Landslaget utan RGB

Förbundskaptenen i hoppning, Henrik Ankarcrona, har offentliggjort 2018 års landslag.

Det såg ut som vanligt i A-truppen – med ett undantag. För första gången sedan 90-talet finns inte Rolf-Göran Bengtsson med.

OS-silvermedaljören, EM-guldmedaljören, VM-finalisten, Jerringpristagaren och vinnaren av Global Champions Tour 2017 platsar inte i det blågula representationslaget längre.

Med det är ju precis som talesättet säger: ingen ryttare är bättre än hans/hennes bästa häst. Och sedan Casall pensionerades i somras och Clarimo skadades, har RGB ingen häst som kan gå Nations Cup, världscupen eller de stora femstjärniga tävlingarna. Han jobbar med en massa nya hästar och hoppas på bland andra Oak Grove’s Carlyle, Yajamila och Crunch men det tar sin tid att skola in hästarna så de blir klara för det riktigt svåra. och så ska de ju dessutom ha tillräckligt med vilja och kapacitet.

Det där med att risken är stor att en ryttare ”försvinner” när de bästa hästarna av en eller annan anledning lämnar stallet var något Douglas Lindelöw också var rädd för när Casello såldes till Ludger Beerbaum. Men Douglas ”togs om hand” av Tove Håkansson som köpte Zacramento, med de stora mästerskapen som mål. Douglas slapp ”försvinna”. EM-silver med laget i somras och åtskilliga framgångsrika hoppningar i världscupen har det blivit. Och samtidigt kan Douglas i ganska lugn och ro förvalta och utveckla den kader av unga hästar han berikat stallet med.

Måste också passa på att understryka att Douglas skapat framgångar med       Zacramento betydligt tidigare än vad som var förväntat – och dessutom utvecklat hästen till ytterligare en nivå.

I helgen var det nationella hopptävlingar på Flyinge och det innebar lekstuga för Peter Eriksson. Tre segrar tog han, två med Lady Gaga och en med Al Cendo. I 1,35-klassen på söndagen fick han stryk av segrande Douglas L (på Citti) och även av Henrik Lannér. För den som kan sin historia var det lite nostalgi. Peter och Henrik ingick i det svenska laget i OS i Barcelona 1992 och Peter kunde nu berätta om att de båda var mycket tajta och hängde ihop en hel del.

Peter blev för övrigt smått historisk vid de heta spelen i Barcelona. Med Moritz blev han den andre ryttaren någonsin att rida dubbelt felfritt i laghoppningen. ”Att det sedan kom några till efter mig spelade inte så stor roll” påpekade han.

Peter har inte ridit mästerskap på några år nu men nationellt hävdar han sig minst sagt bra. Han har tillgång till fem fina hästar och kolla in hans facit för november: tio ridna klasser har gett åtta segrar, en tredje- och en sjätteplats!

En gång mästare, alltid mästare.

Apropå landslag, så kan vi konstatera att Stephanie Holmén och Fredrik Jönsson tagits upp i B-truppen. Välförtjänt!

Flytta Ribban till nya Jägersro

Jag har följt tidningsskriverierna den senaste tiden om att Jägersro trav- och galoppbana ska rivas och marken säljas.

Det är tydligen verklighet nu och det ska byggas en massa bostäder där i stället. Området är gigantiskt så det lär bli plats för många lägenheter och affärsområden.

En ny trav- och galoppanläggning ska byggas ute på det som vi kallar Husiefältet och travet ska få sin 1400-metersbana. Hur galoppbanan kommer att se ut har det inte ordats om. Det har tidigare diskuterats att galoppen skulle få sin egen anläggning men jag tycker det är bättre att travet och galoppen fortsätter att samarbeta så att banan utnyttjas mycket.

Det ligger helt i tiden att lämna den koloss som nuvarande Jägersro är. Vanliga tävlingsdagar är det ekande tomt, det krävs massor av folk på publikplats för att stämningen ska bli någorlunda hög. Det är bara på stordagarna festkänslan infinner sig. Jag ser fram emot ett modernare, mera tajt ställe för kapplöpning, med läktare som inte är gigantiska men som innehåller det som krävs av moderniteter och restauranger.

Rivningen av Jägersro måste också innebära att Malmö Civila Ryttarförening äntligen får nytt. Och kanske följer Polisrytteriet med då.

Flera travbanor i Sverige, bland annat Sundbyholm och Åby har sedan några år ridsportanläggningar på innerplan. Jag tycker det är ett optimalt sätt att använda de fasciliteter som redan finns och jag hoppas att nya Jägersro också kommer att öppna för ridsporten.

Varför inte flytta dit den bana som idag finns på Ribersborg. Visst, Ribersborg är en unik tävlingsplats men det är också många problem med klagande grannar, diskussioner kring vattenförsörjningen, förvarning av hindermaterial, elen kommer från dieseldrivna kraftverk och så vidare. Jag har tidigare skrivit att jag anser att Ribersborgsbanan bör användas från maj till september, allt annat är slöseri med en fin anläggning. Problemet kan lösas med att helt enkelt flytta alltihop till nya Jägersro.

Elmia en början på ny tradition

En gång är ingen gång. Två gånger är början på en tradition.

Elmia Horse Show arrangerades för första gången i fjor och det blev idel beröm från alla håll. I år var det alltså dags för andra tävlingen och lovorden haglade igen. Lisen Bratt Fredricson, Sylve Söderstrand och Jana Wannius har gett svensk ridsport ett evenemang den behöver.

Hoppningen är huvudämnet, med en Grand Prix där det är 250 000 kronor till vinnaren (och där pengarna hamnade ”inom familjen” eftersom Lisens make Peder vann, för andra året). Hoppningen är utskriven som nationell elit och det innebär att den är öppen även för några internationella ryttare. Därmed fick vi se en amerikan, en fransyska och en irländska, alla från Ashford Farm i Belgien, det vill säga samma ställe som Angelica Augustsson arbetade vid förut. Rolf-Göran Bengtssons tyska hustru Evi Bengtsson kunde också vara med, liksom norska Victora Gullikesen och Bruce Goodin som ju rider för Nya Zeeland (fast det räknas knappast eftersom han i decennier bott i Sverige och Danmark).

En stor del av svenska eliten fanns också på plats. Det var inte illa att få dit både Rolf-Göran Bengtsson och Henrik von Eckermann, och så klart vår Europamästare Peder Fredricson på guldhästen All In, som gjorde comeback efter EM. Och vilken comeback – Allan var så otroligt fin i Grand Prixen, så det lär bli en hel del världscupframgångar när det nu kommande helg är dags för första deltävlingen för honom (i Lyon).

Men det var inte bara eliten bland ryttarna som tävlade. Också de bästa fyra-, fem-, sex, och sjuåringarna, liksom lovande ungdomsryttare var med. Konceptet är väldigt bra eftersom det blir en tummelplats för framtidens sporthästar och något för ryttarna att kvala till och se fram emot under hösten.

Dressyren hade sin Grand Prix, med inte lika starka startfält, men ändå, och även här fick de unga lovande hästarna sina utrymmen.

Islandshästarna fick sin programtid och extra reklam när de tävlade och sedan några av elitryttarna provade på. Jag såg det inte själv men alla inblandade var nöjda och ansåg att tävlandet och showandet på Elmia var mycket positivt.

Lördagskvällen ägnades åt auktion på 30 speciellt utvalda treåriga hopphästar och även den blev en succé med ett topppris på en halv miljon för en dotter till en helsyster till Click and Cash, såld av Lene Nissen-Lemke och Stall Lagerfeldt.

Elmia Horse Show har kommit för att stanna. Den är välorganiserad och ytterst nödvändig för svensk ridsport. Häst-Sverige behövde ett stort meeting på höstkanten, ett meeting med kvalitet och bra prispengar. Flyinge har Breeders Trophy i början av oktober och jag tycker att detta meeting för enbart svenskuppfödda hästar ska stanna på Flyinge (röster har ju höjts för att även Breeders borde flyttas till Elmia).

Flyinge, som tidigare hade finalen VW-Grand Prix, har nu sin egen Grand Prix, i slutet av september. Vi behöver många, stora tävlingar, Flyinge och Elmia kompletterar varandra. Det är bara att hoppas att ledartrion orkar med Elmia-arrangemanget varje år.

Nästa stora uppgift för svenska hoppryttare (som inte är utomlands och tävlar) är inomhus-SM i Billdal i Göteborgstrakten nästa helg.

Här hemma är det lugnt. Inte särskilt lerigt i hagarna, trots allt regn. Det är nu man är glad för att vi har sandjord. Tvååringen är hemma från lösdrift och bete. Hon var helt ohanterad men har nu blivit ett riktigt kramdjur som älskar att bli borstad och är nyfiken på allt.

Treåringen har fått hoppa under ryttare för första gången och gjorde det enkelt med duktiga Karro på ryggen. Men oj, så trött hon blev (treåringen, inte Karro), så det räckte med fem-sex språng. Det ska bli väldigt spännande att följa ”bebisarna” och arbeta med deras utveckling.

 

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×