Ett nytt löftesrikt år

Ett nytt år.

2018.

Det blir ett år som har mycket att leva upp till om det ska kunna hävda sig mot 2017. Året avslutades med att Henrik von Eckermann tog en andraplats i världscupkvalet (det nionde) i Mechelen, och gick upp i sammanlagd ligaledning. Det var ett fint avslut på ett nästan osannolikt år med Peder Fredricsons seger iu EM, lagets silver, dressyrens och fälttävlans EM-lagmedaljer och massor av framgångar på arenorna världen runt för våra ryttare.

Så 2018 får jobba hårt för att försöka bräcka ”lillebror”. Men chanserna finns, för det händer mycket. Först har vi ju världscupfinalen i Paris (dit von Eckermann redan är kvalad), senare väntar en massa nationshoppningar och Global Champions Tour. Och i sensommar är det VM. Det går i Tryon i USA och där förväntar vi oss många Jerringpriskvalificerande insatser. Inte minst för hoppningen för det ser ljust ut med Peder Fredricson och Henrik von Eckermann, båda med många bra hästar i stallet, Douglas Lindelöw, Malin Baryard-Johnsson och flera andra som jobbar där bakom för att få vara med.

Det jag kommer att ägna minst intresse så småningom där borta i USA blir distansritten. Eller rättare sagt, den borde jag kanske intressera mig för mest. För hästarnas skull. Diskussionerna om hur ryttarna från Förenade Arabemiraten (läs Dubai) utnyttjar sina hästar har gått höga. Dock inte tillräckligt höga, fortfarande rids hästarna över utmattningsgränsen. Dubais distansorganisation har tidigare stängts av av internationella förbundet FEI men det pågår tävlingar där hela vintern. Svenska förbundet har gått ut med att inga svenska ryttare ska/får tävla där, ändå är några enligt uppgift på väg nu i vinter.

Distansritten i Förenade Arabemiraten handlar om mycket pengar hos ryttare som utan att blinka kan byta ut en utkörd häst mot en fräsch ny. Pengar betyder också makt. Men det är dags att jämna ut den maktbalansen och verkligen få stopp på den misshandel i form av överutnyttjande distanshästarna utsätts för.

Misshandel, psykisk sådan, har många hästar här hemma också fått uppleva. Nyårsnatten med allt raketsmällande är fruktansvärt för inte bara hästars, utan också för hundar, katter och allt vilt. Nu är det verkligen dags att stoppa smällandet! Inför kommunala nyårsfyrverkerier på allmän plats, eller gör som i exempelvis Linköping: kör ett häftigt laserspel. Jag hoppas innerligt att reaktionerna och protesterna mot fyrverkerierna blir så stora att de äntligen upphör. Förhoppningsvis kan det hjälpa till att många missbrukat pjäserna med att skjuta på utryckningsfordon, hus och folk.

Förbjud försäljningen av fyrverkerierna, och givetvis användandet.

Själv ser jag fram emot det nya året. Dels med egna insatser på dressyrbanorna med min nu fjortonåriga hopphäst, dels med hennes hopptävlande och även arbetet med unghästarna: treåringen som ska ridas in, fyraåringen som ska utbildas vidare och som jag ser fram emot att rida, och sjuåringen som nu ska börja visa vad hon kan.

Och om det bara slutar regna snart blir det riktigt roligt. Det märks redan att vi går mot ljusare tider, idag var det fortfarande ljust när klockan var fyra.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×