Två hästar om dagen orkar han rida, mer är det inte, än. Förståndigt att verkligen lyssna på kroppen och i stället vara tillbaka i god form när utomhussäsongen startar.

Mera guld till RGB

Rolf-Göran Bengtsson kan lägga ännu en storseger till sin digra meritlista.

I lördags vann han en deltävling i Global Champions Tour med Casall Ask. 1,2 miljoner kronor var den segern värd.

RGB har vunnit i GCT tidigare (bland annat sista tävlingen i Doha i våras) men det här var speciellt. Tävlingen gick i London och mot sig hade han bland andra hemmafavoriterna John Whitaker och Scott Brash. Rutinerade Whitaker försökte allt han kunde, men RGB var åtta hundradelar snabbare. Stort!

Den här helgen kan alla på hemmaplan i Sverige njuta av RGB. Han tävlar nämligen i Varberg och med sig har han Magdalena Larssons hingst Baltimore, som tidigare reds av Malin Baryard-Johnsson. Det ska bli väldigt intressant att se hur hingsten fungerar under RGB. Jag tänker åka upp och kolla, åtminstone en av de tre tävlingsdagarna. Dessutom handlar det ju om första deltävlingen i serien VW-Greand Prix och där brukar ju de bästa vara med.

Varberg storsatsar på en sommarvecka med högklassig ridsport. Måndag till torsdag är det nationella klasser, fredag till söndag trestjärnig internationell. Tittar man i deltagarlistan är det ganska många nationer representerade, men vid en närmare titt ser man att många av de utländska ryttarna faktiskt är baserade i Sverige, eller har stark svenskanknytning. Som Evi, RGB:s sambo, som den 7 augusti blir hans fru!

Men detta är första året, tävlingen måste få tid att bli etablerad. Viktigt är att allt fungerar, för hur mycket reklam en tävlingsarrangör än gör för sig, så är det sådant som kvaliteten på banor, underlag och uppstallning som avgör om tävlingen har någon framtid. Det ska bli kul att åka dit och se hur det är.

Efter Falsterbo och sedan SM i fälttävlan har det varit relativt lugnt på tävlingsfronten här hemma. Men nu är det alltså först Varberg, och nästa vecka drar det igång på Ribersborg. Ponny-EM, dressyr och fälttävlan – det blir mycket. Tack och lov ska man inte behöva skämmas inför de utländska gästerna i år, för Malmö stad har investerat i nytt underlag på hopp- och dressyrarenan. Det behövdes verkligen. Jag tävlade i dressyr där i maj och det var väldigt stumt.

Här hemma spirar hoppet. Jag får börja rida elvaåringen igen efter den släng av fång hon drabbades av. Övervikt, plötslig vila (hon hade ont i framkotorna) och behandling med kortison utlöste fången. Nu har hon stått på hårdbantning, stackaren, och mår jättebra.

Nu är det också dags att sätta igång fyraåringen, championatet på Flyinge i höst hägrar. Det ska bli hur spännande som helst att se hur hon utvecklats under två månader på bete. Nyfiken är hon, och beredd på att få göra något kul.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×