Framgångarna öser ner

Regnet öste ner på de stackars dressyrekipagen i Everlöv under midsommarhelgen. Det kan minsann inte vara lätt att koncentrera sig på Grand Prix-dressyr när tyglarna blir såphala och det skvalar i ridstövlarna.

Ändå blev det fina resultat, inte minst av Paulinda Friberg som satte personbästa med sin Di Lapponia. Segt släkte, dressyrfolket.

Själv var jag hos Ringsjöns RF i Höör där sexåringen fick hoppa en liten klass. Det blev många bra att saker sätta upp på erfarenhetskontot, särskilt som hon fick göra det i strålande sol. Nu är det en månads vila för henne innan vi sätter full fart igen till hösten.

Det öste på svenskarna utomlands också, men inte regn utan framgångar. Seger för det svenska nationslaget i Rotterdam, seger för Malin Baryard-Johnsson med Second Chance i en 1,55-hoppning och seger för Peder Fredricson med All In i den stora Grand Prixen. Helt otroliga framgångar för den svenska ryttarnationen.

Rolf-Göran Bengtsson red första rundan för svenska laget, felfritt med Clarimo men när RGB red ut var hästen halt. Exakt vari skadan bestod har inte framgått men vi hoppas att det inte var så allvarlig, Vi vill gärna se Clarimo i Falsterbo om två veckor. Han vann ju Grand Prixen där förra året.

När RGB inte kunde rida andra rundan klev Peder Fredricson in. Han behövde inte rida den första eftersom hans lagkamrater RGB, Henrik von Eckermann och Douglas Lindelöw) alla var felfria, men nu red han in som sisteryttare och befäste iskallt den svenska segern.

Henrik Ankarcrona, den svenske förbundskaptenen, vill ännu inte avslöja vilka ryttare som ska ingå i EM-laget men det är inte så svårt att se vilka det blir. Med von Eckermann, Lindelöw, Fredricson, RGB och Malin Baryard-Johnsson (som alltså inte red i laget i Rotterdam) är svenskarna så starka att det luktar medalj lång väg. Förhoppningsvis får publiken i Falsterbo en försmak av vad som komma skall. Det står ju nationshoppning på programmet och Falsterbo ligger väl i tiden som genrep.

Falsterbo, ja, det börjar dra ihop sig. Nästa lördag (den 8:e) är det dags. Jag passerade tävlingsområdet härom dagen och det börjar se färdigt ut med sponsors- och VIP-tält på plats och det är fejat och fixat. Ute på lv4-området är det förberett för alla camparna med klippta gräsområden, duschar och toaletter och framdragen el.

Låt oss bara hoppas att vädret också blir färdigt med sin usla version av sommar till dess.

Ridsport – något för alla?

Ridsporttävlingar brukar vara en angelägenhet mest för de närmast inblandade. Även när det handlar om svåra klasser på nationell elitnivå.

Jag har många gånger slagits av motsatsförhållandet som utspelar sig framför mig. Här kan man stå på en tävlingsplats någonstans i Skåne, vid en tävlingsbana utan läktare, utan minsta antydan till komfort eller omhändertagande av eventuella hästägare och/eller sponsorer eller eventuellt intresserade åskådare ”utifrån”.

Inne på banan tävlar hästar som det tagit år av kostnader och engagemang att först föda upp och sedan utbilda, hästar som på marknaden kan vara värda miljonbelopp, dessutom utrustade med sadlar och annan utrustning värd en smärre förmögenhet och ditforslade i lastbilar i miljonklassen.

Jag tycker att dessa ekipage, åtminstone på 1,40-nivå och högre, är värda en betydligt större publik och absolut mer uppmärksamhet. Det är ofta väldigt bra och seriös sport som fler borde kunna få ta del av i adekvata yttre förhållanden.

Så frågan är om det inte borde ställas krav på arrangörer av åtminstone elittävlingar att det finns ordentliga faciliteter för publiken. Fotbollförbundet ställer krav på och inspekterar alla allsvenska- och superettan-arenor. Håller dessa arenor inte måttet får det inte spelas elitfotboll här. Ridsportförbundet borde också ställa något minikrav på arrangörerna.

Hur lyckat det kan bli såg vi på Grevlunda i helgen, hemma hos Peder Fredricson och Lisen Bratt-Fredricson. Det var fullständigt knökat på publikplats och på söndagen blev det överfullt i båda de stora parkeringshagarna. Visst var det en massa ridsportfolk på plats men glädjande nog var det också massor av ”vanligt folk” som tagit sig till Grevlunda. Stoltheten över traktens storhet Peder Fredricson verkar inte ha några gränser. Alla trivdes i solskenet, med medhavda picnickorgar eller mat köpt från det digra serveringstältet, och till väldigt god sport och en speaker (Stefan Fur) som lät publiken vara med. Tack vare treradiga läktare fick (nästan) alla plats och kunde på ett bekvämt sätt njuta av tävlingarna.

Christel Behrmann

Namn: Christel Behrmann

Bor: Räng Sand

Har: Fem hästar, en hund och en katt

Yrke: Journalist

Bloggar om: Hästar och ridsport.


×