Guld-Irma och kalenderkonstigt

Först och främst – ett jättestort grattis till Irma Karlsson som vann sitt första SM-guld på söndagen. Med sin Ida vd Bisschop var hon felfri genom alla tre hoppningarna. Starkt jobbat.

24-åriga Irma, från Hörby, vann EM för young riders 2014 med Cornet, en häst som hon sedan sålde till USA. Länge var hon sambo med landslagets Douglas Lindelöw men numera kör hon eget. Inför finalen i årets SM på Sundbyholm låg hon i ledningen och var tvungen att rida felfritt för att ta guldet. Och det gjorde hon, med en säker och snygg ritt på en bana som ställt till en hel del problem för många av hennes konkurrenter. Som exempel kan nämnas att mångfaldiga SM-vinnaren Helena Persson, EM-uttagen med sin Bonzai H, hade åtta fel.

Niklas Arvidsson från Klippan fick heller inte med sig någon SM-medalj, men det fick hans son Lucas, silver som det blev i childrens-SM med Aquad’or.

Förra helgen var jag med min 13-åriga häst på Stensäters tävlingar (utmärkta som vanligt!) och i lördags tog vi en tripp till Hästhagen i Billinge. Också här var det bra, trots att regnet vräkte ner och precis all utrustning var dränkt. Men nu är det sluttävlat på ett tag. Det finns nämligen inga tävlingar i Skåne, undantaget Ribersborg nästa vecka men där saknas, av någon konstig anledning, ”vanliga” klasser. Inte en enda på 1,10-1,25-nivå utan antingen får man rida enmetershoppning, eller starta på 1,35.

Nästa tävling är inte förrän 18-20 augusti och då är det två som krockar: Lund och  Henriksdal. Helgen efter det (samma helg som EM i Göteborg pågår) är det Södra Sallerup, Perstorp och Stensäter innan det första helgen i september är dags för Skånska Mästerskapen i Vellinge. Jag kan inte begripa att man inte kan kommunicera och sprida tävlingarna bättre i almanackan.

Får väl bli en tripp till Skyrup och Hovdala i stället och uppleva NM i fälttävlan. Det är en intensiv vecka där uppe i norra Skåne med mycket i fälttävlanssportens tecken.

 

Okänsligt när hästarna krockade

Hur det var ute på Jägersro med alla festligheter och storlöpningar när derbyt firade 100 år, det vet jag inte.
Jag hade velat uppleva det, denna galoppens stordag med hög klass på allt. Men i hästvärlden är skotten alldeles för vattentäta, en glimt över på andra sidan verkar totalt omöjligt.
Och då blev det som det blev, med bara knappt tre mils mellanrum avgjordes två av hästsport-Sveriges största händelser, exakt samtidigt: det hundrade svenska derbyt på Jägersro och Falsterbo Grand Prix-hoppning i Falsterbo.
Nog måste det ha gått att prata om saken och att ge evenemangen var sin dag. Jag vet att säsongsplaneringar görs långt i förväg och att nationella och internationella organisationer och förbund måste godkänna tävlingsdatum men om viljan (och medvetenheten) finns, då brukar inget vara omöjligt.
Ridsportfolket ratade Jägersro och åkte till Falsterbo, som vanligt var läktarna både på dressyrarenan och hopparenan överfyllda, trots regnet. Falsterbo Horse Show startade 1920, i början av 80-talet tog Jana Wannius vid som tävlingsledare och sedan dess har showen vuxit och vuxit. Det blir, som någon av våra internationella ryttare sa, bara bättre och bättre. Något nytt varje år.
Falsterbo Horse Shows stora problem under åren har varit konkurrensen från Aachen som går veckan efter. Många av de bästa ryttarna satsar på de gigantiska tyska tävlingarna men frågan är om inte fler och fler överväger att välja Falsterbo. Steve Guerdat pratade om klassisk tävling med sporten i centrum. Holländaren Jur Vrieling är en lika flitig gäst som alltid kommer och som alltid trivs, inte minst i år, han vann fem(!) klasser. Oavsett om det går bra eller inte, så berömmer alla tävlingen, och, som vanligt, den svenska oerhört kunniga svenska publiken, som vet att uppskatta en bra prestation, utan skillnad om den kommer från en svensk eller en utländsk ryttare.
Lite annorlunda är det med dressyrryttarna. Falsterbo Horse Show, läs Jana Wannius, har jobbat hårt för att göra dressyrtävlingarna till toppinslag. Men här går det trögare. De bästa svenskarna kommer självklart men det utländska inslaget är armt. Inte ens den relativt nyinförda Nations Cup lockar. Men här måste man, som dressyrbeskyddaren Antonia Ax:son Johnsson påpekade när jag pratade med henne, införa mera konsekventa regler om formatet. Och öka statusen. I Falsterbo konkurrerade Sverige endast mot USA, Ryssland och Danmark och överlägsenheten blev total. Men förbundskapten Bo Jenå fick i alla fall en del svar på de frågor han hade inför EM i Göteborg nästa månad. Inte minst från överlägsne Patrik Kittel!

Falsterbos derby en höjdare

Många som varit och ridit på Irland vittnar om att ”irländarna inte är kloka”. De rider över alla underlag och hoppar alla hinder som kommer i deras väg.

Det är något som säkert ligger både i blodet och uppfostran hos irländarna. Det fick vi sannerligen bevis för i årets upplaga av Falsterbo Derby. Trippelt irländskt i topp, med unge Bertram Allen etta, före Shane Sweetnam och Cian O’Connor. Peder Fredricson, som ju har ett förflutet som fälttävlansryttare, lotsade Carat Desire genom de 19 hindren i grundomgången felfritt, men i omhoppningen blev det ett nedslag. Så trots att Peder hade näst snabbaste tiden, blev det bara en fjärdeplats. Bra jobbat ändå, och runt 80 000 kronor in på kontot.

Innan årets derby diskuterades det lite i kulisserna om derbyts vara eller inte vara. Hade inte denna lite annorlunda hoppning spelat ut sin roll? Nästan dubbelt så lång bana med massor av hinder, många av naturkaraktär, kändes det inte lite otidsenligt? För några år sedan skapades en derbyserie där Hickstead, Hamburg och Falsterbo ingick, men den bara försvann, mest för att ryttarna inte ville satsa på derbyn med sina storhoppande värdefulla hästar längre.

Men efter att ha sett årets upplaga av Falsterbo derby är jag nog inne på att åtminstone i Falsterbo ska denna hoppning finnas kvar. Både publiken och ryttarna tycks älska den. Alla sken i kapp med solen, njöt av spänning, underhållning, lite dramatik och bra sport.

En som hoppats på lite mer framgång över derbybanan var holländaren Jur Vrieling. Visserligen red han en väldigt oerfaren häst som aldrig sett naturhinder, men efter att redan ha vunnit fem(!) klasser under meetinget, så hoppades han att flytet fanns kvar. Det gjorde det inte, hans Quality tackade för sig på ett av vattenhindren ganska tidigt i banan. Som den sportsman han är tvingade Jur inte på något sätt hästen, utan bara log och skrittade ut.

I morgon söndag är det grand finale i Falsterbo, med den stora Grand Prixen som huvudnummer. Vi hoppas på svensk seger, Peder Fredricson och All In har pressen på sig.

Apropå derby, så rids ju det 100:e derbyt på Jägersr0galoppen i morgon. Ett jättevenemang det också och ett evenemang som väldigt många hästvänner hade velat uppleva. Det är omöjligt, tävlingarna går samtidigt.

Hur osmidigt får hästfolket vara som lägger Falsterbo Grand Prix och Svenskt Derby samma dag?

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×